Senast publicerat
Senast publicerat:

Anhörigstöd över gränserna – centralt för totalförsvaret

Cesilia Kabaca Karlsson, grundare och generalsekreterare, Invidzonen
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Bakom varje person i ett uppdrag – oavsett om det är nationellt eller internationellt inom Försvarsmakten, eller inom rättsväsendet, polisen, räddningstjänsten eller något annat samhällsbärande yrke – finns en annan värld av människor. De närstående. De på hemmaplan. De som håller ihop vardagen medan någon annan håller ihop vår gemensamma säkerhet.

Sedan 2007 har jag haft kontakt med närstående till personer före, under och efter internationella uppdrag genom Invidzonen – främst kopplade till IMI-avtal via Försvarsmakten och utsända via Domstolsverket. Men under åren har vi fått allt fler samtal från människor som inte formellt omfattas av stödet, men som bär på samma oro, samma ansvar hemmavid, samma längtan. De närstående som står hemma, men som står lika mycket mitt i uppdraget.

Jag tänker särskilt på två barn vi har haft kontakt med. Det ena har följt med sin förälder ut i världen som medföljande, medan det andra har stannat hemma. Båda påverkas av sina föräldrars arbetssituation, båda bär på oro, båda har saknad och frågor. Och även om vi väljer att finnas där för dem båda, är det bara det ena barnet som omfattas av det formella stödet.

Vi vet att ett nätverk och ett sammanhang gör skillnad. Inte bara för individen, utan för helheten.

Liknande vittnesmål får vi från andra, till exempel från närstående till ubåtspersonal eller i samband med nationella övningar. Många närstående lever med en ansträngd vardag och oro under perioder utan kontakt, vilket påverkar hela familjen. Och det är inte unikt. Det finns många samhällsbärande uppdrag där de närstående inte omfattas av något formellt stöd.

Det saknas strukturer som fångar upp de närståendes behov trots att situationen liknar den vid internationella insatser, därför behövs en gemensam, lättillgänglig plattform – en plats där fler närstående kan prata fritt, dela erfarenheter och få stöd, oavsett uniform, uppdragsgivare eller anställningsform. Det behöver inte vara så komplicerat.

Ett naturligt nästa steg för oss som arbetat med frågorna så länge är att ge utrymme åt de berättelser som annars riskerar att falla mellan stolarna. En plats där fokus kan ligga på lösningar och de gemensamma erfarenheterna. Därför har vi, som också är närstående, skapat en plattform där fler får plats.* En enkel sida – öppen och anonym. En plats där erfarenheter och medmänskliga samtal kan delas med varandra.

Vi vet att ett nätverk och ett sammanhang gör skillnad. Inte bara för individen, utan för helheten. En medarbetare vars familj känner sig trygg och inkluderad står stadigare. En arbetsgivare som ser helheten bygger långsiktig hållbarhet. Och uppdrag som bemannas av en stabil och hållbar personalkår ger bättre resultat både för organisationen och samhället i stort.

Nu stärker Sverige försvarsförmågan. Resurser läggs på fler system men också på att fler ska orka. På riktigt. För när fler står starka, står vi starkare tillsammans – oavsett namn på myndighet eller arbetsgivare.

Anhörigstöd över gränserna är ett exempel på hur vi stärker beredskapen – inifrån.

* IZforum.org är en ny digital mötesplats för närstående till personer i samhällsbärande yrken. Den drivs ideellt av Invidzonen och är öppen för alla, oavsett uppdrag eller avtal.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Kritiken som Officersförbundets företrädare lyfter mot processen i arbetet inför beslutet om marinens nya organisation delas inte av marinchef Johan Norlén. Han menar att arbetet har skett i samverkan med arbetstagarorganisationerna och skyddsorganisationen, skriver han i en replik.

    Marinchef Johan Norlén
    "Flera av de synpunkter som ATO givit, före och under de spel som genomförts, har omhändertagits vilket också givit att flera ATO är eniga till marinchefens inriktningsbeslut", skriverationen som genomfördes under 2026", skriver marinchef konteramiral Johan Norlén.

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    ”Jag är mycket glad över att samtliga arbetstagarorganisationer, ATO, är eniga i att marinens organisation behöver utvecklas och är tacksam för det samarbete som förelegat inriktningsbeslutet. Däremot har jag några kommentarer kring den kritik som lyfts i denna artikel.

    Jag delar inte bilden som ges avseende samverkan. Information om arbetet gavs under våren 2025 och därefter löpande inklusive under fyra spel på organisationen som genomfördes under 2026 intill ASU den 13 maj. Så fort det externt framtagna förslaget anpassats delgavs det, vilket skedde i mitten av januari 2026.

    Förslaget lades på bordet och ATO samt skyddsorganisationen fick ge sina synpunkter. Jag menar att ett förslag måste presenteras innan samverkan kan ske om vägen framåt. Vid spelen har organisationen prövats och flera förslag har inkommit. Förslag på förändringar har omhändertagits, där organisationen för Sjöstridsskolan är ett exempel.

    Flera av synpunkter som ATO givit, före och under de spel som genomförts, har omhändertagits

    Flera av de synpunkter som ATO givit, före och under de spel som genomförts, har omhändertagits vilket också givit att flera ATO är eniga till marinchefens inriktningsbeslut. Exempelvis har hela tidsplanen för införandet skjutits fram ett år, vilket också Officersförbundets företrädare tar upp i artikeln.  Vad gäller riskanalysen vill jag betona att den inte är färdig förrän hela arbetet är genomfört. Det är ett levande dokument som kommer att fortsätta utvecklas, inte minst nu när arbetet når den lokala nivån och implementeringen startar.

    En av riskerna som identifierats är den, att samtidigt som ordinarie verksamhet ska genomföras, även göra ett förändringsarbete. Marinen har under fler år haft en omfattande verksamhet beroende på det allvarliga omvärldsläget. Här måste vi på alla nivåer vara tydliga med att prioritera arbetsuppgifter och väga dem mot resurserna.

    Tyvärr finns inte den perfekta tidpunkten att starta ett sådant här arbete, särskilt inte så som den säkerhetspolitiska utvecklingen ser ut men en sak är klar att det är bättre att genomföra den nu och inte i ett ytterligare försämrat säkerhetsläge.

    Som arbetsgivare är vi mycket måna om vår personals välmående och jag kommer att göra allt för att det fortsatta arbetet bedrivs med marinens utveckling där såväl personalen som uppdraget omhändertas.

    Samarbetet under framtagandet av inriktningsbeslutet har varit gott och konstruktivt och jag ser fram emot att tillsammans med ATO och skyddsorganisationen fortsätta arbetet mot framtidens marin.”

    Johan Norlén, marinchef

    Ur arkivet: