Värnpliktiga tillbaka på Dalregementet

Dalregementet, I 13, i Falun var ett av de förband som förra året åter­etablerades i Försvarsmakten. I somras ryckte de första värnpliktiga in på regementet sedan nedläggningen år 2000. Flera tidigare anställda har återvänt till I 13, men personalförsörjningen är en utmaning.

I oktober 2021 återinvigdes Dalregementet i Falun och i somras ryckte den första värnpliktskullen in.

Den 9 augusti i år var en historisk dag på Dalregementet i Falun. För första gången på 22 år var det återigen inryck av värnpliktiga. Än så länge finns 135 rekryter på regementet. 2030 räknar man med att ha utbildningsverksamheten i full gång med 250 värnpliktiga. 

När furir Stefan Nordqvist fick besked om att 1 13 skulle öppna igen hörde han omedelbart av sig. Här gjorde hans far och farfar värnplikt och själv har han varit aktiv i Hemvärnet i 30 år. 

– För mig känns det som att komma hem, säger Stefan Nordqvist, kavlar upp uniformsärmen och avslöjar att han menar det han säger. På armen har han tatuerat in Dalregementets symbol, två korslagda armborstpilar. 

Det har gått ett år sedan regementet återinvigdes. Men inte i de gamla lokalerna som varit i bruk sedan 1908, de lokalerna är nämligen uthyrda. I stället slöt Fortifikationsverket avtal om att tillfälligt hyra det gamla sanatoriet Högbo. 

– Det ska byggas ett helt nytt regementsområde i anslutning till övningsområdet vid Myran. Det ska vara klart senast 2030, säger regementschef överste Ronny Modigs. 

I Falun etableras det lätta infanteriet i armén och enheterna som utbildas här i Dalarna kommer att ha varierande uppgifter. Bland annat att ta och försvara viktig infrastruktur. En annan viktig uppgift är att skydda förbindelserna till Norge och viktiga totalförsvarsanläggningar. 

Vid årsskiftet bestod personalstyrkan på I 13 av fem personer. Nu arbetar 66 anställda här.

– Men hur ramarna ser ut för den personalstyrka vi ska ha, samt fördelningen officerare kontra civila, vet vi inte än. I nuläget kan jag bara svara att det blir betydligt fler, säger personalofficer kapten Kristina Lundström.

Kristina Lundström
Kristina Lundström.

Nyetableringen av Dalregementet har mötts av stor optimism bland Faluns lokalbefolkning. Det har inte varit några svårigheter att rekrytera personal på den civila sidan. När det kommer till militär personal är det en längre process och här, precis som på många andra regementen, är det en stor utmaning att rekrytera officerare.

– Samtidigt finns det en attraktion i att vi bygger något nytt och att medarbetarna får sätta sin prägel och skapa en ny kultur och förbandsanda, säger Ronny Modigs.

Utbildningschefen major Patrik Warström är en av dem som tidigare har arbetat på I 13. Han har också varit anställd i Mellersta Militärregionen och Dalregementsgruppen.

– Det är klart att det finns utmaningar med att bygga upp en verksamhet från grunden. Nu ska vi sätta rutiner och arbetsstruktur samtidigt som produktionen ska vara igång, säger Patrik Warström.

Han får medhåll av major Magnus Ström, utvecklingschef, som även han är en återvändare som varit civil i 22 år och arbetat med att omskola officerare på Manpower och med totalförsvarsfrågor på Trafikverket.

» Nu gäller det att klara personalförsörjningen och skapa en anda med personer som kommer utifrån. «

– Nu gäller det att klara personalförsörjningen och skapa en anda med personer som kommer utifrån. Det är både en utmaning och en styrka. På sikt mest en styrka, eftersom vi inte är särskilt begränsade och får bygga från grunden, säger Magnus Ström.

Än är personalstyrkan inte fulltalig och det är mycket som ännu inte är färdigt. För, som Ronny Modigs säger, vill man ha fasta ramar och allt på plats, då bör man söka sig någon annanstans. Här uppfinner man hjulet samtidigt som det rullar.

– Nu ska allt köpas på en gång. Att-göra-listan kan göras lång, säger Ronny Modigs.

Vad gäller rekryteringsbehov ser personalofficer Kristina Lundström flera utmaningar. Det saknas personal både inom logistikområdet och på på utbildningssidan.

– Logistikbefattningarna är svåra i hela Försvarsmakten, och är inte något specifikt för oss. Men inom ett år hoppas vi att vi har kommit mer i balans, säger hon.

FAKTA

Dalregementet
Dalregementet, I 13, i Falun återinvigdes i oktober 2021 och i somras ryckte den första värnpliktskullen in på över 20 år. Vid årsskiftet 2021/2022 arbetade fem personer på regementet, i dag består personalstyrkan av 66 anställda (Försvarshälsan inräknad).

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Försvarsmakten ordinerar acetylcystein vid akuta bullertrauman, men enligt en utredning saknas påvisbar effekt. Från den 1 december ska brustabletten därför inte längre ges i samband med bullerskador.

Försvarsmakten har sedan 2011 använt acetylcystein vid akuta bullerskador.

Sedan 2011 har Försvarsmakten rutinmässigt delat ut acetylcystein 200 milligram vid akuta bullerskador. Det trots att preparatet inte varit godkänt av Läkemedelsverket för sådan behandling. Nu visar en utredning i Försvarsmakten att det saknas vetenskapligt stöd för positiva effekter av acetylcystein vid bullerskador och den 1 december upphörde därför rutinen att gälla. Beslutet är fattat av Försvarsmaktens chefsläkare Markus Karumo. 

– För drygt tio år sedan kom rapporter som tydde på att acetylcystein kunde ha positiv effekt på bullerskador. Jag tror att Försvarsmakten ville ligga i framkant när de införde den rutinen. Men en genomgång av forskningsstudierna visar att det inte finns tillräckligt med vetenskapligt stöd för att fortsätta ordinationen, säger han. 

» Man kan få en kraftig allergisk reaktion som i värsta fall kan orsaka hjärtstopp. «

Utredningen påtalar också att det finns en liten risk för negativa effekter av acetylcystein.

– Man kan få en kraftig allergisk reaktion som i värsta fall kan orsaka hjärtstopp. Men det är ytterst ovanligt och vi känner inte till något fall av allvarlig reaktion av acetylcystein i Försvarsmakten, säger Markus Karumo.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Stödfunktionen för ovälkommet beteende på HR-centrum har saknat full bemanning. Enligt uppgift har vissa förband som sökt stöd från utredningsgruppen inte fått något svar.

Skyddsombud i Försvarsmakten har upplevt att det i perioder har varit svårt att nå stödfunktionen för ovälkommet beteende på HR-centrum.

Utredningsstöd ovälkommet beteende, UOB, är en funktion på Försvarsmaktens HR-centrum med utredare som har i uppdrag att ge vägledning, utredningsstöd och uppföljning. Funktionen ska alltid vara bemannad och marknadsförs på Försvarsmaktens intranät Emilia. Men under sommaren har det varit hög personalomsättning inom utredningsgruppen och enligt uppgifter till Officerstidningen har det sedan dess varit svårt att komma i kontakt med gruppen.

Kapten Stefan Nilsson är skyddsombud på stabsenheten på Militärhögskolan Halmstad och sökte utredningsgruppen upprepade gånger för några veckor sedan.

– Vi hade ett angeläget problem och sökte funktionen både via mejl och telefon, men fick inget svar. Till slut sökte vi kontakt med ett annat förband som hade en utredare som kunde ge oss stöd, säger han.

Enligt källor till Officerstidningen har nyanställda inte fått tillräckligt bra överlämningar från tidigare anställda och inte heller fått nödvändigt stöd eller utrustning för att kunna hålla samma servicegrad som den tidigare upparbetade personalen hade tillgång till. Skyddsombud inom myndigheten beskriver situationen som ohållbar och att det utifrån framstått som att UOB verkar ha varit helt obemannad i perioder.

» Vi jobbar för att bli fullt bemannade och rekryterar nu för att bemanna upp. «

Den bilden tillbakavisas av Åsa Sager, chef för arbetsgivarenheten, Försvarsmaktens HR-Centrum. Sager säger först att UOB svarat på samtliga ärenden som inkommit. En dag senare medger hon dock att UOB haft problem under hösten och att en del ärenden har tagit tid, i vissa fall upp till några veckor, samt att det är ett högt tryck på funktionen.

– Det stämmer att några har slutat och några har börjat, så ärenden kan ha fallit mellan stolarna, men det har aldrig saknats bemanning. Nyanställda har fått utbildning och introduktion, säger hon.

På frågan om personalomsättningen inom UOB svarar Åsa Sager att den inte varit högre än någon annanstans inom enheten samt att det generellt är stor rörlighet på HR-funktionen på myndigheten och att den största utmaningen är att hitta rätt kompetens.

– Det är alltid personal som slutar, det är inget konstigt. Om någon kompetens saknas någonstans så får någon annan på enheten gå in och stötta upp. Det har inte varit mer speciellt än så, säger hon och fortsätter:

– Vi behöver alltid bli snabbare och bättre på att ge stöd. Vi jobbar för att bli fullt bemannade och rekryterar nu för att bemanna upp.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

USA:s ställning som militär supermakt blir än tydligare när världens största försvarsindustrinationer jämförs. Men Kina har moderniserat kraftigt de senaste tio åren och fortsätter så. Den ryska produktionen av militärmateriel är alltjämt stark, men kriget i Ukraina har lett till enorma förluster och sanktioner kommer att försvåra en återuppbyggnad.

Dmitry Medvedev, vice ordförande i det ryska säkerhetsrådet och Rysslands tidigare president, besöker fordonstillverkaren Kurganmashzavod i Kurgan den 11 november 2022. Foto: Yekaterina Shtukina/Getty

I rapporten Defence Industrial Outlook har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, analyserat och jämfört försvarsindustrier hos världens största producenter av krigsmateriel. Den främsta militära stormakten – USA – är också det land med störst produktion av försvarsmateriel. Enligt data från fredsforskningsinstitutet Sipri återfanns 45 av de 100 största försvarsindustrierna i USA och landet sålde försvarsmateriel till ett värde av 306 miljarder dollar år 2020, då främst till den inhemska marknaden. Det kan jämföras med världens näst största försvarsmaterielproducent, Kina, som för två år sedan hade en försäljning motsvarande knappt 67 miljarder dollar. Alltså mindre än en fjärdedel av den amerikanska tillverkningen. Tredjeplatsen innehas av Storbritannien som 2020 sålde för 38,5 miljarder dollar. Samma år sålde Ryssland försvarsmateriel för 26,4 miljarder dollar, vilket gör landet till den fjärde största försvarsindustrinationen. Sverige kommer på en 13:e plats med 3,4 miljarder dollar. I FOI:s rapport förstärks bilden av USA som den dominerande militära supermakten, både utifrån landets gigantiska försvarsbudget och med hänsyn till den samlade försvarsindustrin. Samtidigt fortsätter tvåan Kina sin offensiva satsning på försvarsområdet och gapet till USA krymper stadigt. Om den trenden håller i sig kommer skillnaderna mellan de två giganterna att fortsätta minska under kommande år. 

– Den kinesiska försvarsindustrin har stärkts de senaste tio åren. Om de fortsätter att satsa som hittills, vilket allt tyder på att de tänker göra, kommer de att fortsätta närma sig USA, säger Per Olsson, forskare vid FOI och huvudförfattare till rapporten. 

Per_Olsson_porträtt_urklipp_foto_FOI
Per Olsson, forskare vid FOI.

Redan i dag är den kinesiska flottan numerärt överlägsen den amerikanska. USA är å sin sida angelägen att behålla avståndet till Kina och kommer därför att satsa ännu mer på försvaret framöver, enligt Per Olsson.

– Fast det behöver inte betyda att det amerikanska försvaret kommer att växa i storlek. Tillväxt är ett knepigt begrepp. Pengarna kommer nog snarare att gå till vidmakthållande av volymer och utveckling av tekniskt mer avancerad utrustning.

» Även om både USA och Kina måste anses vara supermakter är det bara USA som känner ett globalt ansvar. «

Per Olsson konstaterar att de militära stormaktsambitionerna är något som vare sig Kina eller USA förnekar, men det finns en tydlig skillnad mellan dem i hur de ser på sin roll på den världspolitiska arenan.

– Även om både USA och Kina måste anses vara supermakter är det bara USA som känner ett globalt ansvar. Kina har inte alls samma ambitioner och har hittills inte varit intresserat av att spela global fredsmäklare. USA måste i sin roll engagera sig i exempelvis kampen mot IS och stöd till Ukraina, Kina fokuserar på sitt närområde, säger han.

Ryssland tillverkar nästan all sin försvarsmateriel själv och 9 av världens 100 största försvarsindustrier ligger i Ryssland. Den ryska försvarsindustrin tillgodoser nästan hela det egna behovet av försvarsmateriel inklusive stridsflyg, stridsvagnar, ytstridsfartyg och atomdrivna ubåtar. Men den ryska produktionen är delvis beroende av komponenter och verktyg utifrån, vilket lett till problem på grund av de sanktioner som riktats mot landet sedan krigsutbrottet.

– Inte heller Kina har hittills varit villigt att sälja militära komponenter till Ryssland eftersom de inte vill ha ytterligare sanktioner mot sig själva. Tidigare har Ryssland också fått problem med motorer till sina fregatter eftersom de tillverkades i Ukraina, säger Per Olsson.

Till skillnad från Kina hade de ryska försvarsutgifterna saktat in redan före invasionen av Ukraina. Efter kriget kommer man att behöva återuppbygga sina materiellager samtidigt som nödvändig import, men också inkomstbringande export, kan komma att påverkas av omvärldens reaktioner på kriget och hur rysk materiel har presterat. Ryssland är världens näst största exportör av vapen och mellan 2017 och 2019 stod landet för 19 procent av den globala vapenexporten. Framför allt är det länder i Asien som köper rysk krigsmateriel med Kina och Indien som de största mottagarna. Men även detta kan vara på väg att förändras. För tio år sedan var Kina den näst största importören av krigsmateriel, i första hand från Ryssland. Efter en kraftig utbyggnad av den inhemska produktionen har Kina minskat sitt beroende av andra länder. Indien, som har världens tredje största militära utgifter, har en liten inhemsk försvarsindustri som är under uppbyggnad. I dag är majoriteten av de vapen och den materiel som används fortfarande importerad. Ryssland har länge varit deras främsta leverantör, men enligt Per Olsson blickar Indien numera allt oftare västerut.

– Indien är nog intresserat av att köpa mer från väst, vilket de redan börjat göra. Men det är inte så enkelt att bara byta leverantör eftersom man sitter fast i ryska vapensystem som har en viss kaliber och vissa reservdelar och indiska soldater är vana vid dessa system. Det tar tid att ställa om.

Föregående
Nästa

Till skillnad från Ryssland har Ukraina inte någon världsledande försvarsindustri. Men landet har ändå skaffat sig fördelar genom att utveckla spetskompetens inom specifika områden.

– De är framstående inom vissa nischer, som exempelvis sjömålsrobotar av typen Neptun. Det var två sådana robotar som sannolikt sänkte robotkryssaren Moskva i våras, säger Per Olsson.   

Det finns en tydlig koppling mellan storleken på ett lands försvarsindustri och försvarsbudget och dess militära förmåga, men sambandet är inte linjärt. Det är långt ifrån säkert att den med mest resurser går vinnande ur en konflikt. Per Olsson lyfter fram Ukraina som på pappret är militärt underlägset Ryssland, men som hittills ändå lyckats slå tillbaks mot den ryska invasionen.

– Oavsett vilket mått man använder så borde Ryssland ha klarat av det här bättre, men framgång beror på hur man använder sina resurser. Exempelvis räknade Ryssland med en enkel seger och satte därför in för lite manskap och gjorde en hel del operativt tveksamma val.

» Viljan hos den som blir angripen att försvara sin familj, by eller stad är förmodligen betydligt starkare. «

Även Rysslands tillgång på försvarsmateriel verkar ha varit överdriven, säger Per Olsson.

– I början av kriget uppgav många medier, även flera seriösa, att Ryssland hade 13.000 stridsvagnar. I själva verket rörde det sig om bara 3.000 i aktiv tjänst. De har ytterligare 6.000 i reserv varav endast 4.000 i hyfsat fungerande skick. Resten är i tveksamt tillstånd, där vissa står utan torn och rostar.

– Sedan handlar det om mjuka frågor, som stridsvilja och stridsmoral. Viljan hos den som blir angripen att försvara sin familj, by eller stad är förmodligen betydligt starkare jämfört med den som blir skickad över gränsen för att bekämpa ett broderfolk.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post