Krig har en benägenhet att förändra stridens karaktär, tekniken och rollen för militären. Som Gustav II Adolf brigadstrid, som flygplanens inträde på stridsfältet, blixtkrig och nu med AI och autonoma drönare. Detta är tvära omkast och är grundligt reformerande för militären och allt som oftast sker detta när krigen rasar.

I det rådande säkerhetspolitiska krisen och i en militär kapprustning i Europa, som inte varit synlig sen andra världskriget, omformas nu det som konstituerar kriget. Det moderna slagfältet som vi nu ser är mer tekniskt avancerat, har ett snabbare tempo, utövar ett mer intensivare våld och slutligen, är mer komplext. I allt detta får den militära yrkesrollen en förändrad och ny innebörd.

I denna tid av omkastning är det ett betydelsefullt och angeläget initiativ från Officersförbundet att värna och diskutera det militära yrket, i syftet att stärka den militära professionen. Ett lovordat steg att än mer förstå, förklara och utveckla det innersta av det militära yrket. För i allt som nu ska göras i ett rasande tempo är risken att man springer ifrån debatten, tappar bort sig och inte genomlyser det som i grunden konstituerar yrket – den militära professionen. Givetvis är den militära professionen aktiv 7/24 i alla delar. Dock är denna diskussion om de mer fundamentala frågorna som är nödvändigt och hälsosamt för att lyfta professionens välstånd.

Begreppet profession är omstritt och omtalat men har en betydelse som enande part i militärens verksamhet. Den sammanför alla personalkategorierna och de olika delarna i det professionella fältet med Försvarsmakten och Försvarshögskolan men också andra som fackförbund, sällskap och akademier. Inte för att förringa alla de militära och civila forskarna på våra lärosäten, som också ingår i denna organisering för en profession. En betydande del är även de vetenskapliga tidskrifterna som bidrar till att forskning kan publiceras och professionens innehåll kan diskuteras och utvecklas. 

Ska det benämnas militär- eller officersprofession eller till och med militära våldets profession?

Begreppet profession i sig kan te sig abstrakt samt svåröverskådligt och dessutom har militären svårt att landa in i hur det ska benämnas. Ska det benämnas militär- eller officersprofession eller till och med militära våldets profession? Namnet kan vi lämna därhän då aktörer allt som ofta vill positioneras sig och stärka sitt eget anseende med olika sätt att kalla sig en profession.

Tyvärr har striden om namnet mellan olika parter under en lång tid i Sverige hämmat en enad enhet där man är en samlad och en kollektiv profession. Detta är inte till gagn för professionen utan fokus borde vara på att stärka den militära yrkesrollen, att professionalisera sig för att bli än bättre – att bli farligare för fienden. Inte benämningar och begreppsförklaringar.

I senaste numret av Officerstidningen lyfter Officersförbundets förbundsdirektör Johan Hansson föredömligt på många brunnslock som verkar vara problematiska och behöver genomlysas. Mycket i det resonemanget är en inventering av att det finns problem och att formulera brister. Som att det finns ett statusförfall för officersyrket och brister i hur man formar och utför utbildning på men också vad relevant yrkesutveckling är.

Givetvis finns det många sakområden att problematisera, kritisk granska och debattera i en profession såsom akademins och vetenskapens roll, vad militär kunskap är, militärt våld och etik, utbildningens form och innehåll, forskning och individuella specialiseringar i yrkeskunskap. Framför allt vad är den militära praktiken i rådande samhälle, vad innebär den moderna tekniken och digitaliseringen för den militära kompetensen. Det är centralt och avgörande för en profession i god hälsa, att man är kritisk lagd och genomlyser det som är taget för givet. Officersförbundet driver på den sunda kritiska diskussionen och det vinner vi alla på.

Professionsyrken och akademi lever i synergi med varandra.

Att ifrågasätta det mest basala i en profession där akademin sätts mot profession, är ett sätt att ifrågasätta professionernas grundläggande beskaffenhet. Det är inget motsatsförhållande, professionsyrken och akademi lever i synergi med varandra. Det är inte akademiserade utbildningar per se som är den största utmaningen, utan hur man ser på kunskap, alltså hur man hanterar och formar sin professionella kärna av färdigheter och skicklighet. För det är kunskap som är ledordet då akademi är en form och medel för att uppnå den professionella vetenskapliga kunskapen, som tillsammans med beprövade erfarenheten, utgör den systematiska kärnan till professionen. 

För bildning inom akademi och vetenskap handlar inte bara om böcker, teorier och metod, det handlar till största del till att forma och utveckla det högre tänkandet, en kognitiv förmåga – the higher order of thinking. Som en av mänsklighetens största tänkare, Albert Einstein, uttrycker det; ”Education is not the learning of facts, but the training of the mind to think”. 

Inte för att förringa den fakta man lär sig, den är absolut väsentligt. Dock i denna tid av omdaning av samhället, stora tekniska förändringar och mer omfattande och komplexa problem, är just det högre bildade tänkandet som blir en avgörande faktor för att anta, analysera och hantera komplexitet. Samhällets välfärd bygger på att professioner kan hantera de mest komplexa och olösbara problemen, som att bota människor och att tygla samhällets kriminalitet.

I en stärkt profession är vetenskapligheten, det skapade vetandet om sin praktik, som utgör grunden till all verksamhet, som forskning för att ta fram ny relevant kunskap. För att hantera beprövad erfarenhet. För utbildningen i professionens teoretiska kärna och för att forma färdigheter i praktiken som sedermera omsätt till det professionella arbetet. 

Kedjan av vetenskaplighet, att veta varför, att veta vad och att veta hur, måste vara obruten och ständigt stärkas i yrken som vill vara uppdaterade och vara i fronten. För vem går till en läkare som inte bygger sin medicinska behandling på och grundat i en relevant och uppdaterad vetenskapligt kunnande.

Försvarsmakten är en kunskapsintensiv organisation med omfattande och allslags verksamhet som i sig ger åtskilliga inriktningar på kunskap och färdigheter. Så vad är då egentligen militär kompetens i en militär profession? Är det utrett och framför allt, kan man generiskt säga att det finns en militär kompetens i vår militära profession? Och kan man utbilda officerare till allmängiltiga generalister i en värld där man i andra delar av samhället strävar efter att ha ingående specialiserade kunskaper inom sitt område för att hantera komplexa problem?

Det är verkligen hög tid att kartlägga och svara på frågorna om vad militär kompetens verkligen är.

Beroende till vem du ställer frågan så kommer förmodligen svaret bli olika om vad för kompetens den moderna militären ska ha. Många är det som nu träder fram och vill ge sin syn på problemet och ger förslag till lösningar om vad och hur militär kunskap ska skapas i kursplaner och utbildningar. Dock är de grundläggande frågorna inte ställda och besvarade, för vad är militär yrkespraktik? Hur är det militära yrket i sin grund beskaffat?

Det är verkligen hög tid att kartlägga och svara på frågorna om vad militär kompetens verkligen är och vad innebär militärt arbete? Vad krävs för kompetens då det finns en uppdelning av personalkategorier, olika militära funktioner och nivåer? Detta kan göras genom en ambitiös studie i Försvarsmakten med flera delaktiga militära aktörer såsom nationellt och internationellt och dessutom med militära och civila lärosäten. 

Utredning ska utgå från etablerad samhällsvetenskaplig kunnande som stödjer med teorierna och forskning men också metod, analys och skrivkraft. En sådan undersökning blir också fundamentalt steg i att förstå och förklara rollen men också vägledande för att forma vad är det moderna officersyrkets absoluta inre kärna – den militära praktiken.

Det är dags att ta det militära yrket till nya dimensioner i en modern tid. Det är nu det händer, det är en brytpunkt det som nu sker och vi måste vara med och på fronten av vårt yrke. För det är bra att reflektera och diskutera men än bättre att forma och skapa en färd framåt för att professionalisera den militära professionen. Så… länge leve den moderna militära officeren!