Senast publicerat
Senast publicerat:

”Officeren är död, länge leve officeren”

Håkan Silverup, officer och doktorand vid Sociologiska institutionen på Lunds universitet, med inriktning på militär organisering och profession.

Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Krig har en benägenhet att förändra stridens karaktär, tekniken och rollen för militären. Som Gustav II Adolf brigadstrid, som flygplanens inträde på stridsfältet, blixtkrig och nu med AI och autonoma drönare. Detta är tvära omkast och är grundligt reformerande för militären och allt som oftast sker detta när krigen rasar.

I det rådande säkerhetspolitiska krisen och i en militär kapprustning i Europa, som inte varit synlig sen andra världskriget, omformas nu det som konstituerar kriget. Det moderna slagfältet som vi nu ser är mer tekniskt avancerat, har ett snabbare tempo, utövar ett mer intensivare våld och slutligen, är mer komplext. I allt detta får den militära yrkesrollen en förändrad och ny innebörd.

I denna tid av omkastning är det ett betydelsefullt och angeläget initiativ från Officersförbundet att värna och diskutera det militära yrket, i syftet att stärka den militära professionen. Ett lovordat steg att än mer förstå, förklara och utveckla det innersta av det militära yrket. För i allt som nu ska göras i ett rasande tempo är risken att man springer ifrån debatten, tappar bort sig och inte genomlyser det som i grunden konstituerar yrket – den militära professionen. Givetvis är den militära professionen aktiv 7/24 i alla delar. Dock är denna diskussion om de mer fundamentala frågorna som är nödvändigt och hälsosamt för att lyfta professionens välstånd.

Begreppet profession är omstritt och omtalat men har en betydelse som enande part i militärens verksamhet. Den sammanför alla personalkategorierna och de olika delarna i det professionella fältet med Försvarsmakten och Försvarshögskolan men också andra som fackförbund, sällskap och akademier. Inte för att förringa alla de militära och civila forskarna på våra lärosäten, som också ingår i denna organisering för en profession. En betydande del är även de vetenskapliga tidskrifterna som bidrar till att forskning kan publiceras och professionens innehåll kan diskuteras och utvecklas. 

Ska det benämnas militär- eller officersprofession eller till och med militära våldets profession?

Begreppet profession i sig kan te sig abstrakt samt svåröverskådligt och dessutom har militären svårt att landa in i hur det ska benämnas. Ska det benämnas militär- eller officersprofession eller till och med militära våldets profession? Namnet kan vi lämna därhän då aktörer allt som ofta vill positioneras sig och stärka sitt eget anseende med olika sätt att kalla sig en profession.

Tyvärr har striden om namnet mellan olika parter under en lång tid i Sverige hämmat en enad enhet där man är en samlad och en kollektiv profession. Detta är inte till gagn för professionen utan fokus borde vara på att stärka den militära yrkesrollen, att professionalisera sig för att bli än bättre – att bli farligare för fienden. Inte benämningar och begreppsförklaringar.

I senaste numret av Officerstidningen lyfter Officersförbundets förbundsdirektör Johan Hansson föredömligt på många brunnslock som verkar vara problematiska och behöver genomlysas. Mycket i det resonemanget är en inventering av att det finns problem och att formulera brister. Som att det finns ett statusförfall för officersyrket och brister i hur man formar och utför utbildning på men också vad relevant yrkesutveckling är.

Givetvis finns det många sakområden att problematisera, kritisk granska och debattera i en profession såsom akademins och vetenskapens roll, vad militär kunskap är, militärt våld och etik, utbildningens form och innehåll, forskning och individuella specialiseringar i yrkeskunskap. Framför allt vad är den militära praktiken i rådande samhälle, vad innebär den moderna tekniken och digitaliseringen för den militära kompetensen. Det är centralt och avgörande för en profession i god hälsa, att man är kritisk lagd och genomlyser det som är taget för givet. Officersförbundet driver på den sunda kritiska diskussionen och det vinner vi alla på.

Professionsyrken och akademi lever i synergi med varandra.

Att ifrågasätta det mest basala i en profession där akademin sätts mot profession, är ett sätt att ifrågasätta professionernas grundläggande beskaffenhet. Det är inget motsatsförhållande, professionsyrken och akademi lever i synergi med varandra. Det är inte akademiserade utbildningar per se som är den största utmaningen, utan hur man ser på kunskap, alltså hur man hanterar och formar sin professionella kärna av färdigheter och skicklighet. För det är kunskap som är ledordet då akademi är en form och medel för att uppnå den professionella vetenskapliga kunskapen, som tillsammans med beprövade erfarenheten, utgör den systematiska kärnan till professionen. 

För bildning inom akademi och vetenskap handlar inte bara om böcker, teorier och metod, det handlar till största del till att forma och utveckla det högre tänkandet, en kognitiv förmåga – the higher order of thinking. Som en av mänsklighetens största tänkare, Albert Einstein, uttrycker det; ”Education is not the learning of facts, but the training of the mind to think”. 

Inte för att förringa den fakta man lär sig, den är absolut väsentligt. Dock i denna tid av omdaning av samhället, stora tekniska förändringar och mer omfattande och komplexa problem, är just det högre bildade tänkandet som blir en avgörande faktor för att anta, analysera och hantera komplexitet. Samhällets välfärd bygger på att professioner kan hantera de mest komplexa och olösbara problemen, som att bota människor och att tygla samhällets kriminalitet.

I en stärkt profession är vetenskapligheten, det skapade vetandet om sin praktik, som utgör grunden till all verksamhet, som forskning för att ta fram ny relevant kunskap. För att hantera beprövad erfarenhet. För utbildningen i professionens teoretiska kärna och för att forma färdigheter i praktiken som sedermera omsätt till det professionella arbetet. 

Kedjan av vetenskaplighet, att veta varför, att veta vad och att veta hur, måste vara obruten och ständigt stärkas i yrken som vill vara uppdaterade och vara i fronten. För vem går till en läkare som inte bygger sin medicinska behandling på och grundat i en relevant och uppdaterad vetenskapligt kunnande.

Försvarsmakten är en kunskapsintensiv organisation med omfattande och allslags verksamhet som i sig ger åtskilliga inriktningar på kunskap och färdigheter. Så vad är då egentligen militär kompetens i en militär profession? Är det utrett och framför allt, kan man generiskt säga att det finns en militär kompetens i vår militära profession? Och kan man utbilda officerare till allmängiltiga generalister i en värld där man i andra delar av samhället strävar efter att ha ingående specialiserade kunskaper inom sitt område för att hantera komplexa problem?

Det är verkligen hög tid att kartlägga och svara på frågorna om vad militär kompetens verkligen är.

Beroende till vem du ställer frågan så kommer förmodligen svaret bli olika om vad för kompetens den moderna militären ska ha. Många är det som nu träder fram och vill ge sin syn på problemet och ger förslag till lösningar om vad och hur militär kunskap ska skapas i kursplaner och utbildningar. Dock är de grundläggande frågorna inte ställda och besvarade, för vad är militär yrkespraktik? Hur är det militära yrket i sin grund beskaffat?

Det är verkligen hög tid att kartlägga och svara på frågorna om vad militär kompetens verkligen är och vad innebär militärt arbete? Vad krävs för kompetens då det finns en uppdelning av personalkategorier, olika militära funktioner och nivåer? Detta kan göras genom en ambitiös studie i Försvarsmakten med flera delaktiga militära aktörer såsom nationellt och internationellt och dessutom med militära och civila lärosäten. 

Utredning ska utgå från etablerad samhällsvetenskaplig kunnande som stödjer med teorierna och forskning men också metod, analys och skrivkraft. En sådan undersökning blir också fundamentalt steg i att förstå och förklara rollen men också vägledande för att forma vad är det moderna officersyrkets absoluta inre kärna – den militära praktiken.

Det är dags att ta det militära yrket till nya dimensioner i en modern tid. Det är nu det händer, det är en brytpunkt det som nu sker och vi måste vara med och på fronten av vårt yrke. För det är bra att reflektera och diskutera men än bättre att forma och skapa en färd framåt för att professionalisera den militära professionen. Så… länge leve den moderna militära officeren!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens dykverksamhet tillförs uppgraderade dyksystem och nya tryckkammare är på väg. Samtidigt blir bristen på kvalificerad personal alltmer akut enligt dykeriledningen. Nu utreds behovet av utbildning inom dyk och en rapport väntas bli klar till sommaren 2027.

    Linda Sundgren
    Dykverksamhet
    En specialistofficersutbildning inom dyk är nödvändig för både kompetensförsörjning och utveckling. Det säger företrädare för Försvarsmaktens dykverksamhet.

    Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    Problemet med åldrande dykmateriel som riskerar att leda till dykstopp är till stora delar omhändertaget. Dykeriet har fått mer pengar och nya dyksystem, annan undervattensmateriel och nya tryckkammare har beställts eller är under upphandling. Johan Brynger är teknisk systemledare dyk i Försvarsmakten:

    – Dykeriet har aldrig haft en sådan ekonomi som vi har idag. Nu står vi på tröskeln till att få ut den senaste versionen av röjdykarsystemet OMD 10, och även lättdyksystemet kommer i en ny version. Nya tryckkammare är beställda och i början av 2027 ska förbanden få nya kompressorer. Listan på kommande materiel är jättelång, säger han.

    Johan Brynger

    Johan Brynger

    Teknisk systemledare dyk

    Utöver ersättare för system på väg att falla för åldersstrecket anskaffas också ny utrustning för att möta de specifika behov som finns i Försvarsmakten kopplat till dyk. Däribland ett hjälmdyksystem som används för att utföra tyngre arbeten i vattnet.

    – Hjälmdyksystem används för att kunna stå på botten och på ett säkert sätt utföra arbeten som svetsning, skärning och sånt som kräver viss precision under en längre tid. Man kan inte simma omkring samtidigt som man gör de här grejerna, säger fanjunkare Michael Elsberg, Försvarsmaktens dyksäkerhetsofficer.

    Hjälmdyksystemet har varit under modifiering under några år och därför har tillgången varit begränsad. Men som Natoallierad har systemet blivit väldigt efterfrågat igen och nu gör vi ett återtag.

    Hjälmdyksystem har funnits sedan tidigare i Försvarsmakten, men efterfrågan på denna förmåga har ökat under senare år.

    – Hjälmdyksystemet har varit under modifiering under några år och därför har tillgången varit begränsad. Men som Natoallierad har systemet blivit väldigt efterfrågat igen och nu gör vi ett återtag, säger fanjunkare Johan Widerberg, Försvarsmaktens dykeriöverledare.

    Johan Widerberg

    Johan Widerberg

    Försvarsmaktens dykeriöverledare

    Flera av de materielsystem som har eller ska beställas är planerade att införas på förband 2027 till 2030. Det kommer att dröja längre innan all grupputrustning har levererats till Försvarsmakten. Grupputrustning omfattar utrustning som inte är personlig och som dykaren behöver för att lösa uppgiften i vattnet, som exempelvis bärgningsutrustning (lyftsäckar), undervattensverktyg och sökmateriel.

    – Den trånga sektorn nu är inte ekonomin utan att vi som sitter på försvarsmaktssidan inte räcker till. FMV har tjugo personer och vi är fyra som ska hantera detta. Där krigar vi i efterhand, säger Johan Brynger.

    Att leveranser av materiel dröjer bidrar till att dra ner utvecklingstakten inom dykeriet. Bland annat inväntar man ett nytt röjdykarsystem som ska göra det möjligt att gå från dykdjup på dagens 45 meter ner till 60 meter. Materielbristen påverkar också säkerheten där förbanden ibland kringgår regelverket för att kompensera för avsaknaden av godkänd materiel.

    – Man ska använda godkända grejer, men när man inte får det görs ibland egna lösningar som är betydligt sämre och det ska vi inte hålla på med. Man vill göra dyk och då löser man uppgiften utan att riktigt förstå konsekvenserna av det, säger fanjunkare Joakim Andersson, tidigare Försvarsmaktens dykeriöverledare och numera delaktig i ombyggnationen av HMS Styrsö till röjdykarfartyg.

    Hans efterträdare, Johan Widerberg, håller med.

    – Det är en uppmaning vi vill skicka med: Gör inga egna lösningar. Använd bara godkänd materiel. Ibland är det bättre att låta verksamheten stå än att fortsätta lösa den med fel grejer, säger han.

    Vi lider idag av att den utbildningen inte är på plats än, exempelvis genom en bristande återväxt för de centrala befattningarna.

    Bristen på erfaren dykpersonal börjar bli alltmer besvärlig, enligt Johan Widerberg och hans chefskollegor. Dykverksamheten är en försvarsmaktsgemensam resurs som ska förse hela organisationen med kvalificerad personal, men efterfrågan överstiger tillgången.

    – Behovet av dykare i Försvarsmakten är stort, framför allt inom armén, och vi har vakanser på viktiga poster. På utbildningssidan saknar vi folk, alltså till den grundläggande utbildningen. Sedan är det på den nivå som vi befinner oss som det blir problem när vi inte räcker till för att stödja FMV och försvarsgrenarna i materielprocessen, säger Johan Widerberg.

    Han berättar att det efter dykstoppet 2018 genomfördes en rapport som bland annat visade att det fanns ett behov av en specialistofficersutbildning mot dyk. Någon sådan utbildning har dock inte införts.

    – Vi lider idag av att den utbildningen inte är på plats än, exempelvis genom en bristande återväxt för de centrala befattningarna. Djupa kunskaper inom dykeriet och dess regelverk skapar förståelse för hur dykmateriel anskaffas, används och underhålls med mera, säger Johan Widerberg.

    Dykversamheten

    Med den nya materiel som införs ska Försvarsmaktens dykverksamhet kunna återta förlorade förmågor.

    Foto: Försvarsmakten

    Erik Öhrn

    Erik Öhrn

    Chef för Sjöstridsskolan

    Men enligt chefen för Sjöstridsskolan, kommendör Erik Öhrn, är en specialistofficersutbildning inom dyk inte aktuell.

    – Dyk är en viktig kompetens för marinen. En beredning om SOU dyk som genomfördes 2025 visar att antalet instegsbefattningar är för få för att motivera en särskild specialistofficersutbildning. Vi måste utgå från vilka kompetenser och befattningar marinen behöver och hur vi bäst säkerställer dem över tid, säger han.

    Hur befälsförsörjningen inom dykverksamheten ska lösas ses nu över.

    – Inom marinen behöver vi många förmågor för att hantera både nya och befintliga system. Därför ser vi över våra utbildningsbehov inom ramen för marinens översyn av försvarsmaktsbefälssystemet. Den omfattar även dyk och ska vara klar till halvårsskiftet 2027, säger Erik Öhrn.

    Ur arkivet: