Senast publicerat
Senast publicerat:

Beslut fattat om slutligt införande av trebefälssystemet

ÖB har fattat beslut om slutlig implementering av trebefälssystemet. 1 januari 2023 ska samtliga yrkesofficerare ur tidigare befälssystem upp till major eller örlogskaptens grad ha fått en inriktning om fortsatt utveckling som officer eller omgalonerats till specialistofficer.

Josefine Owetz
Försvarsmakten
Överbefälhavare Micael Bydén har fattat beslut om tidpunkt för när trebefälssystemet slutligen ska vara implementerat.

Officersförbundets ordförande Lars Fresker om beslutet:
– Jag är besviken. Jag hade verkligen hoppats att ÖB skulle ta intryck av våra argument och vad våra medlemmar framfört i den medlemsundersökning som vi genomfört, säger Officersförbundets ordförande Lars Fresker, i en artikel på förbundets webbplats

Beslutet som nu fattats innebär att samtliga yrkesofficerare ur tidigare befälssystem upp till major eller örlogskaptens grad ska ha fått en inriktning om fortsatt utveckling som officer eller omgalonerats till specialistofficer senast den första januari 2023.

Försvarsmakten står inför en omfattande tillväxt och därför är det viktigt att trebefälssystemet nu genomförs fullt ut, menar överbefälhavare Micael Bydén:

– Det är nödvändigt för att kunna möta framtidens krav och den tillväxt vi har framför oss. Jag kan förstå att beslutet väcker engagemang och jag vill med anledning av detta vara väldigt tydlig: alla medarbetare behövs och fyller en viktig roll i Försvarsmakten, säger överbefälhavare Micael Bydén i en artikel på Försvarsmaktens webbplats om beslutet

Officersförbundet har gett
ÖB och Försvarsmakten rådet att det skulle vara fortsatt frivilligt och när frågan formellt samverkades tidigare i veckan förklarade sig samtliga arbetstagarorganisationer oeniga.

» – Jag är besviken. Jag hade verkligen hoppats att ÖB skulle ta intryck av våra argument och vad våra medlemmar framfört i den medlemsundersökning som vi genomfört «

Den 1 januari 2019 infördes trebefälssystemet i Försvarsmaktens organisation och en systematik för vilka befattningar som är avsedda för officerare respektive specialistofficerare introducerades.

I dag bedömer myndigheten att ungefär 2 000 befattningar avsedda för specialistofficerare bemannas av officerare. Huvuddelen av dessa är officerare som härstammar från den nya befälsordningen, NBO, med en officersexamen från 2005 eller tidigare.

– Genom att strukturerat bygga vidare på trebefälssystemet skapas ökade möjligheter för dessa yrkesofficerare, att vidareutvecklas mot specialistofficerare. Dessa yrkesofficerare är en viktig del av Försvarsmakten. Deras kompetens behöver förvaltas på bästa sätt för organisationen, antingen som officer eller som specialistofficer, säger Peter Tagesson, planeringschef vid Ledningsstabens personalavdelning, i artikeln på Försvarsmaktens webbplats. 

Liknande läsning:

Tagesson har varit ansvarig för den arbetsgrupp som tagit fram beslutsunderlag för hur det slutliga införandet av trebefälssystemet ska gå till. Att övergången till trebefälssystemet inte slutförts har medfört såväl strukturella som planeringsmässiga utmaningar för Försvarsmakten, menar han.

» När vi tillämpar felaktigt och bemannar med andra personalkategorier skapar det systemfel, vilket påverkar personalflöden inom organisationen. «

– Vi behöver skapa likhet i de personal- och befattningsflöden som Försvarsmaktens organisation är formad efter. När vi tillämpar felaktigt och bemannar med andra personalkategorier skapar det systemfel, vilket påverkar personalflöden inom organisationen. Vi börjar få en del problem med att vi inte fullt ut gått in i trebefälssystemet, sa Peter Tagesson till Officerstidningen i april.

Inför beslutet genomförde Officersförbundet en medlemsundersökning som visade att en majoritet av de som svarat var emot en tvingande omgalonering. 

– Medlemmarna gav också uttryck för oro för löneutvecklingen och karriär- och utvecklingsmöjligheter för specialistofficerarna. Vi tyckte därför att arbetsgivaren först skulle omhänderta de frågorna innan man genomförde det här, men av någon anledning förefaller man vara väldigt ivrig med att få det här på plats. Det är lite märklig eftersom man har hållit ett, minst sagt, makligt tempo under de första 13 åren med ett flerbefälssystem, säger Lars Fresker. 

» Vi kommer fortsätta att granska de arbetsrättsliga frågorna «

Officersförbundet har också lyft frågan om det rent arbetsrättsligt genom tvång går att byta personalkategori. Under torsdagen hölls därför ett möte mellan Officersförbundet och Försvarsmakten. Vid mötet diskuterades om det utifrån arbetsrättslig praxis går att ta fram vägledning för bedömning av arbetsledningsrätten. Oavsett vägledning eller inte är det slutligen resultatet av den individuella bedömningen som prövas mot Försvarsmaktens arbetsledningsrätt, förklarar Lars Fresker.

– Det här är väsentligt för arbetsrätten och därför är dagens beslut olyckligt. Om vi släpper den här frågan befinner vi oss på ett sluttande plan där arbetsgivaren ensidigt kan ändra förutsättningarna i en anställning. Vi kommer därför fortsätta granska de arbetsrättsliga frågorna, säger Lars Fresker.

Varför lyfter Officersförbundet den arbetsrättsliga biten först nu?

– Officersförbundet har deltagit i den arbetsgrupp som har tagit fram det här förslaget. I arbetsgruppen har vi flera gånger lyft den här frågan men arbetsgivaren har inte sett några problem.

Vad händer nu?

– Nu fortsätter vi vårt arbete med att det ska bli så bra som möjligt för våra medlemmar, bland annat med att säkerställa en ordentlig dialog mellan chef och medarbetare och genom att fortsätta granska de arbetsrättsliga frågorna, säger Lars Fresker.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Ungdomar till välutbildade föräldrar med höga inkomster blir oftare antagna till militär grundutbildning än dem från socioekonomiskt svaga familjer. Bland värnpliktiga som utbildas mot befälsbefattning är skillnaderna som störst. Det visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga vid Ledningsregementet.
    Det finns ett tydligt samband mellan inskrivning till värnplikt och socioekonomisk status, visar en rapport från FOI. Ju högre utbildning föräldrarna har desto vanligare är det att bli inskriven till värnplikt.

    Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    I höstas kom en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som visar att socioekonomisk status inte spelar någon roll för ungdomars inställning till värnplikten. Ungdomar till lågutbildade föräldrar med låga inkomster var ungefär lika intresserade av att göra lumpen som dem i andra samhällsklasser. Däremot finns det tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper utifrån vem som faktiskt gör lumpen.

    Enligt FOI-studien, Vem får försvara Sverige, som publicerades under våren är ungdomar från resursstarka familjer överrepresenterade bland de värnpliktiga. Av de cirka 500 000 totalförsvarspliktiga födda mellan 2000 och 2004 som ingår i studien, har 42 procent högutbildade föräldrar. Bland dem som faktiskt skrivs in till värnplikt stiger andelen till närmare 60 procent.

    – Värnplikten är inte den sociala smältdegel den en gång var. Många har fortfarande uppfattningen att värnplikten är en arena för social integration och att deltagandet i militären jämnar ut skillnaderna mellan olika samhällsklasser, men det stämmer inte, säger Peter Bäckström, forskare vid FOI som lett undersökningen.   

    Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten

    Skillnaderna mellan dem som vill göra värnplikten och de som får göra den, ökar i takt med föräldrarnas utbildningsnivå. Störst är överrepresentationen av ungdomar vars föräldrar har en forskarutbildning. Lägger man även till andra faktorer som om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte och om familjen någon gång tagit emot ekonomiskt bistånd, blir skillnaderna ännu tydligare.

    – Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten. Även där är barn till socioekonomiskt starka föräldrar överrepresenterade. Egentligen är det inte särskilt konstigt, men jag tror inte att vare sig allmänheten eller politikerna alltid är medvetna om det, säger Peter Bäckström.

    Peter Bäckström, FOI.

    Peter Bäckström

    Forskare på FOI

    Studien visar också ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och vilken sorts värnpliktsutbildning som individen genomför. Flest deltagare från resursstarka familjer är det bland dem som utbildas till en befälsbefattning. Närmare 70 procent av de som skrevs in på en längre befälsutbildning hade högutbildade föräldrar, vilket kan jämföras med 55 procent av de som utbildades mot en soldatbefattning.

    Enligt rapporten motsvarar sammansättningen i värnpliktskullarna som går den längre befälsutbildningen, den fördelningen av studenter som råder på läkarprogrammet. Men den sociala snedrekryteringen beror inte på att Plikt- och prövningsverket gör något fel vid mönstring och uttagning till värnplikten. Peter Bäckström konstaterar att myndigheten följer de direktiv och lagar som politikerna beslutat om.

    Ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra.

    – Det handlar alltså inte om någon godtycklighet eller medveten särbehandling. Plikt- och prövningsverket har till uppgift att välja ut dem som är bäst lämpade för uppgiften och ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra, säger han.  

    Enligt Peter Bäckström är det av stor nytta för samhället att försvaret har tillgång till högpresterande ungdomar. Samtidigt konstaterar han att denna nytta måste vägas mot värnpliktens kostnader och att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är tveksamt om det är effektivt att blivande toppstudenter kommer in på arbetsmarknaden ett år senare än andra.

    Det är heller inte säkert att de som antas till grundutbildningen också är de som är mest intresserade av att efter värnplikten ta anställning som soldat eller söka till Officersprogrammet. I slutändan är värnplikten också en rättvisefråga som handlar om vem som ska försvara Sverige.

    – I fredstid kan det vara lätt att tänka på värnplikten som en utbildning eller ett privilegium.  Men i slutändan handlar det om att försvara Sverige och Nato och det är förenat med risker, säger Peter Bäckström och fortsätter:

    – Till syvende och sist handlar det om vem som ska bära bördan av kriget. Man kan se värnplikten som en slags beskattning och i det perspektivet är frågan om vem som gör lumpen inte trivial.

    Ur arkivet: