Senast publicerat
Senast publicerat:

Brev till ÖB om pilotsituationen – hittills inget svar

I slutet av april skickade styrelsen för försvarspiloternas intresseorganisation, FPI, in ett brev till överbefälhavare Micael Bydén. I det beskrev de en oro över situationen med att flera stridspiloter ansökt om tjänstledighet för studier och efterlyste åtgärder. Men de har hittills inte fått någon respons.

Josefine Owetz
Ett flertal stridspiloter har under vintern ansökt om tjänstledighet för studier. Det beror främst på ett missnöje med pensionsavtalet, men också på en frustration över rådande lönestruktur.

”Vi vill uttrycka en synnerligen stor oro inför hösten. Inte bara kring arbetsmiljön för de individer som är kvar, utan även för flygvapnets förmåga att behålla piloter” skriver styrelsen för försvarspiloternas intresseorganisation, FPI, i ett brev som skickades till överbefälhavare Micael Bydén den 28 april.

FPI är en kårsektion inom Officersförbundet och föreningen har under flera år kommunicerat en oro över att arbetsvillkoren för piloter försämrats.  De skriver i brevet att stridspiloternas tjänstledighetsansökningar för studier till hösten, något som Officerstidningen tidigare rapporterat om, bör ses som en ”klar indikation på att vågskålen nu har tippat över”.

De skriver också att ansökningarna om tjänstledighet till största del beror på det förändrade pensionsavtalet. ”Att villkor sägs upp över en natt och man i stället förutsätts jobba mer än ett decennium till gör att de flesta unga påbörjar sin nästa karriär redan nu”.

Styrelsen poängterar att de har haft en god dialog med flygvapenchefen. Men, skriver de, ”vi har också konstaterat att det som nu behöver göras inte ryms i de mandat försvarsgrenen har. Förhoppningen är att man kan se över villkoren på en nivå där man har den handlingsfrihet som krävs för att vi inte ska drabbas av ett kompetenstapp av en magnitud vi inte tidigare varit med om.”

» Förhoppningen är att man kan se över villkoren (...) för att vi inte ska drabbas av ett kompetenstapp av en magnitud vi inte tidigare varit med om.” «

Föreningen har hittills inte fått någon respons från ÖB Micael Bydén på brevet. 

– Det känns tråkigt att vi inte har fått någon som helst reaktion från överbefälhavaren. För oss är det här ett sätt att ta ansvar för en fråga som kan leda till stora problem och påverka flygvapnets operativa förmåga under lång tid, säger Per-Martin Sternevi, ordförande för FPI, och fortsätter:

– Vi förstår att han har mycket att göra men det här en fråga som borde ligga högt upp på dagordningen eftersom många av de beslut som krävs inte kan fattas flygvapenchefen utan behöver hanteras högre i organisationen.

Liknande läsning:

Officerstidningen har sökt överbefälhavare Micael Bydén för en kommentar. Försvarsmaktens kommunikationsavdelning, LEDS KOMM, hänvisar frågor om ärendet till flygstaben. Flygstaben skriver i en kommentar att de inte kan svara på varför ÖB inte har återkopplat till FPI.

Officersförbundets ordförande Lars Fresker menar att det vore på sin plats med någon slags respons. 

– ÖB får säkerligen stora mängder brev och har samtidigt begränsat med tid. Men givet att det här kommer från den egna personalen är det extra viktigt, tycker jag, med någon form av signal – från honom själv eller från någon annan i organisationen – att han läst och tagit del av innehållet. Det tycker jag hänger ihop med gott ledarskap, säger Lars Fresker. 

När Officerstidningen kontaktar LEDS KOMM igen och frågar varför ÖB inte har svarat på brevet skriver de i en kommentar: ”Det är inte överbefälhavaren som bereder denna typ av villkorsfrågor. Ärendets beredning leds inom Försvarsmakten av Flygvapenchefen.”

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar. Tre av dem, Storbritannien, Kanada och Tyskland, har roller som motsvarar den Sverige har tagit på sig i FLF Finland, i FLF Estland, Lettland och Litauen", skriver Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda Korset i en replik.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Patrik Oksanen, Karlis Neretnieks och Stefan Forss skriver att Sverige bör lämna Ottawakonventionen. Tvärtemot vad många i Sverige tror, växte inte Ottawakonventionen fram i fredstida bekvämlighet. I stället bygger den på data från kirurger, hjälporganisationer och soldater som har arbetat i krig. De har visat att 90 procent av dem som dödas eller skadas av personminor och andra explosiva rester från krig är civila, varav många barn.

    Stridande parter har en skyldighet i att skydda civila, och Ottawakonventionen visar att ett sådant skydd är möjligt. Den har lett till att antalet civila offer för dessa vapen minskat med mer än 75 procent.

    Debattörerna skriver: ”Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen har lämnat Ottawakonventionen som förbjuder användning av truppminor, och återtar nu den förmågan. Skälet är inte att de värderar humanitär rätt lägre än Sverige, utan att de måste kunna stoppa ett ryskt genombrott på eget territorium.” 

    När flera europeiska länder väljer att frånträda Ottawakonventionen blir resultatet att konventionen undergrävs.

    Utan att recensera hur dessa länder värderar humanitär rätt, är det ett faktum att när flera europeiska länder väljer att frånträda Ottawakonventionen blir resultatet att konventionen undergrävs, vilket får återverkningar på den internationella rätten i sin helhet. Risken för det tydliggjordes i propositionen för Finlands frånträde. Man ska också känna till att i både Estland och Lettland sa höga militära befälhavare offentligt att det inte fanns något behov av att lämna konventionen – strax innan de politiska besluten fattades. I ett osäkert omvärldsläge skulle ett svenskt utträde riskera att spela i händerna på krafter som strävar efter att ytterligare undergräva internationella normer.

    Debattörerna skriver vidare: ”Vid konkret gemensam operationsplanering kan det uppkomma frågor om vad medverkan vid planering, ordergivning och annat praktiskt bistånd innebär.”

    Inom Nato och andra multinationella samarbeten är det vardag att medlemsstater har olika folkrättsliga åtaganden. Vanligtvis hanteras det i den operativa planeringen. Ottawakonventionen förbjuder inte samarbete med stater som inte är anslutna, under förutsättning att Sverige själv inte bland annat använder, tillverkar eller innehar personminor, bidrar eller uppmuntrar andra stater till sådana gärningar.

    Dessa begrepp kan definieras tydligare i svensk lagstiftning eller en militärmanual för att undvika oklarheter. Då behöver man inte gå så långt som att lämna Ottawakonventionen. Våra kolleger i Internationella Rödakorskommittén (ICRC) har stor kunskap om hur det kan ske.

    25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar.

    25 av Natos medlemsländer är kvar i Ottawakonventionen. Man kan fråga sig hur de resonerar. Tre av dem, Storbritannien, Kanada och Tyskland, har roller som motsvarar den Sverige har tagit på sig i FLF Finland, i FLF Estland, Lettland och Litauen. I varken Storbritannien, Kanada eller Tyskland finns någon majoritet för eller ens debatt om att lämna konventionen.

    Tvärtom visar verkligheten att man har hittat juridiska möjligheter att vara kvar i Ottawakonventionen samtidigt som man stödjer och samordnar personal från Nato-länder som har frånträtt den. Det finns ingenting som tyder på att det inte skulle kunna gå att göra även i Sverige.

    Att lyssna till FN-veteranen och minröjaren i Libanon, Christoffer Lundström, stämmer till eftertanke. I Sveriges Radios Konflikt från maj i år säger han att han har förståelse för att man använder stridsvagnsminor. Men just personminor är ”extra hemska”, säger han, ”just för att det drabbar civila väldigt mycket under lång tid. Man drabbas ju under lång tid framöver även om man initialt kanske kan ha en kort fördel.”

    Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset

    Ur arkivet: