Senast publicerat
Senast publicerat:

Replik: ”Vi stöttar våra gamla kollegor i kampen för att behålla specialflyget på Malmen”

Ingvar Jäderlind, fd ordförande för Malmens officersförening, och Hans-Bertil Karlsson, fd kompanichef på specialflyget.

Foto: Saab.

I juni 2022 tecknade FMV avtal med Saab om köp av två spanings- och ledningsflygplan. Flygplanen, som får den svenska beteckningen S 106, är en vidareutveckling av Saabs GlobalEye.
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på ”Dorians” insändare i Officerstidningen angående framtida placering av nya radarspanings- och ledningsflygplanet, S 106 Globaleye, och specialflygskvadron: 
Den utredning som gjordes 1997, som utmynnade i att placeringen av specialflygskvadron på Malmen i Linköping var mest lönsam och praktisk, är ännu mer relevant i dag. Vi kan också slå fast att insändarskribentens Dorians allmänt hållna skrivningar om placering i Mälardalen egentligen, som alla vet, är fråga om Uppsala och Upplands flygflottilj, F 16.

Då, 1997, som nu tar man till alla argument för att flytta specialflyget till F 16. Då för att F 16 riskerade att läggas ner (även om detta inte var officiellt vid tillfället). I dag för att man till varje pris måste försöka få en meningsfull verksamhet på en nyupprättad flygflottilj. Vi vill bemöta ett antal punkter som ”Dorian” framför till F 16:s fördel och till Linköping och Malmens nackdel.

Det saknas helt ekonomiska aspekter på lokaliseringen. 1997 kom man fram till att det skulle bli för dyrt att flytta, det är definitivt inte billigare i dag. Ny hangar måste byggas på båda platserna och det är sannolikt dyrare på F 16, bland annat beroende på markförhållandena där, vilket framkom i förra utredningen.

Det framförs att möjligheter för en partner att få ett arbete skulle vara bättre i storstadsregionen, Uppsala i detta fall. Linköping är också en storstadsregion, som är lika stor och med universitet, universitetssjukhus, Saab samt flera statliga verk, där det finns gott om arbetstillfällen. Linköping har ett rikt utbud av kultur- och fritidsaktiviteter så det borde inte vara mindre attraktivt att bo där även om innevånarna i runt Mälardalen tycks tro att allt utanför den regionen är ett obeboeligt mörker.

» Rent tekniskt talar allt för en lokalisering på Malmen. Här finns en uppbyggd infrastruktur med ett mycket gott samarbete mellan Helikopterflottiljen, Flygskolan, FMV:s provdelar och närheten till Saab. «

Rent tekniskt talar allt för en lokalisering på Malmen. Här finns en uppbyggd infrastruktur med ett mycket gott samarbete mellan Helikopterflottiljen, Flygskolan, FMV:s provdelar och närheten till Saab. Dessutom finns en civil flygteknikerskola i Linköping, på Malmen.

Saabs svar på placering av Specialflygsskvadron och S 106 är som väntat, att det för dem inte spelar någon roll. Specialflyg är en kund till Saab och i fråga om placering av detta flygsystem är det givet att Saab inte kommer att ha en åsikt i ärendet. Vi kan dock belysa de belastningar en placering i Uppsala skulle kunna innebära.

Saab bygger och utvecklar GlobalEye och deras insatser kommer under lång tid att krävas där verksamheten opererar. I Linköping finns Saab en kvart bort. Vid en placering av S106 på annan ort kommer personal behöva åka mellan orterna för stöttning vilket kommer att kosta både tid och pengar, något som i slutändan Försvarsmakten behöver bekosta.  

I dag råder brist på både piloter och teknisk personal inom flygvapnet och då måste man vara rädd om och värna den kompetenta personal man har och den kunskap som finns uppbyggd på Malmen. Övervägande delen av den personalen kommer inte att flytta med till Uppsala är vår bedömning. Flygtekniker växer inte på träd och man hämtar dem inte ute på gatan. I detta fall inte ens direkt från utbildningen. Det krävs fem till åtta års utbildning och praktik sam, inte minst, inhämtande av erfarenheter från äldre kollegor och mentorer.

I det säkerhetsläge som Sverige och Europa befinner sig i just nu, och som sannolikt kommer att råda inom överskådlig tid, är det fel tidpunkt att riva upp en fungerande verksamhet och sprida oro bland anställda och därmed riskera avhopp i förtid. Militärstrategiskt finns, som vi kan se, inget som talar mer för F 16 än Malmen.

» I dag råder brist på både piloter och teknisk personal inom flygvapnet och då måste man vara rädd om och värna den kompetenta personal man har. «

Det har även i andra sammanhang framförts att Malmens miljötillstånd skulle utgöra ett hinder för placeringen där, men inget talar för att det skulle vara miljövänligare eller lättare i Uppsala.

Det framförs hur viktigt det är att värna om personalen och deras bästa. Det rimmar dåligt med att en chef inom flygvapnet, utifrån vad vi har fått höra, förbjuder anställda att delta vid hans möte med Linköpingspolitiker. Vid samma tillfälle ska samma chef ha framfört att Malmen saknar plats för bygge av ny hangar. Detta stämmer inte, plats finns.

Ytterligare ett argument som han framförde vid detta möte är att det kommer att bullra mer i Linköping om specialflyget är kvar. Dåligt argument i ett Linköping där alla nuvarande innevånare alltid levt med flygplansljud och i många fall även är helt beroende av det för sin försörjning.

Vi var båda med och var starkt engagerade i samband med den förra utredningen och kan inte låta bli att lägga oss i debatten, även om vi som pensionärer inte är direkt berörda längre. Då framfördes argument som saknade täckning och var helt tagna ur luften. I vissa fall framfördes rena lögner, allt för att specialflygskvadron till varje pris skulle lokaliseras till F 16.

Vi hoppas slippa se sådant nu och att beslut fattas utan prestige och med fakta som grund. Dessutom att det blir bäst för personalen, verksamheten, flygvapnet och Sverige.

Vi vill med detta inlägg i debatten visa att vi stöttar våra gamla arbetskamrater i deras kamp för att fortsatt behålla specialflyget på Malmen. Med våra tidigare erfarenheter håller vi fortlöpande kontakt med berörda politiker och andra ”makthavare” som kan tänkas påverka beslutet.

Ingvar Jäderlind

Före detta ordförande för Malmens officersförening, Officersförbundets lokala förening.

Hans-Bertil Karlsson

Före detta kompanichef på specialflyget.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Nyligen kom marinchefens beslut om marinens nya organisation. Officersförbundet riktar kritik mot hur förslaget har tagits fram. Förbundet menar att samverkan kommit in för sent i processen och att riskerna med genomförandet inte är tillräckligt omhändertagna. ”Förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag”, säger vice ordförande Mikael Vinde.

    Josefine Owetz
    Mikael Vinde
    "Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna", säger Mikael Vinde, vice ordförande i Officersförbundet.

    Foto: Officersförbundet

    Marinchef Johan Norlén fattade den 24 maj beslut om inriktningen för marinens nya organisation. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och ska tillsammans bilda tre nya marina baser.

    I samverkan ställde sig Officersförbundet oenig till marinchefens beslutsinriktning för den nya organisationen. ”OFR/O FM konstaterar att innan delgivning av beslutsinriktningen har inte samverkan genomförts. Arbetsgivaren har därefter involverat ATO och skyddsorganisationen i det fortsatta arbetet”, skriver Officersförbundet i ett ställningstagande den 13 maj.   

    – Vår uppfattning är att den övergripande organisationsinriktningen i praktiken var fastställd innan det fanns reella möjligheter att påverka den. Det gör att samverkan i stor utsträckning riskerar att handla om konsekvenshantering, snarare än om faktisk påverkan på organisationens utformning. Det är problematiskt, inte minst eftersom förändringen är omfattande och kommer att påverka många medlemmars vardag, tillhörighet och arbetsmiljö, säger Mikael Vinde, Officersförbundets vice ordförande och fortsätter:

    – Den viktigaste anledningen till vår oenighet är att vi inte bedömer att samverkan har genomförts på ett sätt som fullt ut motsvarar intentionerna i Försvarsmaktens samverkansavtal. En liten tröst i sammanhanget är att våra synpunkter ändå har haft viss betydelse. En av de frågor vi lyfte i vårt ställningstagande var tidsplanen, som vi bedömde som alltför ambitiös. 

    Ursprungligen var inriktningen att organisationen skulle vara intagen den 1 januari 2028, men tidpunkten har nu flyttats fram till den 1 januari 2029.

    – Att tidsplanen har justerats visar att dialog och fackliga synpunkter kan bidra till ett bättre genomförande.

    Mikael Vinde betonar att Officersförbundet har förståelse för att marinen behöver utveckla sin organisation. Säkerhetsläget, Natomedlemskapet, att marinen växer och de ökade kraven på operativ effekt gör att det är rimligt att se över hur marinen leds och organiseras. 

    – Vår invändning handlar inte om att marinen inte behöver förändras, utan om hur det här förslaget har tagits fram och hur väl riskerna är omhändertagna. En organisationsförändring av den här omfattningen påverkar personal, arbetsmiljö, villkor, ledning, förbandskultur och i förlängningen operativ effekt.

    Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen

    En av de största förändringarna i den nya organisationen är att administrativa stödresurser, exempelvis HR, kommunikation och ekonomi, nu samlas på respektive marina bas i stället för som idag på samtliga organisationsenheter. Syftet är att skapa ökad robusthet och redundans, men också att få en bättre kontroll över personal och vakanser, enligt marinchefen.

    – Vi ser en risk för att det överskattas hur mycket personal som faktiskt kan frigöras av centraliseringen av administrativa funktioner. Om stödet hamnar längre från verksamheten kan det i praktiken leda till ökad belastning på chefer och medarbetare ute på förbanden. För personalen handlar det därför inte bara om rutor i ett organisationsschema, utan om arbetsmiljö, ansvar, tillhörighet och möjligheten att lösa uppgiften över tid.

    Vad är det i beslutet som ni bedömer innebär störst risk för marinens personal?

    – Den största risken är att förändringen genomförs med för otydliga förutsättningar för personalen. Att införandet nu flyttas fram till 2029 minskar den mest akuta tidsrisken, men det löser inte i sig de frågor som behöver omhändertas innan organisationen sätts i kraft. Det gäller både militär och civil personal. Många kan få ny organisatorisk tillhörighet, nya chefer eller förändrade uppgifter. Samtidigt finns fortfarande oklarheter kring hur befintliga avtal, villkor, arbetstid, lokal lönebild och andra personalrelaterade frågor ska hanteras.

    Han ser också risker vad gäller balansen mellan ambition och resurser i den nya organisationen, med nya eller utökade funktioner, förändrade ledningsstrukturer och en hög ambitionsnivå.

    – Marinen har redan i dag stora utmaningar med bemanning och kompetensförsörjning. Vi ser en risk att samma personal ska bära både ordinarie verksamhet och ett omfattande förändringsarbete, utan tillräckliga prioriteringar eller resurstillskott.

    Mikael Vinde understryker att Officersförbundet vill se en stark och modern marin, men att förändringen måste byggas på ett sätt som håller över tid.

    Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    – Officersförbundet är inte emot en utveckling av marinen. Tvärtom behöver Sverige en stark och modern marin. Men då behöver den militära professionens erfarenheter tas tillvara och riskerna hanteras innan beslut genomförs. Personalfrågorna måste vara en bärande del av förändringen, inte något som löses i efterhand.

    I en kommentar till Officerstidningen skriver marinchef Johan Norlén att han är glad över att samtliga arbetstagarorganisationer är eniga i att marinens organisation behöver utvecklas och att han är tacksam för det samarbete som förelegat inriktningsbeslutet. Han delar däremot inte bilden avseende bristande samverkan i processen.

    Information om arbetet gavs under våren 2025 och därefter löpande inklusive under fyra spel på organisationen som genomfördes under 2026 intill ASU den 13 maj. Så fort det externt framtagna förslaget anpassats delgavs det, vilket skedde i mitten av januari 2026. Förslaget lades på bordet och ATO samt skyddsorganisationen fick ge sina synpunkter. Jag menar att ett förslag måste presenteras innan samverkan kan ske om vägen framåt”, skriver marinchef Johan Norlén.

    Han skriver vidare att flera synpunkter från arbetstagarorganisationerna har omhändertagits.

    Vad gäller riskanalysen vill jag betona att den inte är färdig förrän hela arbetet är genomfört. Det är ett levande dokument som kommer att fortsätta utvecklas, inte minst nu när arbetet når den lokala nivån och implementeringen startar”, skriver Johan Norlén.

    Läs hela repliken här.

    Ur arkivet: