Senast publicerat
Senast publicerat:

Replik: ”Vi stöttar våra gamla kollegor i kampen för att behålla specialflyget på Malmen”

Ingvar Jäderlind, fd ordförande för Malmens officersförening, och Hans-Bertil Karlsson, fd kompanichef på specialflyget.

Foto: Saab.

I juni 2022 tecknade FMV avtal med Saab om köp av två spanings- och ledningsflygplan. Flygplanen, som får den svenska beteckningen S 106, är en vidareutveckling av Saabs GlobalEye.
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Replik på ”Dorians” insändare i Officerstidningen angående framtida placering av nya radarspanings- och ledningsflygplanet, S 106 Globaleye, och specialflygskvadron: 
Den utredning som gjordes 1997, som utmynnade i att placeringen av specialflygskvadron på Malmen i Linköping var mest lönsam och praktisk, är ännu mer relevant i dag. Vi kan också slå fast att insändarskribentens Dorians allmänt hållna skrivningar om placering i Mälardalen egentligen, som alla vet, är fråga om Uppsala och Upplands flygflottilj, F 16.

Då, 1997, som nu tar man till alla argument för att flytta specialflyget till F 16. Då för att F 16 riskerade att läggas ner (även om detta inte var officiellt vid tillfället). I dag för att man till varje pris måste försöka få en meningsfull verksamhet på en nyupprättad flygflottilj. Vi vill bemöta ett antal punkter som ”Dorian” framför till F 16:s fördel och till Linköping och Malmens nackdel.

Det saknas helt ekonomiska aspekter på lokaliseringen. 1997 kom man fram till att det skulle bli för dyrt att flytta, det är definitivt inte billigare i dag. Ny hangar måste byggas på båda platserna och det är sannolikt dyrare på F 16, bland annat beroende på markförhållandena där, vilket framkom i förra utredningen.

Det framförs att möjligheter för en partner att få ett arbete skulle vara bättre i storstadsregionen, Uppsala i detta fall. Linköping är också en storstadsregion, som är lika stor och med universitet, universitetssjukhus, Saab samt flera statliga verk, där det finns gott om arbetstillfällen. Linköping har ett rikt utbud av kultur- och fritidsaktiviteter så det borde inte vara mindre attraktivt att bo där även om innevånarna i runt Mälardalen tycks tro att allt utanför den regionen är ett obeboeligt mörker.

» Rent tekniskt talar allt för en lokalisering på Malmen. Här finns en uppbyggd infrastruktur med ett mycket gott samarbete mellan Helikopterflottiljen, Flygskolan, FMV:s provdelar och närheten till Saab. «

Rent tekniskt talar allt för en lokalisering på Malmen. Här finns en uppbyggd infrastruktur med ett mycket gott samarbete mellan Helikopterflottiljen, Flygskolan, FMV:s provdelar och närheten till Saab. Dessutom finns en civil flygteknikerskola i Linköping, på Malmen.

Saabs svar på placering av Specialflygsskvadron och S 106 är som väntat, att det för dem inte spelar någon roll. Specialflyg är en kund till Saab och i fråga om placering av detta flygsystem är det givet att Saab inte kommer att ha en åsikt i ärendet. Vi kan dock belysa de belastningar en placering i Uppsala skulle kunna innebära.

Saab bygger och utvecklar GlobalEye och deras insatser kommer under lång tid att krävas där verksamheten opererar. I Linköping finns Saab en kvart bort. Vid en placering av S106 på annan ort kommer personal behöva åka mellan orterna för stöttning vilket kommer att kosta både tid och pengar, något som i slutändan Försvarsmakten behöver bekosta.  

I dag råder brist på både piloter och teknisk personal inom flygvapnet och då måste man vara rädd om och värna den kompetenta personal man har och den kunskap som finns uppbyggd på Malmen. Övervägande delen av den personalen kommer inte att flytta med till Uppsala är vår bedömning. Flygtekniker växer inte på träd och man hämtar dem inte ute på gatan. I detta fall inte ens direkt från utbildningen. Det krävs fem till åtta års utbildning och praktik sam, inte minst, inhämtande av erfarenheter från äldre kollegor och mentorer.

I det säkerhetsläge som Sverige och Europa befinner sig i just nu, och som sannolikt kommer att råda inom överskådlig tid, är det fel tidpunkt att riva upp en fungerande verksamhet och sprida oro bland anställda och därmed riskera avhopp i förtid. Militärstrategiskt finns, som vi kan se, inget som talar mer för F 16 än Malmen.

» I dag råder brist på både piloter och teknisk personal inom flygvapnet och då måste man vara rädd om och värna den kompetenta personal man har. «

Det har även i andra sammanhang framförts att Malmens miljötillstånd skulle utgöra ett hinder för placeringen där, men inget talar för att det skulle vara miljövänligare eller lättare i Uppsala.

Det framförs hur viktigt det är att värna om personalen och deras bästa. Det rimmar dåligt med att en chef inom flygvapnet, utifrån vad vi har fått höra, förbjuder anställda att delta vid hans möte med Linköpingspolitiker. Vid samma tillfälle ska samma chef ha framfört att Malmen saknar plats för bygge av ny hangar. Detta stämmer inte, plats finns.

Ytterligare ett argument som han framförde vid detta möte är att det kommer att bullra mer i Linköping om specialflyget är kvar. Dåligt argument i ett Linköping där alla nuvarande innevånare alltid levt med flygplansljud och i många fall även är helt beroende av det för sin försörjning.

Vi var båda med och var starkt engagerade i samband med den förra utredningen och kan inte låta bli att lägga oss i debatten, även om vi som pensionärer inte är direkt berörda längre. Då framfördes argument som saknade täckning och var helt tagna ur luften. I vissa fall framfördes rena lögner, allt för att specialflygskvadron till varje pris skulle lokaliseras till F 16.

Vi hoppas slippa se sådant nu och att beslut fattas utan prestige och med fakta som grund. Dessutom att det blir bäst för personalen, verksamheten, flygvapnet och Sverige.

Vi vill med detta inlägg i debatten visa att vi stöttar våra gamla arbetskamrater i deras kamp för att fortsatt behålla specialflyget på Malmen. Med våra tidigare erfarenheter håller vi fortlöpande kontakt med berörda politiker och andra ”makthavare” som kan tänkas påverka beslutet.

Ingvar Jäderlind

Före detta ordförande för Malmens officersförening, Officersförbundets lokala förening.

Hans-Bertil Karlsson

Före detta kompanichef på specialflyget.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Marinchef Johan Norlén har fattat beslut om inriktningen för marinens nya organisation. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och bildar tillsammans tre nya marina baser.

    Josefine Owetz
    "Det är viktigt och vi försöker få till en sådan likhet mellan grundorganisation och krigsorganisation som det bara är möjligt", säger marinchef konteramiral Johan Norlén.

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Marinen står inför en omfattande omorganisation. Bakgrunden är ett förändrat säkerhetspolitiskt läge, Sveriges medlemskap i Nato och behovet av en organisation som bättre motsvarar både dagens krav och framtida uppgifter. Sedan förra sommaren har ett arbete pågått med att se över hur marinen är organiserad idag.

    – Vi har en organisation i dag som är anpassad för en helt annan säkerhetspolitisk situation. Stora delar av den är beslutad i början av 2000-talet. Sedan dess har omvärlden gått åt ett helt annat håll och vi har gått med i Nato. Dessutom tillväxer vi. Det är många saker som har förändrats och som skapat behovet av en förändring som gör att vi är anpassningsbara för framtiden, säger marinchef konteramiral Johan Norlén.

    Den 24 maj fattade han beslut om marinens nya organisation. Beslutet innebär att dagens åtta organisationsenheter blir fem: Marinstaben, tre marina baser och Marinstridscentrum (idag Sjöstridsskolan). Marinen ska också få taktiska ledningsresurser för sjö, amfibie och ubåt.

    Sjöstridsskolan kvarstår som organisationsenhet, men byter namn till Marinstridscentrum och blir ett krigsförband. 1:a ubåtsflottiljen, 3:e sjöstridsflottiljen, 4:e sjöstridsflottiljen, Stockholms amfibieregemente, Älvsborgs amfibieregemente och Marinbasen upphör som egna organisationsenheter och bildar tillsammans tre regionala marina baser.

    – Idag kallar vi det garnisoner, men imorgon blir det marina baser. Det är bara arbetsnamn fortfarande, men jag kallar det bas syd, ost och väst. Under de marina baserna finns sedan krigsförbanden som genomför verksamheter i olika beredskapsnivåer, säger Johan Norlén och fortsätter:

    – En viktig del i detta är att alla förband i marinen blir krigsförband. Det är viktigt och vi försöker få till en sådan likhet mellan grundorganisation och krigsorganisation som det bara är möjligt.

    De nya taktiska ledningsresurserna för sjö, amfibie och ubåt beskrivs som marinchefens resurser och ska kunna användas både nationellt och internationellt. Det kan bland annat handla om att förstärka Marinstaben eller bidra till Natorelaterade uppgifter, däribland bidrag till Commander Task Force, CTF, Baltic. CTF Baltic leder och samordnar Natos marina enheter som befinner sig i Östersjöregionen. De taktiska ledningarna ska bemannas genom ombildning av dagens olika flottiljledningar och kompletteras med reservofficerare.

    – De taktiska ledningsresurserna kan användas för internationella uppgifter, till exempel för att kunna öva, ta emot eller leda ett CTF Baltic. Vi kommer antagligen ha en sådan ledningscentral på svenskt territorium senast 2032, säger Johan Norlén.

    En av de största förändringarna är att administrativa stödresurser, exempelvis HR, kommunikation och ekonomi, nu samlas på respektive marina bas i stället för som idag på samtliga organisationsenheter. Syftet är att skapa ökad robusthet och redundans, men också att få en bättre kontroll över personal och vakanser.

    Det blir en HR-funktion för alla förband inom marinbasen, i stället för flera.

    – De administrativa uppgifterna och förvaltningsmässiga uppgifterna förskjuts och centraliseras i respektive region på de här marinbaserna. Det blir en HR-funktion för alla förband inom marinbasen, i stället för flera. Vi vill samla och merutnyttja kompetenser, säger Johan Norlén.

    För krigsförbanden är tanken att förändringen ska ge större möjlighet att fokusera på att öva, träna och genomföra insatser. En bärande princip i den nya organisationen är att tydliggöra vilken nivå som gör vad, förklarar han.

    – Förhoppningsvis uppnår vi en tydlighet i vilken nivå som gör vad. Marinstaben leder, de marina baserna samordnar och förbandsnivån genomför.

    För de anställda i marinen kommer förändringen att innebära olika saker. De flesta kommer att ha kvar sina arbetsuppgifter, men med ny organisatorisk tillhörighet och i vissa fall en ny chef. Andra kan få helt nya uppgifter. Enligt underlaget ska civila medarbetare inte tvingas byta arbetsort eller arbetsområde, men antalet civila chefer ska reduceras. Marinchefen betonar att omorganisationen inte handlar om att säga upp personal och att inriktning är att byte av arbetsort i möjligaste mån ska undvikas.

    – Vi vill inte bli av med en enda individ. Marinen är under stadig tillväxt och ska fortsätta att växa, säger Johan Norlén.

    44:e röjdykardivisionen kommer att byta namn och en del går upp i Marinstridscentrum

    Däremot räknar han med att omkring ett 50-tal personer kan frigöras för andra uppgifter, framför allt handlar det om yrkesofficerare. Det kan handla om bemanning kopplad till Nato eller att förstärka Marinstaben och Marinstridscentrum. Den nya organisationen innebär att Marinstridscentrum ska få ett tydligare ansvar för marinens utveckling, innovation och erfarenhetshantering.

    – Centrumet kommer också att ha ett utökat utbildningsben på västkusten. För det är den enda stora förändringen på krigsförbandsnivå idag, det blir att 44:e röjdykardivisionen kommer att byta namn och en del går upp i Marinstridscentrum. Namnet är inte klart, men någon form av marinens EOD- och röjdykarskola motsvarande. Den andra delen av krigsförbandet blir EOD-kompani som kommer hamna under marinbasen i Göteborg.

    I veckan har marinchefen varit ute på rundresa och informerat de anställda om den nya organisationen. Arbetet med införandet fortsätter efter sommaren i lokala grupper ute på förbanden. Bemanningsarbetet påbörjas i mars 2027. En viktig del i arbetet framåt handlar om traditioner, tillhörighet och förbandskultur. Under införandet ska därför namn och traditioner hanteras särskilt.

    – Utan tvekan är det mest känsliga att hantera de individer som byter arbetsuppgifter och förband. Den andra delen är hur vi bevarar de traditioner som finns och samtidigt skapar nya, säger Johan Norlén.

    Beslutet om inriktningen för marinens nya organisation går nu vidare till Försvarsmaktens ledning. För att ändra i krigsförband och organisationer krävs politiska beslut. Målbilden är att den nya organisationen ska vara intagen den 1 januari 2029.

    Se organisationsskiss på den nya organisationen här.

    Fakta

    Arbetet med ny marin

    Det var sommaren 2025 som en projektgrupp tillsattes med uppdrag att analysera marinens nuvarande organisation och föreslå åtgärder till marinchefen på en ny marin indelning och gruppering. Innan årsskiftet lämnade gruppen sin slutrapport och därefter tog ett internt arbete vid. Under våren har olika spel på beslutsinriktningen genomförts med representanter från marinledningen, förbandschefer och förvaltare. Arbetstagarorganisationer och skyddsorganisationen har också deltagit

    Källa: Marinen

    Ur arkivet: