Senast publicerat
Senast publicerat:

Att lägga sitt liv i någon annans händer

Miguel Guerrero
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Det finns en romantisk tanke kring det här med att lägga sitt liv i någons händer. Att ha ett sådant blint förtroende på att chefen, i bästa fall även en ledare, i kriget ska kunna leda dig till helvetets portar och förhoppningsvis också tillbaka, men om oturen skulle vara framme och det råkar bli en envägsresa var förtroendet så djupt, så vackert att det tjänar som en ledstjärna för generationer av unga män och kvinnor vars kommande uppoffringar utgör grundvalarna på vilken Försvarsmakten vilar.

Det är inte det jag talar om. Jag talar om de vise männen (oftast i alla fall) vars stjärnglans strålar över allt annat. De är Försvarsmaktens siare och kung Salomon i ett, kapabla att med en blick avgöra en människas framtid. Ibland har de också, på gott och ont, mandatet att göra det.

I sak är det inte en orimlig maktstruktur. Hierarki och disciplin, kollektivet framför individen, uppgiften före känslorna – det är så vi är skolade, tränade och formade att utföra våra sysslor. Problemet är att dagens chefer inte är husbönder och träldomen avskaffades för länge sedan.

» De är Försvarsmaktens siare och kung Salomon i ett, kapabla att med en blick avgöra en människas framtid. «

Jag har sökt befattningar jag varit intresserad av att få eftersom de innehållit alla de faktorerna livs- och karriärplaneringsprogrammet visat att jag behöver för ett berikande yrkesliv, bara för att få förklarat för mig att jag inte vet mitt eget bästa, att mina återstående karriärår ska tillbringas helt renons på allting jag tycker är roligt. Detta sades säkerligen i all välmening men att efter ett drygt fyrtioårigt liv innehållande allt från högskoleexamen till utlandstjänst till äktenskap med åtföljande skilsmässa få förklarat för mig att jag inte vet mitt eget bästa är både komiskt och förnedrande på samma gång.

Att äldre officerare handleder yngre, tipsar och stöttar är traditionsbärande, tillitsskapande och tacksamt. Att enbart se underställda som resurser att med byråkratiskt våld om så krävs formas för att stoppas som klossar i kantiga hål är det däremot inte. Jag vill ha roligt när jag går till jobbet, inte göra det för att någon annan tycker att jag ska göra det. Ett hundår hit eller dit är ingenting, men när långsiktiga planer smids i fel riktning tycker jag att det är rimligt att sträcka upp en hand och säga stopp.

Tyvärr innebär detta, att avvika från den av någon annan utstakade vägen, att dörrar ibland stängs och hela karriärer stoppas. Den egna viljan att själv förvalta sin karriär kan innebära en utebliven chans till utlandstjänst, en missad plats på skola eller ett nej till ett förbandsbyte när revir ska pissas in och makt ska utövas. Och i kläm kommer individen som antingen måste välja mellan att kanske har turen att se ljuset efter många svängar i en mycket lång, mörk tunnel eller att kliva av ett yrke man älskar.

» Den egna viljan att själv förvalta sin karriär kan innebära en utebliven chans till utlandstjänst, en missad plats på skola eller ett nej till ett förbandsbyte när revir ska pissas in och makt ska utövas. «

Kanske är det åren i civila men jag går till jobbet varje dag för att jag tycker att det är förbannat roligt, inte för att någon annan tycker att jag ska göra det. Om jag en dag ledsnat på mitt jobb och ser en annan tjänst som lockar mig internt kommer jag att söka den oavsett om det innebär ett karriärsteg uppåt, åt sidan eller nedåt. Alla kanske inte har det privilegiet som jag, att snabbt kunna växla tillbaka till den karriär jag än gång lämnade, men även om jag inte hade haft den tryggheten hade jag resonerat på samma sätt: Jag stakar ut min egen väg, ingen annan och om den vägen slutar i en återvändsgränd så var det för att jag tog ut kursen, inte för att någon annan gjorde det åt mig.

Och skulle jag finna mig vara vid helvetets portar hoppas jag att det var jag som valde att lägga mitt liv i någon annans händer. Men det är ett annat val och en annan krönika…

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Fortifikationsverket har utsett nio nya avdelningsdirektörer till den nya organisationen som träder i kraft vid årsskiftet. En av dem är förre regementschefen för Norrbottens regemente, överste Nils Johansson, som ska leda geografi Norr.

    Josefine Owetz
    "Under de senaste åren har jag haft förmånen att leda organisationer i stark tillväxt. Det tror jag blir en nyttig erfarenhet även här", säger Nils Johansson, ny avdelningsdirektör på Fortifikationsverket.

    Foto: Fortifikationsverket

    När det militära försvaret byggs ut växer också Fortifikationsverkets uppdrag. Den 1 januari 2027 får Fortifikationsverket en ny organisation. Verksamheten delas bland annat in i fyra områden – Norr, Mitt, Väst och Syd – som utgår från samma geografiska indelning som Försvarsmakten.

    Syftet är att komma närmare uppdragen och skapa bättre förutsättningar för snabba och samordnade leveranser, enlig  Fortifikationsverket. Nu är nio avdelningsdirektörer utsedda till den nya organisationen, skriver myndigheten i ett pressmeddelande. 

    – Vi har ett mycket stort uppdrag framför oss. Vi ska få mer gjort, göra det snabbare, komma närmare uppdragen och använda hela Fortifikationsverkets samlade förmåga. De här nio får en viktig roll i att tillsammans med våra övriga direktörer och medarbetare få det att hända, säger generaldirektör Maria Bredberg Pettersson i pressmeddelandet.

    En av de nya avdelningsdirektörerna är överste Nils Johansson, som tidigare bland annat har varit chef för Norrbottens regemente, I 19, i Boden. Han har också arbetat på Högkvarteret, Försvarsstaben och Arméstaben samt gjort internationell insats i Afghanistan. Han kommer närmast från en befattning som chef för den multinationella stabsenheten i Finland. Nils Johansson blir avdelningsdirektör för geografi Norr med placering i Boden.

    – Jag har en relativt god inblick i vad Försvarsmakten vill inom många områden som är kopplade till Fortifikationsverket. Men nu behöver jag lära känna verksamheten från insidan, skriver han i en kommentar till Officerstidningen.

    Samarbetet med Försvarsmakten har blivit bättre, men jag är övertygad om att vi kan ta ytterligare steg.

    Han berättar att han känner igen Fortifikationsverkets situation från verksamheter han tidigare lett och konstaterar att relationen till Försvarsmakten blir ett prioriterat område.

    – Under de senaste åren har jag haft förmånen att leda organisationer i stark tillväxt. Det tror jag blir en nyttig erfarenhet även här. Samarbetet med Försvarsmakten har blivit bättre, men jag är övertygad om att vi kan ta ytterligare steg. Det är en allvarlig tid vi lever i. Då är samarbete och sammanhållning A och O, skriver Nils Johansson.

    Han är inte ensam om att ha officersbakgrund bland Fortifikationsverkets nya avdelningsdirektörer. Det har även Mikael Widelund, som blir avdelningsdirektör för produktionsstaben, Karl de Verdier, som leder geografi Väst från Skövde, och Anton Dahlmark, direktör för fortifikatorisk utveckling och produktionsstöd.

    Övriga nya direktörer är Åsa Albihn (geografi Mitt, Kungsängen), Robin Backebjörk (geografi Syd, Revinge), Mattias Näslund (verksamhetsstöd), Ellenor Rör Axelsson (IT) och Marinette Nyh Radebo (verksledningskansliet). Direktörerna utanför geografierna placeras i Eskilstuna. De nya avdelningsdirektörerna ingår i myndighetsledningen, tillsammans med de direktörer som fortsätter i sina uppdrag. 

    Ur arkivet: