Det är juni och drygt 25 grader varmt i Boden. Det är svettigt utomhus, men ännu varmare inuti i utbildningsbataljonens kaserner. I byggnad 001 gassar solen in genom de för kasernerna karaktäristiska stora fönstren i söderläge. De tjocka stenväggarna gör att värmen stannar kvar inne och skapar det man på plutonen kallar för ”termosfunktion”. I dag visar termometern strax över 27 grader inomhus.
– Man tappar tilliten till arbetsmiljösystemet, säger kompanifanjunkare Timothy Henriksen.
Sedan ett halvår tillbaka är han skyddsombud vid Pjäskompaniet. Han berättar om dagar med 29 grader på kontoret.
– Det är extremt svårt att jobba i den här miljön. Man blir trött, seg, slö och ofokuserad, säger han.
Enligt personalen är det ett arbetsmiljöproblem som har pågått i snart ett decennium på A 9. Sedan sommaren 2013 har ärendets funnits med i regementschefens handlingsplan och kvartalsvis följts upp av arbetsmiljökommittén.
– Någonstans fastnar det och ingenting händer. Det är väldigt många som är frustrerade och upplever att arbetsgivaren inte tar det på allvar, säger Timothy Henriksen uppgivet.
A 9 har gjort mätningar som visar att värmen sommartid överskrider 26 grader mer än vid enstaka dagar – då kräver Arbetsmiljöverkets föreskrifter att åtgärder vidtas. Man har försökt med ökad luftväxling genom fönstervädring, forcerad ventilation nattetid samt bordsfläktar, berättar arbetsmiljöhandläggare Mari Barsk.
Liknande läsning:
– Det har gjort skillnad, men i vissa rum är värmen fortfarande påtaglig, säger hon.
Man har kommit fram till att ventilationen bör kompletteras med markiser. En inte helt enkel åtgärd, visade det sig. Kasernetablissemanget, uppfört 1910, ingår i riksintresse för kulturmiljövården och har ett lagskydd genom miljöbalken. För att göra rätt har A 9 därför fått ta in en konsult med expertis inom solavskärmning, som har lämnat en offert på lämplig markis med hänsyn till krav på kasernernas utseende.
2016 gjorde förbandet en behovsanmälan och ärendet gick vidare till Lokalplaneringsenheten norr, där Andreas Nilsson är objektledare. Han berättar om vad han kallar för ”en lång och utdragen process”.
När lokalplaneringsenheten lämnar vidare en behovsanalys till Fortifikationsverket återkommer de med en kostnadsanalys. Efter ännu en tur hos enheten skickas allt till Högkvarteret, där beslut bara tas en gång per kvartal.
– Det kan dröja ett år innan vi får beslut, och allt hänger på hur viktigt det är. I Boden ska garnisonschefen rangordna behov, och väl på Högkvarteret ska varje stridsgren rangordna, säger Andreas Nilsson.
Om det blir grönt ljus hamnar ärendet åter hos lokalplaneringsenheten som nu tar fram ett detaljerat alternativ och sedan åter måste stämma av kostnader med Fortifikationsverket.
– Skiljer sig kostnaden mycket måste det åter gå via Högkvarteret, innan projektör kan upphandlas, säger han.
2018 kallade A 9 till uppföljningsmöte eftersom det fortfarande inte hade hänt något i ärendet.
– Efter det kom ett kostnadsförslag från Fortifikationsverket, men då hade de räknat med att sätta markiser i samband med ett framtida fönsterbyte. Vi har sagt att vi inte kan vänta så länge, säger Mari Barsk.
I dag, ytterligare två år senare, finns fortfarande inga markiser på plats, men Andreas Nilsson väntar i dagarna på en ny kostnadsanalys från Fortifikationsverket. Att ett ärende tar tre år är normalt och att detta har tagit sju år har sina förklaringar, menar han.
– A 9 har provat göra andra åtgärder, man har bytt projektledare på Fortifikationsverket och de har också varit för få. Det har varit diskussioner om vem som ska betala för vad och garnisonens prioriteringar har spelat stor roll.
På A 9 säger regementschef Magnus Ståhl att frågan har varit olika högt prioriterad, på såväl förbandet som garnisonen i stort. Hur högt på listan markiserna hamnar framöver beror på vilka andra ärenden som bereds samtidigt.
– Det är inte högt upp på listan jag har här, säger Andreas Nilsson på lokalplaneringsenheten.
Tycker du att ärendegången är rimlig?
– Nja, men det hjälper något att min chef i fjol fick mandat att upp till en viss hyresökning fatta beslut utan Högkvarterets inblandning. Det har vi efterfrågat länge. Förhoppningsvis kan markiserna hamna inom den ekonomiska gränsen.
Mari Bark vill att Försvarsmakten tar ett samlat grepp i frågan, eftersom många förband sitter i liknande byggnader. Men Andreas Nilsson är tveksam.
– Det skulle vara en väldigt stor kostnad, så frågan är om det hade prioriterats.
Fotnot: Officerstidningen har utan framgång sökt ansvarig projektledare vid Fortifikationsverket.
