Senast publicerat
Senast publicerat:

”Ny tjänstegrad för specialistofficerare med speciell kompetens”

Den nya tjänstegraden för specialistofficerare – överfanjunkare – som redan finns i marinen och flygvapnet, införs nu även i armén. Enligt armé­förvaltare Kenneth Felldén är syftet med den nya tjänstegraden att skapa fler utvecklingssteg inom specialistspåret och koppla ihop kunskapsdjup med löneutveckling.

Linda Sundgren
Arméförvaltare Kenneth Felldén vill se ett tydligare samband mellan kompetensdjup och lön.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Varför införs tjänstegraden överfanjunkare?

– Tjänstegrader är ju till för att visa tjänsteställning och vilken nivå man har förmåga att leda på. Däremot saknas det metoder för att visa kompetensdjupet hos en individ. Som specialistofficer förväntas de flesta kunna bli fanjunkare och sedan stanna kvar på den tjänstegraden i 20–30 år. Med den nya graden överfanjunkare vill Försvarsmakten visa en individs kompetensdjup och koppla det till lön och anseende. Överfanjunkare är en grad mellan fanjunkare och förvaltare och är tjänsteställningsmässigt på samma nivå som en fanjunkare eller kapten. Som överfanjunkare ska man kunna fortsätta på sin befattning, men ändå få löneutveckling och statushöjning.

Behöver du bli överfanjunkare för att kunna bli förvaltare?

– Nej, snarare tvärt om. Den som befordras till överfanjunkare förväntas att inte bli förvaltare. Överfanjunkare är ett alternativ till förvaltare, även om det inte finns något som hindrar att en överfanjunkare blir förvaltare. Det finns inga befattningar kopplade till överfanjunkargraden, det handlar enbart om kunskapsdjup.

Vi vill inte begränsa oss, men vi kommer vara restriktiva med utnämningar och det är bara ett fåtal individer som kommer att uppnå kraven för överfanjunkare.

Vem kan bli överfanjunkare?

– Den som genom en mångårig erfarenhet har skaffat sig djupgående kunskaper och som är en erkänd auktoritet inom sitt specialområde. Du ska också ha tjänstgjort som fanjunkare i minst tolv år för att bli aktuell för befordran. Individen i fråga ska ha ett stort förtroende och respekt, både utifrån sina djupa kunskaper och sina personliga egenskaper; minst inom hela armén men det kan också vara i hela Försvarsmakten. Inget specialistområde är prioriterat för den nya tjänstegraden och inget är uteslutet. Det kan exempelvis handla om någon som har en unik kompetens inom beriden tjänst som bara finns på Livgardet. Vi vill inte begränsa oss, men vi kommer att vara restriktiva med utnämningar och det är bara ett fåtal individer som kommer att uppnå kraven för överfanjunkare. 

Upplever du att det saknas en utvecklingstrappa för specialistofficerare?

– Ja, det gör jag. Som specialist finns fyra kompetensnivåer, A B C och D. För att bli överfanjunkare ska man ha uppnått nivå D, alltså den högsta nivån. Det pågår ett arbete där vi definierar de olika kompetensnivåerna och vilket kunskapsdjup man ska ha på en viss nivå. Min förhoppning är att när det arbetet är slutfört ska vi kunna säga att den här individen har den här kunskapsdjupsnivån och att det också ska vara lönegrundande.

Hur kommer utnämningen till överfanjunkare att gå till?

– Det är fastställt i ”Direktiv för befordran till överfanjunkare i armén”. Kraven för fanjunkare framgår i ”Arméinstruktion yrkesutveckling och befordran 2023”, och de ska vara uppfyllda. Utnämningen sker genom ett förfarande där förbanden får nominera lämpliga individer. Vi kommer sedan att noggrant säkerställa att individen har den rätta kompetensen genom referenstagning för att värdera yrkesskicklighet, anseende och förtroende. Slutligen skickas bedömningsunderlaget vidare till Arméstaben för handläggning och beslut av arméchefen. Utnämningen av överfanjunkare sker under en ceremoni vid hemmaförbandet en gång om året. Formellt skulle armén kunna ha sin första överfanjunkare till årsskiftet. Marinen och flygvapnet som redan infört den nya tjänstegraden har en överfanjunkare vardera.

Hur ser den nya gradbeteckningen ut? 

– Fanjunkare har tre stjärnknappar medan överfanjunkare gradbetecknas med en lagerkrans som symboliserar kunskap. Lagerkransen kommer att placeras under de tre stjärnknapparna.

Vad tillför den nya tjänstegraden till organisationen?

– De individer som utnämns till överfanjunkare kommer att känna sig erkända och antagligen prestera ännu bättre än de gjort tidigare, även om de förmodligen redan är högpresterande. Möjligheten att bli överfanjunkare är också ett sätt att öka attraktionskraften inom specialistofficersskråt och få dem att vilja kvarstanna i organisationen. Det är ganska vanligt att specialistofficerare väljer att sluta runt 35-årsåldern därför att man inte ser utvecklingsmöjligheter och inte tycker att man kommer vidare.

Liknande läsning:

Läs mer om tjänststegraden överfanjunkare på Armébloggen.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    När David Carlqvist skadade knät upptäckte han att han inte hade den sjukvårdsförsäkring han trott.

    David Carlqvist
    David Carlqvist

    Det var under det sista genomförandet det hände, såklart. Egentligen var det inte ens det sista, det här var det extra, det jag ville göra för att säkerställa att en av soldaterna verkligen hade förstått.

    Skyddsvaktsutbildningen är långt ifrån den farligaste verksamheten som bedrivs inom Försvarsmakten. Men blir man som instruktör nedbrottad av taggade 19-åriga värnpliktiga tillräckligt många gånger så, förr eller senare, kommer skadan.

    Men inte för mig. Som skyddsvaktsexaminator hade jag utbildat flertalet officerare och uppemot tusen värnpliktiga över årens lopp, utan en enda skada mer än några blåmärken.

    Men så var det den där kvällen precis innan semestern. Det där extra genomförandet. Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Det var inte de värnpliktigas fel, det är sånt som händer. Men det hände likväl. Det initiala beskedet var att knät var för svullet för att kunna ställa en diagnos. Sommaren kom och gick, och efter semestern konstaterade läkaren på Försvarshälsan att det behövdes en magnetröntgen.

    Och det var då jag förstod. Jag trodde, oinsatt som jag var, att för skador som uppstod i tjänsten hade jag givetvis en sjukvårdsförsäkring. Men icke.

    Här finns det anledning att stanna upp vid begreppen en stund. Många av er vet säkerligen skillnaden på en sjukförsäkring, en olycksfallsförsäkring, och en sjukvårdsförsäkring. Men för de av er som inte vet: En sjukförsäkring och en olycksfallsförsäkring innebär i praktiken att du får pengar. En sjukvårdsförsäkring å andra sidan är en försäkring som innebär att du får rätt vård snabbare.

    Och det var en sådan jag trodde jag hade som försvarsmaktsanställd. Men det hade jag alltså inte. Det har ingen av er som läser heller. Blir ni skadade i tjänsten kommer ni, precis som jag, bli hänvisade till den allmänna vården. Till vårdköerna, till brottandet med byråkratin, till remissernas förlovade land där klockorna går i ultrarapid. Detsamma gäller för alla de tusentals unga killar och tjejer vi varje år pliktar in. ”Välkommen, du måste vara här. Det här är farlig och fysiskt krävande verksamhet med hög skaderisk. Blir du skadad skickar vi dig till en vårdkö. Enjoy.”

    Det är inte i sin ordning. Militär verksamhet är krävande och riskfylld. Vi går sönder ibland. Marschfrakturer, brutna ben, överbelastade ryggar, ja ni vet själva. För att då inte tala om de betydligt allvarligare skador som ibland tyvärr uppstår. Men vad gör arbetsgivaren då? Skickar oss till regionerna.

    I en optimal värld hade Försvarsmakten haft en egen sjukvårdsorganisation, med röntgenapparater, ortopeder, och kirurger. Men vår myndighet är för liten för det. Vi är inte den amerikanska krigsmakten.

    Istället borde vi ha sjukvårdsförsäkringar, genom vår arbetsgivare. Det är ett fullt rimligt krav att ställa. Men till dess att Högkvarteret finner för gott att ge oss dylika försäkringar har vi inget annat val än att förlita oss på oss själva. Som medlemmar i Officersförbundet har vi rabatt på bland annat sjukvårdsförsäkring genom If.

    Det är fortfarande en dyr försäkring, den kostar flera tusenlappar per år. Jag struntade i att teckna en dylik, för jag trodde, korkat nog som sagt, att jag hade en sådan om skadan var tjänsterelaterad.

    Gör inte om mina misstag. Teckna en sjukvårdsförsäkring, åk aldrig sista åket, och bli aldrig nedbrottad av värnpliktiga en extra gång när ni egentligen redan är klara med utbildningspasset.

    Ur arkivet: