Cyberattacker kostar angriparen för lite

Den 9 april 1940 stormades Stortinget i Oslo av Nazitysklands invasionsstyrkor. I augusti 2020 föll Stortinget för en annan angripare, den ryska militära underrättelsetjänsten GRU:s cyberoperatörer – ett osynligt angrepp utan skottlossning men likafullt en fientlig attack som orsakade omfattande skador. Priset för angriparna var dock väldigt lågt i jämförelse med händelser i den verkliga världen.

På Karl Johans gate nummer 22 ligger Stortinget, ett av Oslos mest kända byggnadsverk. Stortinget är en märkesbyggnad i Oslo med sitt gula tegel och den halvcirkelformade kammaren som ger byggnaden sitt typiska kännetecken. Den 9 april 1940 intogs Stortinget av Nazitysklands invasionsstyrkor. 

I augusti 2020 föll Stortinget för en annan angripare, den ryska militära underrättelsetjänsten GRU:s operatörer stormade Stortinget och fick med sig en omfattande mängd dokument och brev. Hur mycket och vilka stortingsledamöters kontor som blev drabbade av räden har norska myndigheter ännu inte berättat. Nu krävde inte stormningen några liv, inget skott avlossades och ingen blev fysiskt skadad. Ja, det var en stormning som aldrig ens märktes när det skedde. Till skillnad från när tysk trupp marscherade på Karl Johan så var det här ett osynligt angrepp. Ingen Oslobo som passerade byggnaden kunde föreställa sig att rysk militär underrättelsetjänst befann sig i Stortingets lokaler efter att ha nedkämpat det norska försvaret på plats. 

Föreställ er nu vad som skulle ha hänt om det varit ett fysiskt angrepp. Det hade, med rätta, betraktats som en krigshandling mot Norge. Det hade utlöst Natos artikel 5, och den svenska solidaritetsdeklarationen hade testats skarpt. Sverige har sagt att man inte står på sidan ifall ofreden drabbar en granne. 

Nu handlade det förstås inte om ett fysiskt angrepp från GRU utan om ett cyberangrepp. Därför har du inte sett löpsedlar, extrasändningar och krigsrubriker om händelsen i svenska medier. Du kanske rent av inte ens hört talas om händelsen överhuvudtaget. 

» Till skillnad från när tysk trupp marscherade på Karl Johan så var det här ett osynligt angrepp.  «

Stortinget själva upptäckte att de hade oväntat och ovälkommet besök i sitt e-postsystem i slutet av augusti. Men stortinget var inte ensam drabbat, e-postadresser för 10.000 anställda i sju inlandskommuner i Norge utsattes samtidigt för intrångsförsök. E-posten såg ut att komma från kollegor men innehöll skadlig kod. Det här följdes upp av den Nationella Säkerhetsmyndigheten som berättade att det fanns ännu flera drabbade, både privata aktörer och offentliga verksamheter. Norge gick sedan ut officiellt och pekade ut Ryssland som angriparen i Stortinget. 

Norges utrikesminister Ine Eriksen Søreide kallade angreppet på Stortinget för ”ei veldig alvorleg hending, og at det er viktig å halde Russland ansvarleg for angrepet. Å gå ut offentleg og legge skulda på Russland er ein del av ansvarleggjeringa” i en intervju med NRK. 

Norska medieuppgifter gör gällande att angreppet utfördes av GRU:s avdelning 26165. En av cyberoperatörerna pekas ut av Aftenposten med namn. Det är en person som är efterlyst av både Tyskland och USA för cyberattacker mot såväl tyska förbundsdagen 2015 som demokraternas e-post 2016. 

Händelserna i Oslo sätter fingret på problemet för försvararen mot cyberoperationer, priset är väldigt lågt jämfört med handlingar i den verkliga världen. 

När vi pratar om informationssäkerhet och skydd mot cyberattacker handlar det mest om vad vi kan göra för att inte bli bestulna. Problemet är lika gammalt som internet och dess föregångare Arpanet. Redan 1973 varnade ingenjören Robert Metcalfe att det var alldeles för enkelt att komma åt nätverket. 

Ett av intrången han beskrev hade gjorts av high school-studenter. Problembilden är kvar nästan ett halvsekel senare. 

Det finns mycket Sverige kan göra på området, ta bara uppdelningen på fyra departement och ännu fler myndigheter. Sju utredningar har försökt tackla problemet utan att lyckas. Så länge inte regeringen tillsätter en ”cybertsar” i statsrådsberedningen, under statsministern, lär det fortsätta att spreta och inte bli prioriterat. Det som är allas ansvar blir ingens. 

Utan en helikopterbild och en exekutiv uppbackning är risken stor att gapet mellan vår förmåga att skydda oss och angripare fortsätter att vidgas. Det är särskilt tufft för små aktörer att hinna med att skydda sig i en snabb teknisk utveckling. 

Här behöver staten ta ledningen och hjälpa till med att ange miniminivåer och hur de ska uppnås. Det nya cybersäkerhetscentret måsta också kunna jobba nära näringslivet. 

» Även om vi gör det svårare att göra inbrott så kostar det inget att försöka. «

I dag är mycket av den kritiska infrastrukturen privatiserad, dessutom underminerar cyberstölder svensk konkurrenskraft och i förlängningen vår välfärd. Men hur mycket vi än försöker höja oss, med kompetenshöjningar av befintliga organisationer och ökad utbildning av ny personal så kvarstår ett problem. Även om vi gör det svårare att göra inbrott så kostar det inget att försöka. 

Oavsett om angriparen gör cyberintrånget för att använda informationen för att påverka, för att stjäla informationen av kommersiella orsaker eller göra intrånget för att släcka ned viktiga samhällsfunktioner för att pressa den svenska regeringen till eftergifter så kommer inte skyddsåtgärder avskräcka en motståndare från att försöka. 

När norska säkerhetspolisen PST tog upp ämnet cyberhot i sin ”Nasjonal Trusselvurdering 2021” pekades särskilt Kina och Ryssland ut. PST konstaterade att det digitala spionaget är kostnadseffektivt och innebär låg risk. Norge försökte i alla fall ta ut en kostnad för Stortinget. Grannlandet Finland har hanterat höstens riksdagsintrång i Helsingfors mer lågmält. Talmannen Anu Vehviläinen (C) kallade angreppet för ett allvarligt hot mot demokratin och samhället. Och även om Finland inte sagt rakt ut att en statsaktör ligger bakom, så gick president Sauli Niinistö till den nationella nyhetsbyrån STT och betonade allvaret samt att ”det är viktigt att man utvecklar skyddsmekanismer mot liknande attacker”.

Norges utpekande fick skarpa ryska motreaktioner som svar. Ryska företrädare påstod att det var USA som styrde uttalandet och att Norge inte hade några bevis. Som (av?) en händelse gick det ryska strategiska bombflyget upp och flög med TU-160, som har kärnvapenkapacitet. Flygningen pågick i tolv timmar och skedde framför allt i Norska havet och Barents hav. Man skulle kunna tänka sig att en attack från GRU-operatörer mot norska Stortinget borde ha utlöst en våg av fördömande från Norges vänner och allierade samt en lång rad praktiska återverkningar. Men i offentligheten har det varit tyst, det enda land som jag har hittat som uttalade sitt stöd till Norge var Ukraina. 

Det här avskräcker inte länder som Ryssland och Kina att fortsätta att angripa våra it-system. Vi kommer inte kunna dämpa cyberhotet ifall vi inte ändrar på Moskvas och Beijings kostnadskalkyler. För att göra det behöver vi prata om något som i vår strategiska kultur ofta känns otäckt – avskräckning. 

Publika uttalanden och internationellt stöd är bara ett verktyg, utvisningar av underrättelseofficerare från ambassaderna, personliga sanktioner mot ansvariga och egna offensiva motåtgärder behöver läggas till verktygslådan tillsammans med det viktigaste av allt – det går inte att stå ensam. Det behövs en cybersolidaritetspakt mellan demokratier för att ändra logiken som gör angreppen allt för lönsamma. De flesta av oss skulle reagera oerhört skarpt den dagen ryska elitförband tar kontroll över Stortinget, om så bara för en kort stund. Konsekvenserna av sådan handling skulle bli omfattande och svåröverskådliga, det i sig är en anledning att GRU inte fysiskt stövlar in i Stortinget med automatvapen. Att vi däremot i stort sett rycker på axlarna när det handlar om cyberarenan och går vidare gynnar bara den som vill inte väl oss väl. 

Fotnot: Den 10 mars berättade norska myndigheter om ytterligare ett angrepp mot Stortinget, som beskrivs som mer omfattande än det i augusti. Någon ansvarig för det nya angreppet har ännu inte pekats ut. 

IMG_5961
Patrik Oksanen är journalist, författare och senior fellow hos Frivärld

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev?

Prenumerera på Officerstidningen nyhetsbrev och få de viktigaste artiklarna direkt i mejlkorgen. Nyhetsbrevet är under uppbyggnad men ange gärna din mejladress redan nu om du är intresserad.

I studien ”Veteranhälsans limbo” undersöker forskaren Jan Grimell psykisk ohälsa hos utlandsveteraner. De han möter brottas med sådant som moraliska konflikter och känslor av meningslöshet. Många känner sig också ensamma och tycker att omgivningen inte förstår dem.

Att anpassa sig till vardagen hemma efter en utlandsinsats kan vara svårt för många. Det säger forskaren Jan Grimell som i sin forskningsstudie möter veteraner som upplever sorg, saknad och brist på försteålse från omgivningen.

När psykisk ohälsa bland utlands-veteraner diskuteras görs det ofta utifrån diagnosen posttraumatisk stress, PTSD. Men dåligt mående inom den här gruppen kan handla om betydligt mer än så. Det säger forskaren Jan Grimell som genom en ny studie vill öka förståelsen för mentala hälsoproblem som kan drabba utlandsveteraner.  

– Att enbart använda PTSD som måttstock för att avgöra om någon mår bra eller dåligt är ganska trubbigt. Det finns en stor gråzon mellan dem som har PTSD och de som mår bra, men den sortens ohälsa är inte lika enkel att sätta fingret på. Det är därför jag kallar studien Veteranhälsans limbo. Det är ett tillstånd utan namn fast det ändå är ett tillstånd, säger Jan Grimell.  

Jan Grimell-2021
Jan Grimell

I studien intervjuar han ett 30-tal utlands-veteraner. De drygt 20 veteraner han pratat med hittills upplever olika typer av besvär, men vissa problem är återkommande hos flera. 

– Det är ganska vanligt med moraliska konflikter eller till och med moraliska skador som kan uppstå om man inte kunnat agera enligt vad man anser vara moraliskt rätt utifrån militär eller personlig moralkompass. Ibland kan det också röra sig om ett upplevt moraliskt svek i relation till arbetsgivaren, säger han och berättar att symtomen hos de intervjuade visar sig på olika sätt. 

» Att enbart använda PTSD som måttstock för att avgöra om någon mår bra eller dåligt är ganska trubbigt. «

– Sorg och saknad är vanligt, och en längtan efter mening i livet. Man upplever att det man gjorde under insatsen var meningsfullt, men att den känslan är svår att hitta i vardagen hemma. Aggressionsproblem förekommer också och problem med sina relationer, framför allt om man lever nära andra i en familj. 

Kartläggningar av militärers hälsa brukar visa att folk i Försvarsmakten är friskare än befolkningen som helhet. Jan Grimell tror att det är en sanning med flera bottnar.  

– Militärer är friska, starka och dugliga, inte tu tal om den saken. Å andra sidan finns en tendens att inte riktigt tala om hur man egentligen mår. Det finns en styrkekultur inom försvaret och en uppfattning att man måste bita ihop. Många är också försiktiga med att dela med sig av sitt mående, både till arbetsgivaren och privat. Detta i kombination med att det saknas språk för måendets olika faser annat än ptsd gör att det kan vara svårt att prata om sitt mående.  

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Återigen misslyckas Försvarsmakten med att redovisa en komplett arbetsskaderapport, på grund av brister i system Prio. Därmed saknas förutsättningar att leva upp till kravet om systematiskt arbetsmiljöarbete. Det skriver Försvarsmedicincentrum i årets arbetsskaderapport.

Sedan arbetsskaderapporteringen övergick till Prio har antalet anmälningar minskat. Och kvaliteten på de rapporter som inkommer är ibland så dålig att de inte går att använda.

Sedan anmälan om arbetsskador övergick till Prio:s system för avvikelsehantering, har det varit problem. Av de arbetsskador som rapporterades 2021, föll ungefär var tredje anmälan bort. Drygt hälften av bortfallet berodde på undermåligt ifyllda rapporter. Resterande försvann av okänd anledning i samband med överföringen av data från Prio till Excel som är det program som används för analyser av arbetsskaderapporterna. Av 3 177 ärenden var det endast 1 907 som gick att använda. 

– Med ett sådant stort bortfall blir osäkerheten i statistiken för stor för att man ska kunna dra några egentligen slutsatser. Siffrorna i sig säger inte så mycket. Man måste kunna sätta dem i ett sammanhang och jämföra med tidigare år för att följa trender och utveckling, men det har vi alltså inte kunnat göra i år, säger Björn Skoog vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg.  

Det här är tredje gången som den årliga arbetsskaderapporten i Försvarsmakten uteblir på grund av rapporteringsproblem. Bekymren började i mitten av 2010-talet när arbetsskadeanmälningarna flyttades över till system Prio. De två första åren med Prio avvikelsehantering – 2016 och 2017 – sjönk antalet inrapporterade arbetsskador kraftigt och underlaget bedömdes som alltför osäkert för att användas. Därefter steg antalet anmälningar igen för att sedan åter falla rejält 2021. Att myndigheten nu saknar tillförlitlig statistik över arbetsskadeläget för tre av de senaste sju åren är allvarligt, menar Björn Skoog. 

– Om man ska vara hård innebär det att Försvarsmakten inte lever upp till lagstiftningen om systematiskt arbetsmiljöarbete. Har vi inte koll på arbetsskadeutvecklingen kan vi inte bedriva något systematiskt arbetsmiljöarbete. Med ett ofullständigt underlag riskerar vi att vidta fel åtgärder eller att inte vidta några åtgärder alls trots att det skulle behövas, säger Björn Skoog. 

» Jag tror att Försvarsmakten är den sista myndigheten som tillämpar ett sådant förfarande. «

Ambitionen med införandet av Prio avvikelsehantering var att höja kvaliteten på det förebyggande arbetsskadearbetet, med fördjupade och mer avancerade analyser av olyckor och sjukdomar. Men i praktiken har det inte fungerat. Systemet anklagas för att vara tungrott och krångligt att rapportera i och kvalitén på rapporterna är ofta undermålig. För att komma åt problemen har en projektgrupp tagit fram förslag på åtgärder som skulle kunna förbättra arbetsskaderapporteringen. Ett av förslagen är att skapa en tydligare struktur för de koder som finns att välja bland när en anmälan om arbetsskada ska upprättas. 

– Nu ligger koderna huller om buller och man kan få leta och skrolla ganska länge för att hitta det man söker. Risken är man inte orkar leta fram rätt koder och istället bara kryssar i koden övrigt. Men övrigt innebär noll information för oss och ska egentligen bara användas om ingen av de andra koderna passar in, säger Björn Skoog. 

Den andra föreslagna åtgärden är att skapa en digital väg för överföring av arbetsskaderapporter i Prio till Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket. Det för att få en smidigare struktur i rapporteringsunderlaget samt att slippa skriva ut och skicka arbetsskadeanmälningarna med vanlig post till andra berörda myndigheter, vilket är fallet i dag. 

– Jag tror att Försvarsmakten är den sista myndigheten som tillämpar ett sådant förfarande, säger Cecilia Cleverby, handläggare i arbetsmiljöfrågor vid Högkvarterets Generalläkaravdelning som deltar i arbetsgruppen. 

Att arbetsgruppens åtgärdsförslag ska införas beslutades redan 2020, men några förändringar har ännu inte genomförts. 

– System Prio arbetsskademodul har uppdaterats och uppgraderats och nu håller utvecklarna på att hitta lösningar på det som ska göras. Förändringarna skulle ha varit genomförda fjärde kvartalet i år, men kvartal ett 2023 är senaste budet på grund av resursbrist på SFE/FMTIS, säger Cecilia Cleverby.

FAKTA

Rekommendationer i årets arbetsskaderapport 
Personskademodulen i Prio bör snarast utvecklas avseende användarvänlighet och stabilitet. Med anledning av de fortsatta kvalitetsbristerna i registrerade personskador i Prio avvikelsehantering måste även kvalitetsarbetet på organisationsenhetsnivå avsevärt förbättras.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Om den ljuddämpande mattan i kabinen löser buller­problematiken i helikopter 14 råder delade meningar. Chefen för helikopterflottiljen anser att problemen är omhändertagna, men Försvarets materielverk rekommenderar fler mätningar och flygande personal vittnar om fortsatt bullerpåverkan.

Foto: Johan Alp

I Officerstidningen nr 8 2021 berättade vi att tredje helikopterskvadron i Ronneby hade hävt bullerrestriktionerna på helikopter 14-systemet. En bullerdämpande matta (liner) hade installerats i kabinen och efter nya bullermätningar ansåg Försvarsmakten att ljudnivån var acceptabel och restriktionerna avlägsnades. Men Claes Danielsson, provingenjörerna vid Försvarets materielverk – FMV test och evaluering – som var ansvarig för mätningarna är av en annan åsikt.   

– I vår rapport rekommenderar vi Försvarsmakten att genomföra fler bullermätningar. Bullerdämpningen ger positiv effekt och problemen är till stor del lösta, men fler mätningar behövs, säger han. 

Att häva restriktionerna på helikopter 14-systemet är för tidigt, anser Claes Danielsson. 

– Vår bedömning är att de genomförda mätningarna inte är tillräckliga för att rekommendera en fullständig avveckling av bullerrestriktionerna för kabinpersonalen i helikopter 14. 

Claes Danielsson. FMV-2022
Claes Danielsson

Enligt Claes Danielsson är anledningen till FMV:s rekommendation om fler bullermätningar att vissa i helikopterbesättningarna fortsatt upplever att de påverkas av bullret. Dessutom genomfördes mätningarna utan all utrustning på plats i kabinen, vilket kan ha påverkat provresultaten. 

– Mer utrustning kommer sannolikt att ge lägre bullernivåer, men det kan också få motsatt effekt beroende på hur ljudet studsar mot inredningen. Buller är väldigt komplext, säger Claes Danielsson. 

En av dem som upplever att problem kvarstår är Hans, uppdragsspecialist på helikopter 14 i Ronneby. Han berättar att han får känningar efter långa flygpass och säger att han inte är ensam om det på skvadronen. 

– Vi hade ett flygpass på mellan fem och sex timmar med snabbtankning mitt i och efter det upplevde jag bullertrötthet och jag hade förhöjda toner i öronen. Det var femte dagen i streck som jag flög mycket vilket också kan ha spelat in. Jag har skrivit en avvikelserapport om det. Bullermattan har gjort arbetsmiljön bättre men mer behöver göras. Det är fler än jag som upplever bullertrötthet även efter att vi fått mattorna, säger Hans. 

» I vår rapport rekommenderar vi Försvarsmakten att genomföra fler bullermätningar. «

Chefen för tredje helikopterskvadron, kommendörkapten Niklas Wiklund, menar dock att beslutet att häva bullerrestriktionerna var korrekt. Han hänvisar till den bedömning av bullermiljön i helikopter 14 som Försvarsmedicincentrum, Fömedc, gjorde utifrån de mätningar som FMV genomfört och som han grundat sitt beslut på. 

– Bullerproblem är ett väldigt komplext område och därför tog vi hjälp av Fömedc vid bedömningen av testresultaten. Enligt Fömedc kunde vi häva restriktionerna och vi har ingen anledning att ifrågasätta deras bedömning. Jag anser att frågan är färdigutredd, säger Niklas Wiklund. 

Han får stöd av chefen för helikopterflottiljen, överste Mats Antonson:

– Beslutet är fattat utifrån den samlade bedömningen av alla de åtgärder som vidtagits för att sänka bullernivåerna och FMV:s mätningar. Jag känner mig trygg med det beslutet och vi planerar inte att göra några nya bullermätningar.

Beslutet att häva bullerrestriktionerna meddelades i en skvadronsorder den 18 oktober 2021. Enligt skvadronsordern ska man dock fortsatt vara restriktiv vid flygning med öppen dörr och med huvudet utanför dörren. 

– Restriktiv innebär att man undviker något när man kan, men att när det krävs utifrån olika aspekter så är det ok. I detta fall flyger vi med öppen dörr i de profiler som kräver det, men ser till att flyga med stängd dörr däremellan, uppger Niklas Wiklund i ett skriftligt svar till Officerstidningen. 

I skvadronordern framgår att det finns olika uppfattningar kring huruvida tiden med öppen dörr och rörelse i kabinen ger en ökad påverkan avseende buller i jämförelse med att sitta still på samma plats vid exempelvis hovring över havet. Vissa individer upplever skillnader när man sitter still kontra när man rör sig i kabinen medan andra inte gör det. Det står också att divisionschefen ska analysera huruvida tiden med öppen dörr där tekniker eller ytbärgare befinner sig med huvudet utanför kabinen under flygpasset påverkar personalen.

– Divisionschefen har uppföljning på all flygande personal och har uppgiften/mandatet att analysera och besluta om vilka som ska flyga eller inte flyga beroende på status på personalen. En individ som flugit flera pass under ett kort tidsperspektiv och kanske upplever viss bullertrötthet kan tas bort från kommande flygpass i syfte att erhålla bullervila. Men det viktiga i sammanhanget är att vi inte överskrider några gränsvärden för buller, och det gör vi inte, skriver Niklas Wiklund. 

Skoog
Björn Skoog

Den som stöttade tredje helikopterskvadron i beslutet att häva restriktionerna var arbetsmiljöingenjör Björn Skoog vid Fömedc.  

– Den bullerdämpande mattan har gjort nytta och tagit ner den höga tonen i kabinen som man hade problem med. Jag tycker att det var rätt att häva restriktionerna vid flygning med stängda dörrar och utifrån de förutsättningar som anges i beslutet. Vi gör en annan bedömning än FMV avseende behovet att göra ytterligare mätningar, säger Björn Skoog.

Samtliga helikopter 14 i Ronneby har fått bullermattor installerade. Vid första helikopterskvadron i Luleå har hittills två av fem maskiner försetts med bullermattor och restriktionerna som tillåter maximalt 1,5 timmars flygning per dag består. Flygande personal i Luleå som Officerstidningen varit i kontakt med anser inte att mattorna räcker för att häva restriktionerna. 

– Mattan gör att det låter annorlunda, men man är fortfarande lika bullertrött efter ett flygpass som man var innan, säger kapten Lars Nilsson, tekniker i flygtjänst vid första helikopter-skvadron. 

FAKTA

Norge säger upp avtalet om helikopter 90 
Efter omfattande förseningar och problem med fel och underhåll på helikopter NH 90, häver norska regeringen avtalet med NH Industries och kräver pengarna tillbaka. ”Oavsett hur många timmar våra tekniker arbetar eller hur många delar vi beställer kommer NH 90 aldrig att möta de krav som Försvarsmakten ställer”, sa försvarsminister Björn Arild Gram i ett uttalande på Försvarsmateriells webbplats. Norska NH 90 är den helikopter som i Sverige heter hkp 14. 

Första helikopterskvadron har hittills behållit sina bullerrestriktioner. Överstelöjtnant Claes Nilsson, chef för första helikopterskvadron, säger att det beror på att man ännu inte hunnit genomföra alla de åtgärder som är planerade för att minska personalens bullerexponering.  

– Tredje har kommit betydligt längre än oss och vi inväntar en föreläsning om tinnitus som föreläsare från Karolinska institutet ska hålla i. Vårt mål är att häva bullerrestriktionerna på samma sätt som tredje, men de åtgärder vi gör sker i nära dialog med personalen, säger Claes Nilsson. 

Den liner som nu används i de svenska helikoptrarna är tillverkad efter en nederländsk förlaga. I det nederländska utförandet var även tröskeln mellan cockpit och kabinen klädd med tyg för att öka bullerdämpningen ytterligare. Den finns inte med i det svenska utförandet, men beskedet är att den kommer att installeras. 

– Vi hade den inte med i första steget, men vi har beslutat att även klä in tröskeln vilket möjligen kan öka bullerdämpningen ytterligare. Installeringen kommer att ske vid lämpligt tillfälle, i samband med någon annan åtgärd på helikoptern, säger Kenneth Karlsson, materielområdesansvarig på helikopter 14-systemet vid flygstaben i Uppsala.  

Kenneth Karlsson 2020
Kenneth Karlsson

Även de hjälmar som levererades till systemet har varit föremål för kritik på grund av bristande bullerdämpning. 2018 genomgick hjälmarna en modifiering och försågs med passiv bullerdämpning och volymkontroll för att öka skyddet. Hjälmarna faller dock snart för åldersstrecket och ska omsättas. 

– FMV:s experter rapporterar att marknaden i dag inte erbjuder hjälmar som i sin specifikation påvisar större bullerdämpning än de vi i dag har i drift. Däremot är det vår ambition och bedömning att det moderna system vi upphandlar totalt sett kommer innebära förbättringar för våra flygbesättningar, även när det gäller bullerskyddet, säger Kenneth Karlsson.

Bullerproblemen grundläggs vid upphandlingen

2001
FMV tecknar avtal med NHIndustries om leverans av 18 heli­kopter 14.

2003
FMV frågar NHI om det är möjligt att få ANR-systemet (aktiv bullerreducering) i helikopterns bakre kabin. Svaret blir ja, men ANR-systemet ansågs för dyrt och beställdes därför aldrig.

2007
De första helikopter 14 levereras till FMV. Höga buller­nivåer uppmärksammas av helikopter­flottiljens personal. Hjälm 130, som följer med helikoptern, är avsedd för aktiv buller­reducering men eftersom det inte installerats något ANR-­system i den bakre kabinen gick det inte att aktivera.

2012
8 mars –
FMV ger ut en teknisk order (TO) om att en formgjuten hörselpropp är godkänd att användas tillsammans med hjälm 130.

2014
4 april –
FMV publicerar en rapport som visar för höga bullernivåer i helikopter 14, främst vid flygning med öppna dörrar. ”ANR-­system är nödvändigt för att gällande krav skall vara uppfyllda”, står det i rapporten.

2015
21 januari – Försvarsmakten utfärdar order om att all personal som deltar i vinschning med helikopter 14 normalt ska använda den formgjutna hörselpropp som anges i FMV:s TO. Om möjligt ska även ”patienten” förses med hörselskydd. För vinschoperatör och ytbärgare blir propparna skall-krav.

1 juni – Upphandling av en ny hjälm till helikopter 14 planeras. FMV inför hjälm Alpha 900 som tjänsteprovshjälm. Provet avslutas den 31 december 2016.

2016
1 juni – Upphandling av en ny hjälm till heli­kopter 14 planeras. FMV inför hjälm Alpha 900 som tjänsteprovshjälm. Provet avslutas den 31 december 2016.

2017
Flygtiden i helikopter 14 begränsas. Ingen som använder hjälm 130 får flyga mer än ett pass om dagen, vilket motsvarar en och en halv timme.

14 juni – Efter önskemål från Försvarsmakten över­lämnar FMV den gamla tjänsteprovshjälmen Alpha 900 till FM, trots att hjälmen inte är helt införd. Det strider mot normal rutin enligt samordningsavtalet.

2018
En modifierad hjälm 130 införs på flottiljerna i augusti/­september. Begränsningarna i flygtid minskar men tas inte bort helt eftersom buller­problem kvarstår trots modifiering.

En beräkningsmodell, bullerkalkylator, införs för att säkerställa att personalen inte flyger, och därmed buller­exponeras, i för hög grad.

16 april – Försvarsmakten avbryter pågående upphandling av nya hjälmar till helikopter 14 av besparingsskäl.

2019
Januari – Försvarsmakten uppger att man skyndsamt ska köpa in bullerdämpande mattor att fästa i innertaket i bakre kabinen på helikopter 14. 

2020
Upphandlingen av nya hjälmar återupptas.

Augusti – Ytterligare en person i flygbesättningen drabbas av tinnitus.

September – Beställningen av en bullerdämpande matta, en prototyp, påskyndas. Hörselproppar i flera storlekar införs, bullerkartläggningar planeras och anskaffning av ett ANR-system i bakre kabinen diskuteras.

2021
Bullerdämpande mattor (liners) i kabinen börjar införas på helikopter 14. 

FMV test och evaluering mäter bullernivåer i helikopter 14 med liner installerad. I sin rapport rekommenderar de fortsatta bullermätningar.

18 oktober – Tredje helikopterskvadron upphäver bullerrestriktioner på helikopter 14-systemet med förbehållet att fortsatt vara restriktiv vid flygning med öppna kabindörrar och huvudet utanför. Fler bullermätningar anses inte nödvändiga. Första helikopterskvadron uppger att de ligger efter tredje med åtgärder mot bullerproblemen och därför behåller sina bullerrestriktioner tills vidare.

2022
Upphandlingen av nya hjälmar fortgår. 

 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post