Senast publicerat
Senast publicerat:

Jonas Wikman: ”Jag känner mig nästan som motsatsen till ensam”

Jonas Wikman
Jonas Wikman var ställföreträdande insatschef när Rysslands invasion av Ukraina inleddes 2022. ”Det var en period när Försvarsmakten gjorde skiftet till att bli ett aktivt försvar”, säger han.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Det var Top Gun-drömmen som tog generalmajor Jonas Wikman till flygvapnet, men det var laget han fastnade för. Som flygvapenchef leder han idag försvarsgrenen genom en reformtid och ett förändrat säkerhetsläge – samtidigt som flygvapnet i år fyller 100 år. ”Det är ett tillfälle för oss att stanna upp och värdera vår historia och framtid”, säger han.

Josefine Owetz

Solen skiner över Flygskolan i Linköping när den traditionsenliga vingexamen genomförs i slutet av september. Vid en ceremoni delar flygvapenchef generalmajor Jonas Wikman ut de gyllene utbildningstecknen till flygvapnets nya piloter.

– Vilken dag! En dag när solen skiner både ute och inne. Jag har starka minnen själv från examensceremonin och det här är en dag som många av oss minns, säger han i sitt tal, enligt en artikel på Försvarsmaktens webbplats.

Att ”få sina vingar” markerar övergången från elev till pilot inom flygvapnet. Jonas Wikmans egen examen ägde rum 1993 på Krigsflygskolan, F 5, i Ljungbyhed.

– Det var stort att få vingarna. Det markerade att man hade genomfört flygutbildning, fått flyga själv för första gången och blev examinerad som riktig pilot.

Första gången vi ses för den här intervjun är det en fredag i slutet av maj. Jonas Wikman sitter vid mötesbordet på sitt kontor på Flygstaben vid Uppsala garnison. I år firar flygvapnet 100 år, vilket uppmärksammas på många olika sätt under året. Flygvapnets jubileumsdag, med ceremonier, vaktparad genom Stockholm och en historiskt stor överflygning av huvudstaden, är ännu några veckor bort.

Det är ett tillfälle för oss att stanna upp och värdera vår historia och framtid. Jag är därför väldigt glad för att 100-årsfirandet sker nu.

Hur har arbetsveckan varit?

– Den har varit intensiv, innehållsrik och koncentrerad, som alla veckor är nu. 100-årsfirandet märks av hela tiden och det innebär såklart en extra arbetsuppgift för hela organisationen. Men det är samtidigt en väldigt bra tajming. Vi är mitt i en stor reform, med Nato, nya plattformar, ett nytt operativt koncept och nya operationer, säger han.

Han medger dock att han först såg jubileumsåret som ytterligare en uppgift i en redan fulltecknad kalender, men i stället har det blivit något helt annat.

Liknande läsning:

– Det har blivit ett sätt att stärka oss. Det är ett tillfälle för oss att stanna upp och värdera vår historia och framtid. Jag är därför väldigt glad för att 100-årsfirandet sker nu.

Jonas Wikman har varit chef för flygvapnet sedan december 2022. I början av 2025 förlängdes hans förordnande till den 31 december i år. Nyligen kom beskedet att det förlängs ytterligare, till mars 2027.

Hur kom det sig att det blev en karriär i Försvarsmakten från början?

– Det är en bra fråga. Jag tror nog ingen riktigt kan svara på den frågan. Allas liv består väl av en rad tillfälligheter och möjligheter med dörrar som har öppnats och stängts, och där man har klivit in genom en dörr och inte genom en annan. Det är väl det tråkiga svaret.

Han är född 1972 i Härnösand och tillhör generationen där värnplikt var en naturlig del för alla unga män, förklarar han. Inledningsvis hade han inga tankar på en militär karriär, men under grundutbildningen ändrades det.

– Jag var som alla då en del av Top Gun-generationen, om man kan säga det utan att det låter alltför pajigt. Men när jag var ung fanns det inget häftigare än att bli stridspilot. Det skulle väl möjligen ha varit hockeyproffs då.

Filmen Top Gun har premiär 1986 och för Jonas, i likhet med många andra av hans jämnåriga, föds en dröm om att bli stridspilot. Men för de allra flesta mötte drömmarna om en karriär som pilot, med de karaktäristiska solglasögonen och häftiga flygmanövrar, den hårda verkligheten under de tuffa testerna.

– Jag hade på något vis självförtroende nog att söka till stridspilot under värnplikten. De flesta av oss som sökte då var helt säkra på att vi aldrig skulle komma in. Men vi sökte ändå, ifall att. Jag klarade testerna och sedan blev det som det blev. Jag kände mig hemma direkt.

Känslan av att komma hem hade han dock redan känt tidigare, innan han ens påbörjade sin värnplikt. Eftersom Jonas redan hade börjat drömma om en pilotkarriär ville han byta till flygvapnet och göra sin värnplikt på Jämtlands flygflottilj, F 4, på Frösön, i stället för i armén.

– Jag kommer fortfarande ihåg det där samtalet när jag ringde till rekryteringsofficeren på F 4. Jag kände mig välkomnad direkt när jag sa att jag hellre ville göra värnplikt i flygvapnet. ’Klart du vill, välkommen’, sa han. Jag fick en känsla av att han hade väntat på mitt samtal, och ända sedan dess har jag upplevt att vi är ett ’vi’. Jag älskar gruppen och laget, att få vara en del av helheten. Att det finns ett oss.

Jag förälskade mig i en högprestandamiljö där kärnan är ett lag som har en uppgift att lösa tillsammans och som varje dag tränar för att göra det.

Just att få tillhöra ett lag är något som Jonas Wikman återkommer till flera gånger. Även om det var pilotyrket och flygplanen som lockade inledningsvis, var det något annat som han verkligen fattade tycke för, berättar han när vi ses igen några veckor senare – den här gången under Almedalsveckan i Visby. Officerstidningen träffar honom en tidig morgon ombord på HMS Carlskrona, innan dagens hektiska seminarieschema drar igång. Han sitter uppe på däck och blickar ut över hamnen.

– Jag förälskade mig i en högprestandamiljö där kärnan är ett lag som har en uppgift att lösa tillsammans och som varje dag tränar för att göra det. Dagen börjar med att man diskuterar hur man ska bli bättre, sedan genomför man verksamhet och dagen slutar med att man diskuterar vad man har åstadkommit, säger han och tillägger:

– Det är väl väldigt likt vilken lagsport som helst: man ritar på whiteboardtavlan, byter om tillsammans, går ut och löser en uppgift, och funderar sedan efteråt på hur man kan bli bättre.

Jonas Wikman

”Mitt dunderrecept är träning. Det är den stora resetknappen för mig. Jag blir stark och pigg av det”, säger Jonas Wikman om hur han kopplar bort jobbet på fritiden. Oftast blir det tyngdlyftning och löpning.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Jonas Wikman

”Embrace the Chaos” har blivit ett uttryck som Jonas Wikman ofta använder.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Som nybakad pilot flög han attackversionen av skolflygplan 60 vid Skånska flygflottiljen, F 10, i Ängelholm. Efter några år blev han flyglärare och arbetade som det något år. När det sedan var dags att välja flygsystem valde han Draken. Han berättar att det var ett enkelt beslut.

– Det var sista chansen att få flyga detta fantastiska flygplan. Det var på något vis den sista generationen där flygningen och aerodynamiken avgjorde striden. Själva spakandet var det svåra och det som man skulle bli bra på.

Han beskriver Draken som ”old school” och svårflugen, ett flygplan där pilotens skicklighet gjorde stor skillnad. Med Gripen kom en annan sorts strid, där systemhanteringen och samverkan med andra står i centrum.

– Jag säger inte att det ena var bättre än det andra. Men det är häftigt att ha fått uppleva båda generationerna, både spakandet och systemgenerationen.

Han flög Draken så länge flygplanet var i tjänst i flygvapnet och därefter väntade omskolningen till Gripen. Men turordningen att påbörja utbildningen gick efter ålder, och som en av de yngsta i divisionen på F 10 fick han vänta några år. Under väntetiden började han arbeta med flygfysiologi och flygmedicin.

– Människan i flygsystemet kan man säga. Jag var redan då intresserad av hur människan fungerar under extrema belastningar. Höga höjder, överlevnad i vatten och vinter, g-krafter och den typen av frågor.

Tidpunkten var också avgörande. Jas 39 Gripen skulle klara belastningar på upp till nio gånger jordens dragningskraft, samtidigt som flera haverier i USA hade orsakats av att piloter förlorat medvetandet på grund av g-krafterna.

– Frågan var väldigt het. Det var då som utvecklingen av vår utrustning skedde, för att faktiskt klara de höga krafter som vi klarar idag. Jag engagerade mig mycket i hur vi skulle få människorna att fungera under de extrema belastningar som flygning är.

Han arbetade med utbildningsverksamhet för besättningar, blev chef för utbildningsenheten och sedan, som major, chef för Flygmedicincentrum. Genom flygmedicinen tog Jonas Wikmans chefskarriär en annan riktning än den vanliga.

– Normalt går man från pilot till gruppchef, divisionschef, flygchef, flottiljchef och så vidare. Jag gjorde inte det. Jag lämnade egentligen inte flygvapnet, men gick efter flygmedicin till Flygstaben och sedan vidare till Försvarets materielverk.

Omvägen visade sig bli en tillgång för den fortsatta karriären, konstaterar han.

– Jag fick ta del av Försvarsmaktens centrala verksamhet väldigt tidigt i karriären. Det har hjälpt mig att förstå helheten, och det är en stor del till varför jag har kunnat jobba på många högre befattningar.

Innan Jonas Wikman blev flygvapenchef kom han närmast från befattningen som ställföreträdande insatschef. Han arbetade på Insatsstaben under den svenska evakueringen från Afghanistan och när Rysslands storskaliga invasion av Ukraina inleddes.

– Jag var ställföreträdande chef där när vi ledde de operationer som vi genomförde före och efter invasionen. Det var en period när Försvarsmakten gjorde skiftet till att bli ett aktivt försvar.

Karriären har innehållit försvarsmaktsplanering, materielanskaffning och flygutprovning på Försvarets materielverk. Han var också den första svenska flygvapenofficeren att ha befattningen som senior rådgivare till det afghanska flygvapnet.

– Jag var ensam svensk där, inbäddad i en amerikansk enhet som hade till uppgift att bygga ett nytt flygvapen. Det gav mig kunskap om den internationella miljön och erfarenhet av att förstå, beskriva och ge råd om hur man från grunden bygger ett väl fungerande flygvapen.

Vilka har varit karriärens höjdpunkter?

– Jag tror att jag har börjat och slutar på mina absoluta favoritbefattningar i Försvarsmakten. Pilottiden var fantastisk, att som ung pilot få ägna sig åt hantverket i en division och i ett lag. Och nu har jag det bästa jobbet jag har haft och kommer att ha.

Att tacka ja till uppdraget som flygvapenchef när dåvarande ÖB Micael Bydén ringde var självklart, men han berättar att det var svårt att greppa vad befattningen innebar innan han var på plats.

– Det är lite för stort för en flygvapenofficer att förstå innan man är där. Flygvapnet betyder så mycket i så många perspektiv. Det var svårt att föreställa sig att man skulle vara ledare eller chef för hela flygvapnet. Sedan blir det alltmer konkret när man börjar jobba, och då känns det helt naturligt.

Hur har åren som flygvapenchef varit?

– De har varit allt. Roliga, intensiva, pressande, svåra.

Rollen som flygvapenchef upplever han inte som ensam, men däremot som utsatt.

– Jag känner ett väldigt stort ansvar, med all rätt, för jag har en stor påverkan på flygvapnet. Både att föra det vidare mot en ljusare framtid och att möta det som befolkningen, mina chefer och politiken förväntar sig. Trycket är stort, säger han och fortsätter:

– Men jag företräder en organisation, och jag gör det med känslan av att vara en del av en organisation där vi tillsammans tar ansvar för uppgiften. Det låter klyschigt, men jag känner mig nästan som motsatsen till ensam.

Jag känner ett väldigt stort ansvar, med all rätt, för jag har en stor påverkan på flygvapnet. […] Trycket är stort.

Hur han vill bli ihågkommen som flygvapenchef vill Jonas Wikman ännu inte tänka på. Han är fortfarande mitt i uppdraget, betonar han. Men han vet åtminstone vad han vill ha åstadkommit när han lämnar över befälet för flygvapnet.

– Under min tid förändrades omvärlden och det säkerhetspolitiska läget. Jag vill ha lyckats frigöra den potential och kraft som finns i Försvarsmakten och flygvapnet, så att vi har kunnat anta den utmaningen. Att vi angrep den med rätt prioriteringar i en otroligt dynamisk och pressad situation.

Det som drev honom som ung officer var att bli bra tillsammans med sina kamrater. Den drivkraften finns kvar, men laget har blivit större, konstaterar han.

– Nu är laget flygvapnet, Försvarsmakten, landet och i större omfattning Nato. Många av mina stridsparskamrater sitter i andra Natoländer. Men det inspirerande är fortfarande att tillsammans lösa en svår uppgift, en av de viktigaste uppgifterna som finns. Det är svårt att hitta en starkare motor.

260101_petblo05_jubileumsdagen108

Under året har företrädare för flygvapnet besökt nuvarande och nedlagda flygflottiljer och genomfört krans- nedläggning vid ett 30-tal platser, för att hedra dem som tjänstgjort under flygvapnets första 100 år. ”Det är en omfattande men väldigt fin minnesresa genom vår historia”, säger Jonas Wikman.

Foto: Petra Blomqvist/Försvarsmakten

Fakta

JONAS WIKMAN

Ålder: 54 år.

Familj: Hustru Katarina och tre (utflugna) barn.

Bor: Stockholmsområdet.

Intressen: Träning, friluftsliv, familj och Formel 1.

Läser just nu: Allehanda läsunderlag och boken ”ZOV: en avhoppad rysk soldat om Putins krig mot Ukraina”.

Lyssnar på just nu: DJ X (Spotifys personliga AI-DJ) och Flygvapenpodden.

Karriär i urval:
1993: Pilotexamen vid F 5.

1996–2000: Stridspilot vid F 10.

2005–2006: Chef för Flygmedicin- centrum.

2012–2014: Chef för Test och Evaluering Luft, FMV.

2016–2017: Rådgivare flyg vid Nato Resolute Support, Afghanistan.

2017–2021: Chef för resursproduktionsenheten vid Produktionsledningen.

2021–2022: Ställföreträdande insatschef vid Operationsledningen.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Efter omfattande anmälningar konstaterade en extern utredning i våras brister i ledarskapet och tystnadskultur vid Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC. Nu har arbetet med utredningens rekommendationer inletts. För Officerstidningen berättar överste Joakim Ericson, förbandschef vid SkyddC, om hur förtroendet ska återupprättas.

Maria Widehed
Under året har Västerbottens-Kuriren granskat arbetsmiljön vid Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC. Överste Joakim Ericson är förbandschef vid SkyddC.

Foto: Försvarsmakten och Jimmy Croona/Försvarsmakten

”Det är ingen som skulle följa våra chefer i krig”. Så beskrev en yrkesofficer förtroendet för ledningen vid Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå när Västerbottens-Kuriren, VK, i slutet av juni publicerade första delen i sin granskning av arbetsmiljön vid förbandet.

”Det är inte en miljö där man vågar säga vad man tycker, och det händer ingenting om man anmäler eller signalerar att någonting är galet”, sa en tidigare anställd i samma artikel.

Uttalandena är två av flera vittnesmål i tidningens granskning. I flera artiklar berättar anställda och tidigare anställda om kränkningar, rädsla för repressalier och en tystnadskultur där den som framför kritik riskerar negativa konsekvenser för sin fortsatta karriär.

Under våren 2026 inkom 23 anmälningar om ovälkommet beteende och arbetsmiljöproblem vid SkyddC till Försvarsmaktens centrala funktion för utredningsstöd vid ovälkommet beteende, UOB, och Arméstaben. Under samma period inkom fyra visselblåsningar om missförhållanden vid SkyddC, enligt den utredning Officerstidningen har tagit del av.

Dåvarande arméchefen generalmajor Jonny Lindfors, gav Arméstaben i uppdrag att låta genomföra en extern arbetsmiljöutredning vid förbandet. Utredningen, som presenterades i slutet av juni, ger stöd åt flera av de uppgifter om missförhållanden som personalen lämnat. Enligt rapporten finns brister i ledarskap och arbetsmiljö, liksom en utbredd tystnadskultur. Utredarna pekar också på risker för repressalier och bristande förtroende för förbandsledningen.

Rapporten innehåller tjugo rekommendationer. De två högst prioriterade är att omedelbart avsluta två chefers tjänstgöring vid SkyddC. Rekommendationerna gäller den tidigare förbandschefen, överste Thomas Lamke, och förbandets dåvarande HR-chef.

Utredningen beskriver systematiska brister i den tidigare förbandschefens ledarskap, bland annat ”detaljstyrning, kavajhytter, förminskande kommentarer” och bristande stöd till medarbetare i samband med ovälkommet beteende. Den tidigare HR-chefen kritiseras bland annat för sitt bemötande av medarbetare och för upprepade brister i hanteringen av ärenden om ovälkommet beteende. I utredningsrapporten konstateras att chefens upprepade felhantering av ärenden om ovälkommet beteende fått ”allvarliga konsekvenser för medarbetare ex. psykisk ohälsa och förhöjd risk för suicid”.

Thomas Lamke lämnade sitt tidsbegränsade uppdrag som förbandschef den 1 juli och tillträdde som chef för materielavdelningen vid Försvarsstabens stödenhet. Han har avböjt att kommentera händelserna vid SkyddC för Officerstidningen.

Den tidigare HR-chefen har också lämnat sin befattning, men fick en tidsbegränsad placering direkt under den nye förbandschefen, överste Joakim Ericson, fram till den 31 oktober. Enligt Joakim Ericson finns nu en inriktning för ett beslut om chefens fortsatta placering.

– Vi har fört en dialog med arméchefen och Arméstaben. Vi har behövt förhålla oss till de arbetsrättsliga delarna, och vissa detaljer återstår att hantera, säger Joakim Ericson till Officerstidningen.

På frågan om den tillfälliga lösningen med HR-chefens placering har fungerat svarar han:

– Det har fungerat till huvuddel. Vi strävar efter att hitta en lösning där vi kan omhänderta rekommendationen.

Arbetsmiljöutredningen riktar också kritik mot förbandets hantering av anmälningar om ovälkommet beteende. Utredarna konstaterar brister i bland annat opartiskhet och sekretesshantering. En rekommendation är därför att samtliga sådana ärenden vid SkyddC under de kommande fem åren ska utredas av externa utredare utsedda av Arméstaben.

Utredningen pekar också på skillnader i hur olika grupper vid förbandet drabbats. Enligt rapporten visar utredningen att ”kvinnor och värnpliktiga drabbas oproportionerligt av ovälkommet beteende, upplevda kränkningar och upplevda repressalier”.

Även hanteringen av medarbetarundersökningen FM Vind kritiseras. Enligt utredningen har ledningen undanhållit delar av resultaten, framför allt negativa fritextsvar från FM Vind 2024.

Vi tar detta på stort allvar och lägger ner mycket tid på arbetet i kölvattnet av rapporten

Joakim Ericson tillträdde som förbandschef i juni. Han hade dessförinnan varit stabschef och tillförordnad chef vid förbandet. Han uppger att fritextsvaren nu har delats med den arbetsgrupp som arbetar med utredningens rekommendationer.

– Vi har tagit avstamp i arbetsgruppen och delgett fritextsvaren från förra FM Vind. Jag uppfattar att de till viss del bekräftar det som finns i rapporten, säger han.

Han framhåller samtidigt att spridningen av svaren framgent behöver hanteras med hänsyn till enskilda medarbetare.

– Om det finns kritik mot enskilda personer måste vi tänka på hur vi sprider den. Men vi måste se till att kritiken tas om hand. Vi ska inte skapa en förväntan om att allt kan vara helt transparent utan det handlar om att använda kritiken på ett klokt sätt, inte om att undanhålla eller strunta i den.

I ett mejlsvar till VK uppgav SkyddC kommunikationschef under hösten att förbandet påbörjat arbetet med en handlingsplan, samtidigt uppgav anställda till tidningen att de upplevde en stor osäkerhet kring vilka förändringar som faktiskt skulle genomföras.

VK_faksimil_kollage_svart

I VK:s granskning har anställda och tidigare anställda vid SkyddC berättat om kränkningar, rädsla för repressalier och en tystnadskultur.

Faksimil: Västerbottens-Kuriren

Joakim Ericson beskriver tiden sedan han tillträdde som turbulent och att arbetsmiljöutredningen har präglat hans första tid som chef.

– Vi tar detta på stort allvar och lägger ner mycket tid på arbetet i kölvattnet av rapporten. Vi har en bild av hur rekommendationerna behöver hanteras, men det är viktigt att hela förbandet får vara delaktigt i hur lösningarna utformas och arbetet bedrivs framöver, säger han.

I den arbetsgrupp som tillsatts ingår representanter för arbetsgivaren, arbetstagarorganisationerna, skyddsorganisationen och Nätverk officer/anställd kvinna, Noak. Även tillförordnad HR-chef och arbetsmiljöhandläggare deltar. Anders Vesterlund, Officersförbundets fackliga representant i arbetsgruppen, tycker att gruppen är väl sammansatt.

– Men gruppens arbete initialt har varit att titta i backspegeln och nu behöver vi hitta de röda trådarna. Vi har delat upp arbetsgruppen för att jobba med två olika fokusområden så vi är på gång, säger han.

Anders Vesterlund säger att många av de medlemmar han talat med inte känner igen sig fullt ut i den bild av SkyddC som framträder i utredningen. Samtidigt finns en förståelse för att något är fel vid förbandet. Han menar att mycket av det som beskrivs i rapporten handlar om personkonflikter.

Han trycker på att de anmälningar om ovälkommet beteende som ligger bakom utredningen måste hanteras skyndsamt. Han upplever att de oavslutade ärendena hindrar arbetsgruppen från att komma vidare och vill att Arméstaben prioriterar handläggningen.

– Så länge de inte är omhändertagna tror jag inte att arbetsgruppen kommer att lyckas på kort sikt. Vi trampar lite vatten eftersom det inte finns något avslut, men har nyligen fått veta att Arméstaben har en framdrivningsplan för detta vilket är mycket välkommet, säger Anders Vesterlund och konstaterar att Officersförbundet har medlemmar både bland dem som anmält och dem som har blivit anmälda.

Vissa saker kan vi genomföra och sedan skapa rutiner för, medan andra är sådant vi måste arbeta med hela tiden.

En del åtgärder i handlingsplanen är aktiviteter som går att bocka av någorlunda snabbt, säger Joakim Ericson.

– Men andemeningen är att vi ska förbättra kulturen och bygga en förbandsanda, säger han och fortsätter:

– Vissa saker kan vi genomföra och sedan skapa rutiner för, medan andra är sådant vi måste arbeta med hela tiden. Att ta fram rutiner tillsammans med Arméstaben för hur vi ska hantera ovälkommet beteende kan gå ganska snabbt. Sedan ska de implementeras. Utbildning och föreläsningar om Försvarsmaktens värdegrund blir ett startskott för något som behöver fortsätta, det är ett exempel.

Finns det rekommendationer som ni ännu inte har börjat arbeta med?

– Ja, det finns punkter som vi inte har påbörjat alls. Vi har inledningsvis analyserat samtliga rekommendationer och lagt upp en tidsplan utifrån prioriteringarna i rapporten. Under 2027 ska vi ha genomfört delarna i rekommendationerna, men de har också ett mer långsiktigt syfte.

Joakim Ericson uppger att förbandet för en dialog med Arméstaben om det fortsatta arbetet. En avstämning har under sommaren också genomförts med brigadgeneral Per Nilsson, ställföreträdande arméchef, om planen framåt.

– Det är mitt ansvar att vi fortsätter arbetet. Det här är prioriterat nu, och då får vi prioritera ner annat tills vi är i mål, säger Joakim Ericson.

Joakim Ericson

Joakim Ericson

Chef Totalförsvarets skyddscentrum

Utredningen beskriver att medarbetare inte har vågat framföra kritik av rädsla för repressalier. Vad har ni konkret gjort för att förändra det?

– Arbetet med värdegrunden och uppförandekoden är en viktig del, alla måste vara medvetna om sitt ansvar för lösningen.

En konkret åtgärd är enligt Joakim Ericson att säkerställa att förbandets arbetsplatsträffar genomförs och dokumenteras inom ramen för det systematiska arbetsmiljöarbetet.

– Jag vill få all dokumentation från arbetsplatsträffarna till mig och har för avsikt att läsa alltihop, säger han.

Även Anders Vesterlund ser arbetsplatsträffarna som ett viktigt verktyg för att komma åt tystnadskulturen.

– Tystnadskultur kan betyda olika saker. Det kan handla om oerfarna chefer som inte vågar ta svåra samtal, om normer som gör att man inte pratar om vissa saker eller om chefer som tystar ner kritik. Det behöver vi diskutera på arbetsplatsträffarna. Situationen ser inte likadan ut på hela SkyddC.

Vi behöver skapa förtroende i linjen.

Joakim Ericson vill också kunna se om arbetet ger resultat.

– Vi har precis genomfört en medarbetarundersökning som vi måste titta på och analysera ordentligt. Sedan behöver vi nog göra mätningar med jämnare mellanrum för att följa upp vad arbetet ger. Min strävan är att genomföra motsvarande pulsmätningar, men där är vi beroende av externt stöd.

Han understryker samtidigt att mätningar inte kan ersätta samtalen med personalen.

– Det är bra att mäta, men vi får inte glömma bort att prata med varandra. Jag har varit ute mycket i verksamheten och pratat med medarbetare. Vissa bekräftar den situation som funnits, men jag träffar också många som är stolta över sin arbetsplats. Det är viktigt att vi bygger vidare på det som fungerar bra.

Joakim Ericson säger att han välkomnar medarbetare som vill berätta om sina upplevelser direkt för honom.

– Det kräver mod och ryggrad att göra det, och jag ser det som ett steg i rätt riktning. Samtidigt kan jag inte begära att alla ska komma till förbandschefen. Vi behöver skapa förtroende i linjen och få med staben, arbetstagarorganisationerna och skyddsorganisationen, säger Joakim Ericson och tillägger:

– Det är avgörande för SkyddC och alla andra förband att man har förtroende för dem som ska styra skutan.

Ur arkivet: