Senast publicerat
Senast publicerat:

”Låt oss skapa system och processer anpassade för en ny verklighet”

Kapten Yossarian
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En gång i tiden, för inte särskilt länge sedan, såg framtiden mörk och oviss ut för många specialiserade skrån inom Försvarsmakten. Nedskärningsåren tvingade dem alla att ständigt sova med ett öga öppet. För att säkra skråets överlevnad gällde det att göra sitt specialistområde oumbärligt.

Det gjordes genom att exempelvis skriva in sig som obligatoriska nyckelspelare i certifieringsprocesser, reglementen och utbildningar, för att på detta sätt kroka fast den egna verksamheten i så många andra som möjligt.

Som försvarsmaktsanställd i dag är det inte osannolikt att du har kommit i kontakt med resultatet av detta på ett eller annat sätt. Det är nämligen inget enskilt skrå som beskrivs, utan ett fenomen som återfinns inom många områden i vår organisation. 

Det fanns inget ont uppsåt i detta. Det handlade helt enkelt om att säkerställa överlevnad av ett kunskapsarv. I många fall var det hjältar inom sina respektive gebit som på detta sätt räddade sina skrån in i framtiden. 

» Ett problem är att de fallskärmar och flytvästar som togs fram under nedskärningsåren fortfarande är i bruk. «

Nu är dock framtiden här, och med den en helt annan tid. Faran för nedläggning eller decimering av verksamheten har i stället växlats mot tillväxt och ökad arbetsbelastning för att mäkta med volymen av uppgifter som måste lösas. Ett problem är att de fallskärmar och flytvästar som togs fram under nedskärningsåren fortfarande är i bruk. Detta trots att de nu har fullgjort sitt syfte och i stället alltmer kommit att vara i vägen.

Effekten av detta blir flaskhalsar som i sin tur skapar frustration ute i leden, samtidigt som det också skapar orimliga arbetsbelastningar för dem vars ansvar det är att möta en övermäktig efterfrågan. Ofta är det dessa hårt jobbande eldsjälar som nu får slita i system och processer som är anpassade för en annan tid.

Det är med andra ord hög tid för nya hjältar att kliva fram! Dessa hjältar behöver vara djärva, pragmatiska och redo att göra jobbet med att skilja ut det som är nice från det som verkligen är need. Kanske står lag, förordning eller föreskrifter i vägen i vissa fall?

Lyft då på stenen, syna och definiera problembilden och låt det bli känt uppåt i organisationen. Måhända kan det till och med resultera i förändring på politisk nivå om så krävs. Angelägenhetsgraden i detta arbete är hög och kan vi hitta sätt att skapa drägligare arbetsbelastning för våra medarbetare samtidigt som vi effektiviserar byggandet av vår krigföringsförmåga har vi allt att vinna.

Avslutningsvis, till er som känner sig träffade av denna text:

Er tid att agera är nu, och ni är efterlängtade!

Kapten Yossarian

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

    Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

    Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

    Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta viktiga kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt formad efter arméns stridande förband.

    Varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägstanivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

    För många som tidigare har arbetat med någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra vapengrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovannämnda problemen.

    I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Inrycksveckorna borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

    En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

    Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta tillvara på utbildningen till fullo.

    Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Utbildningen hade även gett kadetterna lika villkor inför utbildningens krav inom markstrid och tagit bort kadetternas behov av att jaga i kapp sina kollegor.

    Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

    Kadett R

    Ur arkivet: