För 20 år sedan tog jag och runt 450 andra kadetter examen från militärhögskolans yrkesofficersprogram i Halmstad, Karlberg och Östersund. Till skillnad från tidigare kullar så präglades inte denna dag av sedvanlig pompa och ståt, utan betydligt dystrare toner då vi bara några månader tidigare fått beskedet att vi inte skulle erbjudas anställning efter examen.
Försvarsbeslutet 2004 fick som vi känner till långtgående konsekvenser för Försvarsmaktens personalförsörjning. Förutom att vår årskull inte fick anställning så pausades utbildningen under en tid medan efterföljande årskullar blev betydligt mindre. Ett ålders- och kompetensgap som både ÖB Michael Claesson och arméchef Jonny Lindfors påtalade när de nyligen skickade videohälsningar till vår återträff, 20 år efter examen från MHS Halmstad, som vi anordnade den 24 maj i år.
Inför återträffen, och med syftet att ta reda på lite mer om vad som hänt med vår vaskade årskull, så skickade vi ut en webbenkät till 122 av de cirka 140 kurskamrater som vi fått tag på. Av dessa svarade 81 personer, alltså en svarsfrekvens på drygt 66 procent.
Givet svarsfrekvensen och att undersökningen endast gäller en av tre militärhögskolor, så gör den inte anspråk på att representera hela årskullen, men den ger ändå en del intressanta inblickar som vi gärna delar med oss av.
För trots den initiala utmaningen så hade hela 47,5 procent av respondenterna fått sin första anställning i Försvarsmakten inom sex månader. Ett år efter examen så hade den siffran ökat till 73,8 procent och efter tre år så svarade hela 86,3 procent att man blivit anställd.
Även över tid så har engagemanget varit starkt och av de 20 år som gått så har 51,9 procent av respondenterna i huvudsak varit anställda inom Försvarsmakten, vilket kan tolkas att man varit anställd mer än tio år. Ytterligare 18,5 procent har varit anställda mellan fyra och tio år. Endast 16 procent svarade att man inte deltagit i någon militär verksamhet alls under dessa 20 år, medan resterande 13,6 procent varit anställda kortare tid än fyra år eller varit aktiva inom exempelvis hemvärnet, deltidstjänst eller utlandsmission. Idag är 45,7 procent av de svarande heltidsanställda inom Försvarsmakten, och 12,3 procent är fortsatt aktiva som reservofficerare.
Vi har verkat som unga officerare i en tid av nedskärningar och där Försvarsmakten under en period ansågs vara ett ekonomiskt särintresse.
Man kan undra om dessa siffror skiljer sig nämnvärt från årskullarna före oss? Även om dessa erbjöds anställning direkt efter examen så har vi ju gemensamt att vi har verkat som unga officerare i en tid av nedskärningar och där Försvarsmakten under en period ansågs vara ett ekonomiskt särintresse.
Till sist fick respondenterna svara på vad man tyckte om utbildningen vid MHS Halmstad, och även där var svaren till en majoritet positiva. På frågan om utbildningen var bra så svarade 72,8 procent ”ja” medan 27,2 procent svarade ”sådär”, ingen svarade ”nej”. Hela 87,5 procent svarade även att man absolut eller till stor del haft nytta av utbildningen oavsett senare karriärsval.
Så vad hände då med vår vaskade årskull? Det kan jag utifrån den här undersökningen inte svara på med statistisk säkerhet. Däremot så kan det med god säkerhet sägas att återträffen där drygt 60 av kadetterna från årskullen dök upp blev fantastiskt lyckad. Och utifrån de många samtal som fördes om vad som hänt oss själva och med vännerna som inte var där, så kunde vi konstatera att de flesta som ville jobba kvar i Försvarsmakten nog fick möjlighet att göra det, även om vägen inte alltid var spikrak och att man inte alltid hamnade där man tänkt sig.
Vi andra som valde att förbli civila hade nog blivit det efter ett par år i tjänst ändå. Man kan väl säga att vi löste uppgiften utifrån de förutsättningarna vi hade, precis som studierna vid militärhögskolan hade lärt oss.
Kristoffer Albinsson, MHS Halmstad, YOP 03-05.
(som efter civila studier hamnade i kärnkraftsbranschen där jag är kvar än idag, med undantag för några dagar per år då jag tjänstgör vid den 29:e hemvärnsbataljonen).
