Modern teknik skapar nya stridsmiljöer 

Med artificiell intelligens och drönare kan information om vad som händer bakom fiendens linje bli mer lättillgänglig. Men vad händer den dagen en maskin ska fatta beslut om att döda en människa? Eller när en bestyckad drönare attackerar ett kärnkraftverk? Teknikutvecklingen kan leda till stora förändringar inom en relativt snar framtid.

De drönare som Azerbajdzan köpt in från Turkiet fick en avgörande roll för Azerbajdzans seger över Armenien i kriget om Nargorno- Karabach år 2020. I jämförelse med konventionella stridsflyg är drönare relativt billiga att anskaffa. Foto: TT

Det ligger något i luften när de gäller teknik och karaktären av modern krigföring under 2000-talet. Den centrala frågan är vad dagens nya teknik i krigföring innebär. Det är ett viktigt ämne för försvarsmakter runt om i världen och som alla funderar kring, från London till Washington och Moskva. I många avseenden genomgår modern krigföring en stor förändring som bygger på den snabba utvecklingen av ny teknik för militära ändamål. Teknikutvecklingen går utöver vår kunskap och begreppsutveckling. Nagono-Karabachkriget 2020 visade ett ögonblick av framtiden när det gäller vägen framåt. Jag återkommer till det längre fram i texten. I en ny studie har jag tittat på hur framtidens krigföring kan se ut ur ett svenskt perspektiv under perioden 2020-2045. Studien fokuserar på moderna krigföringstrender som exempelvis artificiell intelligens (AI), drönare och nästa generations stridsvapen på slagfälten och betydelsen av den nya krigsmiljön för Sverige. Men det här är inte första gången ny teknik påverkar krigskunskap eller det vi i dag kallar krigsvetenskap. I boken The future of war in its technical economic and political relations’ som publicerades 1898, varnade den välkända författaren Jan Bloch för vad den tidens tekniska innovationer kunde föra med sig. Tyvärr var det få inom den brittiska armén som hörsammade honom. Det är sorgligt att säga, men när Bloch höll en föreläsning för brittiska officerare i Rusi (Royal United Services Institute), skrattade åhörarna åt hans idéer. Bloch föreslog att modern eldkraft i form av kulspruta, gevär och kulor skulle skapa döda zoner för infanteri och andra enheter. Men tanken att framtidens slagfält skulle domineras av teknik istället för människor var för mycket för många brittiska officerare som trodde att män, energi, vilja och en bra bajonett räckte för att vinna.

» Utvecklingen inom AI går snabbt och inte så långt från nu kommer det att finnas stor kapacitet när det gäller obemannade farkoster, som till exempel bestyckade drönare. «

Det fanns en liten grupp officerare med erfarenhet från boerkriget i Sydafrika som höll med Bloch om hans idéer, men de var en minoritet. Nära en miljon medlemmar av den brittiska försvarsmakten stupade mellan 1914 och 1918. För Storbritannien var det en katastrof som påverkade samhället på djupet. Intressant nog kämpade de med samma problem som vi har i dag med att lägga pusslet med de nya teknikerna. Som den gamla sanningen som den kinesiska generalen Sun Zi pratade om på 500-talet före Kristus: När man slutar tänka på krig och inte förstår parametrarna för krigföring, följer katastrof.  

Så vilken roll kommer artificiell intelligens, AI, att spela i den framtida krigsmiljön? Utvecklingen inom AI går snabbt och inte så långt från nu kommer det att finnas stor kapacitet när det gäller obemannade farkoster, som till exempel bestyckade drönare. Vad innebär det? En maskin kommer att fatta ett beslut om att döda en människa. Det är att korsa Rubicon i krigföring. Maskinbaserad krigföring är nästa steg för AI, men där är vi inte ännu. För närvarande kommer AI att hjälpa till med information på slagfälten. Det innebär förstås möjligheter, men också bekymmer då för mycket information är ett stort och växande problem för militära chefer på alla nivåer – taktiska, operativa och strategiska. 

AI har en kraftfull förmåga att hantera komplex information under påfrestande förhållanden. Det kommer att vara en ”Force Multiplier” för Försvarsmakten när de möter fienden. Att kunna plocka ut och visa vad som är viktigast med hjälp av AI kan vara till stor nytta för det högre militära ledarskapet med ökad effektivitet och förbättrade beslutsprocesser som följd. I det första steget av AI:s utveckling kommer alltså informationshanteringsförmågor. Det är rimligt att anta att de kommer ha samma effekt som flygplanen Awacs (Airborne warning and control) hade för luftstrid under Gulfkriget 1991. Awac visade hur luftbaserad stridshanteringsförmåga kan öka kraften av stridsplan under operativa förhållanden. Den tillåter ett flygvapen att utnyttja stridsflygplan för bästa effekt eftersom det hanterar luftrummet och väljer resurser för mål i luftstrid. Ett välkänt exempel är ett marint Awacs-flygplan som skickade en varning till två F/A-18 Hornet stridsflygplan på väg till ett markmål på två irakiska MiG-21 på 24 kilometers avstånd. De amerikanska piloterna bytte lugnt radarsystem till luft-till-luft från luft-till-mark, sköt ner båda MiG-21 mindre än en minut efter varningen och fortsatte sedan uppdraget att träffa ett markmål. Awacs kommer precis som AI att i framtiden ge bättre situation awareness på slagfältet, en typ av fördel som på samma sätt som bättre vapen, träning eller doktrin påverkar utgången av en konflikt. I framtiden kan det bli otänkbart för en militär chef att genomföra en operation utan AI-stöd. 

» Frågan är hur vi snabbt ska kunna agera om 200 drönare går till anfall mot en stad och attackerar olika mål som kraftverk, bensinmackar, kollektivtrafik och civila? «

Drönare påverkar dagens moderna slagfält på flera sätt. De kan genomföra luft-till-mark-operationer (varje drönare kan kontrollera luftrummet i 24 timmar) och i USA utvecklar de luft-till-luft-förmågor med drönare och Sidewinder-robotar. Under Nagorno-Karabach-kriget spelade drönare från Turkiet en avgörande roll för Azerbajdzjans seger över Armenien. Det intressanta var att de turkiska drönarna som köptes i juni 2020 fick stor effekt bara tre månader senare i kriget. Drönare kostar inte så mycket i dag jämfört med fjärde eller femte generationens flygplan. Exempelvis kostar stridsplanen F-35 cirka 80 miljoner dollar. En Predator-drönare kostar endast 15 miljoner och en TB2 Bayraktar-drönare från Turkiet kostar endast en till två miljoner dollar. Polen köpte nyligen 24 stycken turkiska drönare. Men vad innebär tillkomsten av drönare för den svenska försvarsmakten? Armén har brist på artilleri. Drönare (varje beväpnad med fyra robotar) kan fylla den luckan med kort varsel. Det skulle öka flexibilitet markant med mycket extra makt och eldkraft för en brigad. I dag finns det även drönare i form av ytfartyg och utbåtar. Det kan frigöra resurser i andra delar av Försvarsmakten och tillåta flygvapnet att koncentrera sig på andra uppdrag. Det finns också en stor nytta med drönare inom flygvapnet. Tänk dig exempelvis en drönare som ”Loyal Wingman” som arbetar tillsammans med Jas Gripen. En eller två drönare som samordnas med ett stridsflygplan kan öka kraften betydligt. I framtiden kan det bli möjligt för drönare att genomföra ett anfall mot en stad eller känsliga anläggningar. Frågan är hur vi snabbt ska kunna agera om 200 drönare går till anfall mot en stad och attackerar olika mål som kraftverk, bensinmackar, kollektivtrafik och civila? Drönare finns i olika storlekar, från nano till mindre flygplan och flygplan i jättestorlek som Global Hawk i USA. Sverige har i dagsläget inga stridsdrönare men det är viktigt att analysera vilka konsekvenser drönare kan få vid en eventuell konflikt. 

När det gäller nästa generations stridsvapen finns det flera faktorer som kommer att ha stor effekt på framtidens slagfält. Den första är moderna kroppsskydd som kan stoppa dagens 7.62 x 39 millimeter ryska kula som vi har sett i Afghanistan. Den andra är den gamla Nato-kulan 5.56 x 45 millimeter som kämpar mot modern krigföring, vilket vi också har sett i Afghanistan men även i Irak. Sammantaget kommer balansen mellan defensiv (kroppsskydd) och offensiva tekniker (gamla kulor) att ge en bromseffekt på slagfältet. Det kommer att bli väldigt svårt för en ung officer att hantera detta utan nya idéer och teknologi. 

I USA utvecklas en ny typ av ammunition. Det är en 6.8 x 51 millimeters kula med bättre räckvidd och effekt än 5.56 millimeters kulor.  De provar tre olika typer av kulor, vilket inkluderar cased telescoped-ammunition som har potential att förändra vår förståelse av moderna militära vapenteknologier. Cased telescoped-ammunition förändrar förhållanden mellan kulor och gevär. Traditionellt ligger kulornas kraft inom kultekniken. Med cased telescoped-ammunition finns kulornas kraft inom gevärtekniken. Det betyder att en kula kan ha mer kraft och effekt. Med nästa generations teleskopteknologi, som använder en typ av brandkontrollsystem för räckvidd och mål, har USA stora fördelar över en fiende med konventionella vapentekniker. I modern tid har Sverige alltid varit i framkant av vapenteknik. Från Bofors 40 millimeters kanon som var det mest välkända och pålitliga sjövapnet under andra världskriget (även väldigt viktigt för Storbritannien under Falklandskriget 1982) till den legendariska bandkanonen och det innovativa Archer 155 millimeters artillerisystem som vi har i dag. Nu är det dags för Sverige att tänka på nästa generations vapensystem. 

» En armé, flotta eller ett flygvapen som inte inser denna nya verklighet kommer att få en taktisk och strategisk chock i nästa krig. «

Nuvarande vapensystem som AK 5C (FN FNC) bygger på teknik från 1970-talet. Det är redan 13 år sedan den modernisades mellan 2004 och 2009. Borde Sverige utveckla en egen generation nya stridsvapen? Eller bör vi köpa in oss på USA:s utvecklingsprogram eller/och samordna våra insatser med partners som Finland och kanske Norge?  USA tittar på tre olika typer av nästa generations eldhandvapensystem (både gevär och kulspruta) från Sig Sauer, Textron Systems och General Dynamics. Alla dessa system är mogna och pålitliga med innovativa kulor. Cased telescoped-kulor har till exempel 35 procent lägre vikt än mässingskulor tack vare polymerlösningar. De har också mycket mer kraft än traditionell ammunition. 

Trenderna i dagens krigföring pekar mot att en ny stridsmiljö håller på att utvecklas snabbt. En armé, flotta eller ett flygvapen som inte inser denna nya verklighet kommer att få en taktisk och strategisk chock i nästa krig. Samtidigt erbjuder de nya teknikerna ytterligare möjligheter att förbättra den offensiva-defensiva balansen mellan krigsförbanden. 

Det finns också en chans att utnyttja de okända möjligheterna till integrerad krigföring (med AI, drönare och nästa generations stridsvapen) som går utöver gränserna för gemensamma operationer till så kallade multi-domain operationer. Multi-domain operationer är ett nytt begrepp som kommer från USA. Det tar gemensamma operationer till ett annat steg eftersom det inkluderar andra områden som cyber, rymd och teknik som går över gränserna mellan mark, sjö och luft: däribland AI och drönare. Men det viktigaste för den svenska försvarsmakten är att påbörja diskussionen om vad den nya stridsmiljön kan få för konsekvenser för svensk del.

Alastair Finlan-2022
Alastair Finlan är professor i krigsvetenskap och författare och forskare vid Försvarshögskolan.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Försvarsbudgeten utökas med över 27 miljarder kronor nästa år jämfört med i år, till 119 miljarder, det framgår av höstens budgetproposition. På en pressträff nyligen framhöll regeringen behovet av att Försvarsmakten satsar på personalområdet, bland annat genom åtgärder för att behålla och rekrytera personal och att antalet utbildningsplatser på Officersprogrammet ökar.

Försvarsminister Pål Jonson (M) höll den 11 september en pressträff tillsammans med de försvarspolitiska talespersonerna från samarbetspartierna om budgetnyheter inom försvarsområdet.

I budgetpropositionen som regeringen presenterar i dag, den 20 september, förstärks försvarsbudgeten med ytterligare 700 miljoner nästa år. Tillsammans med uppräckningar och tidigare beslut om mer resurser innebär det att anslagen till det militära försvaret ökar med 27 miljarder kronor till totalt 119 miljarder 2024.

Ett område som pekas ut som i behov av förstärkning är Försvarsmaktens personalförsörjning. Framför allt beskrivs bemanningen i flygvapnet som problematisk.

”Den fortsatta bristen på personal, exempelvis flygstridsledare, flygtekniker och piloter, utgör flygvapnets största begränsning. Den tidigare bristen på piloter har ökat under 2022, framför allt som en följd av att ett trettiotal piloter är tjänstlediga från Försvarsmakten. Som en följd redovisar Försvarsmakten att flygvapnets förmåga att utbilda och vidmakthålla de berörda krigsförbanden har nedgått markant. Antalet flygtimmar för Jas 39 har under 2022 sjunkit med 12 procent vilket enligt Försvarsmakten beror uteslutande på pilotbrist”, står det i budgetpropositionen.

Enligt ett pressmeddelande från försvarsdepartementet den 11 september ska omprioriteringar mellan anslagen 2024–2025 och beräknade tillskott under 2026 göra det möjligt för särskilda satsningar på personalområdet för att öka personaltillväxten och ”omhänderta effekterna av nya kollektivavtal och beslut om lön och tillägg.”

Betydelsen av att Försvarsmakten har resurser för att både rekrytera och behålla personal betonades på en pressträff den 11 september där några av budgetnyheterna inom försvarsområdet presenterades.

– Här har vi frigjort medel som gör att vi kan göra satsningar, sa Mikael Oscarsson, försvarspolitisk talesperson för Kristdemokraterna, på pressträffen.

Regeringen ser också ett behov av ett större inflöde av officerare med hänvisning till tillväxt och kommande pensionsavgångar. Fler officerare ska utbildas genom att antalet platser på Officersprogrammet ökar från 250 till 275 årligen. Även antalet värnpliktiga ska bli fler för att senast år 2025 uppgå till 8 000.

Budgetpropositionen för 2024 medger fortsatt stora investeringar i försvarsmateriel, bland annat fortsätter anskaffningen av Archer och medelräckviddigt och buret luftvärn. Utvecklingen av nya ytstridsfartyg ska påbörjas och ett nytt taktiskt transportflygplan ska ”skyndsamt anskaffas” för att ersätta TP 84 Hercules.

Resursförstärkningarna ska också ge Försvarsmakten möjlighet att komma tillrätta med problemen med personlig utrustning.

Enligt uppgifter i Dagens Nyheter ska också cirka två miljarder kronor gå till att ersätta materiel för totalt 19 miljarder kronor som skänkts till Ukraina.

Med de ökade anslagen når Sverige Natos mål om en försvarsbudget på två procent av BNP 2024. Under 2025 och 2026 beräknas cirka 1,25 respektive 7,4 miljarder kronor tillföras det militära försvaret.

Officerstidningen söker försvarsminister Pål Jonson för en kommentar.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Medan Europa fokuserar på Ryssland och kriget i Ukraina domineras den globala makt­balansen av supermakterna Kina och USA. Kina växer i styrka och från amerikansk sida uppfattas läget som alltmer oroväckande. Det visar rapporten Försvarsekonomisk utblick 2023 som Totalförsvarets forsknings­institut, FOI, publicerade i juni.

Mellan år 2000 och 2022 har Kina ökat sin andel av världens totala försvarsutgifter från 3 till 13 procent.

Den globala upprustningen fortsätter och enligt siffror från Sipri har de samlade militära utgifterna ökat med 86 procent mellan 2000 och 2022. Kriget i Ukraina skyndar på utvecklingen, men i flera länder började den militära expansionen långt tidigare. Sedan år 2000 har Ryssland ökat sin andel av de totala försvarsutgifterna från 1,2 till 3,8 procent, medan Kina gått från 3 till hela 13 procent. Det gör Kina till världens näst största militära stormakt med en försvarsbudget på 292 miljarder dollar förra året. Även om världsledande USA fortfarande har den i särklass största försvarsbudgeten med 877 miljarder dollar och står för cirka 40 procent av världens militära utgifter knappar Kina in och gapet mellan de båda supermakterna minskar. 

– Kinas försvarsmakt har varit under uppbyggnad ett bra tag, men jag tror inte att omvärlden riktigt hängt med. Det är först nu när man ser Kinas massiva flotta avfyra raketer runt Taiwan, som insikten hamrats in och USA uppfattar läget som ytterst oroväckande, säger Per Olsson, försvarsekonom vid FOI och författare till rapporten Försvarsekonomisk utblick 2023.

Bland övriga militära stormakter har Ryssland vandrat upp till en tredjeplats med militära utgifter på 86 miljarder dollar år 2022, följt av Indien med 81 miljarder dollar. 

I rapporten redovisas också de sammanlagda militära utgifterna för Europas fyra största ekonomier, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien (E4). Dessa länder spenderade tillsammans 211 miljarder dollar på försvaret 2022. Kinas försvarssatsningar har haft tyngdpunkten på de marina förbanden. En stor mängd nya korvetter, fregatter och jagare har sjösatts och 2022 hade Kina fler marina plattformar än USA, 203 jämfört med 198. Men sett till deplacement är USA fortfarande överlägset störst på haven, tre gånger Kinas storlek. Detta tack vare fler och större amerikanska hangarfartyg, jagare, kryssare och atomubåtar. Kina förväntas inte heller kunna upprätthålla den höga produktionstakten av nybyggda fartyg som landet haft sedan millennieskiftet. 

» Kinas försvarsmakt har varit under uppbyggnad ett bra tag, men jag tror inte att omvärlden riktigt hängt med. «

– Den stora uppbyggnadsfasen är sannolikt över nu när underhållskostnaderna springer iväg med halvtidsmodifieringar och reparationer. Kina kommer att hamna i samma sits som USA där en stor del av resurserna går åt till att underhålla den massa man redan har. Trots det kommer den kinesiska flottan fortsätta växa sin numerär och sitt deplacement, till hälften av USA:s år 2030, säger Per Olsson. 

Till skillnad från Kina, och även Indien, är Rysslands flotta på tillbakagång. Den har sedan år 2000 minskat i antal ytstridsfartyg och ubåtar, från 156 till 135.  

– Ryssland verkar tappat förmågan att bygga ytstridsfartyg större än fregatter och korvetter. Det beror delvis på att delar av den sovjetiska varvskapaciteten låg i Ukraina, men också på att man inte lyckades återuppbygga rysk kapacitet efter 1990-talets ekonomiska kris. Nu bygger man istället en alltmer kustnära flotta, säger Per Olsson. 

På armésidan har de länder som redovisas i studien delvis valt olika vägar. Samtliga länder har skurit ner på antalet stridsvagnar och artilleri- och raketsystem, men i USA och Västeuropa har minskningen varit mer drastisk än i Kina och Indien. Inom stridsflyget har i stort sett alla länder minskat antalet plattformar sedan år 2000. Av de länder som redovisas i studien är det enbart Indien som marginellt ökat antalet stridsflyg. Ryssland har dragit ner antalet stridsflyg med en tredjedel. Även USA har gjort omfattande nedskärningar och detsamma gäller Kina och E4-länderna. Enligt rapporten handlar minskningen nästan uteslutande om att man satsat på dyrare och mer avancerade plattformar, alltså kvalitet framför kvantitet. Inom stridsflyget är USA dominerande med ett tydligt försprång inom 5:e generationens stridsflyg. Kina har nyligen börjat introducera denna generation medan Ryssland halkat efter i utvecklingen. 

– Kina har över 140 enheter 5:e generationens J-20 stridsflygplan. Ryssland har bara lyckats få fram ett fåtal av sina Su-57, trots att programmen började samtidigt.

Per Olsson, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut.
Per Olsson, försvarsekonom vid FOI.

Globala militära utgifter 2000–2022:

Överlag dominerar västvärlden i fråga om tekniskt avancemang och modernitet, delvis för att de andra stormakterna i studien har behållit en större andel äldre materiel. Det gäller framför allt Ryssland, men också Kina och Indien har en större andel åldrande materiel än E4-länderna och USA. 

– Gällande kvalitet är det fördel väst. Indien, Kina och Ryssland får förmodligen ut större mängder materiel och personal ur sina försvarsbudgetar än väst eftersom de har ett lägre kostnadsläge, men väst har generellt bättre grejer, säger Per Olsson. 

Den globala upprustningen sker trots sviktande världsekonomi och majoriteten av länderna i Europa fortsätter med sina planerade satsningar.   

– Det är högst sannolikt att Europa kommer att fortsätta öka sina militära utgifter detta årtionde. Än så länge är det långt ifrån alla som uppnår Natos mål på två procent av BNP, men många är på väg dit. Två procent av BNP är visserligen ingen sensationell nivå, det globala genomsnittet ligger runt två procent, men att gå från en eller en och en halv procent till två procent innebär ändå stora förändringar. I Polen talar man till och med om en försvarsbudget på fyra procent av BNP. Det innebär att Europas andel av globala militära utgifter med stor sannolikhet kommer att öka fram till 2030, säger Per Olsson. 

» Det är högst sannolikt att Europa kommer att fortsätta öka sina militära utgifter detta årtionde. «

Enligt prognosen i Försvarsekonomisk utblick kommer Kina att passera USA som världens starkaste ekonomi någon gång runt år 2030. Samtidigt konstateras att den kraftiga ekonomiska tillväxt som Kina haft sedan millennieskiftet saktar in. Det kan, enligt Per Olsson, komma att påverka både prognosen liksom Kinas militära upprustning. 

– Den kinesiska militära uppbyggnaden har möjliggjorts av den ekonomiska tillväxten. Nu ska det bli intressant att se hur de agerar när tillväxten mattas av. De kommer att behöva låta en större andel av BNP gå till försvaret för att kunna fortsätta expandera militärt. Men oavsett om Kina går om USA eller inte, så kommer världen att domineras av två ganska jämnstora ekonomier.

Även Indien förväntas fortsätta öka både ekonomiskt och militärt. Landet låg fram till 2010-talet på ungefär samma BNP som Ryssland, men har sedan dess dragit ifrån. Indien är i dag världens femte största ekonomi och bedöms fortsätta växa stadigt under kommande årtionde. 

– Indien vill spela en central roll i Indiska Oceanen. De vill också ha inflytande i Sydostasien och Mellanöstern och vara en balans mot Kina. USA ser positivt på Indiens ambitioner och vill stötta det, säger Per Olsson och fortsätter: 

– Samtidigt står Indien både Ryssland och Iran nära. Det var många som blev besvikna över att Indien inte tog tydligare ställning mot Ryssland i kriget i Ukraina, men man måste inse att Indien har sina egna intressen och hotbilder och de kommer inte att gå andras ärenden. Indien har börjat luta sig mer mot väst, men det är inte okomplicerat. 

Oavsett utgången av kriget i Ukraina, så kommer Ryssland att behöva återuppbygga sin militära kapacitet efter kriget. Att rusta kommer att bli mer kostsamt än under föregående expansionsfas eftersom man inte längre har kvar det gamla sovjetiska arvet som grund att bygga en uppgraderad armé på. 

– Ryssarna har förbrukat tusentals stridsvagnar, stridsfordon och mängder av artilleri. Nya grejer blir oundvikligen dyrare att tillverka. Tidigare har de kunnat ta gamla stridsvagnar, svetsat på extra skydd och skickat till fronten men när de ska ersätta förlorad materiel kommer det att krävas nytt, säger Per Olsson. 

Exakt hur kriget i Ukraina kommer att påverka inriktningen av den pågående globala upprustningen går inte att svara på i nuläget, enligt Per Olsson. Men han säger att det är troligt att en viss anpassning till de erfarenheter som kriget ger kommer att ske. 

– Behov av ammunition och logistik är lärdomar som dras efter varje krig. ’Oj, går det åt så här mycket drivmedel och så här mycket ammunition’. I Ukraina kan vi se den enorma mängden artilleriammunition som förbrukas. Särskilt i väst har vi krympt våra lager av ammunition och artilleri. Länder i öst har gått en annan väg, inklusive Polen, Finland och Ukraina, och behållit sina lager i större utsträckning. De känner sin granne. 

Och det som nu pågår i Ukraina med massiva ryska förluster, beskriver Per Olsson som något av ett tveeggat svärd. 

– Å ena sidan kommer Ryssland att behöva återbygga stora delar av sin armé, under omfattande sanktioner. Å andra sidan finns det få saker så lärorika som militära motgångar, och kriget är inte över än. Vi ser redan nu hur båda sidor i kriget kombinerar billiga obemannade farkoster och gammalt artilleri på ett nytt sätt. Dessutom kommer Ryssland även fortsatt att ha världens största kärnvapenarsenal. Det kan vara dyrt att överskatta sin motståndare, men direkt farligt att underskatta den. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Under Natotoppmötet i juli meddelade Turkiets president att landet kommer godkänna Sveriges ansökan till Nato, även om det också kräver ett beslut i parlamentet. Generalmajor Johan Pekkari vid Försvarsstaben om vad medlemskapet kommer att innebära för organisation och personal.

Generalmajor Johan Pekkari är chef för strategienheten vid Försvarsstaben på Högvarteret.

Hur långt har Försvarsmakten kommit i förberedelserna inför ett Natomedlemskap?

– Det finns två svar på den frågan. Det ena är att vi är i mål med alla förberedelser för att kunna bli medlemmar och vi är redo att ta steget in i organisationen. Det andra svaret är att förberedelserna fortgår, bland annat genom diskussioner med Nato om förmågeutveckling. Men det finns också sådant som vi inte kan göra förrän vi har blivit medlemmar fullt ut, som att upprätta en gemensam försvarsplanering för hur vi tillsammans ska kunna försvara Sverige och andra Natoländer, säger Johan Pekkari, chef för strategienheten vid Försvarsstaben. 

Den 8 juni beslutade regeringen att Försvarsmakten får inleda förberedelser med Nato och dess medlemsländer för att möjliggöra framtida gemensamma operationer. Vad innebär det i praktiken? 

– Det innebär att vi får tillstånd att förbereda mycket av den planering som påbörjats. Tills vi blir medlemmar sker detta på bilateral nivå, på samma sätt som vi samarbetar med exempelvis Finland sedan många år. Det kan ske genom att andra länder besöker oss och att vi besöker dem. Det skulle också kunna handla om att förhandslagra förnödenheter och materiel i Sverige för att korta startsträckan inför en gemensam operation. För att sedan genomföra gemensamma operationer krävs formella beslut från regering och riksdag. 

När Sverige väl blir medlem i Nato, vad händer i Försvarsmakten då? 

– Sedan vi ansökte om medlemskap har vi arbetat tillsammans med Nato inom tio olika funktionsområden. Det handlar om allt från juridik och administration till försvarsplanering och förmågeutveckling. Nu har vi grönt ljus inom alla dessa områden och den dag vi blir medlemmar kommer vi att slutföra det vi nu har planerat för tillsammans med Nato. Det kan exempelvis handla om att införa ledningsstödssystem eller rutiner för hantering av informationsutbyte, alltså hur vi ska hantera inflödet av alla de handlingar som kommer att skickas till oss som medlemmar i Nato. 

» Man kan säga att Natoavdelningen blir Försvarsmaktens växel visavi vår representation och verksamheten i Bryssel. «

Hur kommer strukturen för arbetet i Nato se ut på Högkvarteret?

– Vi förbereder för att upprätta en Natoavdelning inom Försvarsstaben med ansvar för relationen till den svenska militära representationen vid Natos högkvarter i Bryssel samt för samordning av svenskt deltagande i Natos kommittéer och arbetsgrupper. Man kan säga att Natoavdelningen blir Försvarsmaktens växel visavi vår representation och verksamheten i Bryssel. Parallellt kommer många staber också att ha en egen väg in i Nato. 

Hur kommer Försvarsmaktens anställda att märka att Sverige går med i Nato?     

– I samband med inträdet kommer vi att delta i flagghissningsceremonier vid Natos högkvarter och staber samt genomföra egna ceremonier i Sverige när vi hissar Natoflaggan. I övrigt märker man kanske inte så mycket dag ett. Bemanningen i Nato kommer att öka succesivt. Tillväxten kommer att ske under flera år med krav på 30 procents bemanning efter tre år och full bemanning efter sju år. Jag kan inte säga exakt hur många individer det kommer att behövas, men någonstans i närheten av 200–250 personer blir det förmodligen. I dag har vi ett 30-tal personer som arbetar internationellt i eller med Nato och deras befattningar prioriterar vi inledningsvis att behålla. Att tjänstgöra i Natos olika organisationer kommer att bli en naturlig del av inte minst officerares och specialistofficerares karriärer. Därtill kommer naturligtvis våra förband och förmågor att användas för lösandet av uppgifter inom ramen för Natouppdrag och vi kommer fortsätta att delta i olika former av övningsverksamhet. 

Vilka befattningar i Nato kommer Sverige att bemanna? 

– Vi har ännu inte börjat prata om individer utan mer om var vi vill ha närvaro. Sedan kommer det att bli en diskussion med Nato om vilka befattningar som vi kan och får tillsätta. Först därefter kan vi börja prata om vem som ska få åka. Men vi vet att det kommer att krävas närvaro i bland annat Bryssel, Mons, Norfolk och Brunssum samt vid de tre domänhögkvarteren Landcom, Marcom och Aircom. 

Sveriges medlemskap i Nato dröjer medan vår närmaste militära samarbetspartner Finland blev medlemmar den 4 april. Vad innebär det för Försvarsmakten?   

– I det korta perspektivet får det inga större effekter. Skulle det dra ut på tiden kan det bli utmanande om vi till exempel inte kan utveckla vår förmåga och planering tillsammans med Nato. Jag vill inte ange någon tid för när det kan börja bli problematiskt men om signalerna som vi fått stämmer, att vi blir medlemmar i höst, så får det inga konsekvenser. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post