Senast publicerat
Senast publicerat:

Från civil till militär

Eleanor Wiklunds plan efter värnplikten var att fortsätt­a på den militära banan, men livet ville annat och det skulle dröja några år innan hon fortsatte. Men fortsatte gjorde hon – och i dag är hon en av Sveriges få simulator­officerare.

Cecilia Gustafsson
Andreas Blomlöf
Eleanors teknikintresse har med åren vuxit. I dag arbetar hon som simulatorofficers och är länken mellan teknikerna och lärarna på Sjöstridsskolan.
Artikel från Officersförbundet.

Det var en självklarhet att Eleanor skulle göra militärtjänstgöring då båda hennes föräldrar har gjort det. Hennes mamma är född och uppväxt i Israel där det är obligatoriskt. Eleanor hade tagit studentexamen några år tidigare och jobbade inom hotellbranschen när hon ansökte och blev uttagen till att göra värnplikt i 18 månader som radiosignalist på andra stidsflottiljen i Berga.

– Det var stor skillnad från nu. Då var vi så få kvinnor att normen var att vara ensam tjej, men jag såg inte det som negativt eller ett problem. Jag var några år äldre, så jag hade lite mer livserfarenhet, men jag var en i gänget, berättar Eleanor och skrattar.

Hon trivdes riktigt bra med arbetsuppgifterna som radiosignalist – och hon fann kärleken och sin framtida man Niklas. Planen var att utbilda sig till officer men Eleanor blev gravid och fick barn så vidareutbildningen fick vänta. Hon fortsatte jobba med bokningar inom hotellbranschen, men när sonen var två år fick hon tips om en liknande tjänst på den lokala reseavdelningen inom Försvarsmakten Logistik – även det i Karlskrona där hon bott i 20 år nu.

– Det var ett enkelt steg att ta. Det var såklart en fördel att jag kände till hur den militära organisationen fungerade, säger Eleanor.   

Hon blev civilt anställd inom Försvarsmakten, men fick bara projektanställning – de lades på varandra och det var en kamp för att hon skulle få tillsvidareanställning. Efter några år började det pratas om att Försvarsmakten skulle outsourca den lokala reseavdelningen där hon jobbade, men de valde att centralisera istället. Eleanor blev i samband med det invald som ledamot i den lokala fackliga styrelsen hos Försvarsförbundet.

  Det var då jag fick upp ögonen för det fackliga arbetet för första gången. Det var många kollegor som var rädda för att bli uppsagda. Jag kände att det här måste gå rätt till, men det var svårt. Det blev en otrygg arbetsplats och många lämnade självmant, säger Eleanor.

Eleanor såg sig också om och fick återigen tips om en tjänst – den här gången var det ett vikariat som signalskyddslärare på Sjöstridsskolan i Karlskrona. Hon var bekant med de olika systemen sedan militärtjänstgöringen och hade genom sitt engagemang i Lottakåren gått flera kurser inom samma och närliggande områden så hon hade kompetensen som krävdes. Hon fick vikariatet och när det tog slut fick hon en annan tjänst – som sambandslärare – och tillsvidareanställning. Att jobba som lärare visade sig vara en riktig utmaning.

Liknande läsning:

– Att vara pedagog är svårt i sig, du får en grupp där förkunskap, motivation och förutsättningar för lärande är olika. Alla i gruppen ska de känna sig motiverade och lära sig. De första lektionerna jag höll i var svåra, men jag lärde mig med tiden att ”det här är bra” och ”det här kan jag göra bättre”. Det är fantastiskt att se hur människor, framför allt värnpliktiga, utvecklas – första dagen kan de ingenting och sista dagen har de gjort en enorm kunskapsutveckling. Det är roligt att få vara med på den resan, säger Eleanor.

"Att vara pedagog är svårt i sig, du får en grupp där förkunskap, motivation och förutsättningar för lärande är olika", säger Eleanor Wiklund.

Hon har under åren som gått funderat på att vidareutbilda sig till officer och har velat gå från civil till militär då fler dörrar öppnas som officer. Men det var för svårt att få livpusslet med familjeliv och en lång utbildning med studiemedel att gå ihop. Hon sökte dock till anpassad specialistofficersutbildning 2017 och blev tjänstledig från sin civila tjänst i nio månader medan hon gick ena delen av utbildningen. Den andra delen av utbildningen är vanligtvis befattningsutbildning, men Eleanor hade gått merparten av kurserna och skulle därför ”bara” återvända till sin gamla tjänst. I samband med examen 2018 fick hon dock en ny tjänst – som huvudlärare som innebar kursplanering och arbetsledaransvar. Men det hela tog ytterligare en vändning. Några år tidigare hade Sjöstridsskolan köpt in ett nytt simulatorsystem, Naval Warfare Traning System (NWTS) för sjöstrid. Eleanor var med i projektgruppen som hjälpte till att testa och utveckla systemet.    

» Lönen är kanske inte i nivå med det ansvar och mängden arbetsuppgifter vi har.«

– Jag har alltid varit driven och velat lära mig och teknikintresset har vuxit med åren. Jag kände att det var dags att prova något nytt och hade tur att det skapades en tjänst som simulatorofficer. Enkelt förklarat är jag länken mellan teknikerna och lärarna, säger Eleanor.

Samtidigt som Eleanor har vidareutvecklat sig och bytt tjänster har frågorna kring anställnings-och arbetsvillkor kommit smygande igen. Hon ser utmaningarna hon och kollegorna möts av.

– Jag har varit på samma avdelning på Sjöstridsskolan hela tiden. Jag har trivts med arbetsuppgifterna och kollegorna, men lönen är kanske inte i nivå med det ansvar och mängden arbetsuppgifter vi har. Arbetsbelastningen har under perioder varit otroligt hög, då har jag ibland undrat om det är värt det, säger hon.

Nu har hon återigen blivit invald som suppleant i den lokala fackliga styrelsen – OF Marinbasen SSS – och hon hoppas kunna arbeta alltmer med de fackliga frågorna. Hon brinner lite extra för frågor som rör hur Försvarsmakten ska lyckas behålla den personal som rekryteras in.

– Många har åsikter om allt från lön till arbetsmiljö och karriärsutveckling, ett väldigt bra sätt att vara med och få en chans att påverka dessa saker är att bli fackligt engagerad. 

FAKTA

Eleanor Wiklund

Ålder: 43 år.

Fackliga uppdrag: Ledamot i lokal facklig styrelse hos Försvarsförbundet, suppleant i OF Marinbasen SSS 2020-.

Bakgrund i korthet: Värnplikt, rese-handläggare Försvarsmakten Logistik, signalskyddslärare Sjöstridsskolan, sambandslärare, anpassad specialistofficersutbildning, huvudlärare samband, simulatorofficer 2020-.

Bor: Rödeby utanför Karlskrona.

Familj: Gift med officeren Niklas. Tillsammans har de en 20-årig son (”Han gör värnplikt just nu”) och en 15-årig dotter.

På fritiden: Åker båt och inreder drömträdgården. (”Vi har en motorbåt som vi försöker vara ute med ofta, sedan tycker jag om att jobba i trädgården, Vi har köpt ett växthus som vi försöker fylla.”)

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Hade inte Klas Hellström blivit kustjägarofficer hade han nog varit jurist. I dag är det istället det fackliga engagemanget som ger utlopp för såväl fallenheten för att sätta sig in i komplicerade lagar och regelverk, som att hjälpa andra. Möt Klas Hellström, Officersförbundets yngsta styrelseledamot, och dessutom styrelsens enda specialistofficer

    Fredrik Hultgren
    Margareta Bloom Sandebäck
    Klas i sin rätta miljö, 
ombord en stridsbåt 90.
    Klas i sin rätta miljö, ombord en stridsbåt 90.

    Att göra värnplikten som kustjägare var en självklarhet, att bli officer var det inte. Men så blev det, trots en del turer på vägen dit. Klas hade av sin bror fått höra att värnpliktstiden som kustjägare varit det bästa han gjort. Så när det var dags för mönstring satsade Klas hårt på att komma igenom det nålsöga som fanns och fortfarande finns för att antas till den tuffa utbildningen. Efter extramönstring på Rindö hade han klarat det, och ryckte in i september 2005.

    Klas fick mersmak för det militära och efter värnplikten följde en tid som anställd soldat i den internationella amfibiestyrkan som då sattes upp. I augusti 2007 påbörjade Klas officersutbildningen som kadett i den allra första kullen specialistofficerare. En i alla avseenden inte helt angenäm upplevelse.

    Det visade sig vara många turer med utbildningen, många besked om vad som gällde som sedan ändrades, order och kontraorder. Bara frågan om vilken grad de nya specialistofficerarna skulle få vid examen var föremål för förändring fram och tillbaka under utbildningstiden.

    – Vi var tvungna att sy upp dubbla C1:or inför examen, en med fänriks grad och en med sergeantsbeteckningen, minns Klas.

    Som först ut i ett nytt system blev Klas och hans studiekamrater lite av försökskaniner, men överlag är han ändå nöjd med tiden som kadett.

    – Vi fick ju gå både på SSS och MSS vilket gav en bra bredd, inte minst byggde man ett bra nätverk inom en stor del av Försvarsmakten på det viset, något jag har nytta av nu.

    Efter examen har Klas jobbat på Amfibieregementet på Berga, främst i olika instruktörsbefattningar. En mission till Afghanistan har det hunnit bli också. Klas åkte ner år 2012 med FS22 där han ingick i ett Operations and Mentoring Liaisons Team (OMLT).

    – Det var lärorikt. En intensiv och intressant tid. Att ingå i OMLT gjorde att man nog fick en lite annorlunda bild av läget och landet. Vi spenderade ju i princip mer tid med afghanernas och på deras bas än med de andra svenskarna och den egna campen.

    Sedan 2013 ingår Klas i Amfibieregementets utbildningsavdelning. Utbildningsavdelningen är lite som en beställarorganisation för övriga förbandet. Man bistår med utbildningar och stöttar upp där det behövs.

    – Det blir effektivt när vi kommer in lite från sidan och kan bistå exempelvis plutonerna och kompanierna vid genomförandemomenten. För oss går det fort att planera och genomföra exempelvis en plutons– eller kompaniskjutning, på så vis behöver inte våra kollegor lägga så mycket tid på den biten, säger Klas.

    Det var under kadettiden som det fackliga engagemanget vaknade, främst eftersom alla turer fram och tillbaka och osäkerheten om vad utbildningen skulle leda till skapade så mycket frustration.

    – Det visade sig för många att specialistofficersprogrammet blev något annat än det vi först sökt oss till. Vi skrev till exempel brev till personaldirektören och försvarsministern om våra farhågor inför det nya gradsystemet som då introducerades, säger Klas. 

    Första dagen på skolan blev Klas medlem i förbundet och 2010 såg han en lapp på anslagstavlan om att gå med i OF Amfibiekårens styrelse. Han blev invald och har suttit kvar sedan dess. År 2011 blev han invald som suppleant i förbundsstyrelsen, som den förste specialistofficeren någonsin, dessutom yngst i styrelsen. 

    År 2014 ställde han dock inte upp för omval till förbundsstyrelsen, utan tog istället tjänstledigt och följde med sin flickvän (numera fru, Klas gifte sig i somras) till Norge för att stötta henne i sin karriär. Under de två och ett halvt åren kunde han kombinera inhoppande på Amfibieregementet med studier i Norge. Väl hemma i Sverige igen hade Klas med sig en kandidatexamen i ekonomi och administration. Något han haft nytta av i sitt fackliga arbete.

    År 2017 blev han åter invald i förbundsstyrelsen, nu som ordinarie ledamot. Fortfarande är han yngst i styrelsen, och fortfarande är han den enda ordinarie ledamoten som är specialistofficer.

    Vad säger det egentligen om föryngringen i förbundet, när du åtta år efter att ha valts in i styrelsen första gången, fortfarande är yngst?

    – Vi har generellt en väl fungerande förbundsstyrelse med en bra mix av erfarenhet från hela Försvarsmakten. Men det är klart att det skulle vara bra med fler och andra perspektiv. Men man får nog tänka på att såväl GSS-anställda som specialistofficerare är relativt unga personalkategorier jämför med officerarna, och som GSS arbetar man ju bara inom Försvarsmakten ett visst antal år innan man utbildar sig vidare eller lämnar. Med tiden hoppas jag att sammansättningen bättre kommer att spegla våra medlemskategorier, jag tror även att det är nödvändigt för vår trovärdighet, säger Klas.

    Vad har det gett dig att sitta med i förbundsstyrelsen, hamnar man inte väldigt långt ifrån medlemmarnas dagliga verksamhet när man sitter på styrelsemöten på kansliet i centrala Stockholm?

    – På det personliga planet har det varit väldigt givande. Främst kanske för att man får en annan omvärldsförståelse, en bättre bild av helheten och bakgrunden till de beslut som fattas och som påverkar oss ute på förbanden. 

    Just den aspekten, att ha helhetsbilden och kunskapen om hur beslut har fattats och varför exempelvis ett avtal blev som det blev, kan ibland leda till en frustrerande känsla i mötet med andra medlemmar.

    – Medlemmar kan ibland uttrycka besvikelse eller ifrågasätta beslut som fattats eller avtal som slutits. Men vad man då ofta missar är att utan Officersförbundets arbete hade resultatet förmodligen blivit ännu sämre. Att vi sedan verkar inom en statlig myndighet, en fullständigt unik myndighet dessutom, gör att vissa saker tar lång tid. Och det kan ju ibland leda till frustration hos medlemmar som upplever att inget händer. Men de gånger man har möjlighet att lite mer ingående förklara varför saker och ting ser ut som de gör brukar folk både förstå och acceptera, säger Klas och lägger till att just det här med att förklara och berätta om verksamheten är något förbundet borde bli bättre på generellt.

    – Officersförbundet gör väldigt mycket bra saker för sina medlemmar, såväl centralt som lokalt. Jag tror att vi måste bli bättre på att visa upp oss för våra medlemmar, att allt det engagemang och hårda arbete som alla våra förtroendevalda, arbetsplatsombud och skyddsombud dagligen utför faktiskt gör stor skillnad. Och att engagemang lönar sig.

    FAKTA

    Klas Hellström 

    Ålder: 33 år

    Fackligt uppdrag: Ledamot i förbundsstyrelsen, ledamot i OF Amfibiekåren

    Bakgrund i korthet: Specialistofficersexamen 2009. Sedan dess anställd vid Amfibieregementet på Berga.

    Familj: Fru. Två katter.

    Bor: Liljeholmskajen i Stockholm. Född och uppvuxen i Umeå

    På fritiden: Tränar, reser, matlagning, umgås med vänner och familj

    Ur arkivet: