Senast publicerat
Senast publicerat:

Från civil till militär

Eleanor Wiklunds plan efter värnplikten var att fortsätt­a på den militära banan, men livet ville annat och det skulle dröja några år innan hon fortsatte. Men fortsatte gjorde hon – och i dag är hon en av Sveriges få simulator­officerare.

Cecilia Gustafsson
Andreas Blomlöf
Eleanors teknikintresse har med åren vuxit. I dag arbetar hon som simulatorofficers och är länken mellan teknikerna och lärarna på Sjöstridsskolan.
Artikel från Officersförbundet.

Det var en självklarhet att Eleanor skulle göra militärtjänstgöring då båda hennes föräldrar har gjort det. Hennes mamma är född och uppväxt i Israel där det är obligatoriskt. Eleanor hade tagit studentexamen några år tidigare och jobbade inom hotellbranschen när hon ansökte och blev uttagen till att göra värnplikt i 18 månader som radiosignalist på andra stidsflottiljen i Berga.

– Det var stor skillnad från nu. Då var vi så få kvinnor att normen var att vara ensam tjej, men jag såg inte det som negativt eller ett problem. Jag var några år äldre, så jag hade lite mer livserfarenhet, men jag var en i gänget, berättar Eleanor och skrattar.

Hon trivdes riktigt bra med arbetsuppgifterna som radiosignalist – och hon fann kärleken och sin framtida man Niklas. Planen var att utbilda sig till officer men Eleanor blev gravid och fick barn så vidareutbildningen fick vänta. Hon fortsatte jobba med bokningar inom hotellbranschen, men när sonen var två år fick hon tips om en liknande tjänst på den lokala reseavdelningen inom Försvarsmakten Logistik – även det i Karlskrona där hon bott i 20 år nu.

– Det var ett enkelt steg att ta. Det var såklart en fördel att jag kände till hur den militära organisationen fungerade, säger Eleanor.   

Hon blev civilt anställd inom Försvarsmakten, men fick bara projektanställning – de lades på varandra och det var en kamp för att hon skulle få tillsvidareanställning. Efter några år började det pratas om att Försvarsmakten skulle outsourca den lokala reseavdelningen där hon jobbade, men de valde att centralisera istället. Eleanor blev i samband med det invald som ledamot i den lokala fackliga styrelsen hos Försvarsförbundet.

  Det var då jag fick upp ögonen för det fackliga arbetet för första gången. Det var många kollegor som var rädda för att bli uppsagda. Jag kände att det här måste gå rätt till, men det var svårt. Det blev en otrygg arbetsplats och många lämnade självmant, säger Eleanor.

Eleanor såg sig också om och fick återigen tips om en tjänst – den här gången var det ett vikariat som signalskyddslärare på Sjöstridsskolan i Karlskrona. Hon var bekant med de olika systemen sedan militärtjänstgöringen och hade genom sitt engagemang i Lottakåren gått flera kurser inom samma och närliggande områden så hon hade kompetensen som krävdes. Hon fick vikariatet och när det tog slut fick hon en annan tjänst – som sambandslärare – och tillsvidareanställning. Att jobba som lärare visade sig vara en riktig utmaning.

Liknande läsning:

– Att vara pedagog är svårt i sig, du får en grupp där förkunskap, motivation och förutsättningar för lärande är olika. Alla i gruppen ska de känna sig motiverade och lära sig. De första lektionerna jag höll i var svåra, men jag lärde mig med tiden att ”det här är bra” och ”det här kan jag göra bättre”. Det är fantastiskt att se hur människor, framför allt värnpliktiga, utvecklas – första dagen kan de ingenting och sista dagen har de gjort en enorm kunskapsutveckling. Det är roligt att få vara med på den resan, säger Eleanor.

"Att vara pedagog är svårt i sig, du får en grupp där förkunskap, motivation och förutsättningar för lärande är olika", säger Eleanor Wiklund.

Hon har under åren som gått funderat på att vidareutbilda sig till officer och har velat gå från civil till militär då fler dörrar öppnas som officer. Men det var för svårt att få livpusslet med familjeliv och en lång utbildning med studiemedel att gå ihop. Hon sökte dock till anpassad specialistofficersutbildning 2017 och blev tjänstledig från sin civila tjänst i nio månader medan hon gick ena delen av utbildningen. Den andra delen av utbildningen är vanligtvis befattningsutbildning, men Eleanor hade gått merparten av kurserna och skulle därför ”bara” återvända till sin gamla tjänst. I samband med examen 2018 fick hon dock en ny tjänst – som huvudlärare som innebar kursplanering och arbetsledaransvar. Men det hela tog ytterligare en vändning. Några år tidigare hade Sjöstridsskolan köpt in ett nytt simulatorsystem, Naval Warfare Traning System (NWTS) för sjöstrid. Eleanor var med i projektgruppen som hjälpte till att testa och utveckla systemet.    

» Lönen är kanske inte i nivå med det ansvar och mängden arbetsuppgifter vi har.«

– Jag har alltid varit driven och velat lära mig och teknikintresset har vuxit med åren. Jag kände att det var dags att prova något nytt och hade tur att det skapades en tjänst som simulatorofficer. Enkelt förklarat är jag länken mellan teknikerna och lärarna, säger Eleanor.

Samtidigt som Eleanor har vidareutvecklat sig och bytt tjänster har frågorna kring anställnings-och arbetsvillkor kommit smygande igen. Hon ser utmaningarna hon och kollegorna möts av.

– Jag har varit på samma avdelning på Sjöstridsskolan hela tiden. Jag har trivts med arbetsuppgifterna och kollegorna, men lönen är kanske inte i nivå med det ansvar och mängden arbetsuppgifter vi har. Arbetsbelastningen har under perioder varit otroligt hög, då har jag ibland undrat om det är värt det, säger hon.

Nu har hon återigen blivit invald som suppleant i den lokala fackliga styrelsen – OF Marinbasen SSS – och hon hoppas kunna arbeta alltmer med de fackliga frågorna. Hon brinner lite extra för frågor som rör hur Försvarsmakten ska lyckas behålla den personal som rekryteras in.

– Många har åsikter om allt från lön till arbetsmiljö och karriärsutveckling, ett väldigt bra sätt att vara med och få en chans att påverka dessa saker är att bli fackligt engagerad. 

FAKTA

Eleanor Wiklund

Ålder: 43 år.

Fackliga uppdrag: Ledamot i lokal facklig styrelse hos Försvarsförbundet, suppleant i OF Marinbasen SSS 2020-.

Bakgrund i korthet: Värnplikt, rese-handläggare Försvarsmakten Logistik, signalskyddslärare Sjöstridsskolan, sambandslärare, anpassad specialistofficersutbildning, huvudlärare samband, simulatorofficer 2020-.

Bor: Rödeby utanför Karlskrona.

Familj: Gift med officeren Niklas. Tillsammans har de en 20-årig son (”Han gör värnplikt just nu”) och en 15-årig dotter.

På fritiden: Åker båt och inreder drömträdgården. (”Vi har en motorbåt som vi försöker vara ute med ofta, sedan tycker jag om att jobba i trädgården, Vi har köpt ett växthus som vi försöker fylla.”)

Lönen, lönen, lönen. Nästan alla medlemmar som får svara på vad som är den viktigaste fackliga frågan svarar löne­utvecklingen. Men för förvaltare Marie Meigård, ledamot i Officersförbundets styrelse, står en god arbetsmiljö överst på prioriteringslistan. "Det är allra viktigast för mig och det som driver mig mest", säger hon.

Jenny Folkesson
Marie Meigård
Marie Meigård värnar om officerarnas arbetsmiljö, det är viktigt att alla trivs och känner sig behövda. Under 32 år har hon sett många förbättringar för kvinnor inom Försvarsmakten. Men för att få in fler – som dessutom stannar kvar – tror Marie Meigård att det behövs bättre villkor och avtal än idag.

Foto: Anders Holmer

Vägen in till det militära ser olika ut. För vissa är det en familjetradition, för andra var det värnplikten som väcker ett livslångt intresse. För Marie Meigård var det ingetdera. Hennes nyfikenhet kom sig av familjeutflykter under barndomen i Skåne.

– Ingen i min familj var officer eller hade anknytning till Försvarsmakten men pappa var intresserad av militären. Han hade gjort lumpen som mekaniker på stridsvagn men tyckte egentligen att flygvapnet var mer spännande, så när jag var barn åkte vi ofta på olika sorters flyguppvisningar och öppet hus. Vi hade ju två flygflottiljer i Skåne på den tiden: F 10 i Ängelholm och F 5 i Ljungbyhed, säger hon, själv uppväxt på landet utanför Landskrona.

Som 14-åring gick Marie Meigård med i Flygvapenfrivillig ungdom i just Ljungbyhed. En kväll i veckan på vinterhalvåret begav hon sig dit, lärde känna nya likasinnade kamrater, byggde flygmodeller, gjorde olika studiebesök och fick yrkesinformation. Efter studenten lämnade hon in föranmälan till officersutbildning i flygvapnet. Eftersom man som kvinna inte blev kallad till mönstring så var detta vägen in till prövning mot befälsskattning och för inskrivning till ”frivillig grundutbildning”.

– Egentligen visste jag inte om jag ville bli officer då, snarare ville jag utvecklas som individ och jag var nyfiken på ifall jag skulle klara grundutbildningen. Men det visade sig att jag trivdes väldigt bra i den där miljön, det var roligt, spännande och man fick hela tiden testa på nya saker.

– Jag var en ganska anonym person när jag började men jag fick visa framfötterna under värnplikten och växte enormt tack vare alla runtomkring som trodde på mig. Jag lärde mig ta ansvar, ta initiativ och insåg att inom det militära är alla viktiga för att laget ska lyckas.

I våra medlems­undersökningar ser vi att framför allt yngre kvinnor, de som vi så gärna vill behålla, alltför ofta möter den sortens maktutövning.

Under tiden i Ljungbyhed, året var 1993, gick Marie Meigård en central befattningsutbildning vid flygvapnets sambands- och stabstjänstskola i Halmstad. Dit kom värnpliktiga från hela landet för att utbilda sig till ledare. Hon drar sig till minnes en härlig och inkluderande miljö med ansvarstagande kamrater och en gemenskap där man stöttade och bekräftade varandra. Hennes nätverk blev allt större och det var också under tiden som värnpliktig Marie träffade sin blivande man. Det enda som kanske saknades lite var fler kamrater av det egna könet.

– Under värnplikten i Ljungbyhed var jag ensam tjej och när jag senare läste till officer i Halmstad var vi bara tre kvinnor på kursen. Vi slutförde utbildningen tillsammans men idag är det bara jag som arbetar kvar som yrkesofficer. 

Hon blev anställd i Ljungbyhed. När flottiljen lade ner två år senare gick färden för Marie och hennes man Anders, även han officer, vidare till Ängelholm och F 10 varifrån de veckopendlade till F 14 i Halmstad där de båda arbetade som lärare. Ganska snart lades även F 10 ner och då gick flytten vidare till Halmstad. Hennes engagemang är tudelat. Dels brinner hon för utbildningsfrågor och har under åren utbildat såväl värnpliktiga, kadetter och blivande kaptener. F 14 utvecklades först till FMHS och senare till FMTS – Försvarsmaktens tekniska skola. Mer övergripande har hon jobbat med pedagogisk utveckling för hela FMTS i Halmstad.

Det andra området Marie Meigård brinner lite extra för är arbetsmiljö i allmänhet och jämställdhetsfrågor i synnerhet. Det är frågor hon gärna lyfter, både som styrelseledamot i Officersförbundet och som ordförande i Halmstadskolornas OF. Engagemanget för jämställdhet har rötter långt bakåt, redan som kadett var hon med i uppstarten av ett kvinnligt nätverk för officerare. Som ensam kvinna under värnplikten hade Marie Meigård sett vikten av att ha goda kvinnliga förebilder. Kamratskap med männen i alla ära – men under sina 32 år i branschen har Marie Meigård givetvis också upplevt negativa sidor med att som kvinna arbeta inom Försvarsmakten.

– Jo, visst har jag sett mycket. Och jag har själv upplevt en hel del också, även om det är bättre nu än för 30 år sedan. Då hängde det fortfarande nakenbilder för alla att se, den sortens problematik är undanröjd nu. Men det finns fortfarande saker kvar att göra när det gäller jämställdhet.

Marie Meigård

Även om jämställdheten är bättre nu än för 30 år sedan finns det fortfarande saker kvar att göra, säger Marie Meigård.

Foto: Anders Holmer

Själv drabbas hon sällan längre. Som senior medarbetare är attitydproblem, mansplaining och uttryck som ”Men lilla gumman, det förstår du väl” inget som når henne längre. 

– Och även om det skulle ske biter det inte på mig. Men jag är ju äldre och erfaren. I våra medlemsundersökningar ser vi att framför allt yngre kvinnor, de som vi så gärna vill behålla, alltför ofta möter den sortens maktutövning. 

Men trakasserierna minskar och något annat som är positivt i sammanhanget är attityderna hos de yngre generationerna, menar Marie Meigård. Många av dagens unga kvinnor accepterar inte att behandlas illa, utan de säger ifrån. Även bland männen finns det idag en större medvetenhet om jämlikhetsfrågor vilket gör att kvinnorna i allt större utsträckning backas upp av sina kamrater när de utsätts för orättvisor.

I en bransch där lön och löneutveckling är den ständigt överhängande knäckfrågan för den samlade officerskåren utmärker Marie Meigård alltså sig. För henne är inte en högre lön viktigast att arbeta för utan det som ligger henne närmast om hjärtat är arbetsmiljöfrågor, jämställdhet och jämlikhet.

– Alla ska trivas på sitt jobb, känna sig inkluderad och behövd. Det är det som driver mig. Alla andra säger lön och villkor men den frågan är det redan så många andra som jobbar med.

Jag läste en artikel från SVT 2017 där du sade att för att få en jämställd organisation måste kvinnorna inom Försvarsmakten bli en kritisk massa och andelen kvinnliga officerare komma upp i över 20 procent. Idag är ni 10 procent. Trodde du framtiden skulle se ut så här för 30 år sedan?

– Absolut inte, det går väldigt mycket mer långsamt än jag trodde. Jag hoppades att det skulle bli bättre när värnplikten blev för alla och att fler kvinnor skulle komma in och likt mig få positiva erfarenheter, men det blev bara en mycket liten förbättring. Ett tag kunde en svag ökning noteras, men det berodde inte på att man anställde många fler tjejer utan för att alla som gick i pension var män, konstaterar Marie Meigård.

För att få in fler kvinnor i försvaret tror hon att det, förutom en mer inkluderande kultur, behövs bättre villkor och avtal än idag. Det måste bli enklare att kunna kombinera karriär och familjeliv. Detta är självklart en viktig fråga för alla anställda. Sammantaget är det en lång bit kvar till målet med 20 procent kvinnlig militärpersonal i försvaret. Men hoppet lever ändå när det gäller framtidens officerare.

– De kvinnor som har kommit in de senaste åren – om vi bara lyckas behålla dem i 20, 30 år så kommer vi att se en skillnad. Men det går fortfarande väldigt, väldigt långsamt.

Marie Meigård

Ålder: 52 år.

Gör: Förvaltare. Stabs­officer på Militärhögskolan i Halmstad. Styrelseledamot i Officersförbundet.

Bor: Halmstad.

Familj: Man, en son som bor hemma och en dotter som är utflugen.

Intressen: Trädgårdsarbete och att köra motorcykel.

Ur arkivet: