Senast publicerat
Senast publicerat:

Studie om framtida bekämpningskoncept

Hur ska framtidens bekämpningsfunktion utformas fram till 2035? Det är en av frågorna som studien ”Understödsbehov och framtida bekämpningskoncept” har tittat närmare på. Överstelöjtnant Niklas Edelsvärd, chef för Artilleriet stridsskola, var sekreterare för studien som redovisades för arméchefen hösten 2019.

Josefine Owetz
Försvarsmakten
Större numerär, utökad räckvidd, utvecklade ledningsstödssystem och sensorutveckling var några av förslagen i studien om vad som bör ingå i framtidens bekämpningsfunktion.

Vilka rekommendationer gav ni till arméchefen? Och vilka är de viktigaste slutsatserna som studien gav som nu kommer att genomföras?

– I studierapporten beskrevs det militära problemet kortfattat som att Försvarsmakten bedömdes ha kvantitativa och kvalitativa förmågebrister inom området indirekt eld. Studien förde fram behovet av en avsevärt större numerär av bekämpningsförband, artilleri såväl som granatkastare. Självklart är detta inte okänd information för arméledningen men förhoppningsvis har man haft nytta av att en oberoende utredning som framhåller behovet. I beslutad proposition för 2021–2025 har följaktligen också beslut tagits om ytterligare ett artilleriregemente i Kristinehamn liksom återinförandet av divisionsartilleri syftande till att förstärka brigadernas eldkraft. Sammanfattningsvis mycket glädjande nyheter och det känns bra med att ha bidragit med en pusselbit till den sammanfattande bedömningen av Försvarsmaktens framtida förmågebehov. 

Hur ser de kvalitativa förmågebristerna ut? 

– I studien konstaterar vi att de främst är relaterade till räckvidd med nuvarande artillerisystem och dess ammunitionsportfölj. Det är en tydlig och högt prioriterad internationell trend att öka räckvidden på befintliga system. Initialt, innan 2035, bedömer vi att Sverige bör nå åtminstone 70 kilometer men det i sig är inte tillräckligt. Ur ett markoperativt perspektiv bör vi kunna genomföra markmålsbekämpning på avstånd omkring 100–300 kilometer. Detta för att möjliggöra att våra underrättelseförband har en utökad möjlighet att bekämpa identifierade mål på djupet samt att kunna projicera ett hot mot en potentiell angripare. Inget eldrörsartilleri klarar dessa räckvidder under en överskådlig framtid varför vi förordar kompletterande verkanssystem till befintliga artilleri- och granatkastarförband.  

Niklas Edelsvärd
Överstelöjtnant Niklas Edelsvärd, chef för Artilleriet stridsskola

Förutom ökad numerär av förband och räckvidder – vad ingår också i studiens målbild? 

– Vi tar upp vikten av sensorutveckling. Detta avser såväl tekniska sensorer som andra typer av sensorer. Artilleriet evaluerar exempelvis en multifunktionsradar som möjliggör en luftlägesbild såväl som utökad detektion av artillerigranater. Vi konstaterar behovet av att ha kontroll över emissionen på våra sensorer för att undgå upptäckt, varvid vikten av passiva sensorer, till exempel ljudmätutrustning bedöms öka. För att öka vår förmåga till överlevnad betonas förmågan att ha kontroll över vår egen signaturanpassning, det vill säga vår maskering samt skenåtgärer för att dölja våra förband, säger Niklas Edelsvärd och tillägger:

– Vid sidan om utökad räckvidd är förmågan att kunna koordinera bekämpningsinsatser inom Försvarsmakten och med tredje part högst prioriterad. Ett ledningsstödsystem som möjliggör gemensam bekämpning med andra länder ökar väsentligt Försvarsmaktens förmåga. 

I studien om framtida bekämpningskoncept deltog personal från Artilleriets stridsskola, Markstridsskolan, brigadstaberna, Sjöstridsskolan, Totalförsvarets forskningsinstitut, Försvarets materielverk och Försvarshögskolan.

Liknande läsning:
Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det ska krävas mer än att bara ta sig igenom Officersprogrammet. Utbildningen måste utmana kadetterna och ge den nyutnämnde officeren något att verkligen vara stolt över, skriver Erik Windfäll.

    Redaktionen
    Erik Windfäll

    Jag är stolt över att studera till officer på Militärhögskolan Karlberg, men jag skulle vilja vara stoltare över min utbildning.

    Jag sökte till officer för att utmana mig själv och utvecklas som person men jag ska inte sticka under stol med att jag skulle önska mer av den teoretiska utbildningen på Officersprogrammet. En vanlig studievecka under årskurs ett kan se ut så här: Ett par frivilliga föreläsningar, två förmiddagar med fys, en frivillig engelska lektion, en dag med bara självstudier och ett seminarium. Det innebär ungefär sju schemalagda studietimmar i veckan. Resten av tiden kallas för självstudietid. I vintras hade vi dessutom två veckor helt utan lektioner. Försvarshögskolan räknar med att vi fyller dem själva.

    Det är så klart mitt eget ansvar att studera och nå de krav som ställs på mig för att bli en riktigt bra officer och kunna leda trupp i strid. Men för att kunna göra det så skulle jag önska mer av officersutbildningen. Den akademiska delen av utbildningen skulle kunna utvecklas mycket. Jag upplever att utbildningen är betydligt mindre krävande än på de flesta andra kandidatprogram, och att det ibland är väldigt otydligt vad vi förväntas lära oss.

    Det finns såklart delar i utbildningen som är riktigt bra och givande. Själv lärde jag mig mycket under min UGL-kurs. Sedan finns det andra delar som med mindre justeringar kan bli mycket bättre. Under vår första taktikkurs hade vi ett slutmoment där teorin skulle omsättas i något konkret. Det var ett av de få tillfällen då vi faktiskt skulle öva taktiskt tänkande. Tyvärr gick majoriteten av tiden åt till att förstå hur datorsimuleringen fungerade och hur man styrde den. Vi fick inte möjlighet att se om våra kunskaper faktiskt höll. Där finns en stor möjlighet till förbättring.

    Kadetterna är utvalda dels genom sin värnplikt och dels genom uttagningen till Officersprogrammet. De är målmedvetna, ambitiösa och stolta över sitt yrkesval och förtjänar en utbildning i världsklass både för sin egen och landets säkerhet. Jag anser inte att vi gynnas av en utbildning där det är svårt att misslyckas och där man kan ta sig igenom utbildningen utan att nå sin fulla kapacitet. Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Jag känner att systemet lutar sig mot den enskildes ambition i stället för att ställa krav. Det är bekvämt både för skolan och kanske även för kadetterna men gynnar ingen i slutändan.

    Det finns en anledning till att jägarna är stolta över sin jägarbåge. Den symboliserar något som var utmanande och formande. Något som krävde mer än att bara dyka upp och hålla sig kvar. Min dröm är att varje nyutnämnd fänrik ska kunna känna samma sak inför sin stjärna. Att den ska stå för en utbildning som verkligen har format dem och som de är stolta över. Jag vill inte bara klara Officersprogrammet. Jag vill känna att det har krävt något av mig. Att det har tvingat mig att bli vassare på krigsvetenskap, taktik och strategi. Ju sämre säkerhetsläge, desto viktigare blir det att utbildningen faktiskt formar oss till de officerare Sverige behöver.

    Officersyrket kräver skärpa och förmåga att prestera under press. Då bör utbildningen också göra det.

    Ur arkivet: