Senast publicerat
Senast publicerat:

Utmaning att få bra lönespridning

Just nu pågår Rals-förhandlingar på förbanden. ­Jonas Rydmarker är facklig förtroendeman på Tredje Sjöstrids­flottiljen samt vice ordförande i Kustflottan OF. Hur arbetar ni med lön?

Cecilia Gustafsson

Foto: Istock

Artikel från Officersförbundet.

Jag sitter med som representant för facket i ett löneråd på Tredje Sjöstridsflottiljen. I rådet sitter också divisionscheferna, stabschefen, HR-chefen samt flottiljförvaltaren som representanter för arbetsgivaren. Vi träffas ungefär en gång i månaden och hanterar ärenden relaterat till lön. I den bästa av världar så sätter vi lön när en enhetschef har skickat in ett ärende när en individ byter befattning. Då tittar vi bland annat på befattningens krav på ansvar, självständighet, kunskaper och erfarenheter och så sätter vi lön utifrån det, säger Jonas Rydmarker och fortsätter:

– Vi gör också ett partsgemensamt lönemålbildsarbete det vill säga att vi har en lönebild (en ögonblicksbild över hur lönerna för alla ser ut på vårt förband) och en lönemålbild (målbild för hur lönerna för alla på vårt förband ska utvecklas) och så äskar vi om pengar utifrån den lönemålbilden. 

Förbundssidor Jonas Rydmarker

Jonas Rydmarker

Facklig förtroendeman på Tredje Sjöstrids­flottiljen

Hur har ni resonerat i den här ralsen?

– I samband med att vi äskade pengar för 2023 års rals så identifierade vi några kategorier som vi behöver göra särskilda satsningar på. Vi gör satsningar för att höja lägstalönerna för yrkesofficerare (29.000/32.000 kronor beroende på befattning) och sjömän (24.000/26.000 kronor beroende på befattning). De behöver komma in i Försvarsmaktens nya lönestruktur. Vi har också äskat pengar för en satsning på yrkesofficerare med teknisk kompetens. 

Sedan kan man alltid diskutera nivåerna på lönerna, men i grunden är det ett bra system som kan utvecklas.

Vad är den största utmaningen?

– Det är att få till en bra lönespridning, speciellt eftersom vi inte fick lika mycket ekonomi tilldelat som året innan. Det är en utmaning att förklara varför vi satsar på att höja lägstalönerna eftersom en kortsiktig konsekvens kan bli att de som har varit anställda flera år får lika eller bara lite mer i lön gentemot en nyanställd. En långsiktig konsekvens på satsningen blir dock att vi kan använda lägstalönerna som en hävstång för att höja de som har varit anställda flera år när de byter befattning. 

Finns det något positivt som du vill lyfta fram?

– Ja, jag tycker att det partsgemensamma arbetet och den systematik som vi använder för lönesättning är bra. Sedan kan man alltid diskutera nivåerna på lönerna, men i grunden är det ett bra system som kan utvecklas. 

Liknande läsning:

När kan ni tänkas bli klara?

– Vi har som målsättning att utbetalning av rals ska ske på löneutbetalningen i maj.

Om du vill veta hur det går på ditt förband fråga dina förtroendevalda. Den 22 februari blev rals-förhandlingar på försvarsmaktennivå klara. Du kan läsa om dem på förbundets webbplats.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmakten befinner sig i den kraftigaste tillväxtfasen sedan andra världskriget. Då är fackets roll kanske viktigare än någonsin. ”Vi kan bromsa lite, hjälpa arbetsgivaren att tänka rätt”. Det menar Simon Abrahamsson, facklig förtroendeman och styrelseledamot i OF Amfibiekåren.

    Fredrik Hultgren
    Margareta Bloom Sandebäck
    ”När jag startade som GSS var ingångslönen 16 000 kronor, och det var ju på tok för lågt förstås. I-lönerna börjar gå åt rätt håll men vi är inte där än”, säger Simon Abrahamsson.
    ”När jag startade som GSS var ingångslönen 16 000 kronor, och det var ju på tok för lågt förstås. I-lönerna börjar gå åt rätt håll men vi är inte där än”, säger Simon Abrahamsson.

    Vägen in i Försvarsmakten för Simon beskriver han som ”old school”,  det vill säga genom värnplikten. Den genomfördes 2009-2010 som  stridsbåtsmekaniker på Amfibieregementet på Berga, ett förband han sedan dess varit trogen. Efter värnplikten tog Simon sedan anställning som GSS/K för att efter ett par år söka sig till specialistofficersutbildningen, från vilken han tog examen i december 2014. Sedan har det fortsatt i en rad befattningar, tills han förra hösten klev på jobbet som facklig förtroendeman på heltid.

    – Sedan jag var liten har jag varit intresserad av uniformsyrkena, militär, polis och så vidare. Och eftersom jag ryckte in precis i övergången mellan värnplikts– och yrkesförsvar innebar det att i princip alla som gjorde värnplikten erbjöds anställning, så det kändes enkelt att fortsätta.

    Under Simons militära karriär har kraftiga omvälvningar inom Försvarsmakten skett – från fokus på insatsförsvar och internationella insatser till nationellt försvar, införande av trebefälssystem samt skrotad och därefter återuppstånden värnplikt. Och synen på vem man ska vara och vilka erfarenheter man ska ha för att bli en bra officer har ändrats, menar Simon.

    – Det har nog funnits, och finns kanske än på sina ställen, en känsla av att man måste ha en väldig massa erfarenhet innan man kan bli en duglig specialistofficer. Du ska ha jobbat x antal år som GSS och varit på ett gäng utlandsmissioner. Men sättet att arbeta i en internationell kontext skiljer sig i arbetet från nationell kontext. Jag, till exempel, blir inte duktigare i min granatkastartjänst i Mali eller Afghanistan då vi idag inte har granatkastare grupperade där. Det innebär att alla erfarenheter inte går att tillämpa i den nationella kontexten, säger han och fortsätter:

    –Känslan av att man måste kunna jobbet som gruppchef innan man pluggar är inte helt relevant. Du har tid att skaffa erfarenhet och kunskap även under skolan. På den tiden värnplikt begav sig fanns det inget behov att ha arbetat som soldat utan då kunde man gå från soldat till att studera till officer.

    Vägen in i det fackliga arbetet inleddes redan 2011 när Simon jobbade som GSS. Hans dåvarande plutonchef satt i lokalföreningens valberedning och de ville ha in duktiga GSS-anställda.

    – Som 20-årig nyanställd soldat hade jag varken någon större kunskap om det fackliga eller, om jag ska vara ärlig, något jätteintresse. Jag frågade vad det skulle innebära och fick svaret att det bara handlade om att sitta med på ”några möten”.

    Simon tackade ja till att sätta sig i styrelsen för OF Amfibiekåren, följde med på mötena och gick de inledande kurserna. I takt med ökad kunskap följde också en fördjupad förståelse för möjligheten att påverka.

    – Man ser potentialen i att faktiskt kunna påverka sin egen och även alla andras vardag. Jag ägnade mig mycket åt lagsport som ung. Just den erfarenheten – att man uppnår störst effekt tillsammans, som ett lag – var nog det som fick mig att trivas så bra både i Försvarsmakten och i den fackliga rollen.

    I den situation som Försvarsmakten befinner sig i nu – kraftig expansion, återinförd värnplikt och ett snabbt återtagande av förlorade förmågor – behövs facket mer än någonsin menar Simon.

    – Nu i Försvarsmaktens expansionsfas upplever jag att beslut ibland fattas väldigt fort, vilka konsekvenser besluten får tar man tag i senare känns det som. Jag tror att Försvarsmakten skulle vara betjänt av att sätta sig ner och andas lite, titta på uppgiften en gång till innan man rusar iväg. Här kan vi som facklig organisation vara med och bromsa lite, och kanske hjälpa arbetsgivaren att tänka rätt i visa fall innan man fattar beslut som får negativa konsekvenser för både personal och organisation på längre sikt, säger Simon.

    Men den kanske viktigaste frågan för facket, menar Simon, en fråga han kämpat för sedan han först engagerade sig fackligt, är att man ska ha rätt lön, i rätt tid.

    – Det här har varit en hjärtefråga för mig sedan start. När jag startade som GSS var ingångslönen 16.000, och det var ju på tok för lågt förstås. I-lönerna börjar gå åt rätt håll men vi är inte där än. Vad vi på många håll måste få att fungera är frågan om ändrad lön vid byte av befattning. Jag ser en stor förbättring på mitt förband men vet att det haltar betänkligt på många ställen i Försvarsmakten.

    Just lönefrågan ser Simon också som den viktigaste för Försvarsmakten att komma tillrätta med om myndigheten ska lyckas med sin personalförsörjning.

    – Militärer har aldrig haft några jättelöner jämfört med övriga arbetsmarknaden. För tio, tjugo eller till och med trettio år sen var det en helt annan balans mellan förmånerna och lönen i Försvarsmakten. Sedan dess har många av dessa förmåner tagits bort men löneutvecklingen har inte följt med. I dag har allt fler företag förstått värdet av bra förmåner och använder dessa som en balans i samband med lönesättning. Försvarsmakten måste hitta fler vägar för att bli konkurrenskraftiga på riktigt, avslutar Simon Abrahamsson.

    Ur arkivet: