Ges ut av Officersförbundet

Divisonsledning övades under Sydfront 21

Under två veckor förflyttade sig en stridande brigad från Skövde till Revingehed – efter ordergivning från en divisionsledning. Arméövningen Sydfront 21 innebar inte bara slutövning för de värnpliktiga, utan även en utmaning för de högre officerarna att parera ett händelsestyrt scenario med en pandemis begränsningar.

”Vi beslutade att denna övning skulle ge chefer möjlighet att utöva ledarskap inför konsekvenserna av de beslut de fattat. Det har varit en bra, men mycket krävande, övning”, säger överste Rickard Johansson (i mitten), övningsledare.

Under maj månad genomförde drygt
3 500 deltagande från 13 förband arméövningen Sydfront 21. För större delen av arméns värnpliktiga utgjorde detta årets slutövning.

Sedan pandemins utbrott har marinen kunnat delta i större övningar som Swenex 20 och Baltops 20. Flygvapnet har bland annat Arctic challenge exercise framför sig i juni. Och för armén var detta den första chansen att öva i större skala sedan inställda FMÖ 20.

– Det var viktigt att få genomföra övningen trots rådande omständigheter. Sydfront 21 har inneburit att vi kunnat öva i ett större sammanhang, det är en viktig del i uppbyggnaden av arméns förmåga att strida som brigad i divisions ram, säger överste Rickard Johansson, övningsledare och divisionschef under övningen.

Sydfront 21 startade i Skövde, förbanden rörde sig sedan nedåt mot Småland för att i Skillingaryd slå fiendens luftlandsättning. Slutligen väntade den avgörande striden, brigadens stora anfallsövning, på skånska Revingehed.

– Vi beslutade att denna övning skulle ge chefer möjlighet att utöva ledarskap inför konsekvenserna av de beslut de fattat. De har fått leva med stora osäkerheter utan koll på skeendet, säger Rickard Johansson.

Han talar om det faktum att övningens scenario var händelsestyrt, samtidigt som Sydfront 21 har varit en dubbelsidig övning.

– Chefer i truppförande befattning har verkligen känt detta, det har varit prövande för dem – och det var meningen. Det är denna realism vi vill pröva förbanden i. Upplägget har givit en tyngd till genomförandet, där cheferna lyckats lösa ut sina uppgifter. Det har varit en bra, men mycket krävande, övning.

För första gången sedan 2004 gav en divisionsledning – inom ramen för Sydfront 21 – order till brigaderna.

– Det har varit mycket positivt. Genom moment som exempelvis att bygga brosystem och hänga ihop luftvärnsförmåga i sammanhang har vi lyckats påvisa funktionernas verkan och behov i systemen brigad och division, det är oerhört centralt.

Men det har varit utmanande att bedriva en övning under en pågående pandemi. Verksamheten har fått anpassas i enlighet med gällande direktiv, bland annat delades soldaterna in i olika ”bubblor” och närstrider har undvikits.

Att bygga säkra övningar är något som tidigare testats bland annat genom ett anpassat genomförande vid årets brigadstridsledningsövning samt under slutövningen för förbanden i norra Sverige, Vintersol 21.

– Vi har kunnat påvisa att man med en bra riskanalys i botten, och åtgärder kopplade till denna, kan genomföra övningar på ett så säkert sätt som möjligt, säger Johansson.

» Det har också påvisat arméns förmåga att verkligen verka i situationer när svårigheter är som störst. «

Under Sydfront 21 upprättades särskilda sjukvårdskvarter för test och smittspårning. Dit transporterades övningsdeltagare med covid-symptom med egna förbandsresurser, de togs omhand av arméns egen sjukvårdspersonal. Deltagare med bekräftad covid-19 bussades vidare till sina hemförband, med vad Johansson kallar ”Covid-expressen”.

– Vi skapade en organisation för att hantera pandemin och vi belastade inte den civila vården en enda gång avseende covid.

Totalt bekräftades 23 fall av covid-19 under Sydfront 21. Strax före det stora anfallet på Revingehed testades åtta personer från Livgardet positivt, vilket ledde till att samtliga 200 personer i förbandet skickades hem. Men förbandet hade hunnit uppnå sina utbildningsmål.

– Det var bara ett kompani som var drabbat, men vi kom fram till att förbandet kunde anses godkänt och vi ville inte ta risken att fullfölja verksamheten med kvarvarande kompani eftersom vi då hade fått blanda förbandens olika ”bubblor” genom att underställa dem ett annat förband.

Hur har covid påverkat övningen?

– Det har inneburit en extra arbetsbörda och ett extra uppföljningsbehov i det medicinska spåret. Det har krävt en särskilt sjukvårdsorganisation. Men det har också påvisat arméns förmåga att verkligen verka i situationer när svårigheter är som störst, säger Johansson.

Fakta
Sydfront 21

Genomfördes under perioden 25 april till 10 maj. Övningen genomfördes på flera platser med koncentration kring Försvarsmaktens övnings- och skjutfält i närheten av Skövde, Karlsborg, Skillingaryd, Vaggeryd, Revingehed och Björka. Sydfront 21 hade drygt 3 500 deltagare från 13 olika förband och skolor.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev?

Prenumerera på Officerstidningen nyhetsbrev och få de viktigaste artiklarna direkt i mejlkorgen. Nyhetsbrevet är under uppbyggnad men ange gärna din mejladress redan nu om du är intresserad.

Miguel Guerrero är Officerstidningens sommarkrönikör. Med start torsdagen den 1 juli kommer hans krönikor att publiceras här på Officerstidningen.se.

Miguel, som tidigare har en bakgrund som journalist, är i dag anställd specialistofficer i Försvarsmakten och kommer att skriva om betraktelser ur officerslivet på en lägre nivå och hur vardagen kan te sig när ålder och grad inte riktigt taktar, berättar han. 

Vad kommer dina krönikor att handla om?

– Det är egentligen lättare att säga vad de inte kommer att handla om, och det är storpolitiskt kommenterande och analyser av Försvarsmaktens förehavanden i stort. Detta beror helt enkelt på att jag varken har intresset eller kompetensen att spekulera kring det. I stället kommer jag att fokusera på de små sakerna, som varför det verkar stört omöjligt att planera och genomföra en skjutning med sin trupp utan att halva förbandet ska involveras, hur jag tycker att man ska få fram krigsdugliga soldater och varför byråkratimangeln gör lite extra ont längst ut på linan, säger Guerrero, som tror att hans krönikor både kan engagera, provocera och ha en stor igenkänningsfaktor.

» Jag är helt övertygad om att det kommer att sitta horder av arga tyckare som inte håller med mig varken i sak eller argumentation, men det ser jag som ett hederstecken. «

– Det är en ynnest att få basunera ut sitt eget tyckande för Officerstidningens läsare, men det är också krönikörens privilegium. Jag är helt övertygad om att det kommer att sitta horder av arga tyckare som inte håller med mig varken i sak eller argumentation, men det ser jag som ett hederstecken. Jag utger mig nämligen inte för att vara hårdast eller mest rutinerad, så inom de ramarna tar jag mig friheten att beskriva verkligheten utifrån mitt perspektiv, det vill säga en medelålders akademiker med trött kropp och cyniskt sinne. 

Han är i grunden utbildad journalist och har tidigare jobbat som allt från lokaltidningsreporter till chefredaktör för ett livsstilsmagasin. Miguel berättar att han ser fram emot att få skriva krönikor för Officerstidningen.

– Jag har svårt att tänka mig en bättre plattform för att orera om mina tankar kring Försvarsmakten. Min civila bekantskapskrets är tämligen ointresserad av min verklighet och Officerstidningen är faktiskt en av de tidningar jag fortfarande läser med behållning när min journalistbakgrund dödat magin med tidningar i stort. Därför känns det fint att få bidra till innehållet nu under sommaren och få äran att vara sommarkrönikör.

Miguel Guerreros krönikor publiceras på Officerstidningen.se fram till andra veckan i augusti.

FAKTA

Miguel Guerrero

Ålder: 42 år.

Bakgrund: Civil specialist på Psyopsförbandet, specialistofficersutbildning 2017–18, därefter en tid på både Psyopsförbandet och 204:e amfibieskyttekompaniet, för att nu vara chef för ett taktiskt psyopsteam. 

Bästa minne i Försvarsmakten: Utlandstjänsten (FS 22)

Blir glad av: Att köra motorcykel.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Oron i kölvattnet efter överbefälhavarens beslut om slutligt införande av trebefälsystemet fortsätter, rapporterar Officersförbundet. Förbundet har dagligen kontakt med både föreningar och enskilda medlemmar som vittnar om spänningar mellan personalkategorier, personal som mår dåligt och förbandschefer som saknar relevant information från högre chef.

Lars Fresker i intervju på Officersförbundets Youtube-kanal.
Lars Fresker i intervju på Officersförbundets Youtube-kanal.

Officersförbundets ordförande Lars Fresker om situationen efter ÖB:s beslut att det blir ett slutligt införande av trebefälssystemet:
– ÖB har, utöver ett citat på myndighetens webbplats, bara kommenterat sitt beslut en gång och det var i Ekots lördagsintervju. Hans budskap där var tydligt – det är bara att rätta in sig i ledet. Det här är ett ledarskap som gör mig bekymrad. Det är bedrövligt att det finns personal som nu går på sommarledigt med en klump i magen, säger förbundsordförande Lars Fresker, i en artikel på förbundets webbplats.

» – Det finns ett informationsunderskott för oss som förbund men framför allt för de berörda medlemmarna. Det öppnar upp för ryktesspridning och det gör att många hör av sig till oss och mår dåligt över situationen. «

Han menar att det vilar ett tungt ansvar på Försvarsmakten som tydligare måste kommunicera till personalen om vad som händer och vad som gäller. I ett videoklipp på Officersförbundets Youtube-kanal kommenterar Lars Fresker det senaste läget kring trebefälssystemet. Han tar upp behovet av mer information:

– Det finns ett informationsunderskott för oss som förbund men framför allt för de berörda medlemmarna. Det öppnar upp för ryktesspridning och det gör att många hör av sig till oss och mår dåligt över situationen. Här är Försvarsmakten ett tydligt ansvar som arbetsgivare. Man måste komma ut och kommunicera.

Lars Fresker fortsätter:

– Specialistofficerarna måste få svar på frågorna om löneutveckling och kompetensutveckling, officerarna måste få besked om hur Försvarsmakten tänker sig deras framtid.

Officersförbundet har fortsatt att granska de arbetsrättsliga delarna av beslutet om slutligt införande av trebefälssystemet. Bland annat har förbundet studerat ett antal domar från Arbetsdomstolen (AD). Slutsatsen är att arbetsgivaren med mycket stor sannolikhet kommer att kunna byta personalkategori på ett antal individer mot deras vilja. I andra fall är det tveksamt och i vissa fall sannolikt inte möjligt, enligt förbundet.

» Vi kommer att dra det här till Arbetsdomstolen i de fall vi känner att Försvarsmakten bryter mot arbetsrätten. «

– Vi jobbar nu med att ta fram en checklista till föreningarna att använda när man lokalt ska börja förhandla kring varje berörd individ. Den kommer att utgöra stöd för oss när vi ska besluta om vi ska driva ett ärende till arbetsdomstolen eller inte. För där vill jag vara tydlig: vi kommer att dra det här till AD i de fall vi känner att Försvarsmakten bryter mot arbetsrätten, säger Lars Fresker.

Parallellt med det arbetet har Officersförbundets styrelse beslutat att man inom ramen för samverkan aktivt ska delta i arbetet med att utveckla trebefälssystemet och då framför allt specialistofficerskategorin. Det handlar om både utvecklingsmöjligheter och lönesättning.

– Det gäller att finna former där lönen kan utvecklas genom att medlemmen fördjupar sin kompetens i den befattning man har.

I klippet får Lars Fresker frågan från Officersförbundets kommunikationschef Jesper Tengroth om hur han ser på att vissa anser att förbundet gav sig alldeles för lätt inför beslutet om slutligt införande av trebefälssystemet.

– Jag tycker att vi utifrån gällande spelregler har drivit den här frågan så hårt vi kan. Vi har varit med i arbetsgrupper, visat på alternativa lösningar, vi har tydligt i samverkan tyckt att det har varit felaktig väg att gå framåt med tvingande omgalonering. Jag har personligen fört fram det vid tre tillfällen till överbefälhavaren, tagit stöd i vår medlemsundersökning och kunnat visa på vad tusentals medarbetare tycker, men ändå så har vi inte nått fram.

» Jag har personligen fört fram det vid tre tillfällen till överbefälhavaren, tagit stöd i vår medlemsundersökning och kunnat visa på vad tusentals medarbetare tycker, men ändå så har vi inte nått fram «

– Vi tycker att det här är fel väg framåt. Jag ser att möjligheterna att få ÖB att backa från beslutet är små, därför har vi valt att fokusera på de här två alternativen: löneutveckling och att stödja våra medlemmar så att det här görs på rätt sätt, säger Lars Fresker.

Officerstidningen söker Försvarsmakten för en kommentar. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Som testledare på avelsavdelningen är kapten Pierre Wahlström militär besiktningsman för samtliga Försvarsmaktens tjänstehundar. Sedan 2005 har han lämplighetstestat runt 3 000 hundar ur det statliga avelsprogrammet.

Pierre Wahlström med valpen Sebastian.

E

För att avgöra om en hund är lämplig att arbeta som tjänstehund inom Försvarsmakten måste den först bli godkänd på lämplighetstestet. Det genomförs när hunden är 12–18 månader och omfattar ett antal olika moment och syftar till att bedöma hundens mentala egenskaper. 

– Vi testar två olika huvudegenskaper kan man säga. Det handlar om hundens energi och hundens självtillit. Energi testar vi genom att mäta hundens förmåga att arbeta och intressera sig för att exempelvis leka med bollar och trasor. Vi vill se hur hunden tar sig an livet, vilket driv och kamplust den har. Självtilliten hos hunden handlar om temperament, mod och hundens självkänsla helt enkelt, säger kapten Pierre Wahlström, testledare på Försvarsmaktens hundtjänstenhets avelsavdelning. 

I testet kontrollerar man bland annat hundens sociala förmåga och om den har det driv och intresse som kännetecknar en bra hund. Tjänstehundar måste ha en hög arbetskapacitet med en utpräglad jakt- och kamplust, men samtidigt klara de mentala belastningar som arbetet kan innebär.

– En tjänstehund ska kunna verka i många olika typer av miljöer och sammanhang. Det är ofta mycket som händer runt omkring den. Den måste därför vara miljöstabil, modig och ta tag i situationen. Den får gärna bli rädd, men hunden måste hantera och kunna avreagera sina rädslor snabbt.

Varje år lämplighetstestar Pierre Wahlström och hans kollegor mellan 200–250 hundar. De bedömer och analyserar hundens beteende för att avgöra om hunden uppfyller kriterierna för godkänt eller icke godkänt. Drygt hälften av hundarna som testas går vidare och blir slutligen tjänstehundar.

– Hunden behöver inte glänsa på lämplighetstestet för att vi ska ta ut den. Ibland har hundarna en dålig dag, men vi kan ändå se om det finns potential och att den uppvisar det beteende som vi vill se. Vi friar hellre än fäller, men det är helt klart ett nålsöga som hunden ska ta sig igenom och många faller bort. 

Prioriteringslistan för de godkända hundarna i lämplighetstestet är: avelsverksamhet i Sollefteå, Försvarsmaktens krigsförband, polisen, hemvärnet och slutligen andra statliga myndigheter. 

» Försvarsmaktens tjänstehundar är populära ute i världen och det är många länder som vill köpa avels­material från oss. «

Lämplighetstestet är bara det första av ett antal kontrollstationer där hundens färdigheter undersöks. När testet är klart placeras hunden på hundavdelningen i Märsta för att påbörja förberedelser inför dressyren till sök- eller patrullhundar. De första två månaderna är som en prövotid för att säkerhetsställa hundens lämplighet som tjänstehund. 

– Hunden kan ha gjort ett jättefint lämplighetstest, men sedan visar det sig att den inte trivs eller mår bra i utbildningsmiljön eller i hundstallet. Fördressyren är till för att se om hunden klarar av och passar i Försvarsmaktens system. 

De hundar som inte klarar lämplighetstestet eller som inte lever upp till kraven under fördressyren på hundavdelningen får oftast komma tillbaka till sina fodervärdar.

– Om fodervärden inte vill ha hunden har vi en lista på intressenter som vill köpa en hund från Försvarsmakten, oftast människor som vill ha tävlingshundar. Det finns också hundar som blev icke godkända på lämplighetstestet men som dyker upp i systemet några år senare ändå, inom väktarbolag exempelvis. De går tillbaka till samhällsnyttan på så vis och det är det vi krigar för hela tiden. Varje hund ska vara en viktig sensor i systemet. Bara för att den inte passar hos Försvarsmakten eller polisen finns det andra instanser i samhället där den kan göra nytta.

Det finns också ett stort intresse från andra länders försvarsmakter att köpa hundar och avelsmaterial från det svenska avelsprogrammet, berättar Pierre Wahlström. 

– Det finns ingen annan nation som har riktad schäferavel på samma sätt som vi har. Vi säger nej till många då Försvarsmakten inte kan skicka hundar överallt av olika anledningar, men vi har hundar i Norge och Danmark. 

Pierre Wahlström rekryterades till hundtjänstenheten 2004 som besiktningsman. Som testledare har han testat i princip alla av Försvarsmaktens hundar sedan dess, berättar han. 

– Det som är mest tillfredsställande är att se alla unga hundarna på lämplighetstesterna. 3 000 hundar har jag testat och det får man väl säga är en specialisering. Det finns en stimulans att träffa alla dessa hundar och få analysera deras beteende. Man blir aldrig fullärd. Hundar gör hela tiden nya saker och man lär sig hela tiden.  

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post