Dagens krigsorganisation med närmare 63.000 individer ska år 2030 ha utökats till 98.000. Tillväxten består framför allt i en ökad tillgång till pliktpersonal som ska gå från dagens 12.000 till 40.000 om tio år. Bland yrkesofficerarna kommer antalet officerare minska från 5 900 till cirka 4 700 år 2030 (främst på grund av omfattande pensionsavgångar) medan specialistofficerarna väntas öka från 3 450 till 5 300 under motsvarande period. Också kontinuerligt tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän (GSS/K) förväntas öka, från 5 100 till 6 500. Men det här är bara prognoser. Den exakta fördelningen mellan olika yrkeskategorier och hur många individer som faktiskt kommer att behövas för att bemanna den växande organisationen de kommande tio åren är ännu inte helt klarlagt. Det säger överstelöjtnant Lennart Ek vid Ledningsstabens personalplaneringsavdelning.
– Hur många som ska vara på plats en vanlig tisdag och hur många som ska kunna kallas in vid behov är inte beslutat ännu och vi kan inte med säkerhet säga vilket det långsiktiga kompetensbehovet blir. Men vi har pekat ut en riktning för hur vi ska tillväxa och vilka utbildningsvolymer som kommer att krävas för att uppnå målen.
Lennart Ek, stabsofficer vid Ledningsstabens personalplaneringsavdelning
Men oavsett vilka personalvolymer Försvarsmakten kommer att landa på inom respektive personalkategori, är god tillgång på yrkesofficerare en förutsättning för att myndigheten ska kunna tillväxa. I dag finns ett underskott på cirka 600 yrkesofficerare, framför allt i de lägre tjänstegraderna. Försvarshögskolan hade länge svårt att rekrytera till Officersprogrammet och Försvarsmakten rekryterade inte fullt ut till specialistofficersutbildningarna. Men de senaste två åren har trenden vänt och söktrycket till utbildningarna ökat. Om intresset består räknar Försvarsmakten med att ha utbildat ikapp till de lägre befattningarna inom några år.
– Vi tror att den organisation vi har i dag kommer vara numerärt uppfylld till 2025 med ett tillräckligt antal fänrikar, löjtnanter, kaptener, sergeanter och fanjunkare. Däremot kommer vi ha ett kompetensunderskridande på ett flertal platser i organisationen eftersom vi inte har tillräckligt många yrkesofficerare i de högre graderna, säger Lennart Ek.
Kompentensunderskridandet har sin grund i den låga utbildningstakten under 2010-talet i samverkan med långa ledtider till de högre yrkesofficersgraderna. Till det ska läggas omfattande pensionsavgångar som väntar de närmaste tio åren och som kommer att peaka 2026–2029. En stor del av de som lämnar organisationen innehar i dag högre befattningar.
– Runt 2030 kommer vi att ha några hundra majorer, örlogskaptener och förvaltare för lite. Då gäller det att vi använder de vi har på ett klokt sätt och placerar dem på de befattningar där de gör mest nytta, säger Lennart Ek.
Att lösa kompetensunderskottet genom en snabbare karriärstegring med kortare tjänstgöringstider mellan de olika utbildningsstegen har, enligt Lennart Ek, både diskuterats – och förkastats. Kompetensen måste värnas och varje individ ska ges möjlighet att tillgodogöra sig den kunskap som de olika befattningarna kräver, resonerar man. Kompetensunderskottet kan istället lösas genom kravunderstiganden på de befattningar där personalbrist råder.
– På ett x antal yrkesofficersbefattningar kommer det att vara reservofficerare och i några fall möjligen civilanställda. En och annan majorsbefattning kan komma att tillsättas av en kapten medan vi kan ha en fanjunkare istället för förvaltare på vissa tjänster, säger Lennart Ek.
De alternativa personallösningarna ska i första hand inte drabba den förbandsnära verksamheten. Enligt Lennart Ek kommer kravunderstiganden och civilanställda på militära befattningar främst tillämpas inom Högkvarteret och på högre staber.
– Vi ska inte belasta förbanden, som ska stå för tillväxten, genom att plocka majorer och kaptener från dem. Däremot kanske man kan tänka sig att anställa civila på vissa befattningar på Högkvarteret som i dag innehas av en militär. Min befattning är en sådan som möjligen skulle kunna besättas av en civilanställd när jag går i pension. Men om och hur det ska genomföras kommer att behöva avgöras från fall till fall.
Lennart Ek, stabsofficer vid Ledningsstabens personalplaneringsavdelning
De fem regementen och den flygflottilj som ska återetableras fram till 2025 kommer inledningsvis att bemannas med befintlig personal. Viss personal finns redan på de nya regementsorterna genom den verksamhet som i dag bedrivs i Östersund, Falun och Göteborg. Det gäller även F 16 i Uppsala där Luftsstridsskolan sedan länge är etablerad. Men personaltillskott kommer att vara nödvändigt även på dessa orter, framför allt för att kunna möta de ökande utbildningsvolymerna av värnpliktiga.
– Hur många yrkesofficerare som kommer att krävas på respektive ort är långt ifrån klarlagt. Däremot kommer det nya artilleriregementet i Kristinehamn med övningsfältet i Villingsberg att bedriva en mer omfattande verksamhet än I 13, I 21 och detachement Östersund. Men verksamheterna i Kristinehamn och Villingsberg kommer också att nå full kapacitet senare, säger Lennart Ek.
Försvarsmakten hoppas att till viss del kunna besätta de nya tjänsterna genom lokal rekrytering. Antingen genom återanställning av officerare som redan i dag bor på de nya regementsorterna men som lämnat Försvarsmakten eller med yrkesverksamma officerare som bor på någon av orterna och som i dag långpendlar till andra arbetsställen inom Försvarsmakten.
– Det finns nog ganska många att återanställa, men frågan är till vilken befattning. Om man exempelvis slutade som kapten i utbildningsförband för tio femton år sedan kanske det inte är samma roll man ska gå in i nu. Däremot kanske man kan ta en stabsbefattning och möjliggöra för någon annan att ta befattningen i utbildningsförband, säger Lennart Ek och fortsätter.
– Sedan är det många som bor kvar på orten och som veckopendlat sedan deras gamla regemente lades ner och som nu får möjlighet att börja jobba på hemmaplan igen. Men i de fallen blir det ett nollsummespel eftersom det innebär att det skapar ett hål någon annanstans i organisationen om de väljer att söka en tjänst på ett återetablerat regemente.
Arbetet med att fastställa storleken på det nya regementena pågår fortfarande, men det kommer ta åtskilliga år innan de är självförsörjande på personal.
– Ja, det kommer att dröja en bra bit in på 2030-talet, säger Lennart Ek.
Samtidigt som Försvarsmakten tillväxer pågår också en organisationsförändring som ska vara fullt genomförd till 2023. Det handlar om en tydligare uppdelning mellan grundorganisation och krigsorganisation. Grundorganisationen består av regementen och flottiljer med stående förband och produktionsenheter, exempelvis grundutbildningsenheter med anställd personal. I krigsorganisationen finns, förutom de stående förbanden, mobiliserande förband med en stor del reservofficerare och pliktpersonal som kallas in vid höjd beredskap samt hemvärnsförband.
– Vilka förband som ska vara mobiliseringsförband och vilka som ska vara stående förband är till del inte beslutat ännu. Men det kommer att finnas en luftighet i systemet som gör att det inte kommer se likadant ut i alla typkrigsförband. Mycket av det är upp till försvarsgrens- och stridskraftscheferna att lösa utifrån den strategiska inriktningen, säger Lennart Ek.
