Allmänheten vill se ökat samarbete mellan polis och militär

Den grova brottsligheten uppfattas numera som ett av de viktigaste samhällsproblemen av svenska folket, och nästan 80 procent vill att Försvarsmakten ska kunna stödja polisen i det arbetet. Men frågan är känslig, inte minst i det historiska ljuset av skotten i Ådalen. Samtidigt fortsätter allmänhetens förtroende för Försvarsmakten att öka och slår i den senaste SOM-undersökningen nytt rekord.

Foto: Svante Rinalder/Försvarsmakten

Sedan 2011 har frågor om hur svenskarna ser på Försvarsmaktens uppgifter funnits med i flera SOM-undersökningar. En stor andel av befolkningen anser att försvaret av svenskt territorium, skydd av centrala samhällsfunktioner samt att bistå civila myndigheter vid krissituationer är viktiga uppgifter för Försvarsmakten. I årets SOM-undersökning ställdes för första gången frågan om försvaret ska ha i uppgift att bistå polisen vid insatser mot grov kriminalitet. I flera andra europeiska länder är detta fallet, men i Sverige har frågan varit mycket känslig mot bakgrund av dödskjutningarna i Ådalen 1931, då militär under polismans befäl dödade fem personer i samband med en strejk. I dag förbjuder lag att militär personal sätts in vid civila händelser där man kan tvingas använda våld (eller tvång) mot enskilda. Däremot har polisen laglig rätt att begära militärt stöd för att bekämpa terrorism. Lokalpolitiker i Västsverige har nyligen föreslagit att detta lagrum ska nyttjas, genom att grov gängbrottslighet ska klassificeras som terrorism. Grov kriminalitet har seglat upp som ett av de problem som svenskarna anser viktigast och det finns ett starkt stöd för samverkan mellan polis och försvar i kampen mot grov brottslighet. Hela 78 procent av de svarande anser att det är en viktig uppgift för Försvarsmakten att bistå polisen vid insatser mot grov kriminalitet, endast 8 procent är negativa. Resultatet har debatterats relativt flitigt under senvåren (efter en text på DN Debatt 2021-06-08) där det framhållits dels att försvaret redan bistår polisen med expertstöd, dels åsikter om att huvuddelen av den militära utbildningen syftar till annan kompetens än den polisen skulle ha behov av. En annan lösning föreslogs i SvD (2017-08-27) – nämligen att såväl grov gängbrottslighet som ”gråzonsproblematik” lämpligen kunde hanteras av ett gendarmeri, en styrka på cirka 2 000 personer som, med relevant utbildning respektive utrustning, skulle kunna hantera hot både mot Sveriges inre och yttre säkerhet. Gendarmeri finns i exempelvis Frankrike, Tyskland och Italien men har ännu inte förekommit som förslag i den svenska partipolitiska debatten. 

Sedan 2016 års nationella SOM-undersökning har den svenska befolkningens uppgivna förtroende för försvaret stärkts för varje år. I 2020 års nationella SOM-undersökning är försvarets förtroendebalans (andelen med stort förtroende minus andelen med litet förtroende) +30. Denna notering utgör försvarets högsta förtroendebalans sedan de nationella SOM-undersökningarna startade 1986. Även om de senaste åren inneburit relativt små uppgångar i förtroendet för försvaret markerar den positiva trenden ett definitivt brott med den långa period under 2000-talets inledning då försvarets förtroendebalans i regel låg runt noll eller till och med långt under nollstrecket. I SOM-undersökningen 2020 uppger 46 procent ett mycket eller ett ganska stort förtroende för försvaret (42 procent år 2019) medan 16 procent uppger mycket eller ganska litet förtroende (17 procent år 2019). Förtroendet för försvaret ökar på bred front: bland såväl kvinnor som män, bland såväl äldre som yngre och bland alla riksdagspartiers sympatisörer, med ett undantag. Kvinnor uppger i regel ett större förtroende för försvaret än män – denna könsskillnad kvarstår men den har minskat något i den senaste SOM-undersökningen. Bland kvinnor var försvarets förtroendebalans +33 (+31 år 2019) och bland män +25 (+16 år 2019). Avseende åldersgrupper har förtroendet för försvaret ökat i dem alla, men stora skillnader kvarstår. Störst är skillnaden i förtroende mellan den yngsta gruppen svarande (18–29) där förtroendebalansen är +47 och den äldsta gruppen svarande (65-85) där förtroendebalansen är +16. 

FAKTA

Den årliga Som-undersökningen genomförs av Som-institutet (samhälle, opinion, media) i Göteborg. Som-institutet är en oberoende organisation som sedan 1986 mäter svenskarnas åsikter, beteenden och värderingar inom områden som politik, försvar, medier, myndigheter med mera.  Den nationella undersökningen går ut till över 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldrarna 16-85 år, bosatta i Sverige.  Varje år kompletteras enkäten med frågor om aktuella händelser,  vanor och  attityder liksom specifika frågor ställda i samarbet med forskare och myndigheter.   

Partimässigt är det Kristdemokraternas sympatisörer som skiljer ut sig. Bland alla andra riksdagspartiers sympatisörer har förtroendet för försvaret ökat. Allra störst förtroende för försvaret uppger sympatisörer till Socialdemokraterna, som noterar +40 i förtroendebalans, strax före Liberalernas sympatisörer med +38 i förtroendebalans. Sympatisörer till Centerpartiet noterar +35 i förtroendebalans för försvaret, medan Miljöpartiets respektive Moderaternas sympatisörgrupper båda landar på +33 i förtroendebalans. Bland KD-sympatisörer noteras en förtroendebalans för försvaret på +22, vilket är en tydlig nedgång från +37 i 2019 års mätning. Förändringen bland KD-sympatisörerna utgörs både av en krympande andel som uppger ett mycket eller ganska stort förtroende för försvaret och en växande andel som uppger mycket eller ganska litet förtroende (23 procent, upp från 18 procent föregående år). Vänsterpartiets sympatisörer noterar +16 i förtroendebalans för försvaret medan Sverigedemokraternas sympatisörer noterar +9. 2020 års SOM-undersökning är den tredje i rad där försvaret noterar en positiv förtroendebalans bland alla riksdagspartiers sympatisörer, något som inte varit fallet sedan Sverigedemokraternas inträde i riksdagen 2010. 

SOM-undersökningen fortsätter att visa ett tydligt stöd för satsningar på försvaret. Förslaget ”minska försvarsutgifterna” får fortsatt tummen ned medan det motsatta förslaget ”öka försvarsutgifterna” noterar stöd. Här kan också noteras att medan motståndet mot att minska försvarsutgifterna är utbrett är stödet för att öka försvarsutgifterna mycket mer ojämnt fördelat mellan exempelvis män och kvinnor samt mellan sympatisörer till M, KD och SD respektive sympatisörer till MP och V.  

De senaste årens nationella SOM-undersökningar har indikerat att den svenska folkopinionen bejakar förändringarna inom försvarspolitiken, inklusive återupptagandet av värnpliktsutbildning. Det finns ett tydligt folkligt stöd för ett starkt militärt försvar inriktat mot försvar av Sverige respektive fredsbevarande utlandsuppdrag. Svenskarnas förtroende för försvaret har under senare år ökat relativt kraftigt efter att ha försvagats under åren med ”Afghanistandoktrinen” och inaktiverad värnplikt. 

Förutom rekordstort förtroende för försvaret finns en intressant skillnad i synen på Östersjöregionen. Förra året noterades ett starkt stöd (+60 i opinionsbalans) för att Sverige skulle stödja Finland i händelse av krig där. När samma fråga i år gällde Estland blev opinionsbalansen -18. Bland såväl män som kvinnor, i alla ålderskategorier och bland nästan alla partisympatisörer övervägde de negativa svaren. Kristdemokraternas sympatisörer med +16 står i en särställning – tillsammans med Liberalernas +4 är KD-sympatisörerna ensamma om att vilja gå in i krig på Estlands sida. 

Karl Yden
Karl Ydén är reservofficer i luftvärnet, forskare vid Centrum för Studier av Militär och Samhälle samt ledamot av Kungliga krigsvetenskapsakademin.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Nu vill Försvarsmakten satsa mer på att anställda ska kunna nå sina interna karriärsmål för att behålla medarbetarna inom myndigheten. Det nya konceptet KICK ersätter det tidigare livs- och karriärsutvecklingsprogrammet.

Coacher inom KICK ska finnas tillgängliga på alla garnisonsorter. Totalt handlar det som cirka 50 coacher, både nyutbildade och ”konverterade” från LoK, och som arbetar med KICK på 20 procent av sin ordinarie tjänst inom myndigheten.

Under förbandsnedläggningarna i början av 2000-talet använde Försvarsmakten omställningsprogrammet LoK för att hjälpa anställda vidare i arbetslivet, vare sig det skedde internt eller externt. Ett inhyrt och kostsamt program som inte riktigt lönade sig när personal dessutom valde att lämna myndigheten. När avtalen löpte ut mot slutet av 2019 påbörjades en översyn av konceptet. Konsulter togs in och programmet jobbades om. I mars i år togs beslut om införande av det nya konceptet KICK, som nu också ägs av myndigheten.

– Den riktar sig till individer som kanske känner att något skaver, att man inte riktigt utvecklas, man vill stanna inom Försvarsmakten men prova sina vingar och jobba med något annat, säger kapten Nina Hillgren, projektledare för framtagningen av KICK, vid Ledningsstabens chefs- och personalutvecklingssektion på Högkvarteret. 

»Den riktar sig till individer som kanske känner att något skaver, att man inte riktigt utvecklas. «

En skillnad från konceptet LoK, som fokuserade på anställdas tidigare liv och erfarenheter, tar KICK i större utsträckning avstamp i ”här och nu” och blickar framåt på hur en anställd ska kunna nå interna karriärsmål. Själva programmet är förvisso likt det tidigare LoK, och innehållet är nu paketerat i kategorierna kompetens, inspiration, coaching och karriär.

Tillsammans med en handledare kartläggs den anställdas styrkor, drivkrafter och potentiella utvecklingsområden för att få en bättre självinsikt och en ökad självkännedom. Den anställde erbjuds därefter coaching för att identifiera vilka resurser, hinder och möjligheter som finns tillgängliga för att nå det önskade läget. I det fjärde och sista steget formuleras en handlingsplan. 

NinaHillgren2 kopiera
Nina Hillgren

– Resultatet av KICK-processen kan handla om att man behöver gå en kurs i till exempel projektledning. Eller så kanske man vill byta inriktning och jobba inom ett annat område. Försvarsmakten har oerhört många befattningar. Det här är en möjlighet för den anställde och hjälp till självhjälp kan man säga, säger Nina Hillgren.

Om en anställd vill gå en extern utbildning är det möjligt att genomföra den under arbetstid, även utbildningen ska bekostas av Försvarsmakten. 

Enligt Nina Hillgren räknar Försvarsmakten med att KICK kommer att genomföras av runt 200 anställda per år. Processen förväntas pågå under två till tre månader och erbjuds till alla fast anställda i myndigheten.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Försvarsmakten planerar att starta upp ett program för industridoktorander med officerare som går forskarutbildningar vid civila lärosäten. Parallellt införs också ett system för att ta hand om de disputerade militärerna och deras kompetens i organisationen.

Försvarsmakten ser ett stort behov av disputerade officerare inom flera områden, däribland teknik, cyber, och psykologi.

Försvarsmakten har i många år försökt tillgodose det interna behovet av forskarutbildade officerare. Redan 1992 startade myndigheten ett program för doktorander som kallades Överbefälhavarens doktorandprogram. Inom ramen för det erbjöds utvalda medarbetare att genomgå en forskarutbildning för att sedan föra med sig den kunskapen in i Försvarsmakten. Mellan 1992 och 2010 satsades runt 220 miljoner kronor i ÖB:s doktorandprogram, men det blev inte som man hade tänkt sig och efter 18 år lades programmet ner. 

– Idén var god, men resultatet blev ganska tråkigt. De flesta doktoranderna genomförde utbildningen, men efter fem år av forskning kunde de komma tillbaka till Försvarsmakten och erbjudas samma tjänst som de hade haft innan de doktorerade. Många tröttande och gick till civila arbetsgivare istället. Det fanns inget utarbetat system för att ta tillvara deras kompetens och alltihop sköttes väldigt ad hoc, säger Anders Claréus, forskningssamordnare på Högkvarteret.

»Jag tror att hela Försvarsmakten kommer att vinna på det här systemet. «

Men nu införs såväl ett program för industridoktorander som ett system för hur dessa de ska omhändertas efter disputation. Som industridoktorander får officerare i Försvarsmakten möjlighet att läsa en forskarutbildning vid ett civilt universitet med bibehållen lön och fortsatt tjänstgöring. 

– Personalplaneringen av de här officerarna ska ske centralt och de ska placeras där det finns behov av just deras spetskompetens. Det kan exempelvis handla om tjänster riktade mot utveckling av materiel på Markstridsskolan, befattningar på Högkvarteret eller lärartjänster på Försvarshögskolan, Men vi kommer inte att konkurrera med Försvarshögskolan. Vi ska komplettera med utbildningar inom områden där FHS inte har examinationsrätt som cyber, teknik, psykologi med mera, säger Anders Claréus.

Anders Claréus, 2021
Anders Claréus

Även beslutet om vem som ska erbjudas en plats på industridoktorandprogrammet kommer att fattas centralt.  

– Jag tror att hela Försvarsmakten kommer att vinna på det här systemet. Det har alltid funnits ett behov av disputerade officerare, men kanske än mer nu när organisationen ska tillväxa, säger Anders Claréus. 

Hur många officerare som kan komma att erbjudas plats i programmet och hur mycket utbildningen ska få kosta är frågor som återstår att besvara. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Svenska försvarsbloggare håller ofta god ton i jämställdhetsfrågor, men i de anonyma kommentarsfälten är inläggen ofta hatiska. Det visar en studie från Försvarshögskolan.

I undersökningen har nio försvarsrelaterade bloggar studerats ur ett jämställdhetsperspektiv. Bloggarna själva håller för det mesta god ton, men i de anonyma kommentarsfälten vädras helt andra åsikter.  

– En del är aggressiva och ger uttryck för ett starkt hat gentemot kvinnor och hbtq-personer. En del inlägg var riktigt vidriga att läsa, säger Aida Alvinius som genomfört studien tillsammans med forskarkollegan Arita Holmberg. 

Vilka som står bakom de fientliga kommentarerna vet forskarna inte, men flera av dem har i alla fall viss insikt i Försvarsmakten, säger Aida Alvinius.

– Motståndet är omfattande. Många inlägg riktar sig direkt mot kvinnor, men även män som tar ställning för jämställdhet kritiseras och beskylls för att göra det i raggningssyfte.  

För att komma åt motståndet mot kvinnor och hbtq-personer behöver Försvarsmakten arbeta mer förebyggande, säger Aida Alvinius. 

– Studier från USA och andra länder visar att chefer har en nyckelroll om man vill åstadkomma en förändring. Nyanställda chefer måste direkt få veta hur de ska agera i jämställhetsfrågor. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post