Allmänheten vill se ökat samarbete mellan polis och militär

Den grova brottsligheten uppfattas numera som ett av de viktigaste samhällsproblemen av svenska folket, och nästan 80 procent vill att Försvarsmakten ska kunna stödja polisen i det arbetet. Men frågan är känslig, inte minst i det historiska ljuset av skotten i Ådalen. Samtidigt fortsätter allmänhetens förtroende för Försvarsmakten att öka och slår i den senaste SOM-undersökningen nytt rekord.

Foto: Svante Rinalder/Försvarsmakten

Sedan 2011 har frågor om hur svenskarna ser på Försvarsmaktens uppgifter funnits med i flera SOM-undersökningar. En stor andel av befolkningen anser att försvaret av svenskt territorium, skydd av centrala samhällsfunktioner samt att bistå civila myndigheter vid krissituationer är viktiga uppgifter för Försvarsmakten. I årets SOM-undersökning ställdes för första gången frågan om försvaret ska ha i uppgift att bistå polisen vid insatser mot grov kriminalitet. I flera andra europeiska länder är detta fallet, men i Sverige har frågan varit mycket känslig mot bakgrund av dödskjutningarna i Ådalen 1931, då militär under polismans befäl dödade fem personer i samband med en strejk. I dag förbjuder lag att militär personal sätts in vid civila händelser där man kan tvingas använda våld (eller tvång) mot enskilda. Däremot har polisen laglig rätt att begära militärt stöd för att bekämpa terrorism. Lokalpolitiker i Västsverige har nyligen föreslagit att detta lagrum ska nyttjas, genom att grov gängbrottslighet ska klassificeras som terrorism. Grov kriminalitet har seglat upp som ett av de problem som svenskarna anser viktigast och det finns ett starkt stöd för samverkan mellan polis och försvar i kampen mot grov brottslighet. Hela 78 procent av de svarande anser att det är en viktig uppgift för Försvarsmakten att bistå polisen vid insatser mot grov kriminalitet, endast 8 procent är negativa. Resultatet har debatterats relativt flitigt under senvåren (efter en text på DN Debatt 2021-06-08) där det framhållits dels att försvaret redan bistår polisen med expertstöd, dels åsikter om att huvuddelen av den militära utbildningen syftar till annan kompetens än den polisen skulle ha behov av. En annan lösning föreslogs i SvD (2017-08-27) – nämligen att såväl grov gängbrottslighet som ”gråzonsproblematik” lämpligen kunde hanteras av ett gendarmeri, en styrka på cirka 2 000 personer som, med relevant utbildning respektive utrustning, skulle kunna hantera hot både mot Sveriges inre och yttre säkerhet. Gendarmeri finns i exempelvis Frankrike, Tyskland och Italien men har ännu inte förekommit som förslag i den svenska partipolitiska debatten. 

Sedan 2016 års nationella SOM-undersökning har den svenska befolkningens uppgivna förtroende för försvaret stärkts för varje år. I 2020 års nationella SOM-undersökning är försvarets förtroendebalans (andelen med stort förtroende minus andelen med litet förtroende) +30. Denna notering utgör försvarets högsta förtroendebalans sedan de nationella SOM-undersökningarna startade 1986. Även om de senaste åren inneburit relativt små uppgångar i förtroendet för försvaret markerar den positiva trenden ett definitivt brott med den långa period under 2000-talets inledning då försvarets förtroendebalans i regel låg runt noll eller till och med långt under nollstrecket. I SOM-undersökningen 2020 uppger 46 procent ett mycket eller ett ganska stort förtroende för försvaret (42 procent år 2019) medan 16 procent uppger mycket eller ganska litet förtroende (17 procent år 2019). Förtroendet för försvaret ökar på bred front: bland såväl kvinnor som män, bland såväl äldre som yngre och bland alla riksdagspartiers sympatisörer, med ett undantag. Kvinnor uppger i regel ett större förtroende för försvaret än män – denna könsskillnad kvarstår men den har minskat något i den senaste SOM-undersökningen. Bland kvinnor var försvarets förtroendebalans +33 (+31 år 2019) och bland män +25 (+16 år 2019). Avseende åldersgrupper har förtroendet för försvaret ökat i dem alla, men stora skillnader kvarstår. Störst är skillnaden i förtroende mellan den yngsta gruppen svarande (18–29) där förtroendebalansen är +47 och den äldsta gruppen svarande (65-85) där förtroendebalansen är +16. 

FAKTA

Den årliga Som-undersökningen genomförs av Som-institutet (samhälle, opinion, media) i Göteborg. Som-institutet är en oberoende organisation som sedan 1986 mäter svenskarnas åsikter, beteenden och värderingar inom områden som politik, försvar, medier, myndigheter med mera.  Den nationella undersökningen går ut till över 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldrarna 16-85 år, bosatta i Sverige.  Varje år kompletteras enkäten med frågor om aktuella händelser,  vanor och  attityder liksom specifika frågor ställda i samarbet med forskare och myndigheter.   

Partimässigt är det Kristdemokraternas sympatisörer som skiljer ut sig. Bland alla andra riksdagspartiers sympatisörer har förtroendet för försvaret ökat. Allra störst förtroende för försvaret uppger sympatisörer till Socialdemokraterna, som noterar +40 i förtroendebalans, strax före Liberalernas sympatisörer med +38 i förtroendebalans. Sympatisörer till Centerpartiet noterar +35 i förtroendebalans för försvaret, medan Miljöpartiets respektive Moderaternas sympatisörgrupper båda landar på +33 i förtroendebalans. Bland KD-sympatisörer noteras en förtroendebalans för försvaret på +22, vilket är en tydlig nedgång från +37 i 2019 års mätning. Förändringen bland KD-sympatisörerna utgörs både av en krympande andel som uppger ett mycket eller ganska stort förtroende för försvaret och en växande andel som uppger mycket eller ganska litet förtroende (23 procent, upp från 18 procent föregående år). Vänsterpartiets sympatisörer noterar +16 i förtroendebalans för försvaret medan Sverigedemokraternas sympatisörer noterar +9. 2020 års SOM-undersökning är den tredje i rad där försvaret noterar en positiv förtroendebalans bland alla riksdagspartiers sympatisörer, något som inte varit fallet sedan Sverigedemokraternas inträde i riksdagen 2010. 

SOM-undersökningen fortsätter att visa ett tydligt stöd för satsningar på försvaret. Förslaget ”minska försvarsutgifterna” får fortsatt tummen ned medan det motsatta förslaget ”öka försvarsutgifterna” noterar stöd. Här kan också noteras att medan motståndet mot att minska försvarsutgifterna är utbrett är stödet för att öka försvarsutgifterna mycket mer ojämnt fördelat mellan exempelvis män och kvinnor samt mellan sympatisörer till M, KD och SD respektive sympatisörer till MP och V.  

De senaste årens nationella SOM-undersökningar har indikerat att den svenska folkopinionen bejakar förändringarna inom försvarspolitiken, inklusive återupptagandet av värnpliktsutbildning. Det finns ett tydligt folkligt stöd för ett starkt militärt försvar inriktat mot försvar av Sverige respektive fredsbevarande utlandsuppdrag. Svenskarnas förtroende för försvaret har under senare år ökat relativt kraftigt efter att ha försvagats under åren med ”Afghanistandoktrinen” och inaktiverad värnplikt. 

Förutom rekordstort förtroende för försvaret finns en intressant skillnad i synen på Östersjöregionen. Förra året noterades ett starkt stöd (+60 i opinionsbalans) för att Sverige skulle stödja Finland i händelse av krig där. När samma fråga i år gällde Estland blev opinionsbalansen -18. Bland såväl män som kvinnor, i alla ålderskategorier och bland nästan alla partisympatisörer övervägde de negativa svaren. Kristdemokraternas sympatisörer med +16 står i en särställning – tillsammans med Liberalernas +4 är KD-sympatisörerna ensamma om att vilja gå in i krig på Estlands sida. 

Karl Yden
Karl Ydén är reservofficer i luftvärnet, forskare vid Centrum för Studier av Militär och Samhälle samt ledamot av Kungliga krigsvetenskapsakademin.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Den 20 mars besöktes Sverige av en av Natos stående marina styrkor – SNMG 1 – för första gången sedan inträdet i försvarsalliansen. Ställföreträdande marinchef, Patrik Gardesten, bedömer att Försvarsmakten kan vara redo att delta i Natos stående marina styrkor redan i år.
Den spanska fregatten ESPS Almirante Juan de Borbon anlöpte Stockholm och frihamnen på tisdagen. Fartyget ingår i Standing Nato Maritime Group One. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

Natostyrkans flaggskepp, den spanska fregatten ESPS Almirante Juan de Borbon (F102), ligger förtöjd vid kajen i Frihamnen tillsammans med ytterligare fyra fartyg ur SNMG 1. Syftet med besöket är att välkomna Sverige in i alliansen och visa upp en enad front mot öst. Med ombord är viceamiral Diedo Maleterre, ställföreträdande chef för Natos marina styrkor vid Marcom i London. Han säger att han gläds åt det svenska medlemskapet.  

– Med Sveriges Natointräde är vi 26 maritima nationer i Nato och det gör oss väldigt starka. Marcom ser fram emot ett ännu större samarbete med Sverige än vi haft tidigare, inte minst i Östersjön. Men jag vet också av erfarenhet att Sverige kan operera utanför Östersjön. Den svenska marinen är mycket stark.  

Marcom koordinerar samtliga Natos fyra stående marina styrkor som opererar i Medelhavet, Svarta havet, Atlanten och Östersjön. Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har Natos marina operationer ändrat fokus, säger Diedo Maleterre.

– Tidigare var det mycket verksamhet riktad mot terrorister i Röda havet och liknande operationer. Nu handlar det om att visa upp en stark avskräckande förmåga gentemot Ryssland. Vi är inte naiva. Vi vet vad de är kapabla till.

» Vi har förberett oss och om ett politiskt beslut fattas och Nato har behov av det kan vi avdela ett minröjningsfartyg redan i år är min bedömning «

Enligt brigadgeneral Patrik Gardesten, ställföreträdande marinchef, som också deltog vid flottbesöket i Frihamnen, är marinens väg in i Nato relativt kort.

 – Vi har verkat inom ramen för partnerskap med Nato sedan 1994 och vår resa till integrering är inte så lång. Vi har redan ett långtgående samarbete med god kompatibilitet och så vidare och vi har haft personal i Marcom sedan några dagar efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Sedan finns det en del kvar att göra gällande teknik, som exempelvis samband, säger han. 

Det talas om att Sverige ska kunna bidra med ett minröjningsfartyg och därefter en korvett till Natos stående marina styrkor. Hur långt har ni kommit i den planeringen?

– Om vi ska avdela plattformar till Natos stående styrkor är det ytterst ett politiskt beslut. Men vi har förberett oss och om ett politiskt beslut fattas och Nato har behov av det kan vi avdela ett minröjningsfartyg redan i år är min bedömning, säger Patrik Gardesten.

Hur påverkas marinen på hemmaplan om ett minröjningsfartyg ska verka i Natokontext? 

– Avdelar man något så har man det inte själv, så är det förstås. Men vi är en del av Nato nu och om vi avdelar något till Nato så avdelar vi det till oss själva. Vi är inte ensamma längre och jag tror inte att vi ska se det som att vi förlorar något. Vi får mer än vi kan ge, säger Patrik Gardesten.

Vad får den svenska marinen ut av ett sådant här flottbesök?

 – Just nu, 13 dagar in som allierad, är det här en stark signaleffekt. Det är det viktigaste. Men vi stärker också våra relationer. Uttrycket ”You have to know eachother before you need eachother”, blir tydligt i den här kontexten, säger Patrik Gardesten.

» Just nu, 13 dagar in som allierad, är det här en stark signaleffekt. Det är det viktigaste. Men vi stärker också våra relationer. «

Han bedömer att det finns ett stort intresse bland anställda i marinen att tjänstgöra i Nato, och han tror inte att det enbart handlar om nyhetens behag.

Styrkechefen för SNMG 1, den spanske viceamiralen Joaquin Ruiz Escagedo, har 1 200 individer under sig, varav 230 tjänstgör på Almirante Juan de Borno. Enligt honom är det i den spanska marinen attraktivt att tjänstgöra i Nato.

– Även om vi har varit medlemmar i alliansen länge upplever jag att det fortfarande är lätt att rekrytera till uppdrag inom Nato, säger han. Det är populärt att delta. Almirante gick in i task force one i januari och kommer att stanna till juli. 

Övriga fartyg i SNMG 1 är det tyska stödfartyget FGS Bonn, italienska fregatten ITS Luigi Rizzo, norska fregatten HNoMS Otto Svedrup och den franska fregatten FS Normandie. I styrkan ingår ytterligare en fransk fregatt, FS Aquitane, som deltar i marinövningen Vår 24 på Västkusten.  

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Försvarets materielverk, FMV, har tecknat avtal med Patria Land Oy om beställning av pansarterrängbilar med tillhörande vapenstationer. Under de kommande åren kommer Försvarsmakten att ta emot 321 pansarterrängbilar. ”Vi har antagit en modell som redan finns och endast gjort mindre anpassade unika svenska särkrav”, säger Johan Lampinen, sektionschef pansarterrängbil på FMV.
I beställningen ingår, förutom trupptransportfordon, även stridsledningsfordon och sjukvårdstransportfordon. Foto: Patria Land Oy.

Försvarets materielverk, FMV, har tecknat avtal med det finska försvarsindustriföretaget Patria Land Oy om beställning av pansarterrängbilar, meddelade FMV den 20 mars. Fordonet kallas pansarterrängbil 300.

– Det här kommer att bli ett ansenligt tillskott till armén, som får en väldigt potent pansarterrängbil. Tack vara gott samarbete med leverantören och finska försvarsmakten kan vi lägga den här beställningen och få snabba leveranser säger Jonas Lotsne, chef FMV:s verksamhetsområde armémateriel, i en artikel på FMV:s webbplats.

Beställningen är ett resultat av forsknings- och utvecklingsavtalet Common Armored Vehicle System, CAVS, skriver FMV. Det är ett samarbete mellan Sverige, Finland, Lettland och Tyskland samt industriföretaget Patria. Det syftar till att utveckla ett pansarfordonssystem baserat på ländernas gemensamma krav. Sverige anslöt sig till samarbetet 2022.

– Det är rekordsnabbt att få fram ett serietillverkat fordon på så här kort tid. Att vi har lyckats med det är en kombination av att vi gått med i CAVS-samarbetet och att vi minimerat anpassningarna för svenska försvaret. Vi har antagit en modell som redan finns och endast gjort mindre anpassade unika svenska särkrav. Nu får Försvarsmakten ett fordon som väl uppfyller kraven och som levereras snabbt och i tid, säger Johan Lampinen, sektionschef pansarterrängbil på FMV, i artikeln.

» Vi har antagit en modell som redan finns och endast gjort mindre anpassade unika svenska särkrav. Nu får Försvarsmakten ett fordon som väl uppfyller kraven och som levereras snabbt och i tid. «

Enligt en artikel i Svenska Yle har Finland tidigare beställt 131 exemplar av Patrias pansarterrängbil och Lettland har lagt en beställning på 200 fordon.

– I dag har svenska Försvarsmakten runt 300 Patriafordon, med den här affären fördubblas antalet. Så som det nu ser ut blir Sverige den största användaren, men vi hoppas förstås att det kommer fler beställningar, säger säger Jukka Holkeri, chef för Patrias utlandsverksamhet, till Svenska Yle.

Den största svenskanpassning som genomförs är integrering av ledningsstödsystem mark i fordonen, skriver FMV. Fordonen kommer att utrustas med flera olika förmågor, som skyddsförmåga i form av rökkastarsystem, automatiskt brandsläckningssystem och verkansystem med överlagrad vapenstation. Vapenstationen kan bestyckas med bland annat tung kulspruta, granatspruta och pansarvärnsvapen.

– Tätt och bra samarbete med Försvarsmakten, Patria, finska försvarsmakten och Finland, som är lead nation i CAVS-samarbetet, har varit en förutsättning för att få till den här beställningen på så kort tid. Transparens och bra kommunikation är förutsättningar när det kommer till forcerad anskaffning där allt sker mycket snabbt, vilket är otroligt viktigt med det omvärldsläge vi befinner oss i, säger Johan Lampinen.

En förserie om 20 fordon levererades till Försvarsmakten i höstas. I beställningen ingår, förutom trupptransportfordon, även stridsledningsfordon och sjukvårdstransportfordon.

Först ut för leverans till Försvarsmakten är trupptransportfordonen, där leveranserna börjar under första kvartalet nästa år. Leveranserna av de olika fordonsvarianterna kommer att pågå fram till och med 2030.

Avtalet är värt cirka 5,3 miljarder kronor, enligt FMV. 

FAKTA

Pansarterrängbil 300

Patgb 300, Patria 6×6, är ett allhjulsdrivet 24 ton tungt bepansrat fordon med min- och ballistiskt skydd. Det har två mans besättning och en skytt, samt nio medåkande soldater i trupputrymmet.

Fordonet är utrustat med bland annat luftkonditionering, justerbar lufttrycksnivå i däck, hydrostatiska stötdämpare, automatiskt brandsläckningssystem i motor samt i besättnings- och trupputrymme, kamerasystem för dag- och nattkörning och vinsch. Vapenstationen kan bestyckas med bland annat tung kulspruta, granatspruta och pansarvärnsvapen.

Källa: Försvarsmakten. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Övningen Nordic Response 24 är en norsk nationell övning som just nu pågår i norra Sverige, Norge och Finland. Syftet med övningen är att öva försvaret av Norden och ta emot förstärkningar från andra Natoländer. Svenska armén deltar i övningen med en brigadstridsgrupp som ingår i en finsk-svensk division.
Svenska, finska och norska soldater i den norska nationella övningen Nordic Response 24 som är en integrerad del av Nato-övningsserien Steadfast Defender. Foto: David Kristiansen/Försvarsmakten.

Norska övningen Nordic Response 24 pågår 4–15 mars och är en integrerad del av Natos övningsserie Steadfast Defender 24, som är den största Natoövningen på decennier. I Nordic Response deltar drygt 20.000 deltagare från 14 nationer. Det svenska markbidraget i övningen består av 3.000 soldater och officerare från samtliga arméförband.

– Just nu genomför den svenska och finska divisionen fortsatt anfall uppe i norra delen av operationsområdet. Vi förbereder för att sammanstråla geografiskt med den norska divisionen. Sedan kommer den svensk-finska divisionen och norska divisionen samordnat att anfalla mot motståndaren, säger brigadgeneral Rickard Johansson, övningsledare för det svenska markbidraget, på telefon från övningsområdet kring Hetta.

Den finsk-svenska styrkan, som är under finsk ledning, ska öva på att möta ett fiktivt angrepp och försvara Nordkalotten under den gemensamma operationen som genomförs under övningen.

– Under övningen har vi övat på att genomföra operationer tillsammans med våra finska vänner inom ramen för den finsk-svenska divisionen. Vi har övat flera ledningsnivåer samtidigt. Nu när vi går med i en allians är det viktigt att vi förstår att vi tillhör något större än oss själva. De ledningsnivåer som finns att förhålla oss till, de anpassar vi oss till nu.

» Under övningen har vi övat på att genomföra operationer tillsammans med våra finska vänner inom ramen för den finsk-svenska divisionen. «

Nordkalotten är de nordligaste områdena av Norge, Sverige och Finland samt det nordvästligaste Ryssland. Området är strategiskt viktigt för försvaret av Norden och utgör länken mellan Nordamerika och Europa. Det är en viktig transportled och för att Nato ska kunna flytta förband över Atlanten behöver man behärska Nordkalotten, förklarar Rickard Johansson.

– Det är ett viktigt område kopplat till den ryska närvaron i Murmansk och Kolahalvön och den ryska förmågan att vid en konflikt försöka neka Nato att genomföra förflyttningar upp till området i syfte att försvara det. Det är en kamp om marken och luften och det är en kamp om sjöherraväldet. Det handlar om att kunna försvara det här området mot en motståndare.

Vad har övats hittills i övningen?

– Övningen startade med ett långt transportskede upp till övningsområdet, med omfattande logistiska utmaningar. Det har gått väldigt bra med transportdelarna och försörjningen av så här mycket folk. Det har varit få friktioner under förberedelseskedet och operationen så här långt, säger Rickard Johansson och fortsätter:

– Sedan har vi haft normala friktioner som kommer med långa avstånd, som att få sambandet att funka och genomföra återfyllnad av drivmedel, ammunition och vatten. Det ställer krav på förtänksamhet i planeringen.

Han tillägger att det också alltid är förknippat med friktioner att genomföra övningar i den här typen av klimat och svårtillgänglig terräng. Kylan, snön och mörkret gör att saker och ting tar längre tid. En annan av utmaningarna är kopplad till det begränsade vägnätet i området. Logistikkedjorna är huvudsakligen bundna till den enda väg som finns.

– Det är få vägar häruppe. Det gör att alternativen för att hitta andra lösningar på problem som uppstår, när en väg blir igensatt av något skäl, är begränsade och då blir det förskjutningar i tid. Men vi är utbildade och tränade i att hantera de friktioner som uppstår och soldaterna och cheferna på plats i förbanden har gjort ett väldigt bra arbete, säger Rickard Johansson.

Övning Vintersol 24 i februari fungerade som markförbandens förberedelse inför Nordic Response. En stor del av den personal som deltar har övat på att genomföra operationer i vintermiljö och har bedrivit vintertjänst inför övningen.

Slutfasen av övningens strider pågår fram till 15 mars och den finsk-svenska stridsgruppen ska fortsätta framryckningen i fortsatt nordlig inriktning. Därefter återstår en komplex verksamhet när arméns bidrag ska återvända till Sverige.

– Vi ska samla ihop alla förband över stora ytor och sedan ska vi under ordnade former se till att förbanden kommer hem till Sverige igen för att där göra åtgärder på respektive förband. Sedan laddar vi om för vårens kommande övningar.

I övningen medverkar också 1 500 deltagare från flygvapnets samtliga flottiljer, förutom basförband deltar fyra stridsflygdivisioner, en helikopterskvadron samt transportflyg och specialflyg. Från marinen deltar röjdykare samt en mindre grupp från Amfibieregementet

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Observera att du även behöver klicka på godkänningslänken i det bekräftelsemeddelande som kommer att skickas till din e-postadress för att slutföra prenumerationen. Vänligen kontrollera din skräppostmapp om du inte har mottagit bekräftelsemeddelandet efter att ha registrerat dig.