Han brukar i media ofta kallas för en av Sveriges hemligaste personer. Under många år var det också otänkbart att chefen för den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten ens skulle låta sig intervjuas. Men för drygt ett decennium sedan började Must, i likhet med Säpo, se ett värde i att göra sitt uppdrag lite mer känt för allmänheten.
I den allra första stora intervjun med Gunnar Karlson, i Försvarets forum 2014, berättade han att han som chef ville arbeta för att fortsätta göra Must mer öppet där det var möjligt.
Efter det har han också framträtt i flera olika medier och i samtal på scen i Almedalen och vid Folk och försvars rikskonferens i Sälen. Ett annat tydligt exempel på öppenheten är Musts öppna årsöversikt som sedan ett antal år publiceras och är öppen för allmänheten, förklarar Gunnar Karlson när Officerstidningen träffar honom i Musts lokaler i Högkvarteret på Lidingövägen i Stockholm.
– Jag tycker att jag har lyckats någorlunda med att göra Musts verksamhet mer öppen under de här åren. Vi har tagit en del steg framåt, men man kan säkert göra mer. Viljan till informationsdelning är något som alla säkerhetspräglade kulturer behöver jobba med. Det finns ingen anledning till att vi inte ska berätta det som faktiskt går att berätta, säger han.
Varför är det viktigt med en ökad öppenhet för Musts verksamhet?
– Det finns flera skäl. Det ena är återkopplingen till medborgarna om vad man får för skattepengarna, det är ett grundläggande öppenhetsperspektiv som all statlig verksamhet ska ha. Det andra är att vi behöver göra oss till en intressant och attraktiv arbetsgivare.
Det sistnämnda är också anledning till att den senaste årsöversikten innehåller flera texter där anställda berättar om hur det är att jobba på Must.
– Det är ingen som vill jobba på en arbetsplats som man inte vet något om. Ska man hänga med på arbetsmarknaden i dag måste man synas.
Under förra året fortsatte antalet medarbetare på Must att öka. Behovet av ytterligare anställda inom främst IT-området är fortsatt stort, konstaterar Gunnar Karlson.
– Det finns i Sverige i dag en generell brist på kompetens vad gäller informationssäkerhet och IT-säkerhet. Vem jag än pratar med, som har samma behov som vi, talar om det och har samma problem. Behovet kommer att öka och utbildningsväsendet har inte riktigt hängt med. Det är uppenbart att det finns ett behov att täcka och vi kommer att leva med den här bristen i flera år.
Hur kan Must stå sig jämfört med konkurrensen från den civila arbetsmarknaden?
– Vi kan aldrig konkurrera med högsta lönerna, men vi måste naturligtvis erbjuda rimliga löner. I de senaste årens löneöversyner har vi därför gjort särskilda satsningar just på de här kompetenserna inom IT-området. Det har varit ett sätt att hänga med i utvecklingen. Men vi får helt enkelt erbjuda andra saker, som ett viktigt och relevant arbete där man gör nytta för Sveriges säkerhet.
Den 1 maj går Gunnar Karlson i pension och Lena Hallin tar över som chef för Must. När vi träffas är det mitten av april och hans dagar består av en blandning av rutiner och överlämningar. Dagen innan hade han den sista samlingen med personalen.
– Jag är i ett skede där möten pågår som vilken vecka som helst och samtidigt börjar jag märka att det inte är så många arbetsdagar kvar. Igår hade jag och Lena Hallin den symboliska överlämningen inför personalen.
Enligt mina källor bjöds det på tårta och presenter i form av köksredskap överlämnades?
– Det stämmer. Det bjöds på stora bitar prinsesstårta och jag fick gåvor från personalen. De hade snokat upp att jag har ett matlagningsintresse, vilket de har helt rätt i. Så jag fick lite olika presenter kopplat till det, vilket jag blev väldigt glad över.
En allt osäkrare omvärld, ett ökat säkerhetshot mot Försvarsmakten och utvecklingen av totalförsvaret. Det finns flera anledningar till att de senaste åren har varit intensiva för Must. Under de dryga sex år som Gunnar Karlson har varit chef har flera händelser påverkat säkerhetsläget i vårt närområde och svensk försvars- och säkerhetspolitik.
– Det är uppenbart att vi har en starkare spänning mellan Ryssland och väst i dag och det finns inte mycket som tyder på att den kommer minska under överskådlig tid, vilket förstås påverkar Musts verksamhet. Vi har ökat vår kapacitet på ett antal områden som en följd av detta. Samtidigt har efterfrågan på det vi gör ökat.
Hur många som arbetar på Must är hemligt, men inte hur fördelningen mellan personalkategorierna ser ut. Must har i dag 75 procent civilanställd personal och 25 procent militärt anställda. Historiskt har nästan alla chefsbefattningar varit militära, men det är något som har förändrats de senaste åren.
– Jag har jobbat mycket med det sedan jag tillträdde och lagt en hel del kraft på det. Tidigare var nästan alla chefer på Must officerare. Så är det definitivt inte längre.
Ett sätt att åstadkomma det har varit att koncentrera den militära erfarenheten till befattningar som kräver militär kompetens, och att göra andra chefsbefattningar oberoende, förklarar han.
– Dels handlar det om att öka utvecklingsmöjligheterna för den civila personalen, dels om att inte använda fler officerare än nödvändigt med tanke på att det är ont om officerare i Försvarsmakten i dag. Bristen kommer att bli värre de kommande åren och då måste vi se till att vi använder officerarna på rätt sätt.
Var behövs den militära professionen på Must?
– Det mest uppenbara är när man är analytiker och jobbar med stridskrafter och militära fenomen, då behöver man utbildning för att förstå vad det är man gör. Man behöver också ha den för att arbeta i Försvarsmaktens försvarsplaneringsprocesser, alltså själva metodiken i vår organisation. Ett annat område är stödet till de internationella insatserna, man måste förstå vad man gör i insatserna för att ge ett relevant stöd.
Redan innan Gunnar Karlson fick frågan om han ville bli chef för Must hade han sagt att han var intresserad av jobbet. Som anledningar till det nämner han sitt intresse för säkerhetspolitik och internationella frågor, och möjligheten att jobba i gränssnittet mellan Försvarsmaktens verksamhet och bredare sektorer av samhället.
– Jag trodde att det skulle vara en spännande verksamhet, och det var det. Sedan är det också ett viktigt självständigt chefsansvar i sig och det ville jag gärna ha, med rollen som en av de som jobbar direkt under ÖB. Jag hade nog också förväntat mig att jag skulle få veta en massa spännande saker och få vara med om intressanta händelser. Och så blev det också.
När Gunnar Karlson tillträdde hade han haft väldigt lite att göra med Must tidigare.
– En sak som slog mig när jag började jobba här var att det var så mycket av Musts verksamhet som jag inte hade en aning om. Då hade jag ändå varit general i många år och jobbat centralt i Försvarsmakten, men det som skulle vara hemligt hade faktiskt varit det. Så den första tiden var fylld av överraskningen av typen: ”Oj då, gör vi det här” och ”Oj, kan vi det här också”.
– Så det var dubbelt glädjande kan man säga. Dels att det jag fick veta var intressant och viktigt, men också glädjande att det faktiskt går att hålla saker hemliga.
Gunnar Karlson har en lång karriär i Försvarsmakten och i juni är det 42 år sedan han klev innanför grindarna på Kronobergs regemente, I 11, i Växjö för att påbörja sin värnpliktstjänstgöring. Gunnar hade ingen ”ärftlig belastning”, som han uttrycker det, i form av att någon i hans familj hade jobbat i Försvarsmakten tidigare. Däremot var han militärt intresserad.
Listan över hans befattningar genom åren är lång. Han har bland annat varit chef för Gotlands regemente, chef för förbandsproduktion i Högkvarteret, militär rådgivare vid Utrikesdepartementet och specialattaché vid Sveriges delegation till Nato utsänd av försvarsdepartementet. På 90-talet var han ställföreträdande stabschef på BA 01 i Bosnien och ställföreträdande chef för OSSE:s grupp i Tjetjenien.
På frågan vilka erfarenheter som har varit mest användbara i rollen som chef för Must svarar Gunnar att det har varit flera. Förutom den ackumulerade erfarenheten av ledarskap lyfter han fram åren i Bryssel och på utrikesdepartementet.
– Uppdragen där gav insikter i utrikes- och säkerhetspolitik som har varit oerhört viktiga för mitt sätt att fungera i det här jobbet. Det är inte bara jag som har haft den erfarenheten, mina företrädare har liknande erfarenheter. Det gör det lättare att ha det här jobbet om man har med sig det i sin militära bakgrund, att vara chef för Must är ett väldigt internationellt jobb.
Vad är du mest stolt över att ha uträttat under din militära karriär?
– På något bakvänt sätt är det den framgångsrika nedläggningen av P18 som jag är mest stolt över. Det var ingen rolig uppgift att lösa, men jag tyckte att resultatet inom ramen för vad vi skulle åstadkomma blev så bra som man kan begära. Jag är även nöjd över att vi hade framsyntheten att hålla fast vid skjutfältet. Det var inte givet då, att Försvarsmakten skulle behålla Tofta. Men hade vi inte gjort det hade vi inte kunnat starta regementet igen.
Beslutet att lägga ner Gotlands regemente togs genom riksdagsbeslut den sista december 2004 och nedläggningsceremonin hölls i maj 2005. I talet som förbandschefen Gunnar Karlson höll då sa han: ”En dag som denna är det frestande att sätta sig till doms över fattade beslut och göra förutsägelser om vad som kommer att hända. Men det enda som vi vet med säkerhet är att framtiden kommer utvisa vad som var rätt och vad som var fel.”
2017 tog regeringen beslut om att återupprätta regementet på Gotland.
– Det var jättekul naturligtvis. Jag gick från att vara den siste chefen P18 till att bli förre chefen P18. Men jag kan ärligt säga att vid nedläggningsceremonin, efter att ha levt i en försvarsmakt som ägnat sig åt avveckling i flera år, hade jag inte fantasi att tänka att det skulle vända.
En av Musts uppgifter är att skydda Försvarsmakten mot säkerhetshot. För att den säkerhetshotande verksamheten ska kunna kartläggas är det nödvändigt att de anställda rapporterar in händelser och misstankar om försök till underrättelseinhämtning. Det finns också föreskrifter om personalens skyldighet till säkerhetsrapportering. Som chef för Must är Gunnar Karlson också Försvarsmaktens säkerhetschef.
– Säkerhetsmedvetandet bland Försvarsmaktens anställda är starkt varierande och inte alltid så bra som vi skulle vilja att det var. Totalt sett behöver vi öka förståelsen för hoten och kunskapen om vad man ska göra för att skydda det som är skyddsvärt. Det gäller för alla medarbetare att inte bjuda på mer än nödvändigt av sin kunskap om Försvarsmakten. Det finns ibland en naivitet om vad man delar med sig av i sociala medier.
Finns det en bra kultur vad gäller att rapporterna in säkerhetshotande verksamhet?
– Vi kan bli bättre på säkerhetsrapportering. Det är också en av de saker som vi har jobbat med att förbättra de senaste åren. Det handlar om teknikstöd så att det blir lätt att rapportera in, det handlar om utbildning, men också om återkoppling. Där har vi inte alltid varit bra.
Han poängterar att det är viktigt att få någon form av feedback när man rapporterar in något, annars minskar sannolikheten för att rapportera in en gång till.
– Vi behöver ett rationellt system för att ta hand om rapporterna. Det behöver vi utveckla de kommande åren, säger han och tystnar en sekund innan han raskt tillägger med ett litet leende:
– ”Vi” säger jag. ”De” ska jag väl säga då. De kommer att jobba med det.
Gunnar Karlson kommer dock att bli kvar i Försvarsmakten efter att han går i pension, som reservofficerare. Han har fått i uppgift att leda ”Ledningsutredning 19”, som bland annat har i uppgift att föreslå organisation, mandat och ledning för Högkvarteret och försvarsgrenstaberna. Uppdraget som utredare löper fram till årets slut.
– Jag hade inte bestämt mig för vad jag skulle göra när jag går i pension, och när jag fick förfrågan från ÖB var det lätt att tacka ja. Det känns som en kul uppgift, som både är relevant och kul, och något som jag har bra förutsättningar att hantera. Jag är inte en del av organisationen längre då och hoppas att jag kan se objektivt på saker och ting.
Gunnar Karlson om…
Yrkesmässiga drivkrafter: ”Mycket har handlat om att ha kul på jobbet och känna att man gör något väsentligt. Och när jag fått mer ansvarsfulla chefsuppgifter också känna att jag faktiskt kan påverka verkligheten, vilket är roligare än att sitta och vara missnöjd med den. Dessa drivkrafter i kombination har gjort att jag aldrig har ifrågasatt vad jag håller på med.”
Cyberhygien: ”Min cyberhygien är hygglig skulle jag vilja påstå. Jag pladdrar inte särskilt mycket på sociala medier. Twitter har jag använt som en jobbrelaterad kanal. Vid årsskiftet gick jag med i Facebook, det har jag hållit mig ifrån eftersom det inte har varit optimalt med mitt jobb.”
Text-tv: ”Den första appen jag öppnar i mobilen på morgonen är text-tv. De nyhetsvärderar utifrån ett viktighetskriterium som jag delar. Det är också kul att det är lite corny. Jag går in på sidan 100, sedan läser jag svenska och internationella nyheter. På tv-apparaterna här på Must har vi ofta igång text-tv istället för nån internationell tv-kanal. Det är inget policybeslut, utan det som känns mest naturligt.”
