Senast publicerat
Senast publicerat:

Skjutförbudet på AK 24 kan hävas till våren

I februari fick Försvarsmaktens nya automatkarbin 24, AK 24, skjutförbud. Orsaken var att vissa vapen hade problem med fördröjd avfyrning. Nu har tillverkaren Sako åtgärdat felen och vid fyra förband kommer omfattande tester av vapnen att genomföras. Samtidigt råder det stor brist på lösskjutningsanordningar i organisationen.

Josefine Owetz
Målsättningskontrollen av AK 24 pågår från den 1 november till den 1 maj 2026 och syftar till att utvärdera vapnets säkerhet och funktion.

Foto: Johanna Wallén/Försvarsmakten.

I januari 2025 påbörjades införandet av den nya automatkarbinen 24, AK 24, på bredd ute på förbanden. Men kort därefter fattades beslut om skjutförbud för AK 24 eftersom det uppmärksammades att enskilda vapen hade en fördröjd avfyrning. I vissa fall förekom också bristande åtdragning av vissa bultar. Felen har nu åtgärdats av tillverkaren Sako och skjutförbudet kommer att hävas vid fyra förband där vapnen ska testas, meddelade Försvarsmakten i ett pressmeddelande den 30 oktober.

De utvalda förband där kontrollen kommer att genomföras är Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4, Blekinge flygflottilj, F 17, Norrbottens regemente, I 19, och Skaraborgs regemente, P 4. Varje förband ansvarar för verifiering med 150 kontinuerligt anställda soldater, GSS/K.

– Vi testar vapnen vid fyra förband där trupp i kompanistorlek får använda dem i ordinarie verksamhet och utbildning. Vi vill att vapnen nyttjas i daglig verksamhet under en bestämd period, säger Markstridsskolans skolförvaltare Henrik Lundin, Försvarsmaktens införandeledare för nya eldhandvapen.

Målsättningskontrollen pågår från den 1 november till den 1 maj 2026 och syftar till att utvärdera vapnets säkerhet och funktion. Lokala försöksledare på respektive förband ansvarar för genomförandet, där vapnen ska testas i olika miljöer och verksamheter. Inriktningen är maximal användning för att samla erfarenheter, förklarar Henrik Lundin.

Den fortsatta målsättningskontrollen är avgörande för att kunna häva skjutförbudet i sin helhet

– Vi vill att de ska använda vapnen så verksamhetsnära som det bara går, men under kontrollerade former. Den fortsatta målsättningskontrollen är avgörande för att kunna häva skjutförbudet i sin helhet.

Varje vapen ska följas upp med en loggbok där skjutna skott, eventuella eldavbrott och slitage dokumenteras. Efter att kontrollen genomförts ska en slutrapport sammanställas. Den pågående kontrollen handlar enligt Henrik Lundin inte bara om utvärdering utan även om tillit.

– Det här är en förtroendefråga. Vi måste kunna visa att vapnet fungerar säkert i praktisk användning, inte bara på skjutbanan.

Liknande läsning:

Har förtroendet för AK 24 påverkats ute på förbanden skulle du säga?

– Utan att ha gjort någon vidare undersökning om detta så tänker jag att det är möjligen så att det kan ha väckts några frågor. Därför är det särskilt viktigt att vi gör den här kontrollen, i stället för att skicka ut vapen på bredd direkt igen. Det är en lite längre väg, men jag tror att det kan gynna den samlade synen på vapensystemet, säger Henrik Lundin.

Henrik Lundin, införandeledare eldhandvapen.

"Vi vill att de ska använda vapnen så verksamhetsnära som det bara går, men under kontrollerade former", säger Henrik Lundin, införandeledare för nya eldhandvapen.

Foto: Alf Johansson/Försvarsmakten.

Han bedömer att det generella skjutförbudet kan hävas tidigast i maj nästa år, förutsatt att testerna inte visar på några avvikelser.

– Den fortsatta målsättningskontrollen kommer att pågå som längst till 1 maj. Då ska vi också ha hunnit färdigställa all dokumentation och slutrapporten. Vi får ha tålamod nu när situationen blev som den blev. Det var olyckligt, men samtidigt behöver vi ta det lugnt.

Leveranser av den uppgraderade versionen av AK 24 väntas under andra kvartalet 2026.

Som en följd av skjutförbudet för AK 24 används sedan i somras Colt M4A1, i Försvarsmakten benämnd AK M4, som en interimslösning i utbildningen av värnpliktiga. 

Systemet infördes under sommaren 2025 efter beslutet att fasa ut AK 4 och AK 5 i grundutbildningen, GU, eftersom systemet är slitet och kräver mycket underhåll. Värnpliktiga kommer fortsatt att använda AK M4 under sin utbildning, även efter återintroducerandet av AK 24.

– AK M4 har fungerat bra. Det är samma plattform som AK 24 så övergången mellan systemen är minimal. Det viktiga nu är kontinuitet och att hålla fast vid AK M4 och skapa en trygghet i instruktörskadern. Nu har vi en batch som täcker hela GU-behovet vilket också öppnar för att fylla på krigsförbandens behov, säger Henrik Lundin.

AK M4 har fungerat bra. Det är samma plattform som AK 24 så övergången mellan systemen är minimal.

En begränsning i både värnpliktsutbildningen och i målsättningskontrollen av AK 24 är dock att det råder stor brist på lösskjutningsanordningar i organisationen. Förbanden har tvingats tänka nytt i grundutbildningen och i vissa fall tidigarelägga övningar med skarp ammunition.

– Bristen innebär att du inte kan genomföra övningar med lösammunition. Det tvingar instruktörer och utbildande förband att tänka på ett annat sätt i stridsutbildningen. Det har inneburit mer tid med skarp ammunition tidigare i utbildningen och att övningar som brukar komma i ett senare skede, exempelvis mörkerskjutning, tidigareläggs, säger Henrik Lundin.

Sedan i somras används Colt M4A1, AK M4A, i utbildning av värnpliktiga, kadetter samt den bataljon som utgör det svenska Natobidraget i Lettland 2026.

Sedan i somras används Colt M4A1, i Försvarsmakten med benämningen AK M4A, i utbildning av värnpliktiga, kadetter samt av den bataljon som utgör det svenska Natobidraget i Lettland 2026.

Foto: Jesper Moldvik/Försvarsmakten.

Behovet av lösskjutningsanordningar är stort till GU 25/26 och till den reducerade bataljonen från Södra skånska regementet, P 7, som vid årsskiftet åker till Lettland för att bemanna Natos multinationella brigad, Land Nato Latvia 2026, LNLV 26.

– Vi ligger en månad efter med leveranser. Veckans leveranser är riktade mot P 7 och LNLV 26. Tyvärr så täcker det inte hela deras behov. Vi är beroende av industrin och tillverkningen har dragit ut på tiden.

Henrik Lundin berättar att beskedet från Försvarets materielverk, FMV, är att ytterligare leveranser av lösskjutningsanordningar ska vara på gång. För att snabba på processerna skickas leveranserna direkt från fabrik till Skaraborgs regemente, för att därifrån fördela ut till övriga förband. Detta för att få en snabbare hantering för att tidigare möta förbandens behov.

– Vi kan inte vänta in att vi har alla 12 000 anordningar som är behovet. Vi skickar ut allt eftersom och då har vi gjort så att vi styr direkt till P 4, och inte via Försvarsmaktens centrallager, för att snabbare få ut lösskjutningsanordningarna till förbanden, säger han och tillägger:

– Enligt information från FMV, så räknar vi med att kunna täcka behovet till grundutbildningen och Lettlandsbataljonen innan julledigheten.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Ungdomar till välutbildade föräldrar med höga inkomster blir oftare antagna till militär grundutbildning än dem från socioekonomiskt svaga familjer. Bland värnpliktiga som utbildas mot befälsbefattning är skillnaderna som störst. Det visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga vid Ledningsregementet.
    Det finns ett tydligt samband mellan inskrivning till värnplikt och socioekonomisk status, visar en rapport från FOI. Ju högre utbildning föräldrarna har desto vanligare är det att bli inskriven till värnplikt.

    Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    I höstas kom en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som visar att socioekonomisk status inte spelar någon roll för ungdomars inställning till värnplikten. Ungdomar till lågutbildade föräldrar med låga inkomster var ungefär lika intresserade av att göra lumpen som dem i andra samhällsklasser. Däremot finns det tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper utifrån vem som faktiskt gör lumpen.

    Enligt FOI-studien, Vem får försvara Sverige, som publicerades under våren är ungdomar från resursstarka familjer överrepresenterade bland de värnpliktiga. Av de cirka 500 000 totalförsvarspliktiga födda mellan 2000 och 2004 som ingår i studien, har 42 procent högutbildade föräldrar. Bland dem som faktiskt skrivs in till värnplikt stiger andelen till närmare 60 procent.

    – Värnplikten är inte den sociala smältdegel den en gång var. Många har fortfarande uppfattningen att värnplikten är en arena för social integration och att deltagandet i militären jämnar ut skillnaderna mellan olika samhällsklasser, men det stämmer inte, säger Peter Bäckström, forskare vid FOI som lett undersökningen.   

    Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten

    Skillnaderna mellan dem som vill göra värnplikten och de som får göra den, ökar i takt med föräldrarnas utbildningsnivå. Störst är överrepresentationen av ungdomar vars föräldrar har en forskarutbildning. Lägger man även till andra faktorer som om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte och om familjen någon gång tagit emot ekonomiskt bistånd, blir skillnaderna ännu tydligare.

    – Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten. Även där är barn till socioekonomiskt starka föräldrar överrepresenterade. Egentligen är det inte särskilt konstigt, men jag tror inte att vare sig allmänheten eller politikerna alltid är medvetna om det, säger Peter Bäckström.

    Peter Bäckström, FOI.

    Peter Bäckström

    Forskare på FOI

    Studien visar också ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och vilken sorts värnpliktsutbildning som individen genomför. Flest deltagare från resursstarka familjer är det bland dem som utbildas till en befälsbefattning. Närmare 70 procent av de som skrevs in på en längre befälsutbildning hade högutbildade föräldrar, vilket kan jämföras med 55 procent av de som utbildades mot en soldatbefattning.

    Enligt rapporten motsvarar sammansättningen i värnpliktskullarna som går den längre befälsutbildningen, den fördelningen av studenter som råder på läkarprogrammet. Men den sociala snedrekryteringen beror inte på att Plikt- och prövningsverket gör något fel vid mönstring och uttagning till värnplikten. Peter Bäckström konstaterar att myndigheten följer de direktiv och lagar som politikerna beslutat om.

    Ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra.

    – Det handlar alltså inte om någon godtycklighet eller medveten särbehandling. Plikt- och prövningsverket har till uppgift att välja ut dem som är bäst lämpade för uppgiften och ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra, säger han.  

    Enligt Peter Bäckström är det av stor nytta för samhället att försvaret har tillgång till högpresterande ungdomar. Samtidigt konstaterar han att denna nytta måste vägas mot värnpliktens kostnader och att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är tveksamt om det är effektivt att blivande toppstudenter kommer in på arbetsmarknaden ett år senare än andra.

    Det är heller inte säkert att de som antas till grundutbildningen också är de som är mest intresserade av att efter värnplikten ta anställning som soldat eller söka till Officersprogrammet. I slutändan är värnplikten också en rättvisefråga som handlar om vem som ska försvara Sverige.

    – I fredstid kan det vara lätt att tänka på värnplikten som en utbildning eller ett privilegium.  Men i slutändan handlar det om att försvara Sverige och Nato och det är förenat med risker, säger Peter Bäckström och fortsätter:

    – Till syvende och sist handlar det om vem som ska bära bördan av kriget. Man kan se värnplikten som en slags beskattning och i det perspektivet är frågan om vem som gör lumpen inte trivial.

    Ur arkivet: