Senast publicerat
Senast publicerat:

Skjutförbudet på AK 24 kan hävas till våren

I februari fick Försvarsmaktens nya automatkarbin 24, AK 24, skjutförbud. Orsaken var att vissa vapen hade problem med fördröjd avfyrning. Nu har tillverkaren Sako åtgärdat felen och vid fyra förband kommer omfattande tester av vapnen att genomföras. Samtidigt råder det stor brist på lösskjutningsanordningar i organisationen.

Josefine Owetz
Målsättningskontrollen av AK 24 pågår från den 1 november till den 1 maj 2026 och syftar till att utvärdera vapnets säkerhet och funktion.

Foto: Johanna Wallén/Försvarsmakten.

I januari 2025 påbörjades införandet av den nya automatkarbinen 24, AK 24, på bredd ute på förbanden. Men kort därefter fattades beslut om skjutförbud för AK 24 eftersom det uppmärksammades att enskilda vapen hade en fördröjd avfyrning. I vissa fall förekom också bristande åtdragning av vissa bultar. Felen har nu åtgärdats av tillverkaren Sako och skjutförbudet kommer att hävas vid fyra förband där vapnen ska testas, meddelade Försvarsmakten i ett pressmeddelande den 30 oktober.

De utvalda förband där kontrollen kommer att genomföras är Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4, Blekinge flygflottilj, F 17, Norrbottens regemente, I 19, och Skaraborgs regemente, P 4. Varje förband ansvarar för verifiering med 150 kontinuerligt anställda soldater, GSS/K.

Liknande läsning:

– Vi testar vapnen vid fyra förband där trupp i kompanistorlek får använda dem i ordinarie verksamhet och utbildning. Vi vill att vapnen nyttjas i daglig verksamhet under en bestämd period, säger Markstridsskolans skolförvaltare Henrik Lundin, Försvarsmaktens införandeledare för nya eldhandvapen.

Målsättningskontrollen pågår från den 1 november till den 1 maj 2026 och syftar till att utvärdera vapnets säkerhet och funktion. Lokala försöksledare på respektive förband ansvarar för genomförandet, där vapnen ska testas i olika miljöer och verksamheter. Inriktningen är maximal användning för att samla erfarenheter, förklarar Henrik Lundin.

Den fortsatta målsättningskontrollen är avgörande för att kunna häva skjutförbudet i sin helhet

– Vi vill att de ska använda vapnen så verksamhetsnära som det bara går, men under kontrollerade former. Den fortsatta målsättningskontrollen är avgörande för att kunna häva skjutförbudet i sin helhet.

Varje vapen ska följas upp med en loggbok där skjutna skott, eventuella eldavbrott och slitage dokumenteras. Efter att kontrollen genomförts ska en slutrapport sammanställas. Den pågående kontrollen handlar enligt Henrik Lundin inte bara om utvärdering utan även om tillit.

– Det här är en förtroendefråga. Vi måste kunna visa att vapnet fungerar säkert i praktisk användning, inte bara på skjutbanan.

Har förtroendet för AK 24 påverkats ute på förbanden skulle du säga?

– Utan att ha gjort någon vidare undersökning om detta så tänker jag att det är möjligen så att det kan ha väckts några frågor. Därför är det särskilt viktigt att vi gör den här kontrollen, i stället för att skicka ut vapen på bredd direkt igen. Det är en lite längre väg, men jag tror att det kan gynna den samlade synen på vapensystemet, säger Henrik Lundin.

Henrik Lundin, införandeledare eldhandvapen.

"Vi vill att de ska använda vapnen så verksamhetsnära som det bara går, men under kontrollerade former", säger Henrik Lundin, införandeledare för nya eldhandvapen.

Foto: Alf Johansson/Försvarsmakten.

Han bedömer att det generella skjutförbudet kan hävas tidigast i maj nästa år, förutsatt att testerna inte visar på några avvikelser.

– Den fortsatta målsättningskontrollen kommer att pågå som längst till 1 maj. Då ska vi också ha hunnit färdigställa all dokumentation och slutrapporten. Vi får ha tålamod nu när situationen blev som den blev. Det var olyckligt, men samtidigt behöver vi ta det lugnt.

Leveranser av den uppgraderade versionen av AK 24 väntas under andra kvartalet 2026.

Som en följd av skjutförbudet för AK 24 används sedan i somras Colt M4A1, i Försvarsmakten benämnd AK M4, som en interimslösning i utbildningen av värnpliktiga. 

Systemet infördes under sommaren 2025 efter beslutet att fasa ut AK 4 och AK 5 i grundutbildningen, GU, eftersom systemet är slitet och kräver mycket underhåll. Värnpliktiga kommer fortsatt att använda AK M4 under sin utbildning, även efter återintroducerandet av AK 24.

– AK M4 har fungerat bra. Det är samma plattform som AK 24 så övergången mellan systemen är minimal. Det viktiga nu är kontinuitet och att hålla fast vid AK M4 och skapa en trygghet i instruktörskadern. Nu har vi en batch som täcker hela GU-behovet vilket också öppnar för att fylla på krigsförbandens behov, säger Henrik Lundin.

AK M4 har fungerat bra. Det är samma plattform som AK 24 så övergången mellan systemen är minimal.

En begränsning i både värnpliktsutbildningen och i målsättningskontrollen av AK 24 är dock att det råder stor brist på lösskjutningsanordningar i organisationen. Förbanden har tvingats tänka nytt i grundutbildningen och i vissa fall tidigarelägga övningar med skarp ammunition.

– Bristen innebär att du inte kan genomföra övningar med lösammunition. Det tvingar instruktörer och utbildande förband att tänka på ett annat sätt i stridsutbildningen. Det har inneburit mer tid med skarp ammunition tidigare i utbildningen och att övningar som brukar komma i ett senare skede, exempelvis mörkerskjutning, tidigareläggs, säger Henrik Lundin.

Sedan i somras används Colt M4A1, AK M4A, i utbildning av värnpliktiga, kadetter samt den bataljon som utgör det svenska Natobidraget i Lettland 2026.

Sedan i somras används Colt M4A1, i Försvarsmakten med benämningen AK M4A, i utbildning av värnpliktiga, kadetter samt av den bataljon som utgör det svenska Natobidraget i Lettland 2026.

Foto: Jesper Moldvik/Försvarsmakten.

Behovet av lösskjutningsanordningar är stort till GU 25/26 och till den reducerade bataljonen från Södra skånska regementet, P 7, som vid årsskiftet åker till Lettland för att bemanna Natos multinationella brigad, Land Nato Latvia 2026, LNLV 26.

– Vi ligger en månad efter med leveranser. Veckans leveranser är riktade mot P 7 och LNLV 26. Tyvärr så täcker det inte hela deras behov. Vi är beroende av industrin och tillverkningen har dragit ut på tiden.

Henrik Lundin berättar att beskedet från Försvarets materielverk, FMV, är att ytterligare leveranser av lösskjutningsanordningar ska vara på gång. För att snabba på processerna skickas leveranserna direkt från fabrik till Skaraborgs regemente, för att därifrån fördela ut till övriga förband. Detta för att få en snabbare hantering för att tidigare möta förbandens behov.

– Vi kan inte vänta in att vi har alla 12 000 anordningar som är behovet. Vi skickar ut allt eftersom och då har vi gjort så att vi styr direkt till P 4, och inte via Försvarsmaktens centrallager, för att snabbare få ut lösskjutningsanordningarna till förbanden, säger han och tillägger:

– Enligt information från FMV, så räknar vi med att kunna täcka behovet till grundutbildningen och Lettlandsbataljonen innan julledigheten.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Att bygga rymdförmåga handlar om att arbeta multidomänt med fokus på land, hav, luft och cybermiljö. Uppbyggnadstakten har skyndats på och präglas av den snabba teknikutvecklingens möjligheter och nya hot. Det säger Försvarsmaktens rymdchef flottiljamiral Anders Sundeman.

    Maria Widehed
    Anders Sundeman tillträdde som Försvarsmaktens nya rymdchef i september 2025.

    Foto: Försvarsmakten

    Du tillträdde som Försvarsmaktens rymdchef i september 2025 och X exploderade när det tillkännagavs att du blivit flygvapnets första amiral. En marin grad på en flygvapenbefattning, kan man göra så?

    – Ja, det är häftigt. Och i grunden är jag sjöofficer, så både att det heter rymdskepp och rymdamiral är ju egentligen väldigt passande.

    För Försvarsmaktens första rymdchef, Ella Carlsson, väcktes passionen för rymden när hon som barn såg Star Wars. Hur har det varit för dig?

    – Helt annorlunda. Min karriärväg inom Försvarsmakten har varit klassisk – från olika befattningar på ytstridsfartyg inom marinen till Högkvarteret där jag har arbetat med säkerhetspolitik, internationella frågor och Försvarsmaktens IT- organisation och ledningssystem. Mitt senaste jobb var som ställföreträdande ledningssystemchef i Försvarsmakten, så jag har jobbat mycket med IT och cyberområdet.

    – Jag har flera kollegor här på rymdavdelningen som är väldigt nischade och kan allt om olika science fiction-serier, men min relation till rymden var nog mer som för de flesta: jag har tyckt att det är något fascinerande och kittlande med rymdens oändlighet. Att ha det som jobb innebär däremot för mig ett konkret arbete för att skapa en förmåga som Försvarsmakten behöver.

    Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt.

    Varför är rymddomänen viktig?

    – En del handlar om att rymddomänen är avgörande för en mängd samhällstjänster. När jag tog bilen upp här till jobbet i morse så knappade jag in min arbetsplats för att se vad som händer i trafiken. Navigering, som det handlar om i det här fallet, är en rymdtjänst.

    – I Försvarsmakten kan vi också använda rymden för att navigera och skicka stora mängder data. Men framför allt behöver vi en god lägesuppfattning och realtidsövervakning samt underrättelser i vårt operationsområde, och det området har blivit större inte minst i och med vårt Natomedlemskap. Försvarsmakten använder också rymdförmåga till långräckviddiga vapensystem för att förse dem med måldata, då är sensorer placerade i rymden en väldig tillgång. Våra vapensystem har allt längre räckvidd, precis som motståndarens har, så vi behöver se allt längre.

    Men rymddomänen handlar om mer än satelliter?

    – Ja, vi pratar ibland om ett rymdsegment, ett länksegment och ett marksegment. Satelliter är en del av rymdsegmentet. Vi behöver också stationer på marken och transmission däremellan. Alla delar är lika viktiga.

    Vad arbetar ni med på rymdavdelningen?

    – Vårt huvudfokus ligger på inköpet av egna spanings- och övervakningssatelliter som tidigarelagts. Exakta datum är inte klara än, men redan under året så kommer de första att sändas upp. Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt. Med det kommer massor av frågor: hur ser en organisation som hanterar det här ut? Var är den placerad? Hur jobbar den här delen kopplat till alla andra delar i Försvarsmakten?

    Och så lägger ni mycket tid på att upprätthålla en gemensam rymdlägesbild. Varför då?

    – Att Försvarsmakten upprätthåller en gemensam rymdlägesbild är kritiskt av flera skäl. Både Försvarsmakten och samhället i stort är väldigt beroende av de satelliter som finns i omloppsbana, och om dessa satelliter skulle angripas skulle det kunna innebära stora konsekvenser. Utöver detta är en rymdlägesbild särskilt viktig nu när Försvarsmakten får egna satelliter i omloppsbana, då dessa kan utgöra mål för en motståndare både under en regelrätt konflikt och för hybridkrigföring. Tack vare rymdlägesbilden kan vi ha kontroll på allt som rör sig i närheten av både våra egna och våra allierades satelliter, men även ha kontroll på en motståndares satelliter. Det sistnämnda är något som även är viktigt för de andra domänerna och stridskrafterna att ta del av, då det till exempel kan röra sig om att de inte vill göra vissa saker ute i det öppna om de vet att en viss spaningssatellit passerar över dem just då.

    Hur ser hotbilden ut vad gäller kritisk rymdinfrastruktur? Vad krävs för att försvara den?

    – Det handlar både om cyberattacker, elektronisk krigföring som riktas mot länkar och signaler samt om rent fysisk påverkan. Det finns tydliga hot mot alla våra delar, och alla måste kunna försvaras. Hotet mot markstationer handlar om klassisk bekämpning i markdomänen, medan det i rymden är en annan dynamik. Vi försöker göra våra delar så robusta som möjligt, men en del av skyddet handlar också om kvantitet – att inte bara ha en utan ett antal. Där handlar mycket om att lägga ett rymdpussel tillsammans med våra allierade.

    – Det som färgar domänen generellt är den enormt snabba tekniska utvecklingen. Dels för att det kommer nya, mycket bättre, produkter hela tiden. Men också för att de blir billigare. Investering i egna rymdresurser har blivit möjligt på ett helt annat sätt och skapar en ny hotbild. Historiskt har rymdarenan bara varit något för stormakterna, så den här förskjutningen är väldigt tydlig.

    Men Sverige har idag inga satelliter för offensiv krigföring?

    – Nej, jag får frågor om det vi kanske kan kalla ”rymdkriget” och själva konflikten i rymddomänen. Det finns länder som redan idag har satelliter i omloppsbana med olika offensiva förmågor. Vi tittar på hur området utvecklas och vad som kan krävas, men det är inte en förmåga vi håller på att producera nu.

    Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år.

    För tre år sedan blev rymd en egen avdelning inom flygvapnet. Vilka kompetenser finns hos er idag?

    – Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år. Vi lägger rälsen samtidigt som vi kör framåt och på gott och ont har vi inget arv att förhålla oss till. Kompetensmässigt är det viktigt att vi har en blandning. Jag har dels anställda som har doktorerat i olika nischer av rymd, som inom rymdplasma, de har ofta civil rymdbakgrund. Jag har också några andra civila kompetenser, sedan har jag officerare och specialistofficerare. Jag behöver dem som är djupt kunniga inom rymden, men jag behöver också dem som kommer med kunskap om Försvarsmakten, likt mig själv. Jag kämpar fortfarande med att komma ihåg ordningsföljden på planeterna i vårt solsystem, å andra sidan kan jag dra nytta av mitt arbete med IT och cyber, där jag har med mig erfarenheter från att jobba inom områden med väldigt snabb utveckling

    Vilken roll spelar rymddomänen för områden som Arktis, Östersjön och Natos nordöstra flank?

    – Arktis illustrerar verkligen en av styrkorna med just rymdbaserade sensorer när det gäller spaning och övervakning. Det är ju väldigt svårt att övervaka för det är geografiskt väldigt stort, kallt och glesbefolkat. Men i rymden roterar de flesta spaningssatelliterna runt jorden i vad som brukar kallas polär bana – en bana via Nordpolen och Sydpolen – vilket betyder att det är jättegynnsamt att just nyttja rymdbaserade sensorer för att spana och övervaka ett område som Arktis. I en global kontext så är det ju också därför Sveriges positionering är viktig vad gäller placering av markstationer nära polerna.

    – Vi är en viktig del i Natos kollektiva förmåga vad gäller dessa områden. Rymddomänen är viktig för att ha full förmågebredd med allt från att kunna bedriva markoperationer, sjöoperationer och luftoperationer. Det är också så att på marken har vi våra grannländer, geografin är fast. Men i rymden är alla grannar med alla, där är allianser viktiga.

    Arbetet med att Försvarsmaktens rymdförmåga ska vara fullt etablerad snabbas på. Vad har vi att vänta framöver?

    – Rymd kommer att bli en naturlig del av all verksamhet, men vi kommer inte inom ett par år att se rymd som en egen försvarsgren. Däremot kommer de som jobbar med rymd att vara spridda på ett annat sätt och det kommer att finnas soldatpositioner i den här strukturen.

    – Den tekniska utvecklingen går väldigt fort. Med artificiell intelligens kan satelliten exempelvis bli så smart att den kan välja ut ett fåtal bilder när den kommunicerar med en markstation – här är datamängd och tid viktiga faktorer. Sverige har en innovativ industri och här är det verkligen viktigt att tillgodogöra sig utveckling som inte primärt hade identifierat sig som militär. Framför oss har vi också svensk möjlighet att sända upp raketer med satelliter, det står beskrivet i rymdstrategin och är ett område där Försvarsmakten är med till del. Det är SSC Space som driver arbetet och vi kravställer Försvarsmaktens behov.

    Berätta något som få vet om rymddomänen.

    – Rymden är oändlig, men när vi talar om den så är den ändå mycket närmare än man kanske tror. En av mina duktiga rymdexperter sa till mig en gång att om vi tänker att vi krymper jorden till en fotboll så befinner sig merparten av de satelliter som cirkulerar runt jorden bara en centimeter ifrån fotbollen.

     

    Fakta

    Tidigarelagd uppbyggnad av Försvarsmaktens rymdverksamhet

    Under 2026 kommer svenska satelliter att stärka Sveriges förmåga i rymddomänen. Den 12 januari meddelade regeringen att de satsar 1,3 miljarder kronor på utökad rymdförmåga. Satsningen omfattar bland annat anskaffning av flera satelliter för spaning och övervakning.

    Anskaffningen innebär att ytterligare 1,3 miljarder kronor tillförs den rymdmiljard som beslutades av regeringen 2024.

    Försvarsmakten hade tidigare som mål att ha egna operativa satelliter 2030. Men redan i år kommer nu alltså de första av ett tiotal svenska satelliter att levereras till myndigheten och leverans väntas pågå fram till 2028.

    Ur arkivet: