Senast publicerat
Senast publicerat:

ÖB i Sälen: ”Fokus på krigsförbanden”

Nato under nytt ledarskap och Sverige som allierad, militära försvarets roll i en ny tid och att leda i kris och krig. Det var några av de många ämnesområden som har avhandlats på Folk och försvars rikskonferens i Sälen. Under måndagen höll överbefälhavare Michael Claesson sitt anförande.

Josefine Owetz
ÖB Michael Claesson höll anförande på Folk och försvars rikskonferens i Sälen på måndagen.

Foto: Pontus Lundahl/TT.

Den 12–14 januari var det dags för Folk och försvars årliga rikskonferens, som brukar beskrivas som Sveriges viktigaste forum för försvars- och säkerhetspolitik. Det övergripande temat för årets konferens var ledarskap och styrning för motståndskraft.

På måndagen höll överbefälhavare Michael Claesson sitt anförande på rikskonferensen. Det var hans första tal i Sälen som ÖB. ”Jag har så lite tid och så mycket att säga”, inledde han med. Under rubriken ”Hur Sverige möter globala och regionala hot” fortsatte han därefter att poängtera att hans och Försvarsmaktens fokus ligger på leverans och på att konsolidera krigsförbanden.

– Det handlar om trovärdighet som allierad och trovärdighet både i avskräckning och försvarsförmåga, för att omvärldsläget kräver det, sa ÖB.

Han talade vidare kring förutsättningarna för att genomföra satsningar och betonade betydelsen av att ha en nationell säkerhetsstrategi som tydliggör fokuset, i kombination med det nya totalförsvarsbeslutet och tydlig dialog med regeringen.

– Det som investeras i vårt militära försvar ska ge operativ och militär effekt, sa ÖB och fortsatte:

– Försvarsmaktens existensberättigande och dimensionerande uppgift är att kunna försvara vårt land och våra allierade mot ett väpnat angrepp.

Det som investeras i vårt militära försvar ska ge operativ och militär effekt

Det finns under resan framåt ett behov av att balansera myndighetens uppgifter, sa ÖB vidare. Balans mellan att utveckla, producera och tillväxa i organisationen samtidigt som Försvarsmakten ska utföra beredskapsuppgifter, insatser och operationer.

Liknande läsning:

– Vi ska balansera de här insatserna mot en parallell produktion. Som ni alla vet lägger vi stort fokus alltjämt på att stödja våra ukrainska vänner. Vi arbetar stenhårt med integrationen i Nato. Vi växer som organisation och vi fortsätter arbeta med att upprätthålla en adekvat beredskap, sa ÖB.

Han fortsatte att tala om militär förmåga och inledde med att säga att officerare ofta brukar anklagas för att prata ”militärt mumbo jumbo” och att inte tydliggöra vad begrepp betyder.  Sedan gjorde han ett försök att reda ut militär förmåga de facto innebär.

– Militär förmåga konstitueras av personal med rätt kompetens, materiel med rätt förutsättningar och i rätt tid, infrastruktur för att härbärgera både personal och materiel och ett adekvat upplägg av övning och träning, mot tydliga mål för respektive krigsförband, som följs upp, mäts, rapporteras och justeras. Det är militär förmåga, sa Michael Claesson.

Framåt kommer Försvarsmakten att arbeta med beslutsunderlag för flera tunga vägvalsbeslut, sa ÖB vidare. Vägvalsbeslut som berör samtliga domäner.

– När det gäller mark, sjö och luft så är det otvetydigt så att under både 20-talet och 30-talet kommer tunga omsättningsbeslut att behöva fattas. Beslut som behöver omfatta viktiga beslutsunderlag för att inte investera fel och i fel teknikinriktning, sa Michael Claesson.

Under både 20-talet och 30-talet kommer tunga omsättningsbeslut att behöva fattas

Natomedlemskapet och vad det innebär för Försvarsmakten och Sverige avhandlades också under talet.

– Att vara allierad innebär inte att vi har köpt en tjänst som innebär att någon annan ska lösa problemet åt oss. Det här är början på något som kräver både åtagande, ansvarstagande och fokus, sa ÖB.

SÄLEN, SVERIGE 20250113
Överbefälhavaren, ÖB, Michael Claesson talar vid Folk och försvars Rikskonferens på Högfjällshotellet i Sälen.
Foto: Pontus Lundahl / TT / Kod 10050

"Min viktigaste uppgift är att leverera militär förmåga. Att leverera handlingsfrihet åt den politiska makten och åt mina militära chefer med operativa ansvar", sa ÖB i sitt tal.

Foto: Pontus Lundahl/TT.

I den pågående integreringen prioriteras att Försvarsmakten ska komma ut i de olika beredskapsuppgifterna. Utöver det svenska bidraget till Nato Forward Land Forces, FLF, i Lettland, nämnde ÖB flygvapnets bidrag till Natos luftövervakningsstruktur Nato Air Policing.
– Vi kommer att fortsätta dialogen med Nato och regeringen för att komma ut i de här uppgifterna så tidigt som möjligt. Det ger oss värdefull information och det ger tydliga bidrag till Nato och det är en tydlig signal på vår solidaritet och att vi faktiskt är en bidragare till säkerhet, inte en konsument, sa ÖB.

Han avrundade sitt anförande med att säga att betona att hans främsta uppgift som överbefälhavare är att leverera militär förmåga.

– De investeringar som görs på svensk totalförsvarsförmåga syftar i första hand på att hålla kriget borta, men om kriget kommer då ska vi med full kraft försvara allt det vi står för, allt det vi är och varandra, sa han och fortsatte:

– Min viktigaste uppgift är att leverera militär förmåga. Att leverera handlingsfrihet åt den politiska makten och åt mina militära chefer med operativa ansvar. Mitt sätt att göra det är att lägga fokus på krigsförbanden, krigsorganisationen. Allt och alla för krigsförbanden, avslutade ÖB sitt första tal på rikskonferensen.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Flera med insyn i Försvarsmakten och Försvarets materielverk beskriver en utveckling där externa konsulter får stort inflytande över strategiska vägval. När rollerna blir otydliga och beroenden växer behöver vi ställa frågan om vi har tillräcklig kontroll över våra egna system och beslut, skriver insändarskribenten.

    Josefine Owetz

    Foto: iStock

    Sverige befinner sig i ett säkerhetspolitiskt allvarligt läge. Den militära upprustningen går snabbt och kraven på effektivitet är höga. Just därför måste en obekväm fråga våga ställas: har staten full kontroll över hur de digitala vägvalen inom försvaret formas?

    Uppgifter från personer med insyn i både Försvarsmakten och Försvarets materielverk, FMV, pekar på mönster som förtjänar seriös granskning. Det handlar inte om enskilda individer, utan om strukturer där gränsen mellan stat och leverantör riskerar att bli otydlig. Om bilden stämmer är det ett systemproblem, inte ett personproblem. Offentlig sektor behöver konsulter. Det är inget kontroversiellt. Problemet uppstår när roller och incitament börjar flyta ihop.

    Det som beskrivs inifrån är miljöer där externa konsulter i praktiken får stort inflytande över strategiska vägval: de deltar i centrala forum, bidrar till kravställning och påverkar tekniska riktningar.

    Samtidigt kan det vara oklart för omgivningen när någon talar som oberoende expert och när samma person har koppling till en specifik plattform eller företag. När sådana gränser blir otydliga riskerar ansvarskedjor att försvagas. Det jag och mina kollegor inne i organisationen ser följer ett välkänt mönster från internationella it-skandaler. Varningsflaggorna är tydliga och återkommer gång på gång:

    Konsulter utan tydlig rollmärkning
    Externa konsulter uppges sitta i centrala forum, leda arbetsgrupper och driva beslut utan att det alltid är tydligt att de representerar kommersiella intressen. När konsulter uppträder som myndighetspersonal suddas ansvarskedjor ut.

    Inbäddade konsulter i kärnverksamheten
    Personer med leverantörskopplingar sägs arbeta djupt integrerat i organisationen med intern tillgång, inflytande över vägval och deltagande i strategiska diskussioner. Det skapar beroenden som är svåra att bryta.

    Kravställning som låser upphandlingar
    Ett återkommande mönster är att behov och krav formuleras på sätt som i praktiken passar en viss plattform, ofta kring ett specifikt system. Alternativ existerar formellt, men blir i praktiken orealistiska.

    Samma aktörer påverkar både strategi och leverans
    När konsulter först hjälper till att definiera problem och arkitektur och sedan levererar lösningen uppstår en uppenbar intressekonflikt. Det är en klassisk mekanism bakom leverantörsinlåsning.

    Ledningar som börjar se ett enda alternativ
    Den mest oroande signalen är kulturell. När högre chefer börjar beskriva ett systemval som “det enda realistiska” har oberoendet redan eroderat. Då har leverantörens världsbild blivit organisationens.

    Internationellt är detta ett välkänt mönster. Leverantörsinlåsning uppstår sällan genom ett enskilt beslut. Den växer fram gradvis genom att: 1. Behovsbild och strategi formas. 2. Krav skrivs nära ett visst ekosystem 3. Alternativ framstår som oprövade eller riskabla. 4. Beroendet cementeras.

    I flera beskrivningar återkommer hur stora affärssystem (inte minst kring it-system) tenderar att bli referenspunkten kring vilken allt annat organiseras. Det behöver inte vara fel i sig, men när ett system börjar behandlas som mål snarare än verktyg bör varningsklockor ringa. Detta är inte en teoretisk oro. Internationellt finns flera exempel där stora affärssystem kopplats till korruptionsutredningar.

    Så sent som 2024 gick ett stort internationellt företag med på att betala över 220 miljoner dollar i böter efter amerikanska mutanklagelser kopplade till affärer med offentliga aktörer i bland annat Sydafrika och Indonesien. Utredningar pekade på systematiska försök att vinna statliga kontrakt genom otillbörliga förmåner och mellanhänder.

    Mönstret är välkänt: komplexa system, starka leverantörsberoenden och svag insyn skapar grogrund för otillbörlig påverkan.

    Historiskt har även stora industrisystem kopplats till politiska skandaler i Europa, där leverantörer misstänkts ha använt nätverk av konsulter och mellanhänder för att påverka offentliga upphandlingar. Mönstret är välkänt: komplexa system, starka leverantörsberoenden och svag insyn skapar grogrund för otillbörlig påverkan.

    Poängen är inte att alla implementationer är korrupta utan att riskerna är dokumenterade och kräver starka skyddsmekanismer. Sverige har redan sett vad som händer när styrning och riskkontroll brister i känslig statlig verksamhet. Ett exempel är Transportstyrelseskandalen 2017 där känslig information blev tillgänglig för icke säkerhetsklassad personal i utlandet. Där ignorerades varningssignaler tills skadan var ett faktum. Skillnaden nu är att det som beskrivs rör strukturer inom Försvarsmakten.

    Om liknande mönster av otydligt ansvar, beroenden och förbisedda larm får växa i en verksamhet med ansvar för rikets säkerhet kan konsekvenserna bli betydligt allvarligare. Lärdomen från Transportstyrelsen är enkel, systemfel måste tas på allvar medan de fortfarande går att rätta till. I komplexa organisationer får experter naturligt stort inflytande. Men om långvariga beroenden och informationsövertag gör att beslutsfattare successivt tappar handlingsfrihet uppstår en risk att strategiska val i praktiken formas utanför staten. Det behöver inte handla om otillbörligheter i juridisk mening. Strukturella beroenden räcker för att gradvis förskjuta maktbalansen. I försvarssektorn är det i sig ett allvarligt styrningsproblem.

    Den mest allvarliga bilden handlar dock om ledarskap. Flera uppgiftslämnare beskriver hur höga chefer i praktiken införlivat leverantörernas narrativ. När beslutsfattare börjar försvara plattformar snarare än verksamhetsmål har något gått fundamentalt fel.

    Det kan ske gradvis genom att konsulter sätter agendan, alternativ framstår som riskabla, kritik tolkas som okunnighet och plattformen blir “oundviklig”. Till slut agerar organisationen som om systemet vore ett mål i sig. I en myndighet med ansvar för nationell säkerhet är det en farlig förskjutning. I detta sammanhang väcker även affärsmodeller frågor. Ett exempel som ofta nämns i diskussioner är ett litet konsultbolag med närvaro i försvarsrelaterade miljöer och återkommande höga marginaler.

    När konsultbolag med stark närhet till verksamheten samtidigt genererar betydande utdelningar till ägare som själva är verksamma i uppdragen uppstår frågor om incitament och transparens. Det betyder inte att något är fel per automatik, men det är en typ av konstruktion som i andra sektorer brukar granskas noggrant. Särskilt när det gäller samhällskritiska funktioner.

    När upplevelsen blir att larm inte tas på allvar riskerar tystnad att framstå som det säkrare alternativet.

    En särskilt oroande uppgift är att dessa frågor inte tycks vara okända internt. Personer med insyn beskriver hur oro ska ha lyfts genom flera kanaler: via linjevägar, säkerhetsfunktioner och visselblåsarsystem. Om sådana signaler inte leder till tydliga åtgärder uppstår en farlig dynamik. Visselblåsarsystem finns för att fånga upp strukturella risker. När upplevelsen blir att larm inte tas på allvar riskerar tystnad att framstå som det säkrare alternativet. Det gynnar aldrig en organisation som verkar i hög riskmiljö.

    Parallellt finns vittnesmål om att personer som ifrågasätter narrativet där systemet i praktiken blivit målbilden i sig marginaliseras. Anställda som lyfter alternativa lösningar eller problem med beroendet uppges uteslutas från centrala forum, plockas bort från beslutsprocesser eller tystas på andra sätt. Om detta stämmer är det djupt oroande. Försvarssektorn är beroende av intern intellektuell höjd och öppen debatt. När kritiskt tänkande ersätts av konformitet urholkas både kompetens och säkerhet.

    Det är viktigt att vara tydlig, detta är inte en text om att peka ut enskilda bolag eller individer. Inte heller om att ifrågasätta behovet av extern kompetens. Det handlar om strukturer där roller kan bli otydliga, beroenden kan växa fram över tid, incitament kan sammanfalla med inflytande och interna varningssignaler riskerar att tappas bort. Sådana mönster måste kunna diskuteras öppet i en demokrati, särskilt inom totalförsvaret.

    Om Sverige menar allvar med att bygga ett robust försvar krävs inte bara ökade anslag, utan också stark styrning och transparens. Detta är inte en hypotetisk diskussion om framtida risker. Uppgifter pekar på att dessa utmaningar upplevs som högst närvarande redan idag inom Försvarsmakten. Just därför blir frågan akut, inte teoretisk, och därför behövs oberoende granskning av konsultberoenden i försvarssektorn, hantering av intressekonflikter, styrning av stora affärssystem samt hur interna larm tas om hand. Inte för att leta syndabockar, utan för att säkerställa att systemen vi bygger vilar på stabil grund.

    För i slutänden borde principen vara självklar: strategiska vägval för försvaret av riket ska formas av statens behov, fullt ut och utan tvekan. Detta är en diskussion som måste kunna föras öppet, sakligt och utan prestige. Försvarsförmåga byggs inte bara av materiel och system utan av förtroende, integritet och modet att granska sig själv.


    Med risk för slutet på min egen karriär,

    anonym yrkesofficer

    Ur arkivet: