Senast publicerat

Senast publicerat:

MSS har infört en instruktion för egeninköpt personlig utrustning

Markstridsskolan har, inspirerad av Luftvärnsregementets instruktion, infört en föreskrift för hur anställda får komplettera sin personliga utrustning med egeninköpta produkter. Syftet är att tydliggöra för anställda och elever vid skolan vad som gäller och ta ansvar för arbetsmiljön, förklarar skolförvaltare Henrik Lundin.

Josefine Owetz

2025-12-19

Tidigare i höstas införde Markstridsskolan, MSS, en instruktion för vad som gäller för egeninköpt personlig utrustning. Arbetet påbörjades efter arméns chefsgrupp i slutet av juni, där arméchefen lyfte behovet av att tydliggöra vad som gäller inom området, berättar skolförvaltare Henrik Lundin. Instruktionen, som fastställts av chefen för MSS, bygger på samma modell som chefen för Luftvärnsregementet, Lv 6, införde i somras.

– Vi tog rygg på chefen Lv 6 efter chefsgruppsmötet och har följt deras exempel. Vi såg att frågan inte varit ordentligt omhändertagen på MSS på ett bra sätt. Samtidigt har vi elever hos oss, och då måste vi kunna rama in förutsättningarna och vägleda framtidens chefer i hur man tar ansvar för arbetsmiljön, säger Henrik Lundin och tillägger:

– Det här är ett sätt att kunna ta ansvar gentemot områdena arbetsmiljö och verksamhetssäkerhet. Vi pekar ut inom vilka områden som vi tillåter privatinköpt utrustning.

Han har berett ärendet och ledde arbetsgruppen som tog fram instruktionen. I arbetet deltog anställda, huvudskyddsombud och representanter för arbetstagarorganisationerna. Innehållet i dokumentet som fastställts på MSS liknar direktivet på Lv 6.

Instruktionen reglerar bland annat handskar, kängor och fickor till stridväst, och innebär att personal och elever får bära privat inköpt utrustning även om den inte är godkänd av Försvarsmakten genom beslut om användande.

– Vi gick samma väg som Lv 6 och reglerar icke-reglementerad utrustning i instruktionen. Men vi gjorde några tillskrivningar och anpassade vårt dokument utifrån vår verksamhet på skolan.

Om man ställer sig på skjutbanan en onsdag eftermiddag är mycket av utrustningen egenköpt.

Ett tillägg i Markstridsskolans instruktion är en rutin med en så kallad beslutsliggare, en dokumenterad överenskommelse mellan individen och dennes kompanichef. Där ska anges vilken typ av utrustning den anställde får använda, inklusive datum och signatur.

Liknande läsning:

– Man ska föra en dialog med sin chef inför ett köp och sedan skriva en överenskommelse om vad som gäller. I många fall är det känd materia och ett ganska litet beslut, det handlar mest om att godkänna. Det handlar om att ge tydlighet och skydd för både chef och individ ifall något inträffar, säger Henrik Lundin.

För de som redan har köpt utrustning kommer det att införas en rutin för att även omhänderta det.

– Vi kommer behöva gå tillbaka och omhänderta det, saker måste komma in i systemet. Att det är den här typen av materiel som ni får använda, efter överenskommelse med chef.

Yttre uniformsplagg och vapenmateriel omfattas inte av instruktionen. Om verksamhetssäkerheten kräver det kan chefen alltid beordra att endast reglementerad utrustning används, till exempel vid skarp verksamhet eller formella moment.

Anställda och elever på Markstridsskolan har informerats om den nya instruktionen. Reaktionerna har hittills varit positiva. En del har dock uttryckt oro för ökad administrativ börda i och med den skriftliga överenskommelse som ska genomföras, men enligt Henrik Lundin borde inte det innebära några problem.

– Det är en punkt att hålla koll på. Instruktionen kommer att följas upp och vid behov justeras. Vi måste vara lyhörda. Kanske finns det någom som visar sig vara svårarbetat i praktiken.

Privata inköp av utrustning är idag mycket vanligt bland såväl elever som anställda på MSS. Det handlar främst om underställ, värmetröjor, handskar, mössor, kängor och olika typer av fickor till bärsystem.

– Om man ställer sig på skjutbanan en onsdag eftermiddag är mycket av utrustningen egenköpt. Det finns ett stort utbud på marknaden och i vissa delar kan det ha gått överstyr i användandet. Därför behöver vi nu rama in området.

En drivkraft bakom privata inköp är upplevelsen av brister i befintlig materiel. Markstridsuniform 24 är på väg att implementeras och beslut har fattats om att stridsbärsystem 25 ska tilldelas kontinuerligt anställda, något som Henrik Lundin tror kommer att förbättra situationen. På sikt hoppas han att det ska göra många av dagens privata inköp onödiga.

– Det kanske är så att det nya uniformssystemet och bärsystem kan få bort några av de saker som anställda idag känner att de vill komplettera med. Däremot kommer nog behovet fortsatt vara stort när det gäller huvudet, händerna och fötterna. Det har alltid varit den svaga punkten.

Vad tänker du om att många anställda lägger mycket egna egna pengar på att köpa utrustning?

– Det är olyckligt om folk behöver lägga stora delar av sin inkomst på att komplettera sin utrustning för att man ska få den mer ändamålsenlig. Det är ett uttryck för att det inte alltid finns saker på förrådet som är anpassat för individen och tjänsten. I grunden ska vi kunna utrusta vår personal på ett bra sätt.

Har du någon egeninköpt utrustning?

– Jag har köpt en värmejacka och ett par kängor.

Han ser fram emot de centrala riktlinjerna som är på gång från Försvarsstaben.

– Det är nödvändigt att det fattas ett centralt beslut om detta. Sedan är det viktigt att det även fortsatt finns utrymme för chefer på lokal nivå att fatta egna beslut.

Fakta

Regler för privat utrustning enligt uniformsbestämmelserna 2015:

Allmänt
Uniformspersedlar som anskaffas privat ska vara utformade i enlighet med gällande tekniska beskrivningar. Privat anskaffade uniformspersedlar som inte ingår i anvisade utrustningskort eller är upptagna som tillåtna persedlar får inte bäras.

Övningar, insatser och krig kan kräva att endast persedlar enligt anvisat utrustnings- och tilläggskort ska brukas.

Stridsuniformer
Privata underkläder får bäras om inte säkerheten ställer andra krav till exempel vid övningar och insatser i fält eller till sjöss samt vid beredskaps- och krigstjänstgöring. Privat byxbälte får bäras till stridsuniformer när livplagg bärs. Marschskodon ska till färg överensstämma med ordinarie marschskor och får brukas efter kompanichefs godkännande. Viss verksamhet kan ställa särskilda krav på skyddsklassade skor.

Läs mer:

Central instruktion för personlig utrustning har fastställts

Läs mer:

Logistikchefen om bristen på personlig utrustning: ”Ett misslyckande”

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Personlig utrustning

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Efter tre år lämnar Jonny Lindfors nu över befälet för armén till sin efterträdare. När han summerar sin tid som arméchef beskriver han en försvarsgren som tagit stora steg framåt – med bidrag till Natos stående styrkor, bättre tillgång på materiel och växande förband. ”Flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med”, säger han.

Josefine Owetz

2026-07-07

Det är Almedalsveckans nästsista dag när Officerstidningen träffar arméchef generalmajor Jonny Lindfors ombord på HMS Carlskrona i Visby hamn. Det är också hans nästsista dag som chef över armén. Dagen därpå ska han lämna över befälet för armén efter tre år på posten. Nu väntar Bryssel och uppdraget som Sveriges militära representant i Nato och EU. Men först återstår den sista riktiga arbetsdagen – och ett bokslut över en intensiv period för armén. När han får frågan hur läget är i armén i juni 2026 kommer svaret snabbt:

– Vansinnigt mycket bättre än läget i armén i juni 2022, 2023, 2024 och 2025, säger han och fortsätter:

– Det är lite en känsla av ”äntligen”. Nu börjar materielen faktiskt komma, flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med.

Våren har varit hektisk, konstaterar han. Armén har bland annat genomfört en rad större övningar, bemannat Natos Forward Land Forces i Lettland, etablerat FLF Finland och fortsatt utveckla samarbetet inom Nato. Jonny Lindfors återkommer flera gånger till övningsverksamheten som årets stora styrkebesked för armén.

– Vi har haft en intensiv övningsvår. Personalen har varit borta väldigt mycket hemifrån, men vi har haft en oerhört bra övningsverksamhet. Det jag är särskilt nöjd med under året är att vi faktiskt förflyttade 4:e brigaden och ett antal funktionsförband upp till norra Sverige, med alla de utmaningar som det innebar. Det var oerhört lärorikt. Vi kan givetvis bli bättre, men vi klarar av att göra det, säger han och fortsätter:

– Sedan har vi Cold Response i Finland, som jag faktiskt tror överträffade allas förväntningar. Vi övade verkligen hela kedjan utan att det blev en dålig övning längst ner.

Den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå.

Vårens lyckade övningar är ytterligare en pusselbit, menar han, i en försvarsgren som utvecklas snabbare än på länge.

– Jag stack ut hakan efter Cold Response och sa att vi nog har Europas bästa brigad. Det är svårt att mäta såklart, men den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå. Och det är en tydlig bock i kanten på väg mot att leverera försvarsbeslutet 2025.

Det har inte varit utan svårigheter dock, tillägger han, och lyfter att det har varit vissa utmaningar med att få till ett fungerande ledningssystem till brigaden.

– Men nu har vi tagit oss till en nivå som är acceptabel och vi har en väldigt bra plan framåt för hur det ska bli riktigt bra.

Övningsvåren avslutades med försvarsmaktsövning Aurora 26. För arméns del innebar det bland annat att flera lokala slutövningar genomfördes.

– Vi hade stöd i våra slutövningar av ukrainska soldater som var inbäddade i övningarna och delade med sig av sina kunskaper av hur de tar sig an dagens stridsfält. Allt detta gör att vi verkligen känner att vi tar stora steg framåt.

De senaste åren har armén i perioder haft problem med tillgången på personlig utrustning. Inför det stora inrycket av värnpliktiga hösten 2023 nådde bristen på personlig utrustning sin kulmen. Inför höstens inryck av värnpliktiga ser situationen betydligt bättre ut, berättar Jonny Lindfors.

– Vi har lidit av brist på personlig utrustning. Det har inte gått över helt, men vi har mycket bättre kontroll över problemet idag. Jag är optimistisk. För några år sedan kände man lite av en klump i magen den här årstiden. Man tänkte: nu är det inryck, nu kommer snart de hemska rapporterna. Men i år har jag ingen klump i magen, säger han och tillägger:

– Det kommer som vanligt att vara en del brist på storlekar till en början. Men vi har som målsättning att det ska finnas på plats efter en vecka. Så får vi utvärdera hur det går sen. Vi har ett mycket större självförtroende i den frågan idag och vi har bättre koll på läget.

När personalförsörjningen kommer på tal beskriver Jonny Lindfors utvecklingen som positiv. Inflödet av både yrkesofficerare och soldater ökar och de större utbildningskullarna börjar nu märkas ute på förbanden.

– Inflödet är väldigt stort, nästan så att vi behöver bromsa. Jag skulle önska att vi behöll våra soldater längre och fick en bättre return on investment i Vi har en hög personalomsättning i soldatklientelet. I officerskåren har vi en rätt normal personalomsättning, säger han och fortsätter:

– Det som är skönt att se är att det fylls på ute på skolorna och att stora kullar kommer ut. Det växer ute på förbanden på ett sätt som vi har pratat om länge, men nu händer det faktiskt. Och när det växer kommer nya problem.

Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter.

Den största utmaningen för armén just nu handlar enligt Jonny Lindfors inte längre främst om personal eller materiel, utan om infrastruktur. Det finns ett stort behov av utbyggnad av förråd, verkstäder, uppställningsytor och kontor.

– Det går för långsamt, både vad gäller att kunna ta emot materiel på ett bra sätt och det börjar bli trångt i kaserner och befälsrum. Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter. Good enough just nu är bättre än perfekt alldeles för sent.

Han menar att enklare lösningar ibland måste accepteras för att utbyggnaden ska kunna gå tillräckligt snabbt. Han återkommer till ett citat från en tysk kollega:

– ”Det värsta hotet mot en bra plan är drömmen om den perfekta planen”. Det tycker jag att det ligger väldigt mycket i. Om vi väntar på den perfekta lösningen riskerar vi att komma för sent.

Det är många uppgifter som ska lösas och personalen är en ändlig resurs. Hur ser du på balansen mellan uppgifter och resurser i armén?

– De personer som går jättehårt, om man tittar på övertid och tidsuttag, är våra bristkompetenser som alltid behövs överallt; det vill säga logistikpersonal, tekniker, viss it-personal och personal inom säkerhetstjänst. I den stora massan tror jag att det är ett ganska lagom tryck, med toppar och dalar, men över lag tror jag att det finns till och med mer att hämta. Jag är också helt övertygad om att det finns befattningshavare som sitter på chefsstolar som är jäkligt utsatta och som känner att nu är det mycket på mitt bord. Men det går ju också i vågor. Jag känner inte att armén är på väg att utmattas eller gå under.

Ett område där Jonny Lindfors ser behov av förändringar är nuvarande arbetstidsavtal. Han säger att han litar på att arbetstagarorganisationerna och Försvarsmakten förhandlar fram ett ändamålsenligt avtal, men att han anser att det behövs förändringar som både underlättar tillgängligheten på förbanden och samtidigt ger de anställda en skälig ersättning.

– Det ska vara en morot att tjänstgöra. Sedan ur arbetsgivarperspektiv, och faktiskt även ur den enskilda soldatens perspektiv, ska tjänstgöring inte generera så hysteriskt mycket ledighet som det gör idag. Den feedback som jag får av många av soldater, är att man gör sin insats, tjänar bra och kommer hem. Sedan kan man ha en ledighetsperiod på upp till tre månader och det är inte alltid uppskattat, säger han och fortsätter:

– Att hitta en bra mellanväg tror jag är eftersträvansvärt. Och lita på att ingen vill driva personal i botten eller att vi ska få ett dåligt stridsvärde. Men det bygger på att man känner att det finns en skälig ersättning från början.

När Officerstidningen träffar Jonny Lindfors är det som sagt en dag kvar innan han ska lämna över befälet för armén till ställföreträdande arméchef brigadgeneral Per Nilsson, som kommer att vara tjänsteförrättande chef fram till dess att en ny arméchef utses i början av hösten.

– Jag har nästan förträngt det där fram tills nyligen. Jag har ju vetat att den här dagen kommer. Det visste jag för tre år sedan när jag klev på. Men det är med viss sorg och en känsla av att det känns lite för tidigt att lämna armén, samtidigt som jag ser fram emot ett nytt förtroende och ett superspännande uppdrag. Men det är ändå en känslosam övergång. Mer än vad jag trodde det skulle vara.

Blir du nostalgisk?

– Nja, nej, det blir jag nog inte. Däremot har jag den här känslan av att jag hade gärna velat göra det här och det här också. Känslan är nog snarare att det här gick väldigt fort och att jag hade behövt mer tid.

Har du något medskick till de anställda?

– Jag är oerhört nöjd med det som presteras på förbanden. Jag tycker att jag har bra koll, men jag inser att jag alltid blir positivt överraskad när jag kommer ut och besöker förbanden och ser vad som händer. Och den utveckling, den drivkraft och den framåtanda som finns på lägre nivå, den är jag otroligt stolt över och vill verkligen uppmuntra, säger han och fortsätter:

– Sedan vill jag skicka med att de ska vila i sommar och ha en välförtjänt sommarledighet. Jag hoppas verkligen att alla i armén känner vilka steg vi har tagit. Det är svårt att känna det när man är mitt uppe i det, utan det är väl kanske för att jag själv är på väg att lämna och tittar tillbaka på hur det blev.

Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.

Jonny Lindfors befordras till generallöjtnant inför sin kommande befattning som svensk militär representant, Milrep, i Natos och EU:s respektive militära kommittéer i Bryssel.

Hur ser du på din nya befattning?

– Jag ser jättemycket fram emot den. Det är en ny miljö för mig, men med gamla kontakter. Jag känner att jag har mycket att lära och att jag behöver sätta mig in i de dagsaktuella frågorna i både EU- och Natosfären.

Vad kommer du att sakna mest med att vara arméchef?

– Det är relationerna och människorna och att faktiskt ha förmånen att kunna åka mellan ÖB och den militärstrategiska nivån till att vara med på en stridsskjutning med soldaterna. Den närheten kommer jag att sakna. Jag har haft ett väldigt stort förtroende från ÖB med mandat, resurser och en stor frihet att inrikta armén. Det har varit jäkligt stimulerande och det är därför jag känner lite sorg också för att det hade varit kul att få driva några frågor lite längre och kanske se lite mer av utfallet av mina egna beslut.

Om du skulle ge ett råd till din efterträdare, vad skulle det vara?

– Att sätta sig in i hur våra landtaktiska planer ser ut och vart Nato är på väg vad gäller hur man vill strida. Men heller aldrig glömma att det är soldaten som är kärnan i armén. Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.