Senast publicerat
Senast publicerat:

”Israelernas operationer börjar alltid med att de transformerar sig själva”

Foto: Filip Erlind

Under arbetet med sin doktorsavhandling har överstelöjtnant Anders Ekholm studerat israelernas högflexibla operationskonst och skapat ett unikt kontaktnät av ledande officerare inom den israeliska försvarsmakten. Det har påverkat hans syn på svensk försvarsförmåga, men också gjort honom till en efterfrågad expert i media på konflikten i Mellanöstern.

Linda Sundgren

Senaste året har Anders Ekholm blivit känd för allmänheten som en av de främsta experterna på den pågående konflikten i Mellanöstern. Gång på gång bjuds han in till mediala sammanhang för att dela med sig av sina kunskaper om det som sker mellan de stridande parterna. Första samtalet kom fyra dagar efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023. Då var det TV4:s eftermiddagsprogram ”Efter fem” som ville ha med honom i programmet. Sedan den första kvällen i tv-studion har Anders Ekholm deltagit i alltifrån nyhetssändningar till tidningsintervjuer och poddar. Han plockar fram ett dokument ur portföljen bestående av hophäftade A 4-sidor med tätskrivna rader. 

– Min fru tycker att det här är lite roligt så hon har loggat alla gånger jag medverkat i media, säger han och bläddrar bland pappren.

Liknande läsning:

– Över 150 gånger har det blivit hittills. Först blev jag väldigt förvånad när de hörde av sig, men snart trillade polletten ner och jag insåg att det kanske inte är så många som kan det här ur mitt perspektiv och framför allt inte som har de kontakter jag har.    

Anders Ekholms nära relation till Mellanöstern inleddes 2020 när han började sin doktorandtjänst vid krigsvetenskapliga institutionen på Försvarshögskolan i Stockholm. Under arbetets gång har han byggt upp ett brett kontaktnät av högt uppsatta israeliska militärer för att försöka förstå de mekanismer och principer som styr landets försvars- och krigsorganisation. 

– Mina kontakter består nästan uteslutande av generaler och de svarar oftast gärna på mina frågor. Men det är inte okomplicerat. Å ena sidan är de extremt öppna, å andra sidan extremt patriotiska och det måste jag hela tiden ha i åtanke. Hittills har jag inte uppfattat att någon försökt missleda mig, men jag är mycket vaksam på sådana tendenser. 

Hittills har jag inte uppfattat att någon försökt missleda mig, men jag är mycket vaksam på sådana tendenser.

Anders Ekholm inledde sin militära karriär 1994 som värnpliktig vid P 10 i Strängnäs, den ort där han också är uppvuxen. När förbandet lades ner 2005 förflyttades han till Ledningsregementet i Enköping och har sedan dess haft en rad olika befattningar. Han också genomfört flera utbildningar inom Försvarsmakten och redan under Arméns övergångsutbildning 2000 väcktes intresset för israelisk krigföring. 

– Jag har gått de skolor vi har för en svensk arméofficer, och med tilltagande irritation har jag tänkt att: varför tittar vi inte mer på Israel? Det finns många likheter mellan Sverige och Israel utöver totalförsvar och värnplikt och jag menar att vi kan lära oss mycket av dem. 

På ett övergripande plan handlar Anders Ekholms avhandling om operationskonst, men mer specifikt tittar han på strategiskt och operativt djup. Han säger att när västvärlden talar om militärt djup handlar det nästan uteslutande om linjära djup – alltså framåt eller bakåt. Det beskrivs i termer av geografiska buffertzoner och stora förbandsmassor som kan avskräcka eller absorbera en motståndare. Men ett litet land som Israel, med en yta dubbelt så stor som Östergötlands och en befolkning på tio miljoner, saknar de fysiska förutsättningar som krävs för ett effektivt linjärt djup.  

– Men uppenbarligen har de ändå ett track record och har klarat sig genom upprepade konflikter, tidigare likväl som nu. Det har de gjort genom att skapa en annan form av djup som jag valt att kalla för ett cirkulärt djup, säger Anders Ekholm. 

AndersEkholm01

Två av Försvarshög­skolans främsta medieprofiler under senare år – Joakim Paasikivi, ­numera pensionerad överste­löjtnant, och Anders Ekholm – stöter på ­varandra i FHS lokaler.

Foto: Filip Erlind

Han beskriver det cirkulära djupet med en modell eller en funktion bestående av tre delar: projicera, manövrera och absorbera. Modellen ska stimulera till kreativ användning av till buds stående medel i kontrast till hur och med vad traditionen anger att verksamheten ska bedrivas. Premissen är att inte försöka passa in ett scenario i en på förhand bestämd ram eller idealmodell, utan att vara extremt flexibel för att kunna anpassa sig efter händelseutvecklingen och motståndarens agerande. 

– Israelernas operationer börjar alltid med att de transformerar sig själva och de ändrar sitt beteende innan de ens överväger att ge sig på en motståndare. De drivs också starkt av att aldrig upprepa sig, framför allt inte om det varit en lyckad operation. Upprepningar är ett stort no no, säger Anders Ekholm och fortsätter: 

– Israelerna är framgångsrika i sin operationskonst, men det är ett mycket krävande sätt att agera som fodrar enorm kreativitet och flexibilitet. Konstant rörelse och självtransformation är mycket jobbigare än att sitta nöjd och betrakta sin skapelse. 

Han berättar att israelernas syn på operationskonst också avspeglar sig i deras utbildning till generalsnivå. 

– De utbildar inte någon, de lär deltagarna att utbilda sig själva. Det gör man genom att försätta dem i olika situationer där de måste hitta nya vägar som ofta går utanför doktrinen och paradigmet. 

De drivs också starkt av att aldrig upprepa sig, framför allt inte om det varit en lyckad operation.

Hittills har Anders Ekholm besökt Israel fem gånger under arbetet med avhandlingen för att samla material. Framför allt genom intervjuer, men också via rundresor för att förstå landets geografiska förutsättningar i den militära kontexten. Han berättar att de möten han haft med israeliska officerare har gett honom en förståelse för deras sätt att kriga och tänka, men också gjort honom uppmärksam på kulturella skillnader mellan svenskar och israeler. 

– Jämfört med oss är israelerna mycket mer rakt på sak. Man behöver inte tycka likadant som dem, men man förväntas alltid ha en åsikt. Jag har många gånger fått repliker som ’Sluta nu, du behöver inte vara så himla trevlig och snäll. Säg vad du tycker i stället’. 

Det är något som också har påverkat hans forskning. 

– Nu generaliserar jag grovt, men om jag försöker intervjua en israelisk general så kommer personen i fråga att tröttna jättefort om jag försöker följa en intervjuguide som jag noggrant övervägt och förberett innan. De vill ha frihet, dialog och diskussion, och jag talar av erfarenhet. Jag körde i diket flera gånger innan jag förstod att jag måste lägga min intervjuguide åt sidan och låta dialogen styra samtalet.

Genom sina framträdanden i offentligheten har Anders Ekholm blivit ett bekant ansikte för många, och han berättar att han ibland blir stoppad på gatan av människor som berömmer hans pedagogiska förmåga att beskriva konflikten i Mellanöstern. Men läget i regionen är extremt känsligt och det är inte alla som uppskattar hans uttalanden. 

– Den första som ringde och skällde ut mig var en man som sannolikt hade ursprung i regionen, det kunde anas på brytningen. Han började samtalet i sansad ton, men så slog han plötsligt om och blev väldigt otrevlig och hotfull. Det var ganska omskakande och efter det tog vi bort mitt telefonnummer som tidigare legat helt öppet på FHS hemsida. 

Trots ett starkt engagemang i arbetet, säger Anders Ekholm att han alltid varit noga med att sätta familjen främst. Han och hustrun Maria Ekholm har hängt ihop sedan gymnasiet och bor tillsammans i ett hus på landet, granne med Anders gamla grundskola. Det är också här han hittar tid för avkoppling och återhämtning.   

– Senaste gången vi var ute med motorbåten var en av de där extremt varma höstdagarna. Vi släppte i ankaret och sedan låg vi bara där och lyssnade till klucket från vattnet. Det var otroligt avkopplande. Annars är jag ganska rastlös av mig och gillar att snickra på huset och meka. Jag har också börjat jaga och spela golf igen efter nästan 20 års uppehåll. 

AndersEkholm07

Den silverfärgade plutan är den gåva som som israeliska officerare får efter avslutad generalskurs.

Foto: Filip Erlind

Hittills har Anders Ekholm fått tre av avhandlingens artiklar publicerade i vetenskapliga, sakkunniggranskade tidskrifter, och den fjärde och sista artikeln är inlämnad för granskning. Nu tillbringar han den mesta tiden hemma vid datorn i Strängnäs för att justera och slutligen utforma den så kallade kappan, det ramverk som binder ihop hela arbetet. Efter snart fem års forskning är hans slutsats att svensk försvarsmakt har mycket att lära av israelerna inom området operationskonst. 

– Jag säger inte att vi ska kasta det vi har, men det vore bra om vi övervägde att ta till oss det cirkulära förhållningssättet också. Att följa doktriner och reglementen är bra, det gör att vi kan agera reflexmässigt och bli livsfarliga blixtsnabbt, men det gör oss samtidigt väldigt förutsägbara och därmed sårbara. Som kollegorna i Israel säger, fienden läser ju också din doktrin. 

Om allt går som planerat kommer Anders Ekholm att lägga fram sin avhandling för disputation våren 2025. Därefter hoppas han få möjlighet att fortsätta sin karriär på Försvarshögskolan. 

– Jag har precis skickat in min ansökan till chefsurvalsgruppen för att bli skärskådad på den nivån. Kanske kan jag också få en indikation på det reella värdet av att snart vara disputerad officer i en officerskår under akademisering. 

Fakta

Anders Ekholm

Ålder: Fyller 50 år i mars nästa år.

Familj: Hustrun Maria samt sönerna Lukas, 22, Jakob, 20, och Oskar, 16. Äldste sonen är specialist-officer vid Livgardet. 

Bor: Hus på landet
i Strängnäs.

Intressen: Golf (strax under fem i handikapp ”i alla fall en bra dag”), slalom, vara på sjön, jaga, snickra och meka med motorer. ”Vulkan-nörd” som bland annat bestigit den aktiva vulkanen Etna på Sicilien.

Karriär i urval:
1994: Värnplikt, vid P 10 i Strängnäs.

1999: Utlandstjänst i Kosovo (Swerap/KS01).

1996–1998:
Officershögskolan.

2005–2010: Olika befattningar på Ledningsregementet.

2010–2011: Stabs-
utbildning.

2016–2018: Högre stabsutbildning.

2020–: Doktorandtjänstgöring vid Försvarshögskolan.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Att bygga rymdförmåga handlar om att arbeta multidomänt med fokus på land, hav, luft och cybermiljö. Uppbyggnadstakten har skyndats på och präglas av den snabba teknikutvecklingens möjligheter och nya hot. Det säger Försvarsmaktens rymdchef flottiljamiral Anders Sundeman.

Maria Widehed
Anders Sundeman tillträdde som Försvarsmaktens nya rymdchef i september 2025.

Foto: Försvarsmakten

Du tillträdde som Försvarsmaktens rymdchef i september 2025 och X exploderade när det tillkännagavs att du blivit flygvapnets första amiral. En marin grad på en flygvapenbefattning, kan man göra så?

– Ja, det är häftigt. Och i grunden är jag sjöofficer, så både att det heter rymdskepp och rymdamiral är ju egentligen väldigt passande.

För Försvarsmaktens första rymdchef, Ella Carlsson, väcktes passionen för rymden när hon som barn såg Star Wars. Hur har det varit för dig?

– Helt annorlunda. Min karriärväg inom Försvarsmakten har varit klassisk – från olika befattningar på ytstridsfartyg inom marinen till Högkvarteret där jag har arbetat med säkerhetspolitik, internationella frågor och Försvarsmaktens IT- organisation och ledningssystem. Mitt senaste jobb var som ställföreträdande ledningssystemchef i Försvarsmakten, så jag har jobbat mycket med IT och cyberområdet.

– Jag har flera kollegor här på rymdavdelningen som är väldigt nischade och kan allt om olika science fiction-serier, men min relation till rymden var nog mer som för de flesta: jag har tyckt att det är något fascinerande och kittlande med rymdens oändlighet. Att ha det som jobb innebär däremot för mig ett konkret arbete för att skapa en förmåga som Försvarsmakten behöver.

Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt.

Varför är rymddomänen viktig?

– En del handlar om att rymddomänen är avgörande för en mängd samhällstjänster. När jag tog bilen upp här till jobbet i morse så knappade jag in min arbetsplats för att se vad som händer i trafiken. Navigering, som det handlar om i det här fallet, är en rymdtjänst.

– I Försvarsmakten kan vi också använda rymden för att navigera och skicka stora mängder data. Men framför allt behöver vi en god lägesuppfattning och realtidsövervakning samt underrättelser i vårt operationsområde, och det området har blivit större inte minst i och med vårt Natomedlemskap. Försvarsmakten använder också rymdförmåga till långräckviddiga vapensystem för att förse dem med måldata, då är sensorer placerade i rymden en väldig tillgång. Våra vapensystem har allt längre räckvidd, precis som motståndarens har, så vi behöver se allt längre.

Men rymddomänen handlar om mer än satelliter?

– Ja, vi pratar ibland om ett rymdsegment, ett länksegment och ett marksegment. Satelliter är en del av rymdsegmentet. Vi behöver också stationer på marken och transmission däremellan. Alla delar är lika viktiga.

Vad arbetar ni med på rymdavdelningen?

– Vårt huvudfokus ligger på inköpet av egna spanings- och övervakningssatelliter som tidigarelagts. Exakta datum är inte klara än, men redan under året så kommer de första att sändas upp. Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt. Med det kommer massor av frågor: hur ser en organisation som hanterar det här ut? Var är den placerad? Hur jobbar den här delen kopplat till alla andra delar i Försvarsmakten?

Och så lägger ni mycket tid på att upprätthålla en gemensam rymdlägesbild. Varför då?

– Att Försvarsmakten upprätthåller en gemensam rymdlägesbild är kritiskt av flera skäl. Både Försvarsmakten och samhället i stort är väldigt beroende av de satelliter som finns i omloppsbana, och om dessa satelliter skulle angripas skulle det kunna innebära stora konsekvenser. Utöver detta är en rymdlägesbild särskilt viktig nu när Försvarsmakten får egna satelliter i omloppsbana, då dessa kan utgöra mål för en motståndare både under en regelrätt konflikt och för hybridkrigföring. Tack vare rymdlägesbilden kan vi ha kontroll på allt som rör sig i närheten av både våra egna och våra allierades satelliter, men även ha kontroll på en motståndares satelliter. Det sistnämnda är något som även är viktigt för de andra domänerna och stridskrafterna att ta del av, då det till exempel kan röra sig om att de inte vill göra vissa saker ute i det öppna om de vet att en viss spaningssatellit passerar över dem just då.

Hur ser hotbilden ut vad gäller kritisk rymdinfrastruktur? Vad krävs för att försvara den?

– Det handlar både om cyberattacker, elektronisk krigföring som riktas mot länkar och signaler samt om rent fysisk påverkan. Det finns tydliga hot mot alla våra delar, och alla måste kunna försvaras. Hotet mot markstationer handlar om klassisk bekämpning i markdomänen, medan det i rymden är en annan dynamik. Vi försöker göra våra delar så robusta som möjligt, men en del av skyddet handlar också om kvantitet – att inte bara ha en utan ett antal. Där handlar mycket om att lägga ett rymdpussel tillsammans med våra allierade.

– Det som färgar domänen generellt är den enormt snabba tekniska utvecklingen. Dels för att det kommer nya, mycket bättre, produkter hela tiden. Men också för att de blir billigare. Investering i egna rymdresurser har blivit möjligt på ett helt annat sätt och skapar en ny hotbild. Historiskt har rymdarenan bara varit något för stormakterna, så den här förskjutningen är väldigt tydlig.

Men Sverige har idag inga satelliter för offensiv krigföring?

– Nej, jag får frågor om det vi kanske kan kalla ”rymdkriget” och själva konflikten i rymddomänen. Det finns länder som redan idag har satelliter i omloppsbana med olika offensiva förmågor. Vi tittar på hur området utvecklas och vad som kan krävas, men det är inte en förmåga vi håller på att producera nu.

Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år.

För tre år sedan blev rymd en egen avdelning inom flygvapnet. Vilka kompetenser finns hos er idag?

– Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år. Vi lägger rälsen samtidigt som vi kör framåt och på gott och ont har vi inget arv att förhålla oss till. Kompetensmässigt är det viktigt att vi har en blandning. Jag har dels anställda som har doktorerat i olika nischer av rymd, som inom rymdplasma, de har ofta civil rymdbakgrund. Jag har också några andra civila kompetenser, sedan har jag officerare och specialistofficerare. Jag behöver dem som är djupt kunniga inom rymden, men jag behöver också dem som kommer med kunskap om Försvarsmakten, likt mig själv. Jag kämpar fortfarande med att komma ihåg ordningsföljden på planeterna i vårt solsystem, å andra sidan kan jag dra nytta av mitt arbete med IT och cyber, där jag har med mig erfarenheter från att jobba inom områden med väldigt snabb utveckling

Vilken roll spelar rymddomänen för områden som Arktis, Östersjön och Natos nordöstra flank?

– Arktis illustrerar verkligen en av styrkorna med just rymdbaserade sensorer när det gäller spaning och övervakning. Det är ju väldigt svårt att övervaka för det är geografiskt väldigt stort, kallt och glesbefolkat. Men i rymden roterar de flesta spaningssatelliterna runt jorden i vad som brukar kallas polär bana – en bana via Nordpolen och Sydpolen – vilket betyder att det är jättegynnsamt att just nyttja rymdbaserade sensorer för att spana och övervaka ett område som Arktis. I en global kontext så är det ju också därför Sveriges positionering är viktig vad gäller placering av markstationer nära polerna.

– Vi är en viktig del i Natos kollektiva förmåga vad gäller dessa områden. Rymddomänen är viktig för att ha full förmågebredd med allt från att kunna bedriva markoperationer, sjöoperationer och luftoperationer. Det är också så att på marken har vi våra grannländer, geografin är fast. Men i rymden är alla grannar med alla, där är allianser viktiga.

Arbetet med att Försvarsmaktens rymdförmåga ska vara fullt etablerad snabbas på. Vad har vi att vänta framöver?

– Rymd kommer att bli en naturlig del av all verksamhet, men vi kommer inte inom ett par år att se rymd som en egen försvarsgren. Däremot kommer de som jobbar med rymd att vara spridda på ett annat sätt och det kommer att finnas soldatpositioner i den här strukturen.

– Den tekniska utvecklingen går väldigt fort. Med artificiell intelligens kan satelliten exempelvis bli så smart att den kan välja ut ett fåtal bilder när den kommunicerar med en markstation – här är datamängd och tid viktiga faktorer. Sverige har en innovativ industri och här är det verkligen viktigt att tillgodogöra sig utveckling som inte primärt hade identifierat sig som militär. Framför oss har vi också svensk möjlighet att sända upp raketer med satelliter, det står beskrivet i rymdstrategin och är ett område där Försvarsmakten är med till del. Det är SSC Space som driver arbetet och vi kravställer Försvarsmaktens behov.

Berätta något som få vet om rymddomänen.

– Rymden är oändlig, men när vi talar om den så är den ändå mycket närmare än man kanske tror. En av mina duktiga rymdexperter sa till mig en gång att om vi tänker att vi krymper jorden till en fotboll så befinner sig merparten av de satelliter som cirkulerar runt jorden bara en centimeter ifrån fotbollen.

 

Fakta

Tidigarelagd uppbyggnad av Försvarsmaktens rymdverksamhet

Under 2026 kommer svenska satelliter att stärka Sveriges förmåga i rymddomänen. Den 12 januari meddelade regeringen att de satsar 1,3 miljarder kronor på utökad rymdförmåga. Satsningen omfattar bland annat anskaffning av flera satelliter för spaning och övervakning.

Anskaffningen innebär att ytterligare 1,3 miljarder kronor tillförs den rymdmiljard som beslutades av regeringen 2024.

Försvarsmakten hade tidigare som mål att ha egna operativa satelliter 2030. Men redan i år kommer nu alltså de första av ett tiotal svenska satelliter att levereras till myndigheten och leverans väntas pågå fram till 2028.

Ur arkivet: