I november förra året tog Sverige över befälet för den multinationella specialförbandsinsatsen Task Force Takuba i Mali. En insats under Frankrike som varit en del av deras största insats utomlands, Operation Barkhane, med syftet att bekämpa väpnade terroristgrupper i Sahelregionen. Specialförbandens uppdrag har varit att utbilda, stödja och följa med maliska partnerförband under operation, vilket flera gånger visat sig vara både farligt och utmanande i den komplexa miljö som Mali befinner sig i.
I april förra året skadades två svenska soldater lindrigt i samband med att fordonet de färdades i körde på en vägbomb (Improvised Explosive Device, IED) i östra Mali. I slutet av januari i år utsattes militärbasen i Gao i östra Mali för en granatattack där en fransk soldat stupade och flera andra skadades. Ytterligare en attack skedde mot militärbasen i Ménaka dagen därpå.
Under det senaste året har två militärkupper ägt rum, landet är inne på sin tredje president – en juntaledare – och sin femte regering. Juntaledaren, som inte velat gå till demokratiska val, har dessutom vänt sig till det ryska privata militärföretaget Wagnergruppen för stöd. I januari beordrade juntan Danmark att ta hem sina soldater som bjudits in inom ramen för Takuba, och dagar senare fick Frankrikes ambassadör i Mali 72 timmar på sig att lämna landet. För Frankrike blev det droppen och landet beslutade i februari att dra ut alla sina militärenheter ur Mali.
– Under vår tid i Mali har det också varit en statskupp i grannlandet Burkina Faso. Samtidigt sprider sig jihadismen som en cancer i regionen som ett seriöst problem för alla ömtåliga och bräckliga nationer där. Det är en stökig situation, säger den svenska översten Peter, som egentligen heter något annat.
Med anledning av operationssäkerheten för specialförbanden vill Försvarsmakten hålla hans identitet hemlig, liksom alla uppgifter rörande förbandets personal, uppgifter och arbetsmetoder.
Peter tog över chefsrollen för Task Force Takuba i november förra året och berättar om en intensiv händelseutveckling bara under hans fyra månader i Mali.
– Vi har ofta varit i strid, med alla medel. Det är situationer som handlar om liv och död och jag är glad att vi under min tid fått hem alla hela och rena, med goda resultat för våra operationer, säger han.
Liknande läsning:
Specialförbandens operationer avslutades formellt den 15 februari. De har bestått av så kallade trippel-A-operationer (advice, assist och accompany) där målet varit att höja tre partnerförbands förmåga att på kompanis storlek självständigt kunna operera mot terroristgrupper i regionen, utan stöd från Task Force Takuba.
– Vi var på god väg och hann i stort sett genomföra detta när beskedet kom att vi skulle avveckla. Vi hann även trycka bort en av terroristgrupperna från vårt område, vilket regionalt var en ganska bra framgång, säger Peter.
Det är främst terroristgruppen JNIM, med Al-Qaeda-anknytningar, och ISGS, en IS-grupp i Sahararegionen som utgjort det största hotet mot specialförbanden och som är också är det största hotet mot säkerheten i landet i stort.
– Terroristgrupperna har olika modus och bekämpar även varandra internt. Några är bra på att tillverka och placera ut IED:er och skjuta indirekt eld, använda sig av granatkastare eller skjuta raketer. De har varit ett stort hot mot våra camper. De har väldigt god lokalkännedom och kan röra sig snabbt över stora ytor med motorcyklar och pickuper, men har inga avancerade vapen, säger Peter.
Ovanpå detta finns också andra grupperingar i landet som kallas för SAG-grupper (Signatory Armed Groups). Det är beväpnade grupperingar som gått med på fredsavtalet, men som ibland agerar med dolda motiv och där det finns etniska och ekonomiska kopplingar som familjeallianser och smugglingsmotiv, som gör konflikten ännu mer komplex.
I och med att Frankrike och Task Force Takuba nu lämnat Mali kan hotet komma att öka från terroristgrupperna då de får friare spelrum att skapa så kallade ”safe havens”, fristäder, för att återhämta sig, vara trygga och tillväxa ännu mer, enligt Peter.
– De kommer kunna sprida sina budskap över befolkningen och skaffa sig inflytande i regionen. I sina safe havens ser man till att stjäla boskap och vi har även sett att man etniskt rensat hela byar på folk, säger han.
Även den ryska Wagnergruppen har tillsammans med maliska trupper så sent som i slutet på mars anklagats av Human Rights Watch för att ha dödat omkring 300 civila i den centrala regionen Mopti. Ryssland har inte bekräftat Wagnergruppens närvaro i Mali, men enligt Försvarsmakten rör det sig om cirka 800 personer från Wagnergruppen i landet.
Öppna flygspårningsdata har även kunnat registrera flygplan i Mali som tillhör det ryska flygvapnet och som tidigare varit kontrakterade för Wagnergruppen. Bland annat ska de ha använts för att transportera personal till andra afrikanska länder som Sudan. Satellitbilder på militärbaser i regionen Segoú, söder om Mopti, samt bilder på franska Barkhanes gamla bas i Timbuktu i norr, bekräftar gruppens närvaro i Mali, enligt Center for Strategic and International Studies (CSIS).
» De har väldigt god lokalkännedom och kan röra sig snabbt över stora ytor med motorcykel-pickuper, men har inga avancerade vapen. «
I utbyte mot att utbilda maliska säkerhetsstyrkor och försvara maliska politiska ledare, ska Ryssland givits möjlighet att utvinna ur gruvor i landet, enligt uppgifter till det amerikanska institutet Modern War Institute (MWI) vid militärakademin West Point. Ryssland har således nationella intressen i såväl Mali som i hela regionen, där landet nu riktar in sig på att bli en politisk, militär och ekonomisk stormakt, enligt flera bedömare.
Brigadgeneral Anders Löfberg är chef för specialförbandsledningen vid Försvarsmaktens högkvarter i Stockholm. Även han anser att det bestämt finns intressen för Ryssland i Afrika, och att Ryssland agerar genom bland annat Wagnergruppen där.
– Min bedömning är att Wagnergruppen kommer att hålla sig på behörigt avstånd från all västeurpeisk personal. De kommer inte att söka konfrontation eller strid, då kommer de att råka riktigt illa ut, säger Anders Löfberg.
Han konstaterar att utmaningarna som Mali redan har säkerhetsmässigt, fortsatt kommer att finnas kvar efter att de internationella insatserna lämnat landet.
– Jag ser inte att ryska legosoldater skulle förändra den situationen långsiktigt. Tyvärr tror jag att säkerhetsläget kan bli värre eftersom det inte finns ett stabilt förtroende för ledningen i Bamako, säger Anders Löfberg.
Anders Löfberg
För de övriga insatserna som nu är kvar i Mali – som FN-insatsen Minusma och Europas tränings- och utbildningsinsats EUTM – kan den förändrade situationen även innebära en risk för ett för ytterligare försämrat säkerhetspolitiskt läge, enligt Peter.
– Det blir mindre tryck på motståndaren, den får större möjlighet att röra sig fritt i regionen och utsätta både FN och EUTM-camper för mer attacker än vad som hittills varit möjligt. Det kan bli en ökad hotbild, men det är spekulationer, säger han.
Det är också sorgligt att den maliska juntan vänder sig till en rysk privat aktör, inte minst för den maliska befolkningen, anser Peter, även om han säger att han står bakom det franska beslutet att dra sig ut. Förutom den komplexa hotbilden säger Peter att själva operationsmiljön har varit en av de största utmaningarna för specialförbanden.
– Ménaka som varit vår huvudbas ligger snudd på mitt i öknen med 20 mil till närmaste asfalterade väg där vi baserat helikoptrar, ledningsplats och annat. Att få dit, drifta, vidmakthålla och tillväxa samtidigt som att hålla en tillräcklig skyddsnivå när vi varit utsatta för raketbeskjutning har varit en utmaning, säger han.
Att jobba tillsammans med tio andra nationer i en
multinationell insats beskriver han som stimulerande, även om han anser att underrättelsedelning mellan länder alltid är en svår fråga.
– Vi har alla olika militärkulturer vilket vi varit öppna med och jobbat utifrån en approach med självinsikt och att kunna kompromissa. Vi har sett det som en styrka. Fransmännen har jobbat hårt för att underlätta underrättelsedelning med översättningar av franska rapporter, säger Peter.
Vad tar du med dig från din tid som chef för specialförbanden i Mali?
– Personligen känner jag stolthet och glädje över att ha fått vara med och fått erfarenheter och möjligheter att nå framgång i en komplex miljö. Jag har också fått en förnyad bekräftelse på att specialförbanden håller mycket hög klass, vilket är glädjande men ingen nyhet.
Han ser det som uppfriskande att ha jobbat i en multinationell miljö där europeiska länder tillsammans har sett till att insatsen fungerat utan stöd eller ledning från Nato eller USA.
Sverige har genom Task Force Takuba visat sig vara en trovärdig partner till Frankrike, menar han, och säger att samarbetet stärkts på såväl individ- som organisatorisk nivå.
– Detta ska vi nu se till att vidmakthålla. Jag tror att vi kommer ha nytta som europeiska specialförband och europeisk försvarsmakt under lång tid framöver, där detta kommer att ses som ett förgångsexempel.
FAKTA
Task Force Takuba
Task Force Takuba har ingått i den bredare insatsen Operation Barkhane som varit inriktad på att bekämpa väpnade terroristgrupper i Sahelregionen. Det svenska bidraget har bestått av cirka 150 personer och innefattat en helikopterstyrka, specialförbandsoperatörer, personal från specialförbandens stödförband samt en jägarpluton. 15 svenskar är fortsatt kvar i Gao i Mali för att sköta hemtransporter av materiel.
Källa: Försvarsmakten.
