»Task Force Takuba kommer ses som ett föregångsexempel«

Svenska översten ”Peter” har lett Task Force Takubas specialförband i strid mot jihadister i Mali, i situationer om liv och död. Det svenska truppbidraget till insatsen avslutades nyligen helt enligt plan. ”Vi kommer som europeisk försvarsmakt att ha nytt­a av denna insats under lång tid framöver”, säger Peter.

Foto: EMA/Franska försvarsmaktens högkvarter

I november förra året tog Sverige över befälet för den multinationella specialförbandsinsatsen Task Force Takuba i Mali. En insats under Frankrike som varit en del av deras största insats utomlands, Operation Barkhane, med syftet att bekämpa väpnade terroristgrupper i Sahelregionen. Specialförbandens uppdrag har varit att utbilda, stödja och följa med maliska partnerförband under operation, vilket flera gånger visat sig vara både farligt och utmanande i den komplexa miljö som Mali befinner sig i. 

I april förra året skadades två svenska soldater lindrigt i samband med att fordonet de färdades i körde på en vägbomb (Improvised Explosive Device, IED) i östra Mali. I slutet av januari i år utsattes militärbasen i Gao i östra Mali för en granatattack där en fransk soldat stupade och flera andra skadades. Ytterligare en attack skedde mot militärbasen i Ménaka dagen därpå. 

Under det senaste året har två militärkupper ägt rum, landet är inne på sin tredje president – en juntaledare – och sin femte regering. Juntaledaren, som inte velat gå till demokratiska val, har dessutom vänt sig till det ryska privata militärföretaget Wagnergruppen för stöd. I januari beordrade juntan Danmark att ta hem sina soldater som bjudits in inom ramen för Takuba, och dagar senare fick Frankrikes ambassadör i Mali 72 timmar på sig att lämna landet. För Frankrike blev det droppen och landet beslutade i februari att dra ut alla sina militärenheter ur Mali.

– Under vår tid i Mali har det också varit en statskupp i grannlandet Burkina Faso. Samtidigt sprider sig jihadismen som en cancer i regionen som ett seriöst problem för alla ömtåliga och bräckliga nationer där. Det är en stökig situation, säger den svenska översten Peter, som egentligen heter något annat. 

Med anledning av operationssäkerheten för specialförbanden vill Försvarsmakten hålla hans identitet hemlig, liksom alla uppgifter rörande förbandets personal, uppgifter och arbetsmetoder.

Peter tog över chefsrollen för Task Force Takuba i november förra året och berättar om en intensiv händelseutveckling bara under hans fyra månader i Mali.

– Vi har ofta varit i strid, med alla medel. Det är situationer som handlar om liv och död och jag är glad att vi under min tid fått hem alla hela och rena, med goda resultat för våra operationer, säger han. 

Specialförbandens operationer avslutades formellt den 15 februari. De har bestått av så kallade trippel-A-operationer (advice, assist och accompany) där målet varit att höja tre partnerförbands förmåga att på kompanis storlek självständigt kunna operera mot terroristgrupper i regionen, utan stöd från Task Force Takuba.

– Vi var på god väg och hann i stort sett genomföra detta när beskedet kom att vi skulle avveckla. Vi hann även trycka bort en av terroristgrupperna från vårt område, vilket regionalt var en ganska bra framgång, säger Peter.

Det är främst terroristgruppen JNIM, med Al-Qaeda-anknytningar, och ISGS, en IS-grupp i Sahararegionen som utgjort det största hotet mot specialförbanden och som är också är det största hotet mot säkerheten i landet i stort.

– Terroristgrupperna har olika modus och bekämpar även varandra internt. Några är bra på att tillverka och placera ut IED:er och skjuta indirekt eld, använda sig av granatkastare eller skjuta raketer. De har varit ett stort hot mot våra camper. De har väldigt god lokalkännedom och kan röra sig snabbt över stora ytor med motorcyklar och pickuper, men har inga avancerade vapen, säger Peter.

Ovanpå detta finns också andra grupperingar i landet som kallas för SAG-grupper (Signatory Armed Groups). Det är beväpnade grupperingar som gått med på fredsavtalet, men som ibland agerar med dolda motiv och där det finns etniska och ekonomiska kopplingar som familjeallianser och smugglingsmotiv, som gör konflikten ännu mer komplex. 

I och med att Frankrike och Task Force Takuba nu lämnat Mali kan hotet komma att öka från terroristgrupperna då de får friare spelrum att skapa så kallade ”safe havens”, fristäder, för att återhämta sig, vara trygga och tillväxa ännu mer, enligt Peter.

– De kommer kunna sprida sina budskap över befolkningen och skaffa sig inflytande i regionen. I sina safe havens ser man till att stjäla boskap och vi har även sett att man etniskt rensat hela byar på folk, säger han. 

Även den ryska Wagnergruppen har tillsammans med maliska trupper så sent som i slutet på mars anklagats av Human Rights Watch för att ha dödat omkring 300 civila i den centrala regionen Mopti. Ryssland har inte bekräftat Wagnergruppens närvaro i Mali, men enligt Försvarsmakten rör det sig om cirka 800 personer från Wagnergruppen i landet.

Öppna flygspårningsdata har även kunnat registrera flygplan i Mali som tillhör det ryska flygvapnet och som tidigare varit kontrakterade för Wagnergruppen. Bland annat ska de ha använts för att transportera personal till andra afrikanska länder som Sudan.  Satellitbilder på militärbaser i regionen Segoú, söder om Mopti, samt bilder på franska Barkhanes gamla bas i Timbuktu i norr, bekräftar gruppens närvaro i Mali, enligt Center for Strategic and International Studies (CSIS). 

» De har väldigt god lokalkännedom och kan röra sig snabbt över stora ytor med motorcykel-pickuper, men har inga avancerade vapen. «

I utbyte mot att utbilda maliska säkerhetsstyrkor och försvara maliska politiska ledare, ska Ryssland givits möjlighet att utvinna ur gruvor i landet, enligt uppgifter till det amerikanska institutet Modern War Institute (MWI) vid militärakademin West Point. Ryssland har således nationella intressen i såväl Mali som i hela regionen, där landet nu riktar in sig på att bli en politisk, militär och ekonomisk stormakt, enligt flera bedömare. 

Brigadgeneral Anders Löfberg är chef för specialförbandsledningen vid Försvarsmaktens högkvarter i Stockholm. Även han anser att det bestämt finns intressen för Ryssland i Afrika, och att Ryssland agerar genom bland annat Wagnergruppen där.

– Min bedömning är att Wagnergruppen kommer att hålla sig på behörigt avstånd från all västeurpeisk personal. De kommer inte att söka konfrontation eller strid, då kommer de att råka riktigt illa ut, säger Anders Löfberg.

Han konstaterar att utmaningarna som Mali redan har säkerhetsmässigt, fortsatt kommer att finnas kvar efter att de internationella insatserna lämnat landet.

– Jag ser inte att ryska legosoldater skulle förändra den situationen långsiktigt. Tyvärr tror jag att säkerhetsläget kan bli värre eftersom det inte finns ett stabilt förtroende för ledningen i Bamako, säger Anders Löfberg.

Anders_Löfberg kopiera
Anders Löfberg

För de övriga insatserna som nu är kvar i Mali – som FN-insatsen Minusma och Europas tränings- och utbildningsinsats EUTM – kan den förändrade situationen även innebära en risk för ett för ytterligare försämrat säkerhetspolitiskt läge, enligt Peter.

– Det blir mindre tryck på motståndaren, den får större möjlighet att röra sig fritt i regionen och utsätta både FN och EUTM-camper för mer attacker än vad som hittills varit möjligt. Det kan bli en ökad hotbild, men det är spekulationer, säger han.

Det är också sorgligt att den maliska juntan vänder sig till en rysk privat aktör, inte minst för den maliska befolkningen, anser Peter, även om han säger att han står bakom det franska beslutet att dra sig ut. Förutom den komplexa hotbilden säger Peter att själva operationsmiljön har varit en av de största utmaningarna för specialförbanden.

– Ménaka som varit vår huvudbas ligger snudd på mitt i öknen med 20 mil till närmaste asfalterade väg där vi baserat helikoptrar, ledningsplats och annat. Att få dit, drifta, vidmakthålla och tillväxa samtidigt som att hålla en tillräcklig skyddsnivå när vi varit utsatta för raketbeskjutning har varit en utmaning, säger han. 

Att jobba tillsammans med tio andra nationer i en
multinationell insats beskriver han som stimulerande, även om han anser att underrättelsedelning mellan länder alltid är en svår fråga.

– Vi har alla olika militärkulturer vilket vi varit öppna med och jobbat utifrån en approach med självinsikt och att kunna kompromissa. Vi har sett det som en styrka. Fransmännen har jobbat hårt för att underlätta underrättelsedelning med översättningar av franska rapporter, säger Peter. 

Vad tar du med dig från din tid som chef för specialförbanden i Mali?

– Personligen känner jag stolthet och glädje över att ha fått vara med och fått erfarenheter och möjligheter att nå framgång i en komplex miljö. Jag har också fått en förnyad bekräftelse på att specialförbanden håller mycket hög klass, vilket är glädjande men ingen nyhet. 

Han ser det som uppfriskande att ha jobbat i en multinationell miljö där europeiska länder tillsammans har sett till att insatsen fungerat utan stöd eller ledning från Nato eller USA.

Sverige har genom Task Force Takuba visat sig vara en trovärdig partner till Frankrike, menar han, och säger att samarbetet stärkts på såväl individ- som organisatorisk nivå. 

– Detta ska vi nu se till att vidmakthålla. Jag tror att vi kommer ha nytta som europeiska specialförband och europeisk försvarsmakt under lång tid framöver, där detta kommer att ses som ett förgångsexempel. 

FAKTA

Task Force Takuba

Task Force Takuba har ingått i den bredare insatsen Operation Barkhane som varit inriktad på att bekämpa väpnade terroristgrupper i Sahelregionen. Det svenska bidraget har bestått av cirka 150 personer och innefattat en helikopterstyrka, specialförbandsoperatörer, personal från specialförbandens stödförband samt en jägarpluton. 15 svenskar är fortsatt kvar i Gao i Mali för att sköta hemtransporter av materiel.

Källa: Försvarsmakten.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Försvarsmakten ordinerar acetylcystein vid akuta bullertrauman, men enligt en utredning saknas påvisbar effekt. Från den 1 december ska brustabletten därför inte längre ges i samband med bullerskador.

Försvarsmakten har sedan 2011 använt acetylcystein vid akuta bullerskador.

Sedan 2011 har Försvarsmakten rutinmässigt delat ut acetylcystein 200 milligram vid akuta bullerskador. Det trots att preparatet inte varit godkänt av Läkemedelsverket för sådan behandling. Nu visar en utredning i Försvarsmakten att det saknas vetenskapligt stöd för positiva effekter av acetylcystein vid bullerskador och den 1 december upphörde därför rutinen att gälla. Beslutet är fattat av Försvarsmaktens chefsläkare Markus Karumo. 

– För drygt tio år sedan kom rapporter som tydde på att acetylcystein kunde ha positiv effekt på bullerskador. Jag tror att Försvarsmakten ville ligga i framkant när de införde den rutinen. Men en genomgång av forskningsstudierna visar att det inte finns tillräckligt med vetenskapligt stöd för att fortsätta ordinationen, säger han. 

» Man kan få en kraftig allergisk reaktion som i värsta fall kan orsaka hjärtstopp. «

Utredningen påtalar också att det finns en liten risk för negativa effekter av acetylcystein.

– Man kan få en kraftig allergisk reaktion som i värsta fall kan orsaka hjärtstopp. Men det är ytterst ovanligt och vi känner inte till något fall av allvarlig reaktion av acetylcystein i Försvarsmakten, säger Markus Karumo.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Stödfunktionen för ovälkommet beteende på HR-centrum har saknat full bemanning. Enligt uppgift har vissa förband som sökt stöd från utredningsgruppen inte fått något svar.

Skyddsombud i Försvarsmakten har upplevt att det i perioder har varit svårt att nå stödfunktionen för ovälkommet beteende på HR-centrum.

Utredningsstöd ovälkommet beteende, UOB, är en funktion på Försvarsmaktens HR-centrum med utredare som har i uppdrag att ge vägledning, utredningsstöd och uppföljning. Funktionen ska alltid vara bemannad och marknadsförs på Försvarsmaktens intranät Emilia. Men under sommaren har det varit hög personalomsättning inom utredningsgruppen och enligt uppgifter till Officerstidningen har det sedan dess varit svårt att komma i kontakt med gruppen.

Kapten Stefan Nilsson är skyddsombud på stabsenheten på Militärhögskolan Halmstad och sökte utredningsgruppen upprepade gånger för några veckor sedan.

– Vi hade ett angeläget problem och sökte funktionen både via mejl och telefon, men fick inget svar. Till slut sökte vi kontakt med ett annat förband som hade en utredare som kunde ge oss stöd, säger han.

Enligt källor till Officerstidningen har nyanställda inte fått tillräckligt bra överlämningar från tidigare anställda och inte heller fått nödvändigt stöd eller utrustning för att kunna hålla samma servicegrad som den tidigare upparbetade personalen hade tillgång till. Skyddsombud inom myndigheten beskriver situationen som ohållbar och att det utifrån framstått som att UOB verkar ha varit helt obemannad i perioder.

» Vi jobbar för att bli fullt bemannade och rekryterar nu för att bemanna upp. «

Den bilden tillbakavisas av Åsa Sager, chef för arbetsgivarenheten, Försvarsmaktens HR-Centrum. Sager säger först att UOB svarat på samtliga ärenden som inkommit. En dag senare medger hon dock att UOB haft problem under hösten och att en del ärenden har tagit tid, i vissa fall upp till några veckor, samt att det är ett högt tryck på funktionen.

– Det stämmer att några har slutat och några har börjat, så ärenden kan ha fallit mellan stolarna, men det har aldrig saknats bemanning. Nyanställda har fått utbildning och introduktion, säger hon.

På frågan om personalomsättningen inom UOB svarar Åsa Sager att den inte varit högre än någon annanstans inom enheten samt att det generellt är stor rörlighet på HR-funktionen på myndigheten och att den största utmaningen är att hitta rätt kompetens.

– Det är alltid personal som slutar, det är inget konstigt. Om någon kompetens saknas någonstans så får någon annan på enheten gå in och stötta upp. Det har inte varit mer speciellt än så, säger hon och fortsätter:

– Vi behöver alltid bli snabbare och bättre på att ge stöd. Vi jobbar för att bli fullt bemannade och rekryterar nu för att bemanna upp.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

USA:s ställning som militär supermakt blir än tydligare när världens största försvarsindustrinationer jämförs. Men Kina har moderniserat kraftigt de senaste tio åren och fortsätter så. Den ryska produktionen av militärmateriel är alltjämt stark, men kriget i Ukraina har lett till enorma förluster och sanktioner kommer att försvåra en återuppbyggnad.

Dmitry Medvedev, vice ordförande i det ryska säkerhetsrådet och Rysslands tidigare president, besöker fordonstillverkaren Kurganmashzavod i Kurgan den 11 november 2022. Foto: Yekaterina Shtukina/Getty

I rapporten Defence Industrial Outlook har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, analyserat och jämfört försvarsindustrier hos världens största producenter av krigsmateriel. Den främsta militära stormakten – USA – är också det land med störst produktion av försvarsmateriel. Enligt data från fredsforskningsinstitutet Sipri återfanns 45 av de 100 största försvarsindustrierna i USA och landet sålde försvarsmateriel till ett värde av 306 miljarder dollar år 2020, då främst till den inhemska marknaden. Det kan jämföras med världens näst största försvarsmaterielproducent, Kina, som för två år sedan hade en försäljning motsvarande knappt 67 miljarder dollar. Alltså mindre än en fjärdedel av den amerikanska tillverkningen. Tredjeplatsen innehas av Storbritannien som 2020 sålde för 38,5 miljarder dollar. Samma år sålde Ryssland försvarsmateriel för 26,4 miljarder dollar, vilket gör landet till den fjärde största försvarsindustrinationen. Sverige kommer på en 13:e plats med 3,4 miljarder dollar. I FOI:s rapport förstärks bilden av USA som den dominerande militära supermakten, både utifrån landets gigantiska försvarsbudget och med hänsyn till den samlade försvarsindustrin. Samtidigt fortsätter tvåan Kina sin offensiva satsning på försvarsområdet och gapet till USA krymper stadigt. Om den trenden håller i sig kommer skillnaderna mellan de två giganterna att fortsätta minska under kommande år. 

– Den kinesiska försvarsindustrin har stärkts de senaste tio åren. Om de fortsätter att satsa som hittills, vilket allt tyder på att de tänker göra, kommer de att fortsätta närma sig USA, säger Per Olsson, forskare vid FOI och huvudförfattare till rapporten. 

Per_Olsson_porträtt_urklipp_foto_FOI
Per Olsson, forskare vid FOI.

Redan i dag är den kinesiska flottan numerärt överlägsen den amerikanska. USA är å sin sida angelägen att behålla avståndet till Kina och kommer därför att satsa ännu mer på försvaret framöver, enligt Per Olsson.

– Fast det behöver inte betyda att det amerikanska försvaret kommer att växa i storlek. Tillväxt är ett knepigt begrepp. Pengarna kommer nog snarare att gå till vidmakthållande av volymer och utveckling av tekniskt mer avancerad utrustning.

» Även om både USA och Kina måste anses vara supermakter är det bara USA som känner ett globalt ansvar. «

Per Olsson konstaterar att de militära stormaktsambitionerna är något som vare sig Kina eller USA förnekar, men det finns en tydlig skillnad mellan dem i hur de ser på sin roll på den världspolitiska arenan.

– Även om både USA och Kina måste anses vara supermakter är det bara USA som känner ett globalt ansvar. Kina har inte alls samma ambitioner och har hittills inte varit intresserat av att spela global fredsmäklare. USA måste i sin roll engagera sig i exempelvis kampen mot IS och stöd till Ukraina, Kina fokuserar på sitt närområde, säger han.

Ryssland tillverkar nästan all sin försvarsmateriel själv och 9 av världens 100 största försvarsindustrier ligger i Ryssland. Den ryska försvarsindustrin tillgodoser nästan hela det egna behovet av försvarsmateriel inklusive stridsflyg, stridsvagnar, ytstridsfartyg och atomdrivna ubåtar. Men den ryska produktionen är delvis beroende av komponenter och verktyg utifrån, vilket lett till problem på grund av de sanktioner som riktats mot landet sedan krigsutbrottet.

– Inte heller Kina har hittills varit villigt att sälja militära komponenter till Ryssland eftersom de inte vill ha ytterligare sanktioner mot sig själva. Tidigare har Ryssland också fått problem med motorer till sina fregatter eftersom de tillverkades i Ukraina, säger Per Olsson.

Till skillnad från Kina hade de ryska försvarsutgifterna saktat in redan före invasionen av Ukraina. Efter kriget kommer man att behöva återuppbygga sina materiellager samtidigt som nödvändig import, men också inkomstbringande export, kan komma att påverkas av omvärldens reaktioner på kriget och hur rysk materiel har presterat. Ryssland är världens näst största exportör av vapen och mellan 2017 och 2019 stod landet för 19 procent av den globala vapenexporten. Framför allt är det länder i Asien som köper rysk krigsmateriel med Kina och Indien som de största mottagarna. Men även detta kan vara på väg att förändras. För tio år sedan var Kina den näst största importören av krigsmateriel, i första hand från Ryssland. Efter en kraftig utbyggnad av den inhemska produktionen har Kina minskat sitt beroende av andra länder. Indien, som har världens tredje största militära utgifter, har en liten inhemsk försvarsindustri som är under uppbyggnad. I dag är majoriteten av de vapen och den materiel som används fortfarande importerad. Ryssland har länge varit deras främsta leverantör, men enligt Per Olsson blickar Indien numera allt oftare västerut.

– Indien är nog intresserat av att köpa mer från väst, vilket de redan börjat göra. Men det är inte så enkelt att bara byta leverantör eftersom man sitter fast i ryska vapensystem som har en viss kaliber och vissa reservdelar och indiska soldater är vana vid dessa system. Det tar tid att ställa om.

Föregående
Nästa

Till skillnad från Ryssland har Ukraina inte någon världsledande försvarsindustri. Men landet har ändå skaffat sig fördelar genom att utveckla spetskompetens inom specifika områden.

– De är framstående inom vissa nischer, som exempelvis sjömålsrobotar av typen Neptun. Det var två sådana robotar som sannolikt sänkte robotkryssaren Moskva i våras, säger Per Olsson.   

Det finns en tydlig koppling mellan storleken på ett lands försvarsindustri och försvarsbudget och dess militära förmåga, men sambandet är inte linjärt. Det är långt ifrån säkert att den med mest resurser går vinnande ur en konflikt. Per Olsson lyfter fram Ukraina som på pappret är militärt underlägset Ryssland, men som hittills ändå lyckats slå tillbaks mot den ryska invasionen.

– Oavsett vilket mått man använder så borde Ryssland ha klarat av det här bättre, men framgång beror på hur man använder sina resurser. Exempelvis räknade Ryssland med en enkel seger och satte därför in för lite manskap och gjorde en hel del operativt tveksamma val.

» Viljan hos den som blir angripen att försvara sin familj, by eller stad är förmodligen betydligt starkare. «

Även Rysslands tillgång på försvarsmateriel verkar ha varit överdriven, säger Per Olsson.

– I början av kriget uppgav många medier, även flera seriösa, att Ryssland hade 13.000 stridsvagnar. I själva verket rörde det sig om bara 3.000 i aktiv tjänst. De har ytterligare 6.000 i reserv varav endast 4.000 i hyfsat fungerande skick. Resten är i tveksamt tillstånd, där vissa står utan torn och rostar.

– Sedan handlar det om mjuka frågor, som stridsvilja och stridsmoral. Viljan hos den som blir angripen att försvara sin familj, by eller stad är förmodligen betydligt starkare jämfört med den som blir skickad över gränsen för att bekämpa ett broderfolk.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post