»Task Force Takuba kommer ses som ett föregångsexempel«

Svenska översten ”Peter” har lett Task Force Takubas specialförband i strid mot jihadister i Mali, i situationer om liv och död. Det svenska truppbidraget till insatsen avslutades nyligen helt enligt plan. ”Vi kommer som europeisk försvarsmakt att ha nytt­a av denna insats under lång tid framöver”, säger Peter.

Foto: EMA/Franska försvarsmaktens högkvarter

I november förra året tog Sverige över befälet för den multinationella specialförbandsinsatsen Task Force Takuba i Mali. En insats under Frankrike som varit en del av deras största insats utomlands, Operation Barkhane, med syftet att bekämpa väpnade terroristgrupper i Sahelregionen. Specialförbandens uppdrag har varit att utbilda, stödja och följa med maliska partnerförband under operation, vilket flera gånger visat sig vara både farligt och utmanande i den komplexa miljö som Mali befinner sig i. 

I april förra året skadades två svenska soldater lindrigt i samband med att fordonet de färdades i körde på en vägbomb (Improvised Explosive Device, IED) i östra Mali. I slutet av januari i år utsattes militärbasen i Gao i östra Mali för en granatattack där en fransk soldat stupade och flera andra skadades. Ytterligare en attack skedde mot militärbasen i Ménaka dagen därpå. 

Under det senaste året har två militärkupper ägt rum, landet är inne på sin tredje president – en juntaledare – och sin femte regering. Juntaledaren, som inte velat gå till demokratiska val, har dessutom vänt sig till det ryska privata militärföretaget Wagnergruppen för stöd. I januari beordrade juntan Danmark att ta hem sina soldater som bjudits in inom ramen för Takuba, och dagar senare fick Frankrikes ambassadör i Mali 72 timmar på sig att lämna landet. För Frankrike blev det droppen och landet beslutade i februari att dra ut alla sina militärenheter ur Mali.

– Under vår tid i Mali har det också varit en statskupp i grannlandet Burkina Faso. Samtidigt sprider sig jihadismen som en cancer i regionen som ett seriöst problem för alla ömtåliga och bräckliga nationer där. Det är en stökig situation, säger den svenska översten Peter, som egentligen heter något annat. 

Med anledning av operationssäkerheten för specialförbanden vill Försvarsmakten hålla hans identitet hemlig, liksom alla uppgifter rörande förbandets personal, uppgifter och arbetsmetoder.

Peter tog över chefsrollen för Task Force Takuba i november förra året och berättar om en intensiv händelseutveckling bara under hans fyra månader i Mali.

– Vi har ofta varit i strid, med alla medel. Det är situationer som handlar om liv och död och jag är glad att vi under min tid fått hem alla hela och rena, med goda resultat för våra operationer, säger han. 

Specialförbandens operationer avslutades formellt den 15 februari. De har bestått av så kallade trippel-A-operationer (advice, assist och accompany) där målet varit att höja tre partnerförbands förmåga att på kompanis storlek självständigt kunna operera mot terroristgrupper i regionen, utan stöd från Task Force Takuba.

– Vi var på god väg och hann i stort sett genomföra detta när beskedet kom att vi skulle avveckla. Vi hann även trycka bort en av terroristgrupperna från vårt område, vilket regionalt var en ganska bra framgång, säger Peter.

Det är främst terroristgruppen JNIM, med Al-Qaeda-anknytningar, och ISGS, en IS-grupp i Sahararegionen som utgjort det största hotet mot specialförbanden och som är också är det största hotet mot säkerheten i landet i stort.

– Terroristgrupperna har olika modus och bekämpar även varandra internt. Några är bra på att tillverka och placera ut IED:er och skjuta indirekt eld, använda sig av granatkastare eller skjuta raketer. De har varit ett stort hot mot våra camper. De har väldigt god lokalkännedom och kan röra sig snabbt över stora ytor med motorcyklar och pickuper, men har inga avancerade vapen, säger Peter.

Ovanpå detta finns också andra grupperingar i landet som kallas för SAG-grupper (Signatory Armed Groups). Det är beväpnade grupperingar som gått med på fredsavtalet, men som ibland agerar med dolda motiv och där det finns etniska och ekonomiska kopplingar som familjeallianser och smugglingsmotiv, som gör konflikten ännu mer komplex. 

I och med att Frankrike och Task Force Takuba nu lämnat Mali kan hotet komma att öka från terroristgrupperna då de får friare spelrum att skapa så kallade ”safe havens”, fristäder, för att återhämta sig, vara trygga och tillväxa ännu mer, enligt Peter.

– De kommer kunna sprida sina budskap över befolkningen och skaffa sig inflytande i regionen. I sina safe havens ser man till att stjäla boskap och vi har även sett att man etniskt rensat hela byar på folk, säger han. 

Även den ryska Wagnergruppen har tillsammans med maliska trupper så sent som i slutet på mars anklagats av Human Rights Watch för att ha dödat omkring 300 civila i den centrala regionen Mopti. Ryssland har inte bekräftat Wagnergruppens närvaro i Mali, men enligt Försvarsmakten rör det sig om cirka 800 personer från Wagnergruppen i landet.

Öppna flygspårningsdata har även kunnat registrera flygplan i Mali som tillhör det ryska flygvapnet och som tidigare varit kontrakterade för Wagnergruppen. Bland annat ska de ha använts för att transportera personal till andra afrikanska länder som Sudan.  Satellitbilder på militärbaser i regionen Segoú, söder om Mopti, samt bilder på franska Barkhanes gamla bas i Timbuktu i norr, bekräftar gruppens närvaro i Mali, enligt Center for Strategic and International Studies (CSIS). 

» De har väldigt god lokalkännedom och kan röra sig snabbt över stora ytor med motorcykel-pickuper, men har inga avancerade vapen. «

I utbyte mot att utbilda maliska säkerhetsstyrkor och försvara maliska politiska ledare, ska Ryssland givits möjlighet att utvinna ur gruvor i landet, enligt uppgifter till det amerikanska institutet Modern War Institute (MWI) vid militärakademin West Point. Ryssland har således nationella intressen i såväl Mali som i hela regionen, där landet nu riktar in sig på att bli en politisk, militär och ekonomisk stormakt, enligt flera bedömare. 

Brigadgeneral Anders Löfberg är chef för specialförbandsledningen vid Försvarsmaktens högkvarter i Stockholm. Även han anser att det bestämt finns intressen för Ryssland i Afrika, och att Ryssland agerar genom bland annat Wagnergruppen där.

– Min bedömning är att Wagnergruppen kommer att hålla sig på behörigt avstånd från all västeurpeisk personal. De kommer inte att söka konfrontation eller strid, då kommer de att råka riktigt illa ut, säger Anders Löfberg.

Han konstaterar att utmaningarna som Mali redan har säkerhetsmässigt, fortsatt kommer att finnas kvar efter att de internationella insatserna lämnat landet.

– Jag ser inte att ryska legosoldater skulle förändra den situationen långsiktigt. Tyvärr tror jag att säkerhetsläget kan bli värre eftersom det inte finns ett stabilt förtroende för ledningen i Bamako, säger Anders Löfberg.

Anders_Löfberg kopiera
Anders Löfberg

För de övriga insatserna som nu är kvar i Mali – som FN-insatsen Minusma och Europas tränings- och utbildningsinsats EUTM – kan den förändrade situationen även innebära en risk för ett för ytterligare försämrat säkerhetspolitiskt läge, enligt Peter.

– Det blir mindre tryck på motståndaren, den får större möjlighet att röra sig fritt i regionen och utsätta både FN och EUTM-camper för mer attacker än vad som hittills varit möjligt. Det kan bli en ökad hotbild, men det är spekulationer, säger han.

Det är också sorgligt att den maliska juntan vänder sig till en rysk privat aktör, inte minst för den maliska befolkningen, anser Peter, även om han säger att han står bakom det franska beslutet att dra sig ut. Förutom den komplexa hotbilden säger Peter att själva operationsmiljön har varit en av de största utmaningarna för specialförbanden.

– Ménaka som varit vår huvudbas ligger snudd på mitt i öknen med 20 mil till närmaste asfalterade väg där vi baserat helikoptrar, ledningsplats och annat. Att få dit, drifta, vidmakthålla och tillväxa samtidigt som att hålla en tillräcklig skyddsnivå när vi varit utsatta för raketbeskjutning har varit en utmaning, säger han. 

Att jobba tillsammans med tio andra nationer i en
multinationell insats beskriver han som stimulerande, även om han anser att underrättelsedelning mellan länder alltid är en svår fråga.

– Vi har alla olika militärkulturer vilket vi varit öppna med och jobbat utifrån en approach med självinsikt och att kunna kompromissa. Vi har sett det som en styrka. Fransmännen har jobbat hårt för att underlätta underrättelsedelning med översättningar av franska rapporter, säger Peter. 

Vad tar du med dig från din tid som chef för specialförbanden i Mali?

– Personligen känner jag stolthet och glädje över att ha fått vara med och fått erfarenheter och möjligheter att nå framgång i en komplex miljö. Jag har också fått en förnyad bekräftelse på att specialförbanden håller mycket hög klass, vilket är glädjande men ingen nyhet. 

Han ser det som uppfriskande att ha jobbat i en multinationell miljö där europeiska länder tillsammans har sett till att insatsen fungerat utan stöd eller ledning från Nato eller USA.

Sverige har genom Task Force Takuba visat sig vara en trovärdig partner till Frankrike, menar han, och säger att samarbetet stärkts på såväl individ- som organisatorisk nivå. 

– Detta ska vi nu se till att vidmakthålla. Jag tror att vi kommer ha nytta som europeiska specialförband och europeisk försvarsmakt under lång tid framöver, där detta kommer att ses som ett förgångsexempel. 

FAKTA

Task Force Takuba

Task Force Takuba har ingått i den bredare insatsen Operation Barkhane som varit inriktad på att bekämpa väpnade terroristgrupper i Sahelregionen. Det svenska bidraget har bestått av cirka 150 personer och innefattat en helikopterstyrka, specialförbandsoperatörer, personal från specialförbandens stödförband samt en jägarpluton. 15 svenskar är fortsatt kvar i Gao i Mali för att sköta hemtransporter av materiel.

Källa: Försvarsmakten.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Under onsdagen hölls en dopceremoni för Sveriges nya signalspaningsfartyg HMS Artemis i Karlskrona. I närtid kommer besättningen att kasta loss för sitt första signalspaningsuppdrag. HMS Artemis efterträder HMS Orion, som efter 40 år till havs går i pension.
    I närtid kommer HMS Artemis att kasta loss för sitt första skarpa underrättelseuppdrag. Foto: Cecilia Lindberg/Försvarsmakten

    Marinens nyaste fartyg har blivit döpt. Dopceremonin av HMS Artemis skedde den 3 april i örlogshamnen i Karlskrona. Bland hedersgästerna fanns marinchef konteramiral Ewa Skoog-Haslum och Björn Lyrvall, generaldirektör för Försvarets radioanstalt, FRA, som var den som förrättade dopet.

    – Med Konungens gillande ska ditt namn vara HMS Artemis Må lycka och framgång följa dig på haven och må du bli en stark länk i vårt försvar, sa han i samband med att namnskylten avtäcktes, skriver Försvarsmakten i en artikel på myndighetens webbplats.

    HMS Artemis ersätter HMS Orion, som har utgjort plattform för FRA:s signalspaning i Östersjön i drygt 40 år.

    » Marina traditioner är viktiga för oss. Våra fartyg är med oss länge, ibland har flera generationer personal fått tjänstgöra på samma skrov. «

    Marinchef Ewa Skoog Haslum höll ett tal i samband med ceremonin:

    – Marina traditioner är viktiga för oss. Våra fartyg är med oss länge, ibland har flera generationer personal fått tjänstgöra på samma skrov. Därför är tillfällen som detta, som både ger ett avslut och en början, viktiga. De ger perspektiv och en punkt att förhålla sig till när vi ser tillbaka och spejar framåt, sa hon i sitt tal enligt Försvarsmaktens artikel.

    Fartyget beställdes av leverantören Saab Kockums 2017. Leverans till Försvarets materielverk och Försvarsmakten var planerad till 2020, men projektet har varit drabbats av flera förseningar, bland annat på grund av ekonomiska svårigheter hos den polska underleverantören samt av pandemin.

    ”Det nya fartyget har bättre manöveregenskaper och kommer att ge Försvarsmaktens och FRA:s personal en bättre boendemiljö ombord. Dessutom har hennes elektromagnetiska kompabilitet, eller EMC-egenskaper, förbättras”, skriver FMV i en artikel. Det innebär att nivån av störande signaler som fartyget ger ifrån sig har begränsats. 

    Vid dopceremonin på onsdagen närvarade inbjudna gäster, marinens musikkår och besättningen på det nya signalspaningsfartyget. HMS Artemis kommer i närtid att gå till sjöss och göra sin första skarpa underrättelseinhämtning, skriver Försvarsmakten. 

    HMS Artemis ingår i Första ubåtsflottiljen. Besättningen tillhör marinen och personalen från FRA utför signalspaningsarbetet. 

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    Försvarets materielverk, FMV, har tecknat kontrakt med Saab och GKN Aerospace på konceptstudier om framtidens stridsflyg. Studien ska ge underlag till ett kommande beslut om hur Sveriges stridsflygförmåga ska se ut efter 2040.
    Stridsflygplanet Jas 39 C/D vidmakthålls bortom 2030 parallellt med vidareutveckling och införande av Jas 39 E. Foto: Saab.

    Försvarets materielverk, FMV, har tecknat kontrakt med Saab och GKN Aerospace för en konceptstudie om framtidens stridsflygförmåga. Arbetet görs inom programmet ”Vägval stridsflyg” och syftet med studien är att ge underlag till ett kommande beslut om vägval för hur man ska tillgodose materielförsörjning av stridsflygförmåga efter 2040.

    – Detta är ett viktigt steg för att tydliggöra teknikval och kommersiella handlingsalternativ inför beslut om hur framtidens stridsflygförmåga ska försörjas med materiel. Med hänsyn till de långa utvecklingstiderna, och besluten som behöver tas, är det bra att arbetet påbörjas nu. Det är också naturligt att flygindustrin deltar med sin kunskap i den här fasen, säger Lars Helmrich, chef för verksamhetsområde Flyg och rymd på FMV, i en artikel på myndighetens webbplats.

    » Detta är ett viktigt steg för att tydliggöra teknikval och kommersiella handlingsalternativ inför beslut om hur framtidens stridsflygförmåga ska försörjas med materiel. «

    Saab kommer att samarbeta med FMV, Försvarsmakten, Totalförsvarets forskningsinstitut. Verksamheten i programmet omfattar bland annat kunskapsuppbyggnad för att kunna analysera och värdera verksamheten, studier och systemkoncept samt att ta fram en övergripande kravbild.

    ”Vidare ska verksamheten säkerställa nationell industriell kapacitet och kunnande genom studier, teknikutveckling och förberedelser för markbaserade och flygande demonstratorer”, skriver FMV i artikeln.

    Beställningen är en del av FMV:s åtagande i enlighet med det regeringsbeslut från 6 juli 2023 som rör konceptstudier om framtida stridsflyg. Kontraktsperioden för arbetet i studien är 2024-2025.

    Försvarsmakten har tidigare betonat behovet av att göra ett vägval avseende framtida materielförsörjning av stridsflyg senast 2030, för perioden efter 2040. 

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    Den 20 mars besöktes Sverige av en av Natos stående marina styrkor – SNMG 1 – för första gången sedan inträdet i försvarsalliansen. Ställföreträdande marinchef, Patrik Gardesten, bedömer att Försvarsmakten kan vara redo att delta i Natos stående marina styrkor redan i år.
    Den spanska fregatten ESPS Almirante Juan de Borbon anlöpte Stockholm och frihamnen på tisdagen. Fartyget ingår i Standing Nato Maritime Group One. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

    Natostyrkans flaggskepp, den spanska fregatten ESPS Almirante Juan de Borbon (F102), ligger förtöjd vid kajen i Frihamnen tillsammans med ytterligare fyra fartyg ur SNMG 1. Syftet med besöket är att välkomna Sverige in i alliansen och visa upp en enad front mot öst. Med ombord är viceamiral Diedo Maleterre, ställföreträdande chef för Natos marina styrkor vid Marcom i London. Han säger att han gläds åt det svenska medlemskapet.  

    – Med Sveriges Natointräde är vi 26 maritima nationer i Nato och det gör oss väldigt starka. Marcom ser fram emot ett ännu större samarbete med Sverige än vi haft tidigare, inte minst i Östersjön. Men jag vet också av erfarenhet att Sverige kan operera utanför Östersjön. Den svenska marinen är mycket stark.  

    Marcom koordinerar samtliga Natos fyra stående marina styrkor som opererar i Medelhavet, Svarta havet, Atlanten och Östersjön. Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har Natos marina operationer ändrat fokus, säger Diedo Maleterre.

    – Tidigare var det mycket verksamhet riktad mot terrorister i Röda havet och liknande operationer. Nu handlar det om att visa upp en stark avskräckande förmåga gentemot Ryssland. Vi är inte naiva. Vi vet vad de är kapabla till.

    » Vi har förberett oss och om ett politiskt beslut fattas och Nato har behov av det kan vi avdela ett minröjningsfartyg redan i år är min bedömning «

    Enligt brigadgeneral Patrik Gardesten, ställföreträdande marinchef, som också deltog vid flottbesöket i Frihamnen, är marinens väg in i Nato relativt kort.

     – Vi har verkat inom ramen för partnerskap med Nato sedan 1994 och vår resa till integrering är inte så lång. Vi har redan ett långtgående samarbete med god kompatibilitet och så vidare och vi har haft personal i Marcom sedan några dagar efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Sedan finns det en del kvar att göra gällande teknik, som exempelvis samband, säger han. 

    Det talas om att Sverige ska kunna bidra med ett minröjningsfartyg och därefter en korvett till Natos stående marina styrkor. Hur långt har ni kommit i den planeringen?

    – Om vi ska avdela plattformar till Natos stående styrkor är det ytterst ett politiskt beslut. Men vi har förberett oss och om ett politiskt beslut fattas och Nato har behov av det kan vi avdela ett minröjningsfartyg redan i år är min bedömning, säger Patrik Gardesten.

    Hur påverkas marinen på hemmaplan om ett minröjningsfartyg ska verka i Natokontext? 

    – Avdelar man något så har man det inte själv, så är det förstås. Men vi är en del av Nato nu och om vi avdelar något till Nato så avdelar vi det till oss själva. Vi är inte ensamma längre och jag tror inte att vi ska se det som att vi förlorar något. Vi får mer än vi kan ge, säger Patrik Gardesten.

    Vad får den svenska marinen ut av ett sådant här flottbesök?

     – Just nu, 13 dagar in som allierad, är det här en stark signaleffekt. Det är det viktigaste. Men vi stärker också våra relationer. Uttrycket ”You have to know eachother before you need eachother”, blir tydligt i den här kontexten, säger Patrik Gardesten.

    » Just nu, 13 dagar in som allierad, är det här en stark signaleffekt. Det är det viktigaste. Men vi stärker också våra relationer. «

    Han bedömer att det finns ett stort intresse bland anställda i marinen att tjänstgöra i Nato, och han tror inte att det enbart handlar om nyhetens behag.

    Styrkechefen för SNMG 1, den spanske viceamiralen Joaquin Ruiz Escagedo, har 1 200 individer under sig, varav 230 tjänstgör på Almirante Juan de Borno. Enligt honom är det i den spanska marinen attraktivt att tjänstgöra i Nato.

    – Även om vi har varit medlemmar i alliansen länge upplever jag att det fortfarande är lätt att rekrytera till uppdrag inom Nato, säger han. Det är populärt att delta. Almirante gick in i task force one i januari och kommer att stanna till juli. 

    Övriga fartyg i SNMG 1 är det tyska stödfartyget FGS Bonn, italienska fregatten ITS Luigi Rizzo, norska fregatten HNoMS Otto Svedrup och den franska fregatten FS Normandie. I styrkan ingår ytterligare en fransk fregatt, FS Aquitane, som deltar i marinövningen Vår 24 på Västkusten.  

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

    Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

      Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

      Observera att du även behöver klicka på godkänningslänken i det bekräftelsemeddelande som kommer att skickas till din e-postadress för att slutföra prenumerationen. Vänligen kontrollera din skräppostmapp om du inte har mottagit bekräftelsemeddelandet efter att ha registrerat dig.