»Task Force Takuba kommer ses som ett föregångsexempel«

Svenska översten ”Peter” har lett Task Force Takubas specialförband i strid mot jihadister i Mali, i situationer om liv och död. Det svenska truppbidraget till insatsen avslutades nyligen helt enligt plan. ”Vi kommer som europeisk försvarsmakt att ha nytt­a av denna insats under lång tid framöver”, säger Peter.

Foto: EMA/Franska försvarsmaktens högkvarter

I november förra året tog Sverige över befälet för den multinationella specialförbandsinsatsen Task Force Takuba i Mali. En insats under Frankrike som varit en del av deras största insats utomlands, Operation Barkhane, med syftet att bekämpa väpnade terroristgrupper i Sahelregionen. Specialförbandens uppdrag har varit att utbilda, stödja och följa med maliska partnerförband under operation, vilket flera gånger visat sig vara både farligt och utmanande i den komplexa miljö som Mali befinner sig i. 

I april förra året skadades två svenska soldater lindrigt i samband med att fordonet de färdades i körde på en vägbomb (Improvised Explosive Device, IED) i östra Mali. I slutet av januari i år utsattes militärbasen i Gao i östra Mali för en granatattack där en fransk soldat stupade och flera andra skadades. Ytterligare en attack skedde mot militärbasen i Ménaka dagen därpå. 

Under det senaste året har två militärkupper ägt rum, landet är inne på sin tredje president – en juntaledare – och sin femte regering. Juntaledaren, som inte velat gå till demokratiska val, har dessutom vänt sig till det ryska privata militärföretaget Wagnergruppen för stöd. I januari beordrade juntan Danmark att ta hem sina soldater som bjudits in inom ramen för Takuba, och dagar senare fick Frankrikes ambassadör i Mali 72 timmar på sig att lämna landet. För Frankrike blev det droppen och landet beslutade i februari att dra ut alla sina militärenheter ur Mali.

– Under vår tid i Mali har det också varit en statskupp i grannlandet Burkina Faso. Samtidigt sprider sig jihadismen som en cancer i regionen som ett seriöst problem för alla ömtåliga och bräckliga nationer där. Det är en stökig situation, säger den svenska översten Peter, som egentligen heter något annat. 

Med anledning av operationssäkerheten för specialförbanden vill Försvarsmakten hålla hans identitet hemlig, liksom alla uppgifter rörande förbandets personal, uppgifter och arbetsmetoder.

Peter tog över chefsrollen för Task Force Takuba i november förra året och berättar om en intensiv händelseutveckling bara under hans fyra månader i Mali.

– Vi har ofta varit i strid, med alla medel. Det är situationer som handlar om liv och död och jag är glad att vi under min tid fått hem alla hela och rena, med goda resultat för våra operationer, säger han. 

Specialförbandens operationer avslutades formellt den 15 februari. De har bestått av så kallade trippel-A-operationer (advice, assist och accompany) där målet varit att höja tre partnerförbands förmåga att på kompanis storlek självständigt kunna operera mot terroristgrupper i regionen, utan stöd från Task Force Takuba.

– Vi var på god väg och hann i stort sett genomföra detta när beskedet kom att vi skulle avveckla. Vi hann även trycka bort en av terroristgrupperna från vårt område, vilket regionalt var en ganska bra framgång, säger Peter.

Det är främst terroristgruppen JNIM, med Al-Qaeda-anknytningar, och ISGS, en IS-grupp i Sahararegionen som utgjort det största hotet mot specialförbanden och som är också är det största hotet mot säkerheten i landet i stort.

– Terroristgrupperna har olika modus och bekämpar även varandra internt. Några är bra på att tillverka och placera ut IED:er och skjuta indirekt eld, använda sig av granatkastare eller skjuta raketer. De har varit ett stort hot mot våra camper. De har väldigt god lokalkännedom och kan röra sig snabbt över stora ytor med motorcyklar och pickuper, men har inga avancerade vapen, säger Peter.

Ovanpå detta finns också andra grupperingar i landet som kallas för SAG-grupper (Signatory Armed Groups). Det är beväpnade grupperingar som gått med på fredsavtalet, men som ibland agerar med dolda motiv och där det finns etniska och ekonomiska kopplingar som familjeallianser och smugglingsmotiv, som gör konflikten ännu mer komplex. 

I och med att Frankrike och Task Force Takuba nu lämnat Mali kan hotet komma att öka från terroristgrupperna då de får friare spelrum att skapa så kallade ”safe havens”, fristäder, för att återhämta sig, vara trygga och tillväxa ännu mer, enligt Peter.

– De kommer kunna sprida sina budskap över befolkningen och skaffa sig inflytande i regionen. I sina safe havens ser man till att stjäla boskap och vi har även sett att man etniskt rensat hela byar på folk, säger han. 

Även den ryska Wagnergruppen har tillsammans med maliska trupper så sent som i slutet på mars anklagats av Human Rights Watch för att ha dödat omkring 300 civila i den centrala regionen Mopti. Ryssland har inte bekräftat Wagnergruppens närvaro i Mali, men enligt Försvarsmakten rör det sig om cirka 800 personer från Wagnergruppen i landet.

Öppna flygspårningsdata har även kunnat registrera flygplan i Mali som tillhör det ryska flygvapnet och som tidigare varit kontrakterade för Wagnergruppen. Bland annat ska de ha använts för att transportera personal till andra afrikanska länder som Sudan.  Satellitbilder på militärbaser i regionen Segoú, söder om Mopti, samt bilder på franska Barkhanes gamla bas i Timbuktu i norr, bekräftar gruppens närvaro i Mali, enligt Center for Strategic and International Studies (CSIS). 

» De har väldigt god lokalkännedom och kan röra sig snabbt över stora ytor med motorcykel-pickuper, men har inga avancerade vapen. «

I utbyte mot att utbilda maliska säkerhetsstyrkor och försvara maliska politiska ledare, ska Ryssland givits möjlighet att utvinna ur gruvor i landet, enligt uppgifter till det amerikanska institutet Modern War Institute (MWI) vid militärakademin West Point. Ryssland har således nationella intressen i såväl Mali som i hela regionen, där landet nu riktar in sig på att bli en politisk, militär och ekonomisk stormakt, enligt flera bedömare. 

Brigadgeneral Anders Löfberg är chef för specialförbandsledningen vid Försvarsmaktens högkvarter i Stockholm. Även han anser att det bestämt finns intressen för Ryssland i Afrika, och att Ryssland agerar genom bland annat Wagnergruppen där.

– Min bedömning är att Wagnergruppen kommer att hålla sig på behörigt avstånd från all västeurpeisk personal. De kommer inte att söka konfrontation eller strid, då kommer de att råka riktigt illa ut, säger Anders Löfberg.

Han konstaterar att utmaningarna som Mali redan har säkerhetsmässigt, fortsatt kommer att finnas kvar efter att de internationella insatserna lämnat landet.

– Jag ser inte att ryska legosoldater skulle förändra den situationen långsiktigt. Tyvärr tror jag att säkerhetsläget kan bli värre eftersom det inte finns ett stabilt förtroende för ledningen i Bamako, säger Anders Löfberg.

Anders_Löfberg kopiera
Anders Löfberg

För de övriga insatserna som nu är kvar i Mali – som FN-insatsen Minusma och Europas tränings- och utbildningsinsats EUTM – kan den förändrade situationen även innebära en risk för ett för ytterligare försämrat säkerhetspolitiskt läge, enligt Peter.

– Det blir mindre tryck på motståndaren, den får större möjlighet att röra sig fritt i regionen och utsätta både FN och EUTM-camper för mer attacker än vad som hittills varit möjligt. Det kan bli en ökad hotbild, men det är spekulationer, säger han.

Det är också sorgligt att den maliska juntan vänder sig till en rysk privat aktör, inte minst för den maliska befolkningen, anser Peter, även om han säger att han står bakom det franska beslutet att dra sig ut. Förutom den komplexa hotbilden säger Peter att själva operationsmiljön har varit en av de största utmaningarna för specialförbanden.

– Ménaka som varit vår huvudbas ligger snudd på mitt i öknen med 20 mil till närmaste asfalterade väg där vi baserat helikoptrar, ledningsplats och annat. Att få dit, drifta, vidmakthålla och tillväxa samtidigt som att hålla en tillräcklig skyddsnivå när vi varit utsatta för raketbeskjutning har varit en utmaning, säger han. 

Att jobba tillsammans med tio andra nationer i en
multinationell insats beskriver han som stimulerande, även om han anser att underrättelsedelning mellan länder alltid är en svår fråga.

– Vi har alla olika militärkulturer vilket vi varit öppna med och jobbat utifrån en approach med självinsikt och att kunna kompromissa. Vi har sett det som en styrka. Fransmännen har jobbat hårt för att underlätta underrättelsedelning med översättningar av franska rapporter, säger Peter. 

Vad tar du med dig från din tid som chef för specialförbanden i Mali?

– Personligen känner jag stolthet och glädje över att ha fått vara med och fått erfarenheter och möjligheter att nå framgång i en komplex miljö. Jag har också fått en förnyad bekräftelse på att specialförbanden håller mycket hög klass, vilket är glädjande men ingen nyhet. 

Han ser det som uppfriskande att ha jobbat i en multinationell miljö där europeiska länder tillsammans har sett till att insatsen fungerat utan stöd eller ledning från Nato eller USA.

Sverige har genom Task Force Takuba visat sig vara en trovärdig partner till Frankrike, menar han, och säger att samarbetet stärkts på såväl individ- som organisatorisk nivå. 

– Detta ska vi nu se till att vidmakthålla. Jag tror att vi kommer ha nytta som europeiska specialförband och europeisk försvarsmakt under lång tid framöver, där detta kommer att ses som ett förgångsexempel. 

FAKTA

Task Force Takuba

Task Force Takuba har ingått i den bredare insatsen Operation Barkhane som varit inriktad på att bekämpa väpnade terroristgrupper i Sahelregionen. Det svenska bidraget har bestått av cirka 150 personer och innefattat en helikopterstyrka, specialförbandsoperatörer, personal från specialförbandens stödförband samt en jägarpluton. 15 svenskar är fortsatt kvar i Gao i Mali för att sköta hemtransporter av materiel.

Källa: Försvarsmakten.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Försvarsmakten reviderar sina medicinska riktlinjer kring neuropsykiatriska diagnoser. Ändringen innebär att en person med lindrig adhd, och som uppfyller övriga krav för att kunna genomföra militär grundutbildning, nu har möjlighet att mönstra.

”Många fler har en neuro­psykiatrisk diagnos i dag, jämfört med tidigare”, säger stabsläkare Markus Karumo om ändringen i de medicinska bedömningsgrunderna. Foto: Victor Persson / Försvarsmakten

I juli 2021 kom beslutet att personer med neuropsykiatriska diagnoser inte längre automatiskt skulle uteslutas från möjligheten att pröva sin lämplighet till att genomföra värnplikt. I stället skulle varje sökande bedömas individuellt. Ändringen kom efter att Diskrimineringsombudsmannen, DO, gjorde en tillsyn. Men i väntan på Försvarsmaktens slutliga beslut om förändringar i regelverket har det inte varit möjligt att genomföra hela prövningen vid Plikt- och prövningsverket. 

– Utredningen tog längre tid än planerat, något som innebar att sökande fick påbörja mönstringen, men tvingades pausa under en tid, i väntan på att utredningen skulle slutföras, säger Markus Karumo, stabsläkare vid Generalläkaravdelningen.

Myndighetens reviderade riktlinjer av de medicinska bedömningsgrunderna innebär att personer med lindrig adhd, och som uppfyller övriga krav för att kunna genomföra grundutbildning, har rätt att mönstra. Det finns flera orsaker till revideringen, menar Markus Karumo och konstaterar att kunskapsläget kring neuropsykiatriska diagnoser är betydligt större i dag än för bara några år sedan.

– I dag har diagnostiken förfinats, vilket innebär att många personer kan ha någon form av diagnos, men samtidigt ha god möjlighet att hantera olika utmaningar och situationer. Lägg där till att många fler har en neuropsykiatrisk diagnos i dag, jämfört med tidigare, säger han. 

» Många personer kan ha någon form av diagnos, men samtidigt hantera olika utmaningar. «

Det är bara de som i mönstringsunderlaget angett att de har en lindrig adhd, och därmed varken behöver mediciner eller är i behov av andra stödåtgärder, som kan vara aktuella för värnplikt. Personen i fråga får inte heller ha medicinerat eller haft någon sjukvårdsbehandling för sin adhd under de senaste tre åren.

– Vårt uppdrag är att ta ut de som är bäst lämpade och som har bäst förutsättningar att hantera krigets krav. Varken omgivning eller omständigheter kan anpassas i ett krig. Vi har jämfört de kognitiva krav som ställs i en krigssituation mot de kognitiva förmågor en person med lindrig adhd har, och dessutom satt det i ett sammanhang av de olika befattningar som finns inom Försvarsmakten, säger Markus Karumo.

20180118_WEBB_Porträtt_Markus_Karumo_037
Markus Karumo

Försvarsmakten ändrar inte reglerna som gäller autismspektrumtillstånd.

Även Polismyndigheten har ändrat motsvarande regelverk för antagningen till polishögskolan.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

I skuggan av kriget i Ukraina, en ökad hotbild och en het Nato- debatt. När vinterövningen Cold Response satte det nordiska försvarssamarbetet på prov hade man omvärldens blickar riktade mot sig. Inför 2024 vill brigadchefen se större förbandsvolym och Finland på ledningsnivå.

"Det bilaterala samarbete vi har med Finland, och nu har utökat med Norge, är extra viktigt med rådande säkerhetsläge i Europa och Rysslands krig mot Ukraina", säger brigadchef överste Lars Jonsson (till vänster i bild).

Under de två sista veckorna i mars samövade drygt 30 000 deltagare från 27 nationer i den norskledda militärövningen Cold Response. Övningen sker i samverkan med Nato. Förutom Norges och Natos egna styrkor deltog enheter från bland annat USA, Storbritannien, Frankrike, Finland och Tyskland. Försvarsmakten deltog med omkring 1 500 soldater och officerare. De svenska markförbanden satte tillsammans med finska arméförband upp en reducerad brigadstridsgrupp som byggde vidare på det svensk-finska samarbetet, FISE. Flygvapnet deltog med Jas 39 Gripen. Cold Response utgjorde också slutövning för de värnpliktiga som utbildats vid markförbanden i Norrbotten.

Det är första gången som Sverige, Norge och Finland övar tillsammans på samma sida. Brigadstridsgruppen har letts av en svensk brigadchef med en ställföreträdare från Finland. I brigadstaben var tio av 55 stabsmedlemmar från Finland.

– Det bilaterala samarbete vi har med Finland, och som nu har utökat med Norge, är extra viktigt med rådande säkerhetsläge i Europa och Rysslands krig mot Ukraina. Att öva integrerat med en svensk-finsk brigad är något helt annat än vad vi är vana vid, säger brigadchef överste Lars Jonsson.

» Samövandet tydliggör att nationsgränserna endast utgör en administrativ gräns, den syns inte i terrängen. «

Cold Response genomfördes i flera delar av Norge, men huvuddelen av övningen för den svensk-finska brigadstridsgruppen genomfördes i Troms fylke. Överstelöjtnant Erik Preutz, övningsledare för de svenska markförbanden, är mycket nöjd med övningen.

– Vi har ökat vår förmåga att kriga tillsammans. Det har varit oerhört givande att vi fått utgöra brigad tillsammans med Finland, samt med en norsk sidobrigad och arméledning. Vi har fått uppträda i ett sammanhang där allt från logistikkedjor till transporter har varit skarpa, säger Erik Preutz och tillägger:

– Samövandet tydliggör att nationsgränserna endast utgör en administrativ gräns, den syns inte i terrängen.

Han ser positivt på hur Sveriges och Finlands gemensamma logistikkedjor, liksom utvecklingen av sambandstjänst, har satts på prov under övningen.

– Det är alltid en utmaning där det ytterst handlar om chefernas möjlighet att leda. I ett sammansatt förband måste man hitta nya lösningar.

Att samordna logistik, såväl som samband kräver dock tålamod.

– Att integrera sambandssystem, ledningssystem och logistik är utmanande eftersom det är nationella ansvar och separata system. Det gäller att hitta metoder för att ta sig framåt tillsammans, säger brigadchef Lars Jonsson.

Även flygvapnet bidrog med en viktig del i utvecklingen av det internationella samarbetet. Flygstridskrafterna inledde övningen med att bland annat öva luftstrid tillsammans med flyg från andra nationer. En av de viktigaste delarna för flygvapnet under Cold Response är att i nära samarbete med Nato-nationerna öva på att planera, genomföra och utvärdera genomförda flygpass.

Väderförhållanden under övningen skapade dock vissa utmaningar.

– Terrängen var tuff för förbanden. Vi hade en kombination av vind och nederbörd som var helt extrem. Den sämsta dagen hade norska väderlekstjänsten sju varningar samtidigt, säger Erik Preutz.

Det utmanande klimatet är del av syftet med Sveriges deltagande – man vill öva på att strida i subarktisk miljö. Men lika mycket handlar deltagandet om att öka förmågan till strid i större förband och öva försvar av norra Skandinavien med internationella partners och grannländer.

Till följd av rådande omvärldsläge blev årets övning ovanligt välbesökt, av såväl Sveriges och Norges statsministrar som av Natos generalsekreterare, försvarsministrar, kungligheter och nyhetskanaler som BBC.

– Övningens upplägg har varit planlagt sedan innan den ryska invasionen av Ukraina, men det har märkts tydligt att intresset för att kunna försvara Nordkalotten sträcker sig mycket längre än till de närmaste länderna, säger Erik Preutz.

Brigadchef Lars Jonsson är mycket nöjd med övningen, som sedan start har varit återkommande för förbanden i norra Sverige. De har länge utgjort grundstommen i det svenska deltagandet, men nu är det dags att bredda deltagandet tycker han

– Min förhoppning inför 2024 är att vi får utöka det bilaterala och trilaterala samarbetet ytterligare, med större förbandsmassa och större integrering. Jag skulle till exempel vilja se en finsk högre chef på ledningsnivå.

FAKTA

Cold Response har genomförts vartannat år sedan 2006.

Sverige deltog i år med cirka 1 500 soldater och officerare från Norrbottens regemente, Norrlands dragonregemente, Bodens artilleriregemente, Göta trängregemente, Ledningsregementet, Livgardet, Försvarsmaktens tekniska skola, Försvarsmedicincentrum, Arméstaben och Markstridsskolan. Dessutom deltog flygvapnet med förband ur Norrbottens flygflottilj.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Officerstidningen är nominerad till två av Fackförbundspressens journalistpriser. Det är i klasserna ”Bästa berättande text” respektive ”Bästa kommenterande text” som reportern Anna-Maria Stawreberg och krönikören Andreas Braw kan vinna pris.

Fackförbundspressens journalistpriser delas ut årligen och går till årets bästa journalistiska insatser i åtta olika prisklasser. Nu står det klart att Officerstidningen är nominerade i två kategorier.

Reportaget ”Jag minns att jag tänkte: nu får jag aldrig mer flyga igen” av reportern Anna-Maria Stawreberg har blivit nominerat till pris i klassen ”Bästa berättande text”.

Det handlar om stridspiloten Johan Lindqvist som drabbades av en djup depression. Reportaget om Johan var första delen i en fördjupning om psykisk ohälsa i Försvarsmakten som Officerstidningen publicerade i nr 7 2021.

– Att bli nominerad till Fackförbundspressens journalistpris i klassen ”Bästa berättande text” är så klart extremt hedrande. Att jag från början valde om att bli journalist handlar om att jag vill påverka, berätta om samhället och människor. Men ett reportage är ofta ett samarbete mellan flera människor. I det här fallet är det ju först och främst huvudpersonen, Johan Lindqvist, som hade styrkan att berätta sin historia som ska tackas, säger Anna-Maria Stawreberg.

Övriga nominerade i kategorin är:

  • Emma Eneström, ”Livet som Polis-Lena, Polistidningen nr 4 2021.
  • Ellinor Torp, ”Hon vill skydda de oskyddade”, Dagens Arbetsmiljö nr 1 2021. 

Officerstidningens krönikör Andreas Braw är nominerad i kategorin ”Bästa berättande text” för sin krönika Vi borde avsätta fler chefer i Officerstidningen nr 6 2021.

Övriga nominerade till bästa berättande text är:  

Föreningen Fackförbundspressen samlar tidningar utgivna av organisationer inom LO, Saco och TCO. Fackförbundspressens priser delas ut den 5 maj.

Förra året vann Officerstidningens art director Christian Gård Fackförbundspressens pris för bästa redigering.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post