Runt halv åtta på morgonen anländer Pål Jonson (M) till mötesrummet i entrén på Jakobsgatan 9 på Norrmalm i Stockholm. Här är försvarsdepartementet inhyst i ett av huvudstadens gamla bankpalats från 1914 och här har försvarsministern sitt kontor.
Trots den tidiga morgonen har Pål Jonson redan varit på plats sedan klockan 06.00 och påbörjat inläsningen av handlingar inför dagens alla möten och uttalandet från den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt (M) som 2013 kallade det svenska försvaret för ett särintresse, känns mycket avlägset. Numera står försvarsfrågorna högt på den politiska agendan och Pål Jonson själv säger att utmaningen är att försöka hitta en balans mellan sakfrågorna i den omtalade fyrfältaren med tillväxt, nationell beredskap, stödet till Ukraina och Natointegrationen.
– Stödet till Ukraina fanns inte med i den här portföljen tidigare, men i dag tar det minst en tredjedel av min tid, säger han. Det blir mycket resor, men också beredning och koordinering av stödet och överväganden av vad vi kan undvara. Sådant tar mycket tid och kraft.
Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 har Sverige bidragit med 43,5 miljarder kronor i militärt stöd till Ukraina.
– En av de högsta prioriteringarna med det vi skickar är att det ska göra skillnad på slagfältet och då måste man tänka igenom aspekter som logistik, underhåll och reservdelar. De svenska plattformarna håller bra kvalitet och har en relativt god tillgänglighet på slagfältet, säger Pål Jonson.
Samtidigt innebär de omfattande donationerna att svenska förband förlorar materiel, och det i en tid av politiska krav på historiskt kraftig tillväxt.
Försvarsmakten har gått osedvanligt hårt under några år och jag har stor respekt för situationen på förbanden.
– Stödet till Ukraina påverkar vår operativa förmåga, men när det finns möjlighet till återanskaffning kan man hantera det en tid. Försvarsmakten har fått ekonomiska medel och bemyndigande för återanskaffning av alla paket. Men det tar tid att ersätta, framför allt vissa plattformar och system som det är långa leveranstider på, säger Pål Jonson.
Stödet till Ukraina kräver också personal, främst i form av utbildningsinsatser. Till det ska Sverige som medlem i Nato bidra med runt 250 officerare till försvarsalliansens staber plus styrkebidrag samtidigt som den egna organisationen ska utökas.
– Försvarsmakten har gått osedvanligt— hårt under några år och jag har stor respekt för situationen på förbanden. Vi har en bra personalförsörjningsmodell, men behöver bli fler i grunden och då är en bra värnpliktsutbildning ett bra sätt att få in fler till olika personalkategorier. Men det handlar också om villkoren för de anställda soldaterna och officerarna, säger Pål Jonson och fortsätter:
– I den förra budgeten gjorde vi en överflyttning från materielanslag till förbandsverksamhet för att möjliggöra en satsning på personalen. Sedan är det naturligtvis upp till arbetsmarknadens parter att komma överens, men vi gjorde den riktade omflyttningen. Bland annat på inrådan från Försvarsmakten som såg det behovet.
Pål Jonson hälsar på soldater och hästen Hubertus på Livgardets Kavallerikasern. Soldaterna Elin Bennsten, Elsa Malmström och Alexander Malmek arbetar på 3:e pluton vid Livskvadron.
Foto: Margareta Bloom Sandebäck
I ett pressmeddelande från Nato i mitten av juni redovisades en sammanställning av hur stor andel av försvarsbudgeten som respektive medlemsland lägger på olika utgiftsposter. Sverige är det land som spenderar minst andel av budgeten på personal med 15,8 procent. Därefter följer Finland med 20,6 procent medan Italien toppar med drygt 59 procent.
– För ett tiotal år sedan stod våra personalkostnader för 30 procent av utgifterna. Det vi ser nu är en reflektion av en snabb ökning av försvarsinvesteringarna. Vi är ett av de länder som ökat vår försvars-budget allra mest och vid tillväxt växer man snabbare på materielsidan än på personalsidan. Vi har också tittat på villkor och löner inom Nato och där ligger vi ungefär på mediansiffran bland medlemsländerna, säger Pål Jonson.
Omvärldsutvecklingen har ökat försvarsministerns internationella samarbeten, och på den globala arenan känner han sig väl hemma-stadd. Redan efter värnpliktsutbildningen som kustjägare vid KA 1 i Vaxholm lämnade han Sverige för en kandidatexamen i statsvetenskap vid Georgetown university i Washington D C. Därefter följde studier i London och Belgien och han blev bland annat filosofie doktor i krigsvetenskap och gästforskare vid Nato defence college i Rom. Det var också under åren utomlands som han bestämde sig för att ge sig in i politiken.
– Under en period praktiserade jag för senator Ted Kennedy i försvarsutskottet, och det var när jag gick i korridorerna i Rayburn building som jag bestämde mig för att jag också ville vara verksam i politiken, säger Pål Jonson.
Vi går från ett system som i grunden varit riggat för reducering och skademinimering till stark tillväxt.
Tillbaka i Arvika gav han sig vid 28 års ålder in i kommunpolitiken.
– Jag är något av en late bloomer i politiken och var aldrig engagerad i partipolitiken under ungdomsåren. Det berodde delvis på att jag gick ett idrottsgymnasium och spelade bordtennis. Men intresset för samhälls- och försvarsfrågor har jag haft med mig länge.
Pål Jonson blev förbundsordföranden för Moderaterna i Värmland innan han 2016 kom in i riksdagen. Fyra år senare blev han ordförande i försvarsutskottet och efter valet 2022 kom frågan från statsminister Ulf Kristerson om att bli försvarsminister.
– Att tacka ja var självklart, men först efter att jag hade talat med familjen. När man haft relativt ansvarsfulla positioner i opposition så behöver man även vara redo att göra detta i regerings-ställning, säger han.
Som försvarsminister har Pål Jonson ägnat mycket tid åt att hantera frågor om Ukraina och Nato. Men i höst räknar han med att kunna lägga mer fokus på tillväxten i Försvarsmakten.
– Tillväxten har varit det svåraste för mig att hinna med, men jag hoppas att det med det kommande försvarsbeslutet ska bli den nationella tillväxten som vi på departementet kommer jobba hårt med för att skapa förutsättningar för Försvarsmakten att växa. Vi har också tillsatt en grupp på statsrådsberedningen som ska identifiera långsamma och sega processer som utgör en hämsko för tillväxten.
Innan sommaren presenterades ett förslag som handlar om att korta processerna för miljötillstånd, från flera år ner till sex till tolv veckor. Förslaget väntas träda ikraft under hösten. Pål Jonson medger att det finns en risk att den kraftigt kortade handläggningstiden kan medföra misstag, men menar att det är försvarbart.
– Risken finns, men jag vågar påstå att det är ännu farligare om vi inte får snabbare tillväxt. Vi behöver ta risker på grund av Rysslands fullskaliga invasion. Det är därifrån riskerna genereras. Det kommer att bli fel framöver, men det viktiga för oss är att skapa en snabb tillväxt, säger han och fortsätter.
– Vi går från ett system som i grunden varit riggat för reducering och skademinimering till stark tillväxt. Vi på Regeringskansliet har ett jobb att göra för att sopa rent framför egen port. Men Försvarsmakten måste göra samma resa och vi har gett dem i uppdrag att se över sina interna processer till Fortifikationsverket och FMV.
Pål Jonson uppskattar att vara ute på förbandsbesök och träffa Försvarsmaktens personal.
Foto: Margareta Bloom Sandebäck
Pål Jonson har arbetat med försvarsfrågor långt innan han tillträdde som försvarsminister den 18 oktober 2022. Utöver studier har han bland annat tjänstgjort hos Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) och varit generalsekreterare i Svenska Atlantkommittén. Hans första kontakt med Försvarsmakten var som värnpliktig kustjägare 1994.
– Värnplikten var intressant, men också väldigt krävande. Det fanns en vänskap och en kollegialitet där som jag uppskattar väldigt mycket. I maj hade vi 30-årsjubileum och det kändes precis som när vi sågs för 30 år sedan. Det fanns en genuin omtänksamhet och varm stämning mellan oss som jag uppskattar jättemycket.
Något han tagit med sig från tiden i kustjägarkompaniet är förmågan att kompromissa med sin egen bekvämlighet för att kunna arbeta hårt. Men att också räcka till fullt ut för familjen med fru och tre barn på 22, 8 och 3 år, är svårare.
– Livet är fullt av kompromisser och jag är inte någon exemplarisk förälder under den här tiden, så är det bara. Jag är väldigt lyckligt lottad som har en tålmodig fru som står ut med både mitt arbete och mina många fel och brister.
Han säger att han också är noga med återhämtningen. Gymmet besöker han några gånger i veckan (”det går inte att vara både överarbetad och undertränad”), och åtminstone varannan helg åker han och familjen hem till släktgården Grinsbols i Älgå socken som varit i familjens ägo sedan 1920-talet.
– Min pappa brukar säga att jag också skulle bli jordbrukare, jag visste bara inte om det. Men till skillnad från honom och min farfar har jag tummen mitt i handen så jag var tvungen att hitta ett annat att sätt att förvalta gården på. Men det är dit jag åker för avkoppling och återhämtning och där röjer jag i skogen och är ute på sjön. Det är min plats på jorden.
Fakta
Pål Henning Jonson
Ålder: 52 år.
Familj: Fru och tre barn, 22, 8 och 3 år.
Bostad: Jordbruks-fastigheten Grins-bols i Arvika kommun och bostadsrätt i Stockholm.
Fritidsintressen: Gymmar och tillbringar tid med familjen på gården.
Poddar han följer: Fareed Zakaria GPS, European council of foreign affairs, Höjd beredskap och Militärhistoriepodden.
Valda delar ur CV:
1994: Värnplikten som kustjägare vid KA 1 i Vaxholm.
1997: Fil kand i internationell politik, Georgetown university, USA.
1999: Magisterexamen i Europapolitik, College of Europe, Brygge i Belgien.
2005: Fil dr i krigsvetenskap, Kings college, London.
2009: Gästforskare vid Nato defence college, Rom.
2000–2005: Säkerhetspolitisk analytiker vid FOI.
2020–2022: Ordförande i försvarsutskottet.
