Senast publicerat
Senast publicerat:

Skrämmande hot och underbara möjligheter 

Utvecklingen av obemannade flygfarkoster går snabbt och nya modeller är på väg att lanseras inom kort. Båda sidor i kriget i Ukraina har visat exempel på stor uppfinningsrikedom med att nyttja drönare för att orsaka märkbara förluster hos motparten. Men drönarna har inte blivit en game changer i striden på det sätt som många hade förutspått.

Andreas Hörnedal
Den ukrainska drönaroperatören Leonid arbetar för att korrigera artillerield i staden Bahkmut. Drönaroperatörer blir allt viktigare i kriget i Ukraina. Foto: Madeleine Kelly / SOPA Images

Att obemannade flygplan förr eller senare skulle bli lika vanliga som de bemannade torde inte vara särskilt oväntat. Vad som kanske däremot har överraskat de flesta är takten och bredden på hur drönare börjat användas de senaste två decennierna, både i det civila samhället och på den militära sidan. 

Det som började som leksaker och hobbydrönare som kunde filma från ett fågelperspektiv eller beväpnade drönare som användes av USA för att bekämpa terrorister i fjärran länder, har under senare år spelat en central roll i flera högintensiva konflikter. Framför allt i det korta kriget i Nagorno-Karabach 2020 och det pågående kriget i Ukraina. 

Som så ofta med nya system och teknologier har det uppstått en viss begreppsförvirring i ämnet. I denna text används ordet drönare, eftersom det har kommit att bli den vanligaste termen i dagligt tal. I mer officiella sammanhang föredras i regel termer som UAV (unmanned aerial vehicle), UAS (unmanned aerial system) eller RPAS (remotely piloted aircraft system), där det sistnämnda endast innefattar obemannade flygande system som alltid kontrolleras av en mänsklig operatör. 

» Båda sidor i kriget i Ukraina har visat upp exempel på stor uppfinningsrikedom med att utnyttja vad som i grunden är otillräcklig signaldisciplin. «

Drönare har kommit att bli ett brett samlingsbegrepp för allt mellan små kvadrokoptrar upp till vad som liknar vanliga flygplan, även om de saknar en cockpit. De mindre kvadrokoptrarna är i regel mer eller mindre modifierade civila system. De har visat sig vara mycket användbara i markstrid för att ge markförband ända ner till pluton- eller gruppnivå en egen flygburen förmåga till spaning med bilder i realtid, eldledning och i vissa fall till och med en viss förmåga till precisionsbekämpning. 

Dessa smådrönare har dock visat sig inte överleva särskilt länge i strid och betraktas normalt som förbrukningsvara. 

Liknande läsning:

Tack vare sitt låga pris och sin relativt låga risk för operatören för den uppgift de löser är de ändå en värdefull förmåga att ha i verktygslådan för markstrid; särskilt vid strid i bebyggelse och i det statiska skyttegravskrig som har kommit att bli en så stor del av kriget i Ukraina. För lägre förbandsnivåer på marken har även mindre flygplandrönare för spaning och eldledning börjat användas flitigt.

Något som bidrar till begreppsförvirringen är den klass av obemannade system som är ett mellanting mellan drönare och vapen, det som på engelska benämns loitering munitions och på svenska har den halvofficiella termen patrullrobot. I populärt språkbruk benämns de ofta även kamikazedrönare. De har det gemensamt att de är utformade som drönare, i nuläget normalt med propellerdrift, och har en inbyggd stridsdel. De kan därmed användas både som spaningsdrönare eller som styrda vapen mot mål som upptäcks med egna sensorer. 

De minsta patrullrobotarna är bärbara engångsdrönare med en handhållen fjärrkontroll. De har en räckvidd på några kilometer och uthållighet på tiotals minuter, som exempelvis den amerikanska Switchblade 300. De största patrullrobotarna är fordonsburna system som kan anflyga autonomt till ett målområde hundratals kilometer bort, självständigt söka efter mål med en uthållighet på många timmar och sedan bekämpa dessa mer eller mindre autonomt. 

Ett exempel är den israeliska Harop som främst är ämnad att bekämpa luftvärn. Något som kan öka förvirringen i sammanhanget är system som den iranska Shahed 136 som även den ofta benämns kamikazedrönare med sin flygplanskropp, inbyggda stridsdel och propellerdrift. Den är dock mer att betrakta som en lågbudgetvariant av kryssningsrobot då den förprogrammeras med en riktpunkt och eventuella brytpunkter för anflygningen, avfyras och sedan självständigt går mot målpunkten, utan att fjärrstyras eller avsöka något målområde.

En ytterligare viktig klass av drönare som har använts flitigt i flera krig och militära operationer på senare tid är den beväpnade drönaren, även benämnda MALE UCAV (medium altitude long endurance uncrewed combat aerial vehicle). De mest kända exemplen torde vara den amerikanska MQ-1 Predator, och på senare tid den turkiska Bayraktar TB2. Dessa system har det gemensamt att de med sin propellerdrift och stora vingspann kan flyga på över 7 000 meters höjd och har en uthållighet på mer än ett dygn. Med egen kamera kan de också se mål i de visuella och infraröda våglängderna flera kilometer bort som kan precisionsbekämpas med medförda robotar eller styrda bomber.

» Frågan är hur mycket människan kan släppa drönarna fria med de risker det innebär såväl säkerhetsmässigt som etiskt. «

Målen kan vara personal, fordon och i vissa fall även större och hårdare mål såsom byggnader. De styrs normalt av en eller två operatörer i en särskild operatörsstation som i vissa fall kan befinna sig på andra sidan jorden. Flyghöjden och avståndet till målet gör att de kan hålla sig undan det allra lättaste luftvärnet. Tack vare detta har de ofta uppnått spektakulära framgångar, men mot mer avancerade luftförsvar som i Ukraina har de visat sig vara tämligen sårbara. Det har i sin tur avsevärt dämpat förväntningarna på dessa system som revolutionerande game changers.  

Förutom de drönartillämpningar som numera är kända hos en bredare publik, finns flera andra nämnvärda systemtyper, endera under utveckling eller redan i tjänst. Den första är de stora och avancerade spaningsdrönare som på hög höjd kan flyga tusentals kilometer och spana av stora områden med olika sensorer, som den amerikanska MQ-4C Triton. 

Den andra är drönare som kan användas som skenmål, störplattformar eller vapen, som den amerikanska MALD-V. Sist i listan är de stridsdrönare, även kallade UCAV, Loyal wingmen eller adjunkter som utvecklas på flera håll med avsikten att samarbeta med och komplettera bemannat stridsflyg som exempelvis den ryska S-70 Ochotnik.

Till raden av svårdefinierade system kan även läggas bemannade flygplan som redan från början ska ha möjlighet att användas som drönare, det som benämns optionally manned. Det mest anmärkningsvärda exemplet är kanske det amerikanska flygvapnets kommande spjutspets i form av bombplanet B-21 Raider, som sägs ha just den egenskapen. Med sitt styckepris på flera miljarder kronor skulle den knappast bli en drönare för engångsbruk. 

Utöver den militära användningen i form av spaning, bekämpning och som skenmål nyttjas drönare även flitigt i informationsdomänen. Relativt små drönare kan användas till signalspaning och telekrig, och då i synnerhet på taktisk nivå mot kommunikationer. Ett talande exempel är när mobilnät tas över så att telefoner hos oförsiktiga soldater blir störda, avlyssnade, lokaliserade och tar emot falska meddelanden. 

Båda sidor i kriget i Ukraina har visat upp exempel på stor uppfinningsrikedom med att utnyttja vad som i grunden är otillräcklig signaldisciplin. Det tillsammans med optisk spaning och målinmätning från drönare kan orsaka kännbara förluster hos motståndaren, ofta mot nyckelmål som logistik och ledningsplatser. 

En viktig bieffekt av alla kameraförsedda drönare som skickar strömmad högupplöst video är den psykologiska påverkan på taktisk nivå som detta kan ge i form av ökad självsäkerhet hos beslutsfattare. De kan basera beslut på en God’s eye view, ibland även benämnd predator tv, samtidigt som de som betraktas blir konstant iakttagna och utsatta. För strategisk kommunikation används filmerna flitigt på sociala medier som Tiktok och Youtube för att visualisera egna framgångar i strid när fienden nedgörs; gärna spektakulärt liknande datorspelens kill cams, en dehumaniserande propaganda-tv som även benämns war streaming. Samtidigt kan bildmaterial som inhämtas med drönare även användas som ett forensiskt hjälpmedel för att stärka bevisläget vid undersökningar av misstänkta krigsförbrytelser.

Både militära och civila behov kan förväntas driva på en utveckling av framtida drönare för logistikändamål, i synnerhet för transporter. Transportdrönare kan byggas i olika storlekar och utföranden beroende på behov för att föra fram förnödenheter, särskilt där det är bråttom eller vanliga vägar är obefintliga, förstörda eller minerade. I sammanhanget skulle ambulansdrönare kunna vara ett mycket attraktivt alternativ till ambulanshelikoptrar och liknande, särskilt vid masskadeutfall eller där luftläget innebär för stora risker för flygning med bemannade helikoptrar. En annan typ av logistik kan vara att ersätta eller förstärka mobilnät i områden som utsätts för påfrestningar eller som tillfälligt har för låg kapacitet vid särskilda händelser. 

Dagens drönare är i regel styrda av mänskliga operatörer. I vissa system finns redan automatiska eller autonoma moder för start och landning samt navigering på brytpunktsbana, och vissa typer av patrullrobotar kan ha fullt autonoma moder. För att möjliggöra för en operatör att styra flera drönare samtidigt eller för att få en större robusthet mot avbrott i kommunikationen mellan drönare och operatörsstation så är en ökad grad av autonomi attraktiv. Men frågan är hur mycket människan kan släppa drönarna fria med de risker det innebär såväl säkerhetsmässigt som etiskt. Olika nationer kan sannolikt ha olika inställning och trängda lägen tenderar att sätta även de mest principfasta på prov.

En jämförelse mellan dagens drönare och flygets utveckling under tidigt 1900-tal ger många paralleller. Flyget utvecklades också i en vild innovation som möjliggjordes av framsteg inom andra teknikområden. Den största nyttan var först spaning och sedan alltmer verkan och transporter. Vi ser korsbefruktning mellan civil och militär användning. Användning i olika konfliktnivåer med olika lärdomar lär så småningom utkristallisera och cementera ett antal standardkoncept. I drönarnas historia är det fortfarande tidigt. Tekniken – men ännu mer användningen – kommer att fortsätta utvecklas i en rasande takt och påverka samhället och krigskonsten på många och oväntade sätt. Skrämmande hot och underbara möjligheter kan ses vid horisonten.

Andreas Hörnedal-FOI_2023
Text: Andreas Hörnedal, Forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut vid avdelningen för Försvars­teknik.
Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Arméns ekonomiska planering har under årets första sex månader präglats av ett glapp på omkring 300 miljoner kronor mellan planerad verksamhet och ekonomisk ram. Arméstaben har tvingats prioritera, omfördela och ge förbanden i uppgift att planera om.

    Maria Widehed
    Hundratals ­miljoner saknades i arméns planering
    Armén har fått ambitionsanpassa för att hantera det ekonomiska glappet. Enligt Martin Johansson, planeringschef på Arméstaben, har bland annat övningar kortats och möten genomförts digitalt.

    Foto: Försvarsmakten

    Efter årets första tre månader räknade arméns förband och enheter med kostnader på sammanlagt 14,3 miljarder kronor. Det var 296 miljoner kronor mer än arméns ekonomiska ram. I ett direktiv från Arméstaben stod att läsa att: ”OrgE ekonomiska behov är fortsatt betydligt större än arméns tilldelade anslagsram” vilket har lett till ”strikta prioriteringar inom armén”. Överste Martin Johansson, planeringschef på Arméstaben, beskriver kostnadsskillnaden som en följd av det sätt på vilket armén planerade inför 2026.

    – Inför året arbetade vi med en ramlös ekonomisk planering då bedömningen var att de ekonomiska resurserna inte skulle vara gränssättande. Under inledningen av året konstaterade vi att vi gick mot ett övertryck och inte skulle hålla oss inom de tilldelade ramarna. Då var vi tvungna att göra balanseringar i verksamheten.

    Martin Johansson

    Martin Johansson

    Planeringschef på Arméstaben

    Att verksamhetsuppdragen behöver ses över under året är enligt Martin Johansson normalt, justeringarna under 2026 har dock varit stora. Enligt honom har Arméstaben inte valt bort någon större verksamhet.

    – Det har i mångt och mycket handlat om att ambitionsanpassa. Vissa fältövningar har kortats, möten har genomförts digitalt istället för fysiskt och vissa stridsskjutningar har fått anpassad ambitionsnivå utifrån ramen, säger han.

    Även planeringsinternat har genomförts på billigare sätt. En konkret följd är enligt Martin Johansson även att armén har tvingats använda reservofficerare och tidvis tjänstgörande soldater i mindre omfattning än planerat.

    Under inledningen av året konstaterade vi att vi gick mot ett övertryck och inte skulle hålla oss inom de till­delade ramarna.

    I direktivet beskriver Arméstaben konsekvenserna av förbandens personal- och kompetensläge. De skriver bland annat att det leder till begränsade möjligheter att genomföra utbildning och produktion med önskad kvalitet samt ambitionssänkningar, omplaneringar och ökad sårbarhet vid samtidiga uppdrag. Där anges även ”hög och långvarig arbetsbelastning i många förband”, begränsade möjligheter till återhämtning, ledighet och kompetensutveckling samt risk för arbetsmiljöproblem och personalavgångar.

    – En slutlig ram som är mindre än planeringen får förstås effekt på krigsförbanden. Samtidigt har vi totalt under året genomfört mycket verksamhet med utgångspunkten att prioritera sådant som direkt bidrar till krigföringsförmågan här och nu respektive till arméns leverans enligt försvarsbeslut 24, säger Martin Johansson.

    Han betonar att förslagen till besparingar i första hand har tagits fram av förbanden själva.

    – Det är de som har bäst uppfattning om vilken verksamhet som kan omprioriteras på olika sätt för att hantera den ram vi har. Sedan gör vi en samlad bedömning i Arméstaben.

    Så mycket översteg prognoserna arméns ekonomiska ram

    Så mycket översteg prognoserna arméns ekonomiska ram. Skillnad mot arméns ekonomiska ram, miljoner kronor.

    Vid halvårsskiftet förklaras överskridandet av prognosen bland annat av nya uppgifter som FLF Finland, stödet till Ukraina och nationella operationer. Källa: Arméstabens ekonomiska rapportering 2026 efter tre och sex månader. Tremånadersprognosen exklusive FLF Finland.

    Av handlingar som Officerstidningen har tagit del av framgår att prognosskillnaden under våren var störst vid Norrbottens regemente, I 19. Förbandet räknade med kostnader på närmare 1,5 miljarder kronor. Det var drygt 230 miljoner mer än den prognos som Arméstaben fastställde.

    I 19 producerar huvuddelen av Norrbottensbrigaden och har också en central roll i det svenska bidraget till Natos framskjutna markstyrkor i Finland.

    – Allt handlar om FLF. Vi fick i uppgift att göra en ekonomisk planering innan det politiska beslutet var fattat. Ingångsvärdet var att vi skulle sätta upp en styrka, men styrningarna kom sent så vi fick göra flera antaganden, säger Carin Bergensten, ekonomichef på I 19, och fortsätter:

    – Vi gjorde ett första förslag utifrån vad vi då trodde, sedan fick vi besked att plocka bort planeringen för att förhoppningsvis kunna göra en bättre prognos i halvårsuppföljningen.

    Vid halvårsuppföljningen skiljde drygt en miljon kronor mellan förbandets prognos och Arméstabens fastställda dito.

    – Vi har fått skala ner en del, men inte så att krigsförbanden har påverkats i någon större utsträckning, säger Carin Bergensten.

    Samtidigt skriver Arméstaben i sin sammanfattning vid halvårsuppföljningen att Norrbottens regemente, Försvarsmedicincentrum och Livregementets husarer har rapporterat att tillväxten av framför allt yrkesofficerare och erfarna chefer ”inte håller jämna steg med uppdragstillväxten”, vilket innebär en risk för både arbetsmiljön och den långsiktiga utvecklingen.

    – Vi är väldigt underbemannade vid I 19. Bemanningen av officerare på pansarbataljonen ligger på 54 procent. Det gör att personalen får gå tungt, att det blir mycket övertid och att människor inte kan ta ut den ledighet de ska. Det leder i sin tur till en växande ledighetsskuld som ska gå ihop både för verksamhet och rent ekonomiskt, säger Carin Bergensten.

    I 19 har nu lämnat sin ekonomiska rapportering efter årets första nio månader. Förbandet har där begärt ytterligare medel, men hade vid intervjutillfället ännu inte fått Arméstabens besked.

    – Viss oro finns att om armén inte får full finansiering för FLF – då kommer det att drabba förbandens ordinarie verksamhet, säger Carin Bergensten och fortsätter:

    – Under årets sista kvartal ska vi försöka vara sparsamma med inköp, möten och resor, samt skjuta viss utbildning framåt. Hittills har vi inte behövt ställa in någon verksamhet, men beskedet efter rapporteringen kan innebära att vi måste göra det.

    Jag har aldrig upplevt att det varit så stökigt som det är nu.

    Carin Bergensten har arbetat med ekonomi i Försvarsmakten sedan 2000 och de senaste sju åren som ekonomichef.

    – Jag har aldrig upplevt att det varit så stökigt som det är nu. Det är främst korta tidsförhållanden vilket innebär antaganden och nya uppgifter där det saknas erfarenhetsvärden. Väldigt mycket ska hanteras på kort tid. Men alla gör vad de kan.

    Gotlands regemente, P 18, räknade i våras med kostnader på närmare 740 miljoner kronor. Det var 68 miljoner mer än den prognos som Arméstaben fastställde – den näst största skillnaden bland de redovisade arméförbanden.

    P 18 befinner sig samtidigt i en snabb expansion. Vid halvårsuppföljningen räknade förbandet med kostnader på drygt 730 miljoner kronor. Arméstabens fastställda prognos var knappt 725 miljoner.

    – De fasta kostnaderna ökar eftersom vi har rekryterat, vi är nästan 430 anställda nu, och har höga kostnader för hyra. Från högsta ledningen är det väldigt hög press på att det här ska bli bättre och gå fortare. Kraven på oss att genomföra mer verksamhet är tydliga, säger överstelöjtnant Joakim Marklund, ställföreträdande chef på P 18.

    I halvårsdirektivet framgår samtidigt att armén hade begärt 15 miljoner kronor för verksamhet på Gotland som man ansåg borde bekostas av andra försvarsgrenar. Den begäran beviljades inte centralt.Finansieringen löstes istället genom en omfördelning inom armén.

    – Det handlar om många bäckar små. Vi ställer inte in någon verksamhet eller prioriterar ned något förband, utan snarare ambitionsanpassar, säger Martin Johansson.

    Efter årets första sex månader hade arméns ekonomiska ram höjts till strax över 14 miljarder kronor.

    I Arméstabens direktiv efter halvårsuppföljningen sammanfattas förbandens rapportering om personal- och arbetsmiljöläget. ”Den främsta utmaningen är en hög arbetsbelastning till följd av förbandstillväxt, övningsintensiv verksamhet, kompetensbrist och begränsade personella resurser, samt brist på ändamålsenliga lokaler”, står det i sammanfattningen.

    Största skillnaderna mellan förbandens och Arméstabens prognoser

    Största skillnaderna mellan förbandens och Arméstabens prognoser. Skillnad i miljoner kronor mellan förbandens egna prognoser och den prognos Arméstaben fastställde.

    Källa: Arméstabens ekonomiska uppföljningar efter tre och sex månader 2026. Officers­tidningens ­beräkningar. Avrundade belopp. Enheter vars ­prognos höjdes ingår inte.

    Flera förband och enheter uppges ha svårt att balansera ordinarie verksamhet mot utvecklingsarbete, utbildning och bemanning. Enligt Arméstaben leder det till ”högt tempo, korta planeringshorisonter och ett ökat behov av prioriteringar”.

    Under våren ökade också kostnadsprognosen för stödet till Ukraina, FLF Finland togs med i prognosen och antalet nationella operationer ökade. Vid halvårsskiftet begärde armén 281 miljoner kronor för verksamheten i Finland och sammanlagt 77 miljoner för Ukrainastöd och nationella operationer.

    – Vi har fått en stor andel avsatt för de uppgifter vi har. Sedan är det en diskussionsfråga hur stor del som ska konteras på exempelvis FLF Finland. Det är svårt att säga att alla medel har tilldelats specifikt för en viss verksamhet och ibland behöver avvägning ske mot andra uppgifter, säger Martin Johansson.

    Det är inte ett tillfälle att beklaga sig. Vår uppgift är att få maximal effekt av de medel som tillförs.

    När intervjun genomförs analyserar Arméstaben fortfarande förbandens rapportering efter årets tredje kvartal. Martin Johansson lämnar därför inget besked om armén nu bedöms hålla den ekonomiska ramen för 2026 eller hur prognosen har förändrats jämfört med i somras.

    – Vi tittar på tredje kvartalet och kan få korrigerade ramar för resten av året.

    Samtidigt betonar han att armén disponerar större resurser än tidigare.

    – Det läggs mycket på Försvarsmakten nu och vi i armén har större resurser än vi någonsin har haft för att bygga den förmåga som behövs. Det är inte ett tillfälle att beklaga sig. Vår uppgift är att få maximal effekt av de medel som tillförs.

    Kommentar från Försvarsstaben

    Konteramiral Bo Berg, chef för Försvarsstabens genomförandeenhet:

    ”Armén sänker ambitionen i verksamheten i syfte att nå ekonomisk balans. Försvarsmakten optimerar över tid verksamheten givet de aktuella förutsättningarna. Inför ett nytt år gör försvarsgrenarna en planering utifrån tilldelade resurser. Ingenting är underfinansierat från början, men det kan uppkomma aktiviteter under året som behöver omhändertas. Ibland får förbanden bekosta det inom tilldelad ram, och då behöver något annat prioriteras bort. Ibland får de tillförda ekonomiska medel, som i fallet med FLF Finland. Ingen av de övriga försvarsgrenarna har genomfört en återrapporterad ambitionssänkning i år, men de säger att det är en utmanande situation att bedriva verksamhet inom ramen för ekonomiska medel.”

    Ur arkivet: