Skrämmande hot och underbara möjligheter 

Utvecklingen av obemannade flygfarkoster går snabbt och nya modeller är på väg att lanseras inom kort. Båda sidor i kriget i Ukraina har visat exempel på stor uppfinningsrikedom med att nyttja drönare för att orsaka märkbara förluster hos motparten. Men drönarna har inte blivit en game changer i striden på det sätt som många hade förutspått.

Den ukrainska drönaroperatören Leonid arbetar för att korrigera artillerield i staden Bahkmut. Drönaroperatörer blir allt viktigare i kriget i Ukraina. Foto: Madeleine Kelly / SOPA Images

Att obemannade flygplan förr eller senare skulle bli lika vanliga som de bemannade torde inte vara särskilt oväntat. Vad som kanske däremot har överraskat de flesta är takten och bredden på hur drönare börjat användas de senaste två decennierna, både i det civila samhället och på den militära sidan. 

Det som började som leksaker och hobbydrönare som kunde filma från ett fågelperspektiv eller beväpnade drönare som användes av USA för att bekämpa terrorister i fjärran länder, har under senare år spelat en central roll i flera högintensiva konflikter. Framför allt i det korta kriget i Nagorno-Karabach 2020 och det pågående kriget i Ukraina. 

Som så ofta med nya system och teknologier har det uppstått en viss begreppsförvirring i ämnet. I denna text används ordet drönare, eftersom det har kommit att bli den vanligaste termen i dagligt tal. I mer officiella sammanhang föredras i regel termer som UAV (unmanned aerial vehicle), UAS (unmanned aerial system) eller RPAS (remotely piloted aircraft system), där det sistnämnda endast innefattar obemannade flygande system som alltid kontrolleras av en mänsklig operatör. 

» Båda sidor i kriget i Ukraina har visat upp exempel på stor uppfinningsrikedom med att utnyttja vad som i grunden är otillräcklig signaldisciplin. «

Drönare har kommit att bli ett brett samlingsbegrepp för allt mellan små kvadrokoptrar upp till vad som liknar vanliga flygplan, även om de saknar en cockpit. De mindre kvadrokoptrarna är i regel mer eller mindre modifierade civila system. De har visat sig vara mycket användbara i markstrid för att ge markförband ända ner till pluton- eller gruppnivå en egen flygburen förmåga till spaning med bilder i realtid, eldledning och i vissa fall till och med en viss förmåga till precisionsbekämpning. 

Dessa smådrönare har dock visat sig inte överleva särskilt länge i strid och betraktas normalt som förbrukningsvara. 

Tack vare sitt låga pris och sin relativt låga risk för operatören för den uppgift de löser är de ändå en värdefull förmåga att ha i verktygslådan för markstrid; särskilt vid strid i bebyggelse och i det statiska skyttegravskrig som har kommit att bli en så stor del av kriget i Ukraina. För lägre förbandsnivåer på marken har även mindre flygplandrönare för spaning och eldledning börjat användas flitigt.

Något som bidrar till begreppsförvirringen är den klass av obemannade system som är ett mellanting mellan drönare och vapen, det som på engelska benämns loitering munitions och på svenska har den halvofficiella termen patrullrobot. I populärt språkbruk benämns de ofta även kamikazedrönare. De har det gemensamt att de är utformade som drönare, i nuläget normalt med propellerdrift, och har en inbyggd stridsdel. De kan därmed användas både som spaningsdrönare eller som styrda vapen mot mål som upptäcks med egna sensorer. 

De minsta patrullrobotarna är bärbara engångsdrönare med en handhållen fjärrkontroll. De har en räckvidd på några kilometer och uthållighet på tiotals minuter, som exempelvis den amerikanska Switchblade 300. De största patrullrobotarna är fordonsburna system som kan anflyga autonomt till ett målområde hundratals kilometer bort, självständigt söka efter mål med en uthållighet på många timmar och sedan bekämpa dessa mer eller mindre autonomt. 

Ett exempel är den israeliska Harop som främst är ämnad att bekämpa luftvärn. Något som kan öka förvirringen i sammanhanget är system som den iranska Shahed 136 som även den ofta benämns kamikazedrönare med sin flygplanskropp, inbyggda stridsdel och propellerdrift. Den är dock mer att betrakta som en lågbudgetvariant av kryssningsrobot då den förprogrammeras med en riktpunkt och eventuella brytpunkter för anflygningen, avfyras och sedan självständigt går mot målpunkten, utan att fjärrstyras eller avsöka något målområde.

En ytterligare viktig klass av drönare som har använts flitigt i flera krig och militära operationer på senare tid är den beväpnade drönaren, även benämnda MALE UCAV (medium altitude long endurance uncrewed combat aerial vehicle). De mest kända exemplen torde vara den amerikanska MQ-1 Predator, och på senare tid den turkiska Bayraktar TB2. Dessa system har det gemensamt att de med sin propellerdrift och stora vingspann kan flyga på över 7 000 meters höjd och har en uthållighet på mer än ett dygn. Med egen kamera kan de också se mål i de visuella och infraröda våglängderna flera kilometer bort som kan precisionsbekämpas med medförda robotar eller styrda bomber.

» Frågan är hur mycket människan kan släppa drönarna fria med de risker det innebär såväl säkerhetsmässigt som etiskt. «

Målen kan vara personal, fordon och i vissa fall även större och hårdare mål såsom byggnader. De styrs normalt av en eller två operatörer i en särskild operatörsstation som i vissa fall kan befinna sig på andra sidan jorden. Flyghöjden och avståndet till målet gör att de kan hålla sig undan det allra lättaste luftvärnet. Tack vare detta har de ofta uppnått spektakulära framgångar, men mot mer avancerade luftförsvar som i Ukraina har de visat sig vara tämligen sårbara. Det har i sin tur avsevärt dämpat förväntningarna på dessa system som revolutionerande game changers.  

Förutom de drönartillämpningar som numera är kända hos en bredare publik, finns flera andra nämnvärda systemtyper, endera under utveckling eller redan i tjänst. Den första är de stora och avancerade spaningsdrönare som på hög höjd kan flyga tusentals kilometer och spana av stora områden med olika sensorer, som den amerikanska MQ-4C Triton. 

Den andra är drönare som kan användas som skenmål, störplattformar eller vapen, som den amerikanska MALD-V. Sist i listan är de stridsdrönare, även kallade UCAV, Loyal wingmen eller adjunkter som utvecklas på flera håll med avsikten att samarbeta med och komplettera bemannat stridsflyg som exempelvis den ryska S-70 Ochotnik.

Till raden av svårdefinierade system kan även läggas bemannade flygplan som redan från början ska ha möjlighet att användas som drönare, det som benämns optionally manned. Det mest anmärkningsvärda exemplet är kanske det amerikanska flygvapnets kommande spjutspets i form av bombplanet B-21 Raider, som sägs ha just den egenskapen. Med sitt styckepris på flera miljarder kronor skulle den knappast bli en drönare för engångsbruk. 

Utöver den militära användningen i form av spaning, bekämpning och som skenmål nyttjas drönare även flitigt i informationsdomänen. Relativt små drönare kan användas till signalspaning och telekrig, och då i synnerhet på taktisk nivå mot kommunikationer. Ett talande exempel är när mobilnät tas över så att telefoner hos oförsiktiga soldater blir störda, avlyssnade, lokaliserade och tar emot falska meddelanden. 

Båda sidor i kriget i Ukraina har visat upp exempel på stor uppfinningsrikedom med att utnyttja vad som i grunden är otillräcklig signaldisciplin. Det tillsammans med optisk spaning och målinmätning från drönare kan orsaka kännbara förluster hos motståndaren, ofta mot nyckelmål som logistik och ledningsplatser. 

En viktig bieffekt av alla kameraförsedda drönare som skickar strömmad högupplöst video är den psykologiska påverkan på taktisk nivå som detta kan ge i form av ökad självsäkerhet hos beslutsfattare. De kan basera beslut på en God’s eye view, ibland även benämnd predator tv, samtidigt som de som betraktas blir konstant iakttagna och utsatta. För strategisk kommunikation används filmerna flitigt på sociala medier som Tiktok och Youtube för att visualisera egna framgångar i strid när fienden nedgörs; gärna spektakulärt liknande datorspelens kill cams, en dehumaniserande propaganda-tv som även benämns war streaming. Samtidigt kan bildmaterial som inhämtas med drönare även användas som ett forensiskt hjälpmedel för att stärka bevisläget vid undersökningar av misstänkta krigsförbrytelser.

Både militära och civila behov kan förväntas driva på en utveckling av framtida drönare för logistikändamål, i synnerhet för transporter. Transportdrönare kan byggas i olika storlekar och utföranden beroende på behov för att föra fram förnödenheter, särskilt där det är bråttom eller vanliga vägar är obefintliga, förstörda eller minerade. I sammanhanget skulle ambulansdrönare kunna vara ett mycket attraktivt alternativ till ambulanshelikoptrar och liknande, särskilt vid masskadeutfall eller där luftläget innebär för stora risker för flygning med bemannade helikoptrar. En annan typ av logistik kan vara att ersätta eller förstärka mobilnät i områden som utsätts för påfrestningar eller som tillfälligt har för låg kapacitet vid särskilda händelser. 

Dagens drönare är i regel styrda av mänskliga operatörer. I vissa system finns redan automatiska eller autonoma moder för start och landning samt navigering på brytpunktsbana, och vissa typer av patrullrobotar kan ha fullt autonoma moder. För att möjliggöra för en operatör att styra flera drönare samtidigt eller för att få en större robusthet mot avbrott i kommunikationen mellan drönare och operatörsstation så är en ökad grad av autonomi attraktiv. Men frågan är hur mycket människan kan släppa drönarna fria med de risker det innebär såväl säkerhetsmässigt som etiskt. Olika nationer kan sannolikt ha olika inställning och trängda lägen tenderar att sätta även de mest principfasta på prov.

En jämförelse mellan dagens drönare och flygets utveckling under tidigt 1900-tal ger många paralleller. Flyget utvecklades också i en vild innovation som möjliggjordes av framsteg inom andra teknikområden. Den största nyttan var först spaning och sedan alltmer verkan och transporter. Vi ser korsbefruktning mellan civil och militär användning. Användning i olika konfliktnivåer med olika lärdomar lär så småningom utkristallisera och cementera ett antal standardkoncept. I drönarnas historia är det fortfarande tidigt. Tekniken – men ännu mer användningen – kommer att fortsätta utvecklas i en rasande takt och påverka samhället och krigskonsten på många och oväntade sätt. Skrämmande hot och underbara möjligheter kan ses vid horisonten.

Andreas Hörnedal-FOI_2023
Text: Andreas Hörnedal, Forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut vid avdelningen för Försvars­teknik.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Ett fel i en nödutfällningsventil var den utlösande faktorn när ett Jas 39 C Gripen landade i för hög fart och utan bromsförmåga på Ronneby flygplats i november 2022. Nu vill Statens haverikommission att såväl Försvarsmakten som flygplanstillverkaren Saab vidtar åtgärder.
Under en mörkerövning vid F 17 drabbades ett av flygplanen av en felindikation på landningsstället. Piloten avbröt och gjorde en nödlandning i Ronneby med skador på planet som följd. Vid utredningen fann man att liknande incidenter också hänt i Ungern och Grekland.

Den 7 november 2022 genomförde flera förband från Blekinge flygflottilj, F 17, en mörkerövning öster om Öland. Cirka 40 minuter in i övningen fick piloten i ett av planen en felindikation om att landstället inte var låst i uppfällt läge. Därefter följde en rad felmeddelanden och varningar och styrförmågan försämrades.

Piloten avbröt övningen och vände tillbaka mot flygplatsen i Ronneby där han tvingades landa i för hög fart och utan fungerade bromsar på hjulen. Flygplanet stoppades av utrullningsnätet, 111 meter efter asfaltskanten på landningsbanan. Piloten klarade sig oskadd men planet fick omfattande skador.

– Händelsen var allvarlig. Piloten hamnade i en komplex situation med flera följdfel och han fick en massa varningar som gjorde det svårt att tolka vilken felbild han hade. Det var ett svårt läge, men piloten hanterade det på ett bra sätt, säger Håkan Josefsson, utredare vid Statens haverikommission (SHK). 

Enligt SHK:s rapport som publicerades i början av februari utlöses problemen av ett fel i en nödutfällningsventil som i sin tur triggade igång en mängd andra fel och varningssignaler. I rapporten lyfts också en liknande händelse med ett Jas-plan i Ungern 2015 fram. Även i Grekland uppdagades 2007 ett fel i samma ventilenhet på ett Jas Gripen, men den gången upptäcktes felet innan planet hunnit lyfta från marken.

Efter haveriet i Ronneby har Saab återkallat alla nödutfällningsventiler som är mer än 20 år gamla och även vidtagit vissa andra åtgärder.

» Det var ett svårt läge, men piloten hanterade det på ett bra sätt. «

Med hänsyn till de tidigare händelserna, borde Saab ha agerat tidigare?

– Det är svårt för oss att svara på. Vi har inte kunnat ta del av den ungerska haveriutredningen i sin helhet och händelsen i Aten har vi bara hört talas om, säger Håkan Josefsson.

Utöver det som redan har gjorts vill Statens haverikommission att det genomförs en översyn av felpresentationslogiken i den aktuella flygplansmodellen för att minska arbetsbelastningen för piloten om något liknande skulle inträffa igen.

Håkan Josefsson-SHK-2024
Håkan Josefsson, utredare vid Statens haverikommission

I samband med haveriet i Ronneby uppdagades också problem i kommunikationen mellan den kommunala räddningstjänsten, SOS alarm och den militära räddningsstyrkan inne på flygflottiljen. Missförstånden som uppstod ledde till att räddningsinsatsen blev fördröjd med någon minut.

– I det här fallet var det ingen fara och piloten kunde ta sig ur planet på egen hand. Men om det hade brunnit eller blivit ett större skadeutfall hade tiden varit kritisk och det är därför vi ger rekommendationen att Försvarsmakten och SOS alarm ska säkerställa att kommunikationen mellan dem fungerar, säger Håkan Josefsson.

Senast den 6 maj ska besked om vidtagna åtgärder lämnas till SHK.

Officerstidningen söker Saab för en kommentar. 

Statens haverikommission riktar följande rekommendationer med anledning av olyckan vid Blekinge flygflottilj

Försvarsmakten rekommenderas att:

• I samråd med Saab AB analysera vilka säkerhetsvinster och effekter i övrigt en ändrad delkretsavstängningslogik i hydraulsystemet för Jas 39 Gripen skulle innebära.

• Utvärdera räddningsinsatsen i syfte att säkerställa en tillfredsställande radiokommunikation mellan militära flygplatsers räddningsstyrka och kommunal räddningstjänst.

Saab AB rekommenderas att:

• Genomföra en översyn av felpresentationslogiken i Jas 39 Gripen vid återkommande fel i syfte att minska arbetsbelastningen för piloten vid en liknande händelse.

• Vidta åtgärder för att säkerställa att felpresentationslogiken i Jas 39 Gripen ger piloten en tydlig varning vid totalt bromsbortfall.

SOS alarm rekommenderas att:

• Sprida erfarenheterna från den aktuella larmhanteringen till övriga larmcentraler inom SOS alarm.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Svenska stabsofficerare kommer att delta i den EU-ledda insatsen Aspides i Röda havet. Det står klart efter ett beslut från regeringen på torsdagen. Operationen ska skydda civila fartyg i Röda havet mot attacker från bland annat Huthirebellerna.
En italiensk fregatt eskorterar ett civilt handelsfartyg i operation Aspides. Foto: Italienska marinen.

Efter huthiernas attacker mot internationell sjöfart i Röda havet beslutade EU:s utrikesråd i februari att inrätta en militär marin insats som ska bidra till att skydda civila fartyg i området.

Sjöfartsskyddsinsatsen Eunavfor Aspides, eller operation Aspides, har i uppgift är att ledsaga och skydda fartyg mot attacker i Röda havet och i närliggande områden. På torsdagen kom beskedet att regeringen ger Försvarsmakten i uppdrag att placera upp till tio stabsofficerare i den EU-ledda insatsen.

– Sverige värnar rätten till en fungerade och fri internationell sjöfart. Attackerna mot civila fartyg är ett allvarligt hot mot detta och behöver motverkas. Sveriges bidrag till EU-insatsen Eunavfor Aspides är därför viktigt för vår gemensamma säkerhet, säger försvarsminister Pål Jonson (M) i ett pressmeddelande.

» Sverige värnar rätten till en fungerade och fri internationell sjöfart. «

Ambitionen är att ha officerare på plats i början av mars, skriver Försvarsmakten i en artikel på myndighetens webbplats. Inledningsvis planerar Försvarsmakten för att ha tre stabsofficerare på det operativa högkvarteret i Larissa i Grekland. En stabsofficer kommer också att placeras på styrkans ledningsfartyg ute till havs, enligt myndigheten.

Operationsområdet sträcker sig främst över de stora sjö- och handelsvägarna i Röda havet samt i vattnen utanför Yemen och Oman.

Beslutet om svenskt deltagande med upp till tio stabsofficerare i Eunavfor Aspides gäller fram till och med den 19 februari 2025.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Riskerna för svensk säkerhet har ökat, konstaterar den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, i sin årsöversikt för 2023. Sverige måste göra sig redo för att ha ett aggressivt och riskbenäget Ryssland som granne under lång tid framöver. ”Vi har inget andrum, vi måste agera nu”, sa Thomas Nilsson, chef för Must, på en pressträff på måndagen.

Det är ett mycket allvarligt säkerhetsläge och säkerhetsriskerna har ökat det senaste året, konstaterar den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, i sin årsöversikt för 2023. Utöver kriget i Ukraina pågår flera stora parallella kriser, däribland kriget i Gaza och fördjupade konflikter i Sahel-området.

Den 24 februari är det två år sedan Ryssland storskaliga invasion av Ukraina. Det finns inget som tyder på att kriget kommer att avslutas i närtid och vi måste utgå från att den konflikt som funnits mellan Ryssland och Väst kommer att fortsätta, sa generallöjtnant Thomas Nilsson, chef för Must, på en pressträff på måndagen.

– Även om Ryssland inte har nått de mål man hade när man startade kriget har den ryska ledningen i allt högre grad låst sig vid kriget, både politiskt och ekonomiskt. Ryssland ställer nu om sitt samhälle för att kunna fortsätta att föra ett kostsamt, förödande och långt krig, sa Thomas Nilsson på pressträffen och fortsatte:

– Must har tidigare dragit slutsatsen att ingen av sidorna för närvarande har möjlighet att vinna kriget med militära medel, den bedömningen kvarstår. Liksom bedömningen att kriget inte kommer att avslutas genom en förhandlingslösning på kort sikt. 

» I detta läge vore det misstag att tro att en tillfällig begränsning i den ryska förmågan i vår region ger oss ett andrum. «

Ryssland driver vidare kriget, trots omfattande förluster och kostnader. Thomas Nilsson betonade vikten av ett fortsatt och omfattande militärt stöd till Ukraina, inte minst är behovet stort på artilleri- och luftvärnsammunition.

Den ryska ledningens agerande präglas av ett högt risktagande och det finns en risk att konflikten eskalerar, sa Mustchefen vidare. Situationen innebär också en ökad risk för militära incidenter på grund av misstag och kan involvera ytterligare länder.

– Vi har exempelvis sett nedslag av robotdelar i Natoländer. Denna typ av incidenter kan få farliga konsekvenser, sa Thomas Nilsson.

Sverige måste planera för att ha ett aggressivt och riskbenäget Ryssland som granne under lång tid framöver. Ryssland är alltjämt den säkerhetshotande aktör som Försvarsmakten dimensionerar sin verksamhet utifrån. Thomas Nilsson poängterade betydelsen av att Sverige fortsätter att stärka den egna försvarsförmågan i ett högt tempo.

– I detta läge vore det misstag att tro att en tillfällig begränsning i den ryska förmågan i vår region ger oss ett andrum. Rysslands förmåga att genomföra ett militärt angrepp mot Sverige är fortsatt den dimensionerande hotbilden för Försvarsmakten. Och även som Natomedlem måste Sverige kunna möta ett antagonistiskt och svårförutsägbart Ryssland, sa han. 

» Även som Natomedlem måste Sverige kunna möta ett antagonistiskt och svårförutsägbart Ryssland. «

Musts bedömning är att Ryssland, så snart man kan, kommer att försöka att öka sin militära styrka efter förlusterna i Ukraina. ”Det finns hinder, såsom bristande ekonomiska förutsättningar, förlorade nyckelkompetenser och de omfattande sanktionerna. Men den ryska regimen har gjort detta till ett högt prioriterat område”, skriver Mustchefen i sitt förord till årsöversikten.

Ryssland har påbörjat planläggningen för en uppbyggnad av landets militära styrka under de kommande fem åren, enligt Must. ”Det finns dock betydande hinder för detta. Några av dessa hinder är sanktionernas inverkan på den ryska försvarsindustrin, den ekonomiska utvecklingen samt förluster av officerare och underofficerare i Ukrainakriget vilka kan bli svåra att ersätta beroende demografiutvecklingen”, skriver Must.

Länk till Must årsöversikt här.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Observera att du även behöver klicka på godkänningslänken i det bekräftelsemeddelande som kommer att skickas till din e-postadress för att slutföra prenumerationen. Vänligen kontrollera din skräppostmapp om du inte har mottagit bekräftelsemeddelandet efter att ha registrerat dig.