Senast publicerat
Senast publicerat:

Replik: ”En generalist räcker inte – officersrollen kräver mer”

Johan Hansson, Officersförbundets förbundsdirektör

Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kommendör Anders Widén, verksam som programchef över Officersprogrammet, OP, vid Försvarshögskolan, replikerade den 13 juni på mitt inlägg i Officerstidningen nr 2/2025. Jag har tidigare betonat, och gör det ånyo, att akademiseringen av Officersutbildningen är av godo. Men det innebär inte att den valda designen och utbildningsplanen är optimal. Jag skrev tidigare i mitt inlägg följande:

Det finns en risk med nuvarande utbildningsdesign och karriärutveckling gällande officerskollektivet, då bland annat OP har relativt generella examensmål samt att kraven för vidare befordran inte ställer adekvata krav på funktionell yrkesutveckling och yrkeskurser. OP och Högre officersprogrammet (HOP), räcker inte som formell utbildning för att bli en professionell mer senior officer.  Kurs- och examensmål bör ses över samtidigt som yrkesutvecklingen behöver systematiseras på ett sätt som ökar professionalismen inför ett alltmer utmanande slagfält i en instabil omvärld.

Det jag menar med detta synsätt är i stort vad överstelöjtnant Urban Schöön och fil dr/RO Karl Ydén förespråkar i deras replik i Officerstidningen den 30 juni – att den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) ges ett allt tydligare innehåll som återspeglar kadettens behov av kommande kunskaper och färdigheter som officer i en given försvarsgren, truppslag eller funktion. Det vill säga – av en amfibieofficer ska man som OF 1 förväntas kunna leda amfibieförbandens strid på plutonsnivå, och inom några år på kompaninivå. Likväl som vi förväntar oss att den unga sjöofficeren på nivån OF 1 kan verka på bryggan i en korvett.

Jag menar därmed att alla övriga kadetter och deras utbildning (…) måste skärskådas och bättre anpassas till den funktionen och verksamhet de kommer att leda som OF 1.

Att OP inte är optimalt designat för huvuddelen av officerskollektivet bevisas indirekt redan idag genom att till exempel blivande sjöofficerare har en helt egen sjökrigsvetenskaplig utbildning och profil med specifika kurser både inom den skolförlagda (SFU) och den verksamhetsförlagda utbildningen. Därutöver har den krigsvetenskapliga profilen en helt egen variant med inslag av uppdragsutbildning för gruppen stridspiloter, där examen nås först efter cirka 5 år.

Jag menar därmed att alla övriga kadetter och deras utbildning – till huvuddel blivande arméofficerare – måste skärskådas och bättre anpassas till den funktionen och verksamhet de kommer att leda som OF 1. Därför är nog luftvärnsofficeren ett så bra exempel, eftersom det moderna luftvärnet består av mycket komplexa system som kräver så mycket mer än en relativt grund och bred akademisk grundutbildning.

Jag förespråkar därför att den nuvarande yrkesexamina på grundnivå ses över med nya kurser både vad gäller SFU och VFU och att de anpassas till verksamheten vid respektive truppslag och funktion.  Jag menar vidare att det utöver OP måste finnas relevant fortbildning och yrkesutbildning, inte minst för befordran ock krigsplacering på nivån kapten/OF 2.

Sammanfattningsvis bejakar jag flerbefälssystemet och dess uppdelning av yrkesofficeren mellan officer och specialistofficer samt att det är i specialistofficerskåren som den djupa specifika kunskapen ska finnas. Men jag är samtidigt bekymrad över att officeren allt för länge har setts som en generalist där behovet av yrkeskunskaper är underordnat.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Under årets två första månader har 134 avvikelser om köldskador rapporterats i Försvarsmakten. De allra flesta som drabbats är värnpliktiga och elever. Joakim Giöbel, chef för Försvarsmaktens marksäkerhetsavdelning, uppger att oerfarna befäl och det pressade läge som organisationen befinner sig i kan ha bidragit till skadeutfallet. En granskning har nu inletts för att utreda vinterns köldskador.

    Linda Sundgren
    Det har varit en kall vinter med kraftig ökning av köldskador i Försvarsmakten: 134 rapporterade fall hittills 2026 jämfört med 47 under hela 2025 – däribland 13 värnpliktiga vid P 4 i Skövde under övningen Vintersol.

    Foto: Försvarsmakten

    Den gångna vintern har varit ovanligt kall och från den 1 januari till den 1 mars 2026 har 134 avvikelser om köldskador rapporterats i Försvarsmakten. Det kan jämföras med 47 rapporterade köldskador under hela 2025. Den händelse som fått mest uppmärksamhet i medierna inträffade i samband med övningen Vintersol 2026, där 13 värnpliktiga vid Skaraborgs regemente, P 4, i Skövde, drabbades av olika typer av köldskador sedan värmaren i deras tält slutat att fungera. En händelse som Sveriges Radio P 4 Skaraborg var först att rapportera om.

    Bland det totala antalet köldskadade finns enstaka soldater vid Natos multinationella brigad i Lettland (LNLV 26), men de allra flesta är värnpliktiga eller elever på Försvarsmaktens olika skolor. Det berättar förvaltare Joakim Giöbel, chef för Försvarsmaktens marksäkerhetsavdelning på Arméstaben och ordförande i den centrala utredning som granskar vinterns köldskador.

    – Skadorna som rapporterats handlar om allt från en vit prick på kinden till djupare förfrysningsskador och allt däremellan. Det som lyfts fram som allvarligt är att de drabbade är värnpliktiga. Den här mängden köldskador och risken för men hos vissa individer är allvarligt, säger han.

    I avvikelserapporterna ser vi att vissa förband inte genomfört utbildningen kallt väder

    Även om vintern har varit ovanligt kall med temperaturer under 40 minusgrader, finns kunskap i organisationen om hur man uppträder i låga temperaturer. Enligt Joakim Giöbel tillhör också majoriteten av de skadade soldaterna Norrlandsföreband som är vana vid kyla. Joakim Giöbel säger att han i avvikelserapporterna noterat faktorer som kan ha bidragit till det stora antalet skadade.

    – Vi har många unga befäl där ute, och som jag tolkar det har de genomfört de övningar som ålagts dem utan hänsyn till väder och vind. De har inte riskhanterat som de borde, helt enkelt. Jag är jättetacksam för alla yngre kollegor, men det går kanske lite fort ibland.

    En annan brist han registrerat är avsaknad av adekvat utbildning.

    – Det finns en utbildning som heter kallt väder som alla som åker norrut för att öva ska genomföra, annars får man inte vara med. Men i avvikelserapporterna ser vi att vissa förband inte genomfört utbildningen kallt väder, säger Joakim Giöbel.

    Att Försvarsmakten befinner sig i en situation med kraftig tillväxt samtidigt som befattningar inom Nato ska bemannas och stödet till Ukraina fortgår, kan också ha bidragit till de uppkomna skadorna, menar Joakim Giöbel.

    – Det är samma personal som genomför utbildningar, som förkovrar sig i nya grejer och själva går i skola samtidigt som fler värnpliktiga tas emot. Detta innebär en hög belastning i verksamheten.

    Också Pliktrådet, den organisation som omhändertar värnpliktigas intressen under grundutbildningen, följer hanteringen av köldskaderapporterna. Enligt Pliktrådets ordförande, Alice Westlund, är det oroväckande att det tycks finnas främst yngre befäl som inte förstår vidden av riskerna med att verka i kyla. Hon pekar också på de förändringar som nu genomförs i Officersprogrammet och som hon menar kan leda till att kunskapen om uppträdande i fysiskt påfrestande miljöer sjunker ytterligare.

    – Man har tagit bort fysiskt stridsvärde ur kursplanen på Officersprogrammet. Det kan leda till att de officerare som kommer ut på förbanden är mindre införstådda med det fysiologiska eftersom de inte får med sig det under utbildningen. Det kan i sin tur komma att påverka hur man hanterar bland annat kyla och köldskador, säger Alice Westlund.

    Den centrala utredningen om köldskadorna som pågår vid Arméstaben väntas bli klar i maj.

    Fakta

    Köldskador

    En köldskada uppstår när en kroppsdel blir så kraftigt nerkyld att blodet inte längre cirkulerar genom den, det som kallas att förfrysa sig.

    Köldskador kommer stegvis och förvärras så länge exponering för kyla fortgår, och vind och fukt ökar risken för köldskador. Vanligast är köldskador på händer, fötter, öron, näsa och kinder.

    De flesta köldskador är ytliga och läker av sig själva, men de kan också gå djupare in i huden och leda till bestående skador.

    Vanliga symptom vid ytligare köldskador är exempelvis hud som vitnar, förlorad känsel, smärta och svullnad. Ibland kan även blåsor bildas.

    Symptom vid djupare köldskador är bland annat hård och vitgul hud, blåfärgade mönster på huden, mörka blodfyllda blåsor, svullnad, kraftig smärta eller att huden inte får tillbaka sin normala färg och känsel efter 60 minuters uppvärmning.

    Källa: 1177.se

    Ur arkivet: