Senast publicerat
Senast publicerat:

Avtal för särskilda befattnings­havare uppsagt för omförhandling

Den 31 augusti sade Officersförbundet tillsammans med övriga arbetstagarorganisationer i Försvarsmakten upp avtalet om särskilda befattningshavare för omförhandling. Parterna har inte kunnat komma överens om hur mycket lönetilläggen för cheferna ska höjas från 1 januari 2023.

Redaktionen
Joel Thungren / Försvarsmakten
Artikel från Officersförbundet.

– Officersförbundet hoppas att det här kan synliggöra att löner och lönetillägg för chefer i Försvarsmakten inte kan ses som skäliga då deras löner har tappat för mycket gentemot övriga arbetstagare under en längre tid, säger Lars Fresker, Officersförbundets förbundsordförande.
Avtalet har en uppsägningstid på sex månader, vilket betyder att Officersförbundet och Försvarsmakten har sex månader på sig att förhandla fram ett nytt avtal. Om parterna inte kan komma överens innan dess kommer arbetstidsavtalet att börja gälla den 1 mars 2024 för de som tidigare har omfattats av avtal för särskilda befattningshavare.

 

– Medarbetare som har arbetstidsavtalet som grund har flera tillägg som kompensation för all den tid som de arbetar. Chefer som har avtal för särskilda befattningshavare som grund har inte de tilläggen. För medarbetare finns en tydlig arbetstidsreglering, medan chefer har förtroendearbetstid som bygger på att de ska arbetstidsreglerna sig själva. En förbandschef kan arbeta hur mycket om helst och lönen påverkas inte. Officersförbundet menar därför att även chefernas löner behöver höjas avsevärt. Man ska inte förlora ekonomiskt på att vara chef, säger Lars Fresker.

Liknande läsning:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Stefan Morin

    Officersförbundet har det senaste året haft stort fokus på vikten av att behålla den militära personalen i Försvarsmakten. Anledningen är enkel. Våra uppdragsgivare, det vill säga medlemmarna, har sagt att vi ska det. I vår senaste medlemsundersökning, under förbandsbesök och genom våra förtroendevalda har budskapet varit tydligt. Det finns ett stort missnöje i myndigheten kring prioriteringen av den militära kompetensen. Överbefälhavare Michael Claesson sa nyligen att han inte uppskattade ”larmrapporter” gällande personalläget i Försvarsmakten. Han menar att statistiken inte speglar ett läge där personalen lämnar. Enligt Försvarsmaktens statistik lämnar två procent av yrkesofficerarna sin anställning. Det är exklusive pensionsavgångar. Det menar överbefälhavaren är en låg siffra. Jag håller med. 

    För Sveriges mest lojala yrkeskår tändes ett hopp inför Rals 2024.

    Ungefär där slutar vi vara överens kring slutsatserna av denna siffra. Att mäta avgångar just nu, och dra en parallell kring hur attraktiva våra anställningar är tror jag är riskabelt. Nu pågår en historisk tillväxt och en integrering i Nato. Det är ett nyhetens behag som verkligen motiverar våra medlemmar. Att äntligen få ingå i en prioriterad myndighet. Att äntligen tydligt få bidra med en efterfrågad kompetens. Jag är övertygad om att detta är anledningen till de låga avhoppen, inte våra attraktiva anställningar. 

    För Sveriges mest lojala yrkeskår tändes ett hopp inför Rals 2024. Försvarsanslagen fortsatte att öka och för tredje året i rad kom förbandschefer och lokala fackliga företrädare överens om vilka behov av tillskjutna lönemedel som finns på respektive organisationsenhet. Parterna gjorde ett noggrant och seriöst arbete. Tillsammans värderade man svårigheter och ansvar i befattningar och hur de lokala behoven såg ut. För Officersförbundets medlemmar rörde det sig om cirka 15 miljoner kronor i månatliga lönesatsningar utöver Rals. Här fanns nu en möjlighet att konkret prioritera den militära kompetensen genom att skjuta till de medel som parterna på förbanden var överens om att de saknar för att sätta rätt löner.

    Vad ville Försvarsmakten i Rals 2024? Jo, man ville inte tillskjuta en krona. Hur blir det då med flygtekniker, fortifikatörer, yrkesofficerare i teknisk tjänst och ledningssystem, tänker ni? Några exempel på områden som länge flaggat för behov av lönejusteringar. Jo, här fanns det en vilja att göra vissa satsningar. Problemet var bara att Försvarsmakten ville bekosta dessa satsningar genom att ta från övriga medlemmars Rals. Ett synsätt som förbundet inte kan stå bakom. En problematik som nu lokalföreningarna får hantera med respektive förband. Troligen kommer förbanden nu vilja ta från kollektivet för att lösa sina egna felaktiga lönesättningar.

    Förbundsstyrelsen valde till sist att skriva på Rals 24 och uppräkningar i utlandsavtalet samt pendlingsersättningen. Var det tillräckligt bra? Nej, men under avtalsmässig fredsplikt och pågående Natoverksamhet ville förbundet säkra upp dessa ersättningshöjningar för medlemmarna.

    I förhandlingsrummet sitter två parter. Just nu är det en part som ser en öppning i att förbättra villkoren och öka attraktionskraften i anställningen. Så att om tio år när Nato och tillväxt inte längre är nytt och spännande, är det fortfarande bara två procent som slutar. Vad den andra parten vill? Fråga din chef!

    Ur arkivet: