Senast publicerat
Senast publicerat:

Varför ska vi höja lönerna när bara två procent slutar?

Stefan Morin, förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Officersförbundet har det senaste året haft stort fokus på vikten av att behålla den militära personalen i Försvarsmakten. Anledningen är enkel. Våra uppdragsgivare, det vill säga medlemmarna, har sagt att vi ska det. I vår senaste medlemsundersökning, under förbandsbesök och genom våra förtroendevalda har budskapet varit tydligt. Det finns ett stort missnöje i myndigheten kring prioriteringen av den militära kompetensen. Överbefälhavare Michael Claesson sa nyligen att han inte uppskattade ”larmrapporter” gällande personalläget i Försvarsmakten. Han menar att statistiken inte speglar ett läge där personalen lämnar. Enligt Försvarsmaktens statistik lämnar två procent av yrkesofficerarna sin anställning. Det är exklusive pensionsavgångar. Det menar överbefälhavaren är en låg siffra. Jag håller med. 

För Sveriges mest lojala yrkeskår tändes ett hopp inför Rals 2024.

Ungefär där slutar vi vara överens kring slutsatserna av denna siffra. Att mäta avgångar just nu, och dra en parallell kring hur attraktiva våra anställningar är tror jag är riskabelt. Nu pågår en historisk tillväxt och en integrering i Nato. Det är ett nyhetens behag som verkligen motiverar våra medlemmar. Att äntligen få ingå i en prioriterad myndighet. Att äntligen tydligt få bidra med en efterfrågad kompetens. Jag är övertygad om att detta är anledningen till de låga avhoppen, inte våra attraktiva anställningar. 

För Sveriges mest lojala yrkeskår tändes ett hopp inför Rals 2024. Försvarsanslagen fortsatte att öka och för tredje året i rad kom förbandschefer och lokala fackliga företrädare överens om vilka behov av tillskjutna lönemedel som finns på respektive organisationsenhet. Parterna gjorde ett noggrant och seriöst arbete. Tillsammans värderade man svårigheter och ansvar i befattningar och hur de lokala behoven såg ut. För Officersförbundets medlemmar rörde det sig om cirka 15 miljoner kronor i månatliga lönesatsningar utöver Rals. Här fanns nu en möjlighet att konkret prioritera den militära kompetensen genom att skjuta till de medel som parterna på förbanden var överens om att de saknar för att sätta rätt löner.

Vad ville Försvarsmakten i Rals 2024? Jo, man ville inte tillskjuta en krona. Hur blir det då med flygtekniker, fortifikatörer, yrkesofficerare i teknisk tjänst och ledningssystem, tänker ni? Några exempel på områden som länge flaggat för behov av lönejusteringar. Jo, här fanns det en vilja att göra vissa satsningar. Problemet var bara att Försvarsmakten ville bekosta dessa satsningar genom att ta från övriga medlemmars Rals. Ett synsätt som förbundet inte kan stå bakom. En problematik som nu lokalföreningarna får hantera med respektive förband. Troligen kommer förbanden nu vilja ta från kollektivet för att lösa sina egna felaktiga lönesättningar.

Förbundsstyrelsen valde till sist att skriva på Rals 24 och uppräkningar i utlandsavtalet samt pendlingsersättningen. Var det tillräckligt bra? Nej, men under avtalsmässig fredsplikt och pågående Natoverksamhet ville förbundet säkra upp dessa ersättningshöjningar för medlemmarna.

I förhandlingsrummet sitter två parter. Just nu är det en part som ser en öppning i att förbättra villkoren och öka attraktionskraften i anställningen. Så att om tio år när Nato och tillväxt inte längre är nytt och spännande, är det fortfarande bara två procent som slutar. Vad den andra parten vill? Fråga din chef!

Officersförbundet är ett fack- & yrkesförbund. De fackliga frågorna är många gånger svåra men också i viss meningen begripliga.

Johan Hansson
PT1A0518

Foto: Officersförbundet

Emellertid kan det upplevas som att yrkesfrågor som berör yrkets särart, dess utveckling och professionsaspekter lätt hamnar i skymundan. Och även om det nu är ett bra tag sedan Försvarsmakten införde ett trebefälssystem (3BS) så är det väl ännu inte ett fullt begripligt, komplementärt och komplett befälssystem. Därav finns anledning att öka vårt fokus på vår profession, dess utbildningsvägar och yrkesutveckling – denna artikel syftar därför till en inledande problematisering. 

Försvarsmakten pratar om och beskriver den militära profession som en militär profession vilken bygger på ett kollektivt utövande av yrket och där den militära professionen omfattar alla i Försvarsmakten, oavsett personalkategori, anställnings- eller avtalsform. 

”Syftet med att formulera den militära professionen är därför att skapa en sammanhållen idé, ett systematiskt koncept för all personals kvalificerade yrkeskunnande – som sammantaget skapar Försvarsmaktens förmåga till väpnad strid.”

Då Officersförbundet har fokus på den militära yrkesarbetande personalen har det upplevts mer angeläget att prata om Officersprofession. Emellertid täcker 3BS och de militära helstidsyrkena även våra gruppchefer, soldater och sjömän (GSS/K/T). Det kan därför bli lätt förvirrande – vilken profession bejakar och inriktar vi oss på? Inom US Armed Forces är professionsfrågorna ofta i fokus och där kan man finna ”Professions of Arms”.

Därav finns an­ledning att öka vårt fokus på vår profession

Oavsett rubriker vi använder så är det viktigt att fortsätta prata om profession och behovet av kvalificerad yrkesutveckling och karriärvägar för våra medlemmar – oaktat om det berör en kommendör eller en gruppchef. Samtidigt kan man reflektera över huruvida 3BS har utvecklats till att bli ett komplementärt trebefälssystem som hänger ihop helt sömlöst? Och är 3BS så tillåtande till sin natur att systemet t ex klarar av att fånga upp unga talanger som vill snedda från GSS eller SO till OF, och där man kan tillgodoräkna sig adekvat och reellt yrkeskunnande och kompetens med en därigenom till delar anpassad utbildning?

Det nuvarande systemet med 3BS har gått från en ytterlighet av den då nya befälsordningen (NBO infört 1983) med ett enbefälssystem till att idag omfatta OR, SO och OF, där SO var en del av OR fram till 2022/23. Här är det värt att ånyo reflektera över specialistofficerens yrkes- & karriärutveckling då Försvarsmakten valt att skilja nivåer och kategorier åt genom distinktionen OR 5 – SO 6 – något som saknar reell internationell jämförelse. Möjligen hade det varit bättre att jämföra den svenska specialistofficeren med den anglosachsiska Warrant Officer (WO)? Delar av SO-system påminner om WO-systemet med till exempel Överfanjunkare med djup kompetens. Det är möjligen svårare att se likheter mellan en SO 9 som till exempel Regementsförvaltare och WO-systemet. Vår SO 9 förefaller mer likna en klassisk OR 9. 

Reflektionen blir – vad är det för system vi håller på att bygga, finns där den specialiserade kompetensen och går det att jämföra med våra allierade i Nato? Till dessa spörsmål kommer vi att återkomma – hoppas ni som medlemmar hakar på!

Ur arkivet: