Senast publicerat
Senast publicerat:

»Att som officer forska i Försvarsmakten är väldigt utmanande«

Under övning fokuserar arméförbanden för mycket på att vinna striden och för lite på att bygga kunskap. Det säger major Martin Schüler som nästa år disputerar med en avhandling om säkerhetsklimat och lärande i Försvarsmakten. Genom doktorandtjänsten har han fått nya insikter om den organisation som han trodde att han kände och förstod.

Redaktionen
Johan Alp

Den här dagen skulle Martin Schüler befunnit sig i Kanada och presenterat en studie om hur olika Twitterkonton samverkar med varandra, för forskare inom militär ledning. Men på grund av pandemin har mötet omvandlats till ett digitalt event och Martin Schüler har fått tid över att besöka Officerstidningens redaktion i Stockholm för en intervju om sin pågående doktorsavhandling. Sedan han började doktorandtjänsten vid Försvarshögskolan 2017 har forskningen tagit en betydande del av hans vakna tid i anspråk och stundtals varit en svår konkurrent om utrymmet med familjen. Ändå tvivlar han inte på att han valde rätt som kompletterar officersyrket med en akademisk karriär. 

– Det här är första gången jag känner att jag gör något vettigt i Försvarsmakten, säger han och lutar sig tillbaka i stolen på andra sidan det runda konferensbordet. 

– Som doktorand får jag tänka och jag upplever att jag har något att bidra med. 

Men att gå från officer till forskare med uppdrag att studera den egna organisationen har inte varit någon enkel resa, förklarar Martin Schüler. Efter 15 år i Försvarsmakten trodde han att han kände och förstod verksamheten, men den uppfattningen har kommit på skam. Doktorandstudierna har kastat nytt ljus över tillvaron och sådant han tidigare tog för självklart ter sig numera ibland i det närmaste obegripligt. 

– Min bild av Försvarsmakten har raserats fullständigt och flera gånger har jag slagits av att jag inte förstår varför vi agerar som vi gör. Att vara lydig och lösa uppgifter har varit naturligt, men när jag nu har möjlighet att se uppgiftlösandet från olika perspektiv blir det även problematiskt. Vissa chefer vill ge sken av att vara handlingskraftiga och kompetenta och i sin iver utsätter de sin personal för farliga situationer helt i onödan. 

Liknande läsning:
Det här är första gången jag känner att jag gör något ­vettigt i Försvarsmakten.

Som doktorand lär sig Martin Schüler ett visst förhållningssätt, att vara nyfiket kritiskt undersökande och granskande. Att börja ifrågasätta ”gamla sanningar” är en naturlig del av den processen.  

– Men det kan vara ganska jobbigt också, säger han. Att som officer forska i Försvarsmakten är väldigt utmanande och det skapar en ensamhet som jag måste hantera. Även om jag befinner mig tillsammans med andra är jag själv med mina forskningsfrågor. Det finns inget Prio-hjälpcenter som jag kan ringa och rådfråga. 

Martin Schüler forskar om lärande och hur grupper uppfattar området säkerhet i Försvarsmakten. Som fältstudie använder han övningsverksamheten inom armén där han följer förberedelser, genomförande och efterarbete kring övningar. 

– Övningar inom armén är centrala eftersom de inte har samma närhet till skarp insats i det dagliga arbetet som flyget och marinen. Samtidigt finns det en osäkerhet kring övningsverksamheten. Under mina intervjuer har jag märkt att folk har mycket lättare att prata om säkerhet under insats eller i vardagen än vid övning. Att arbetsmiljölagen gäller vet man om, men de flesta tror att den kommer att upplösas och ersättas av något annat i händelse av krig. Och frågan är hur vi då ska öva för att förbereda oss? Vilken hänsyn ska vi ta till säkerhet och arbetsmiljö om vi ändå inte tror att det kommer att gälla i ett skarpt läge?

FAKTA

Avhandlingen 
Martin Schüler doktorerar inom området arbetsintegrerat lärande. I sin avhandling studerar han säkerhetsklimatet inom Försvarsmakten och hur organisationen tar hand om de erfarenheter som uppstår i samband med övning. Hans doktorandtjänst är hos Försvarshögskolan, men eftersom FHS saknar examinationsrätt på doktorsnivå inom Martin Schülers forskningsområde är han också knuten till Högskolan Väst i Trollhättan. 

Läs mer här.

Hans studier visar också att det finns brister i hur säkerheten hanteras i samband med övning. 

– Försvarsmakten ser ofta på säkerhet som något man kan lägga utanpå den övriga verksamheten. Först gör man en plan och sedan tillför man lite säkerhet också. 

Går det att arbeta med säkerhet på det sättet?

– Nej, det är helt omöjligt. Risken är stor att säkerhetslösningarna upplevs som krångliga och hindrande. Man måste ha med säkerhetstänket från början. Säkerheten ska vara en så naturlig del av arbetet att man knappt tänker på att man gör det. 

Martin Schüler menar att synen på säkerheten under övning påverkas av mekanismer som finns inbyggda i Försvarsmaktens organisation. Dessa mekanismer ifrågasätts sällan, trots att de ibland riskerar att bli kontraproduktiva. En sådan mekanism är viljan att vinna striden. 

– Att vinna striden är centralt under övning och uppmuntras av Försvarsmakten, trots att utgången egentligen inte säger något om förmågan hos varken den som vinner eller den som förlorar. Övningen blir som en ritual där vi talar om vem som är kapabel och vem som inte är det. 

Problemet, säger Martin Schüler, är att striden under en övning aldrig är autentisk. Den är en planerad konstruktion som har ytterst lite med verkligheten att göra och utan autenticitet går det heller inte att dra slutsatser utifrån utfallet av striden. Han lyfter fram Northern Wind 2019 som exempel. 

– Hur sannolikt är det att en norsk brigad kommer att anfalla Sverige från norra Finland och utan flygunderstöd, utan logistikstöd och så vidare? En förmodad fiende kommer heller inte att ha de vapensystem som användes under den övningen. Att med de här förutsättningarna dra några användbara lärdomar utifrån vem som vinner striden är svårt. 

FAKTA

Martin Schüler
Ålder: 42.
Yrke: Officer, major till graden, och doktorand vid Försvarshögskolan. 
Familj: Gift med Heidi, två barn,
9 och 10 år gamla, samt den
spanska vattenhunden Cleo.
Bor: Vid Nya varvet i västra delen av Göteborg. 
Intressen: Gillar att dyka, ”men det var länge sedan jag hade tid för det”. Nu ägnas den begränsade fritiden åt familjen. En kväll i veckan är han med dottern i stallet och han följer med sonen som tycker om att klättra. 

Ändå tar viljan att vinna ofta överhanden, konstaterar Martin Schüler. Och när begäret blir starkare än ambitionen att lära, då är deltagarna också beredda att gå utanför spelplanen för att nå målet. Det kan tyckas rationellt i stunden, krigslist, men samtidigt faller planeringen och det skapar orättvisa förutsättningar för de övade. Martin Schüler talar om att hamna i ett tillstånd där vinsten överskuggar både säkerheten och lärandet.  

– Det är lätt att fastna i ett gamer mode och då är man beredd att ta ganska stora risker. Vissa chefer blir till och med arga när Säkerhetsinspektionen kommer och ska göra sina inspektioner under en övning. De menar att inspektörerna hindrar dem från att lösa uppgiften och vinna striden. Striden är sockerbiten som drar till sig all uppmärksamhet.

Men det här betyder inte att övningar saknar betydelse, framhåller Martin Schüler. Han säger att övningar är ett viktigt verktyg för att testa system och bygga kunskap. Däremot behöver fokus flyttas från själva striden till andra moment under övningen.  

– Det finns väldigt mycket vi borde öva, men som vi av olika skäl inte gör i dag. Vi övar exempelvis inte logistik eftersom det anses för dyrt. Vi övar inte hela sjukvårdskedjan eftersom det är för krångligt med skadade och vi övar inte med autentiska värden för indirekt eld. Här menar jag att vi behöver tänka om och ställa oss frågan varför vi övar och vad vi vill uppnå, säger han och fortsätter.  

– Under en övning händer det otroligt mycket hela tiden som vi borde dra lärdom av, men för att kunna göra det behöver vi pausa oftare och reflektera. Kanske behöver också övningsledningen ta ett kliv tillbaka och låta folk misslyckas. I dag hjälper de till väldigt mycket och kan till och med visa övad personal var motståndaren befinner sig. Det finns ett osynligt kontrakt mellan blågula och övade vilket bidrar till att förbandet inte behöver hantera alla säkerhetsuppgifter under en övning.

Striden är sockerbiten som drar till sig all upp­märk­samhet.

En annan mekanism som påverkar säkerhet och lärande under övning är inställningen till tid.  Snabbhet premieras i Försvarsmakten och uppfattas som tecken på beslutsamhet och skicklighet. Men fokuseringen på snabba beslut kan leda till fel och brister som fortplantar sig och blir till sanningar – ett skadligt lärande som riskerar att öka sårbarheten. Dessutom är tidsaspekten intressant ur ett övningsperspektiv, menar Martin Schüler. 

– Tidigare hade vi benämningen R10 på vissa förband som talade om inom hur många dygn förbandet skulle vara operativt. Då kan det omöjligen ta mer än tio dagar att förbereda förbandet för övning. Ändå kan vi börja planera ett halvår i förväg och beställa hem materiel och utrustning, en form av förbandsdoping inför övningen. Men om ett förband inte ens kan vara redo för övning på utsatt tid, hur ska det då kunna vara det i krig? 

Martin Schülers intresse för säkerhetsfrågor väcktes i början av 2007, när han tjänstgjorde som tekniker på K 3. Året innan hade de första terrängbil 16 (Galten) levererats till förbandet. Martin Schüler var en av de första att genomföra förarbevisutbildningen på fordonet med klassiska förarprov, däribland undanmanöver för älg. 

– När jag väjde svajade bilen till och den var så tung att den gick omkull och rullade runt. Vi slog oss ganska ordentligt och fick åka ambulans till sjukhuset. I haveriutredningen gick man relativt hårt åt övningsledaren medan den sydafrikanska tillverkaren av fordonet undrade varför vi skulle väja för älgar när vi satt i ett bepansrat fordon. Vi borde bara köra rakt på djuret, menade de. Under utredningen blev det tydligt att olika säkerhetskulturer möttes och jag tyckte att det var intressant. 

Tankarna om att doktorera hade fötts redan året innan olyckan med Galten, men vägen fram till en forskarutbildning var inte självklar. Som officer utbildad i det gamla systemet hade Martin Schüler knappt några högskolepoäng alls och en doktorandtjänst kräver magisterexamen. En förflyttning från teknikertjänsten på K 3 till sjukhuskompaniet på Trängregementet i Skövde kom att bli en dörröppnare. Han fick möjlighet att under tre år läsa en fil kand i psykologi inriktad mot risk och säkerhet parallellt med arbetet. Därefter blev det ytterligare två års studier till en magisterexamen. 

– Under de här åren jobbade jag 100 procent och pluggade 100 procent. Enlig dealen med arbetsgivaren fick jag vara borta på föreläsningar två dagar i veckan och arbetstiden jag förlorade tog jag igen på nätter och helger. Jag ville inte att arbetet skulle bli lidande och jag ville heller inte mjölka organisationen. Visst var det tufft ibland, men det gick.  

Nu befinner sig Martin Schüler i slutfasen av sin doktorandperiod och går allting vägen disputerar han i maj. Steget därefter är i dagsläget oklart, men ambitionen är att stanna i Försvarsmakten och fortsätta att forska och undervisa.

– Jag vill vara med och bidra till lärandet i Försvarsmakten och utveckla ny kunskap, säger han.  

Men är Försvarsmakten redo för det här? Att bli kritiskt granskad och ifrågasatt inifrån av doktorerade officerare som du själv?

– Nej, absolut inte. Inom områden som teknikutveckling, som inte är så känsligt och laddat, är det nog enklare. Men när det handlar om människor och hur man utbildar och tränar kommer det förmodligen
att bli jobbigare. Samtidigt är det nödvändigt om vi ska kunna bygga upp en militär profession som vilar på vetenskaplig grund. 

FAKTA

Karriär
1998: Värnplikten, K3.
2001: Yrkesofficersprogrammet. 
2003: Teknisk officer vid P4 med tjänstgöringsort Karlsborg. 
2010: Sjukhuskompaniet vid Trängregementet i Skövde.
2015: Kandidatexamen. 
2016: Magisterexamen. 
2017: Stabsutbildning på ­Försvarshögskolan. 
Doktorandutbildning vid Försvarshögskolan/Högskolan Väst i Trollhättan inleds.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Försvarsmaktens forskningsbudget har mer än fördubblats på bara några år och nu ökar sam­­arbetet med civila lärosäten för att stärka kunskaps­utvecklingen ytterligare. Överstelöjtnant David Bergman, själv disputerad officer, är forskningschef i Försvarsmakten sedan den 1 september 2025.

Linda Sundgren
David Bergman
Forskningssamarbetet med civila universitet och högskolor ökar, berättar David Bergman.

Foto: Filip Erlind

Hur har det första året som forskningschef varit?

– Jättespännande. Hög belastning. Jag har aldrig tidigare haft en befattning där jag jobbat så mycket på min mentala tröskelnivå som här och jag står i spagat mellan olika delar. Generalläkarens forskningsmänniskor vill prata om dammpartiklar i lungor efter prolongerad ökenexponering, Undsäk och kryptologerna vill prata kvantsäkra kryptosystem och rymdgänget vill prata om friktionskoefficient vid atmosfäriskt återinträde. Det är extremt många roliga och intressanta områden, men det är mycket att sätta sig in i för att kunna prata vältaligt om dem.

Förutsätts du själv ha koll på alla olika forskningsområden?

– Nej, det kan jag ju inte men jag är jättestolt över att ha extremt kompetenta människor som jag arbetar med. Under mig finns 25 Fot-områden, alltså forsknings- och teknikutvecklingsområden, som är funktionellt indelade. Vi har såklart marksystem, flygsystem, marinsystem, rymdsystem och cybersystem. Sedan har vi också Undsäk som ligger under Must. Vi har försvarsmedicin som sköts av generalläkaren och CBRN som sköts av skyddscentrum och så vidare. För varje område finns en utsedd ordförande, men jag jobbar nära dem och vi har regelbundna avstämningar. Min uppgift som forskningschef är att ansvara för den kunskapsbyggande delen av forskning och utveckling. Forskningschefen är också ansvarig för doktorander och disputerade i myndigheten.

Jag har aldrig tidigare haft en befattning där jag jobbat så mycket på min mentala tröskelnivå som här och jag står i spagat mellan olika delar.

Genom åren har det riktats en del kritik mot Försvarsmakten för bristande förmåga att ta hand om disputerade officerares kompetens. Hur tycker du att Försvarsmakten sköter den uppgiften?

– Vi har historiskt inte varit bra på det här, och ironiskt nog har det som jag klagat på i alla år nu blivit mitt problem att lösa. 1993 inrättades ÖB:s doktorandprogram. Ambitionen var god, men det fanns inte någon riktig styrning och ibland hamnade forskningen väl långt ifrån den militära kontexten. Man visste heller inte vad man skulle ha disputerade officerare till. Sedan har vi haft doktorandprogram på Försvarshögskolan ett tag, men världen är större än FHS. Nu är vi ändå ett drygt 50-tal officerare med forskarutbildning i organisationen och försvarsgrenarna har sina egna disputerade forskningschefer, även om den befattningen i armén just nu är vakant. Vi befolkar organisationen och äger den, en befattning i taget. Jag är inte på något sätt nöjd, men jag är oerhört stolt över att vi är så många som vi ändå är.

Du är själv disputerad officer och doktorerade 2021 inom området stresspsykologi. Vad betyder det för den befattning du har idag?

– Du måste vara forskare för att kunna leda andra forskare. Det är extremt många områden att sätta sig in i snabbt och det kräver att du har förståelse för hur det akademiska systemet fungerar. Jag blir också ofta rådgivande och det dyker hela tiden upp frågor om vad vetenskapen säger om ditt eller datt. Många gånger har vi bra forskning och då kan jag ge ett faktaunderlag som bygger på vetenskap och inte så mycket på känslor. Man behöver också ha en förståelse för hur den akademiska friheten fungerar kontra den ibland nödvändiga sekretessen. Det enklaste sättet att förklara det på är att jag kan prata både militäriska och akademiska. Å ena sidan måste jag vara en erfaren officer för att kunna förklara för ett civilt lärosäte vad som är relevant ur ett militärt perspektiv. Å andra sidan måste jag vara en meriterad forskare och förstå etikprövningsansökan och friheten att ingå publiceringar för att kunna föra samtal med Vetenskapsrådet om ansvarsfull internationalisering.

Och ansvarsfull internationalisering, vad innebär det?

– Civila lärosäten bygger alltid på öppenhet. Det är så vi bygger kunskap och transparens. Vi ska kunna granska och kritisera det som publiceras för att utvecklas framåt, och det bygger på den villkorslösa öppenheten. Men det fungerar bara så länge alla länder respekterar öppenheten och inte utnyttjar den ensidigt för sin egen förmågeutveckling. Det här har lärosätena nu börjat upptäcka och det är det som kallas ansvarsfull internationalisering. Dela med dig så mycket som möjligt, men dela inte med dig av alla dina forskningsrön till exempelvis Kina gratis. Annars finns risken att vi bygger ett annat lands förmågeutveckling med våra forskningsresurser. Inom Försvarsmakten är det inget konstigt att hantera sekretess, men för den civila forskningsvärlden går det stick i stäv med deras principer. Vetenskapsrådet gav förra året ut riktlinjer för ansvarsfull internationalisering. Nu har de fått i uppdrag av regeringen att titta på om det finns särskilda tekniker som vi bör skydda genom lag. Jag tror att det är bra. En fullständig sekretess hade varit katastrofal. Vi måste sprida kunskapen för att bygga trovärdighet, men en viss kontroll kan vara nödvändig.

David Bergman

Den öppenhet som allmänt råder inom forskning måste hanteras med viss försiktighet i den militära kontexten, menar David Bergman.

Foto: Filip Erlind

Hur står sig den svenska försvarsforskningen i en internationell jämförelse?

– Vi står oss bra i Sverige och vi har en historik på området. Efter andra världskriget upptäckte vi att vi behövde försvarsforskning och började bygga upp dåvarande FOA (Försvarets forskningsanstalt, red. anm), Militärpsykologiska institutet och Flygtekniska försöksanstalten. Det lade grunden för FOI och FMV som kom sedan, och på nittiotalet började vi forskningsstyra dem mer och tala om vilka områden som vi ville ha beforskade. Nu är vi på väg in i tredje generationens forskning där vi börjar utveckla förband som kan utveckla själva och vi ser också en större innovationskraft nere på förbanden. Samtidigt är de 80 år av kunskapsuppbyggnad som FOI bidragit med och den organisatoriska kunskap som kommer därifrån är oersättlig. Många andra länder saknar försvarsforskningsmyndigheter. De är helt beroende av civila lärosäten för sin utveckling och då spelar det ingen roll hur mycket pengar du slänger på dem, de kommer ändå inte kunna komma fram med den kunskap som vi har tillgång till. Vi ligger konsekvent på topp tio i världen på Akademiskt frihetsindex och på Innovationsindex, vilket är väldigt bra. Vi saknar inte problem, men vi har alla förutsättningar att lösa dem.

Hur stor är Försvarsmaktens forskningsbudget?

– Vi har 1,5 miljarder i år och vi går mot 2 miljarder de kommande åren. Det kan jämföras med de 600 miljoner som vi var nere på under svältåren på den eviga fredens tid. Då var det nätt och jämnt att vi kunde hålla FOI levande och få inser nog hur nära det var att Rysslandsforskningen helt lades ner. Men vi lyckades hålla liv i den mest kritiska kompetensen, och det är guld värt idag. Att bygga upp den sortens kompetens tar en halv livstid och sedan har du en halv livstid att nyttja den. Nu kan vi istället vidmakthålla och fortsätta låta våra försvarsmyndigheter göra det de är bra på.

Från vilka institutioner beställer Försvarsmakten sin forskning?

– Huvuddelen av forskningen beställs från våra försvarsmyndigheter: Försvarshögskolan, Totalförsvarets forskningsinstitut och Försvarets materielverk. Men vi vänder oss allt oftare till civila lärosäten inom de områden där de är experter. Exempelvis har vi styrt om försvarsmedicin mot Karolinska institutet, eftersom det är det bästa medicinska universitetet i Sverige. Visserligen har FHS kvar några delar av försvarsmedicin hos sig, men då handlar det om hur du arbetar med sjukvårdsresurserna, inte om själva kirurgin. Igår hade jag toppmöte med företrädare för Chalmers om nästa generations 3D-printing, alltså additiv tillverkning, där de är ledande. Men det här innebär inte att våra försvarsforskningsmyndigheter kommer att få minskade forskningsanslag, det handlar om en breddning.

Vi är redan inne på implantat och 3D-printade öron. Vad är nästa generation inom det området? Det blir lite science fiction, men det var ju AI också för tio, femton år sedan.

Forskning handlar ju om att bygga kunskap och utveckling framåt. Vad ser du för behov av forskning kopplat till försvaret de kommande åren? 

– Kvantteknik kommer, alltså nästa generations datorer. När vi får kvantdatorer som kan börja tänka själva, har vi då kvantsäkra kryptosystem som klarar av det hotet eller behöver vi designa om dem? Likaså sensorsystem. När vi får kvantsensorer, hur kommer det att påverka det skydd vi har? Bioteknik är en annan sak. Vi är redan inne på implantat och 3D-printade öron. Vad är nästa generation inom det området? Det blir lite science fiction, men det var ju AI också för tio, femton år sedan.

David Bergman

David Bergman är disputerad officer och har doktorerat inom området stresspsykologi.

Foto: Filip Erlind

Ur arkivet: