Senast publicerat
Senast publicerat:

Kadetter om Försvarsmaktens yttrande: ”Förtroendet är försämrat”

Tre kadetter anmälde militärpolisens kontroll av boendeutrymmen på Militärhögskolan Karlberg till Justitieombudsmannen, JO. De är kritiska till flera delar av Försvarsmaktens yttrande i ärendet. "Ska man genomföra en kontroll ska man göra det på ett genomtänkt sätt som känns rättssäkert", säger en kadett.

Maria Widehed
I november 2024 genomförde militärpolisen en rutinkontroll av kadettbostäder på Militärhögskolan Karlberg. I februari inledde JO en granskning av händelsen.

Foto: Caisa Rasmussen/TT

Justitieombudsmannen, JO, granskar Försvarsmaktens kontroll av kadettbostäder på Militärhögskolan Karlberg i höstas, något som Officerstidningen tidigare har rapporterat om. Av Försvarsmaktens yttrande i ärendet, som inkom till JO i april, framgår att myndigheten anser sig ha haft stöd i lagen, men menar att informationshanteringen på flera punkter har brustit.

Officersförbundets studentråd instämmer i att kommunikationen till kadetterna har varit bristfällig.

– Precis som myndigheten själv har identifierat så är kommunikation nyckeln till framgång. De hade rimliga bakomliggande skäl till varför de genomförde genomsökningen, men dessa kommunicerades aldrig till oss. Om kadetterna hade informerats om syftet med åtgärden, samt dess omfattning, hade den sannolikt bemötts med förståelse, säger ordförande Adam Nilsson och fortsätter:

– Bristen på transparens och kommunikationen av osanningar som sedan uppdagats eroderar förtroendet för förbandet. Att förbandet sedan inte har kunnat utesluta repressalier mot anmälarna är bara ytterligare ett exempel som göder misstron.

Huruvida det fanns rimliga skäl för omfattningen av kontrollen råder det dock delade meningar om. I Försvarsmaktens yttrande till JO den 11 april anger Försvarsmakten som bakgrund att Militärhögskolan Karlberg över tid har fått in uppgifter om att narkotika brukats och förvarats inom skyddsobjektet, men en av de anmälande kadetterna har ifrågasatt huruvida det funnits tillräcklig grad av misstanke för undersökningen.

Det som Försvarsmakten lägger fram är för vagt för en så här stor åtgärd.

– Jag tvivlar starkt på att det skulle förekomma narkotika på området, man presenterar heller inga egentligen bevis för sitt påstående. ”Någon har sagt någonting till säkerhetschefen” är väldigt vagt, men passar väl in i det narrativ som man nu använder i sitt yttrande. ”Någon har känt en doft i parken”, men allmänheten har ju tillgång till parken 06 till 22 varje dag och det springer allt möjligt folk där, säger kadetten och tillägger:

– Området är dessutom kameraövervakat, vakterna har koll på vem som rör sig in och ut – det verkar mycket orimligt att inte kunna knyta misstankar till en plats eller person. Det som Försvarsmakten lägger fram är för vagt för en så här stor åtgärd. Lämpligt vore att i stället tillkalla militärpolis som gör slumpkontroller eller skaffa sig en utredare.

Liknande läsning:

I sitt yttrande skriver Försvarsmakten att det finns möjlighet att avstå från boende på MHS Karlberg, även detta invänder kadetten mot.

– De är tydliga med att man inte är tvingad att bo där, men de flesta kadetter är inte folkbokförda i Stockholm och har ingen annanstans att ta vägen. Man måste bo på Karlberg om man ska kunna studera.

En annan av de anmälande kadetterna lyfter hur Försvarsmakten i sitt yttrande erkänner att informationen som kommunicerats till Officerstidningen samt till kadetterna vid kontrollen har varit bristfällig.

– Även efter uppställningen som inledde kontrollen försäkrades vi kadetter om att det var en rutinkontroll och att den inte skedde med anledning av några särskilda incidenter eller misstankar. Detta var bevisligen osant. Att vi inte fick veta sanningen om sakens natur i förväg var, som Försvarsmakten påtalar, nödvändigt för kontrollens genomförande, men att vi inte heller i efterhand fick reda på hur det verkligen låg till ser jag som olämpligt.

Vad upplever du att man kunde ha gjort annorlunda?

– Försvarsmakten menar i sitt yttrande att man har haft misstankar mot specifika platser och tillställningar, med flertalet vittnen som källor. Dessa specifika misstankar bör hanteras specifikt och inte med en allomfattande kontroll, säger kadetten och fortsätter:
– Förutsatt att misstankarna alls bedömts som skäliga anser jag också att de borde ha hanterats mer skyndsamt, antingen internt eller med hjälp av polis. Om det misstänkta problemet riskerade att påverka verksamhetssäkerheten, vilket Försvarsmakten i sitt yttrande menar att det gjorde, ifrågasätter jag beslutet att genomföra fältövningar och skarpskjutningar innan några åtgärder vidtagits.

Ska man genomföra en kontroll ska man göra det på ett genomtänkt sätt som känns rättssäkert.

Båda uppger till Officerstidningen att flertalet kadetter på Militärhögskolan Karlberg delar deras bild av att kontrollen var oproportionerlig i förhållande till misstankarna, samt att förtroendet för skolledningen är försämrat.

– Förtroendet är lågt. Det är ingen kadett som har något att dölja, men ska man genomföra en kontroll ska man göra det på ett genomtänkt sätt som känns rättssäkert. Det här upplevdes mer som en bestraffning, säger den ene kadetten och får medhåll från den andre:

– Kontrollen hade dessutom föranletts av en period av ömsesidigt missförtroende mellan många av kadetterna och chefen för Militärhögskolan Karlberg. Flertalet kadetter, jag inkluderad, är av den uppfattningen att kontrollen genomfördes för att påvisa förbandsledningens makt över kadetterna.

Adam Nilsson, Officersförbundets studentråd, beskriver dock hur stämningen på MHS Karlberg gradvis har förbättrats under våren.

– Efter att ha varit upprorsstämning i höstas så har relationen gått i en stadig positiv riktning, i stort sett helt tack vare att förbandet förbättrar sin kommunikation och att den stundande utflytten för marinen och flygvapnet verkar ske organiserat och i god ordning. Vår förhoppning är att det fortsätter på detta sätt så att vi alla tillsammans kan fokusera på att göra Karlberg till den prestigefyllda officershögskola det ska vara.

Officerstidningen har sökt chefen Militärhögskolan Karlberg för en kommentar, men skolan meddelar att man inte ytterligare kommenterar ärendet. Kommunikationschef Niklas Englund skriver i mejl till Officerstidningen att man ”hänvisar till yttrandet där myndighetens syn på detta är beskriven. Innan JO kommer med sitt svar är detta ett pågående ärende hos JO, och det måste få ha sin gång”.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Kanadas militära engagemang i Europa växer samtidigt som landet vill minska beroendet av USA. Men Kanada är militärt nära integrerat med USA, och den nya linjen handlar därför inte om att välja bort USA utan om att få större handlingsfrihet inom ett fortsatt mycket nära försvarssamarbete.

    Christophe Premat
    Kanadensiska soldater under övning nära radarstationen Shingle Point
    Kanada kan inte längre enbart förlita sig på sin nära allierade granne i syd, USA, för försvaret av sitt land, skriver analysförfattaren. På bilden: Kanadensiska soldater under övning nära radarstationen Shingle Point.

    Foto: Gavin John/The New York Times

    Kanadas premiärminister Mark Carney sammanfattade det nya geopolitiska läget i ett uppmärksammat tal vid Världsekonomiska forumet i Davos i januari 2026 på följande vis: ”If you are not at the table, you are on the menu.”

    För ett land som under större delen av efterkrigstiden har kunnat förlita sig på sin geografi, sitt nära förhållande till USA och den regelbaserade internationella ordningen var budskapet ovanligt skarpt. Carney beskrev en värld där stormaktsrivaliteten åter präglar världspolitiken och där medelstora stater måste stärka sin egen handlingsförmåga. I detta sammanhang genomgår den kanadensiska försvarspolitiken sin största förändring sedan kalla krigets slut.

    Efter årtionden av relativt låga försvarsutgifter och åldrande materiel ska landet åter kunna försvara sitt eget territorium mot en militärt avancerad motståndare. Försvaret av Nordamerika moderniseras, nya stridsflygplan anskaffas och närvaron i Arktis förstärks. Samtidigt leder Kanada en multinationell Natobrigad i Lettland. Upprustningen handlar dock om mer än nya vapensystem. Föreställningen att landets geografi i sig erbjuder säkerhet håller på att omprövas.

    Efter andra världskriget knöt Kanada som betydande militärmakt tidigt sin säkerhet till de västliga allianserna. Landet blev 1949 en av Natos tolv grundarstater och stationerade under kalla kriget armé- och flygförband i Europa. Men en central strategisk uppgift fanns på hemmaplan. Den kortaste vägen från Sovjetunionen till Nordamerika gick över polarområdet och det kanadensiska Arktis. Under 1950-talet byggdes därför radarkedjor genom norra Kanada för att ge tidig varning om sovjetiska bombflygplan.

    År 1958 formaliserades samarbetet med USA genom Norad (North American Aerospace Defense Command), det gemensamma militärkommando som övervakar och försvarar Nordamerika. För Kanada blev samarbetet ett sätt att förena amerikansk militär styrka med inflytande över försvaret av det egna territoriet. Samtidigt växte bilden av Kanada som en mellanstormakt. Utrikesminister Lester B. Pearsons roll i tillkomsten av FN:s fredsbevarande styrka under Suezkrisen 1956 bidrog till att göra fredsbevarande insatser till en del av den kanadensiska självbilden. Kanadas säkerhetspolitiska roll kom att omfatta flera dimensioner, däribland försvaret av det egna landet och Nordamerika, åtagandena inom Nato samt ett internationellt engagemang genom bland annat FN.

    Efter Sovjetunionens fall minskade Kanada sitt försvar. De sista permanent stationerade markförbanden lämnade Europa 1993 och landet tog ut en fredsdividend. Samtidigt fortsatte Canadian Armed Forces att användas internationellt, från Balkan till striderna i Kandahar i Afghanistan.

    Arktis har gått från att vara en geografisk skyddsbarriär till ett område där Kanada måste kunna upprätthålla faktisk militär närvaro.

    Kanada använde sin militär internationellt, men investeringarna i långsiktig försvarsförmåga släpade efter. När säkerhetsläget försämrades under 2010-talet präglades försvaret av personalproblem och åldrande materiel.

    Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 är en viktig förklaring, men den kanadensiska omsvängningen kan inte förstås enbart genom kriget i Europa. För Kanada är förändringen särskilt tydlig i Arktis. Omkring 40 procent av landets territorium ligger i Arktis. Regionen är glest befolkad, avstånden enorma och infrastrukturen begränsad. Samtidigt gör klimatförändringen området mer tillgängligt. Ryssland har betydande militära resurser i sitt arktiska område, medan Kina har ökat sitt strategiska intresse för regionen. Det förändrar också innebörden av kanadensisk suveränitet i norr. Det räcker inte längre att hävda kontroll över ett enormt och glest befolkat territorium. Kanada måste kunna övervaka området, snabbt föra dit militära resurser och tillsammans med allierade visa faktisk närvaro. Arktisk infrastruktur blir därmed en del av försvarspolitiken. Arktis har gått från att vara en geografisk skyddsbarriär till ett område där Kanada måste kunna upprätthålla faktisk militär närvaro. Kanada är även en av grundarna av Arktiska rådet, som bildades i Ottawa 1996, och ser rådet som det viktigaste multilaterala forumet för att driva sina arktiska intressen.

    Teknikutvecklingen har dessutom minskat värdet av Kanadas geografiska avstånd. Kalla krigets radarsystem byggdes främst för att upptäcka sovjetiskt bombflyg. Idag måste Kanada och USA kunna upptäcka och möta kryssningsrobotar, avancerade ubåtar, ballistiska och hypersoniska vapensystem samt obemannade system. Den nya inriktningen formulerades tydligt i försvarspolicyn Our North, Strong and Free från 2024. Försvaret av Arktis och norra Kanada har blivit en av landets viktigaste försvarsuppgifter. Kanada ska fortfarande kunna bidra till militära insatser utomlands, men tyngdpunkten förskjuts mot det egna territoriet och försvaret av Nordamerika. Det är ett tydligt skifte från årtiondena efter kalla kriget, då internationella insatser hade en mer framträdande roll.

    En av de största satsningarna är moderniseringen av Norad. År 2022 beslutade Kanada att investera 38,6 miljarder kanadensiska dollar under tjugo år för att stärka försvaret av Nordamerika. Bakgrunden är ett förändrat strategiskt läge där Arktis inte längre ses som en skyddande barriär. Kanada måste kunna upptäcka och möta hot långt innan de når landets befolkningscentra. Samtidigt handlar upprustningen om relationen till USA. Kanada har avtal om 88 F-35A, men regeringen har inlett en översyn av anskaffningen och svenska Gripen har åter aktualiserats som ett möjligt alternativ för delar av den framtida stridsflygflottan. Diskussionen gäller inte bara militär förmåga utan också beroendet av amerikansk försvarsteknik, industriella investeringar och arbetstillfällen i Kanada. Här finns en tydlig motsättning. Försvarsupphandlingen blir också ett verktyg för att balansera den militära integrationen med USA mot ambitionen om större strategisk handlingsfrihet. Politiskt vill Ottawa minska beroendet av USA och bredda relationerna med Europa. Militärt är Kanada samtidigt närmare integrerat med USA än de flesta andra länder genom Norad. Den nya linjen handlar därför inte om att välja bort USA, utan om att få större handlingsfrihet inom ett fortsatt mycket nära försvarssamarbete.

    Kanadas militära engagemang i Europa växer. Sedan 2017 leder landet Natos multinationella styrka i Lettland. Efter Rysslands invasion av Ukraina har den kanadensiska närvaron byggts ut till brigadnivå. Kanada har därmed fått en större roll i Natos försvar av den östra flanken. Europas säkerhet har åter blivit en direkt del av Kanadas egen försvarsplanering, snarare än främst en arena för internationella insatser.

    Mark Carney och Sveriges statsminister Ulf Kristersson

    Kanada närmar sig Europa i försvarspolitiska frågor. Här möts landets premiärminister Mark Carney och Sveriges statsminister Ulf Kristersson (M) under ett Natomöte i Haag, Nederländerna, i juni 2025.

    Foto: Sean Kilpatrick/AP

    Under Mark Carney har banden till Europa stärkts ytterligare. Kanada fortsätter sitt omfattande stöd till Ukraina och deltar i den brittisk-franska koalitionen av villiga som diskuterar framtida säkerhetsgarantier för landet. För Carney är detta också en fråga om Kanadas strategiska handlingsutrymme. När relationen till USA blivit mindre förutsägbar vill regeringen bredda landets säkerhetspolitiska relationer. Ett starkare engagemang i Europa minskar inte betydelsen av USA, men ger Kanada fler partners och större möjlighet att agera tillsammans med andra medelstora makter.

    När relationen till USA blivit mindre förutsägbar vill regeringen bredda landets säkerhetspolitiska relationer. Ett starkare engagemang i Europa minskar inte betydelsen av USA, men ger Kanada fler partners och större möjlighet att agera tillsammans med andra medelstora makter.

    Sverige har fått en tydligare roll i den nya kanadensiska säkerhetspolitiken. Kanada var det första landet som ratificerade Sveriges Natoanslutning. Sedan Sverige blev medlem har det bilaterala försvarssamarbetet fördjupats. I samband med det svenska statsbesöket i Kanada i november 2025 lanserade statsminister Ulf Kristersson och Kanadas premiärminister Mark Carney ett strategiskt partnerskap mellan länderna. Försvar och säkerhet, Arktis, innovation och försvarsindustri hör till de områden där samarbetet ska fördjupas.

    Båda är nordliga Natoländer med stora och glest befolkade områden, avancerad försvarsindustri och ett växande fokus på Ryssland och säkerheten i Arktis och Östersjöområdet. Under 2025 deltog svensk militär också i den kanadensiska Operation Nanook i Arktis tillsammans med bland andra USA, Finland, Norge och Danmark. Det svensk-kanadensiska samarbetet har dessutom fått en konkret industriell dimension. I maj 2026 valde den kanadensiska regeringen Saab som föredragen leverantör för diskussioner om GlobalEye. Systemet kombinerar Saabs radar- och ledningsteknik med det kanadensisktillverkade Bombardier Global 6500. Om Kanada går vidare skulle affären förena svensk försvarsteknik med kanadensisk flygindustri och samtidigt stärka övervakningen av Arktis. Samarbetet illustrerar också en bredare förändring. Kanada söker inte bara större militär förmåga utan även tätare försvarsindustriella relationer med allierade. För Sverige öppnar den kanadensiska upprustningen därför möjligheter både operativt inom Nato och industriellt.

    Försvarsbudgeten visar omfattningen av omsvängningen. Under 2024 låg Kanada på omkring 1,5 procent av BNP. För budgetåret 2025–26 ökade de samlade försvarsutgifterna till mer än 63 miljarder kanadensiska dollar och landet nådde Natos tvåprocentsnivå. Men den viktiga frågan är inte bara hur mycket pengar Ottawa anslår, utan om de kan omvandlas till operativ effekt. Kanada har personalbrist, eftersatt infrastruktur och en försvarsupphandling som länge präglats av långa processer. F-35, nya fartyg, ubåtar, radar och annan avancerad materiel kräver dessutom utbildad personal, underhåll, ammunition och fungerande logistik. Upprustningen kommer därför att ta många år. Det kanadensiska problemet liknar det svenska och övriga Europas: politiska beslut och ökade anslag kan fattas snabbt, men militär förmåga tar tid att bygga.

    Försvaret av landet börjar i Arktis, är en del av försvaret av Nordamerika och knyts genom Nordatlanten till Europas säkerhet. Ett robotangrepp över norra Kanada, rysk militär aktivitet i Arktis och den kanadensiska brigaden i Lettland är delar av samma strategiska miljö. Den avgörande förändringen är därför inte en viss försvarsbudget eller ett enskilt materielprojekt. Ottawa har dragit slutsatsen att allianser måste kompletteras med större egen militär förmåga. För Carneys Kanada handlar upprustningen också om politisk handlingsfrihet och om att ha tillräcklig tyngd för att sitta vid bordet när den nya säkerhetsordningen formas.

    Christophe Premat, foto Rickard Kilström, Stockholms universitet_

    Christophe Premat

    Forskare och föreståndare vid Centrum för Kanada­studier, Stockholms ­universitet.

    Karta över Arktis

    Fakta

    Arktis

    Arktis är området kring Nordpolen. Det utgörs till stor del av Norra ishavet och de nordligaste delarna av Sverige, Danmark (Grönland), Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland och USA (Alaska). Dessa åtta länder samarbetar kring frågor som rör Arktis inom ramen för Arktiska rådet, tillsammans med sex organisationer för urfolken i Arktis, däribland Samerådet. Men på kort tid har säkerhetsläget i Arktis skärpts, bland annat genom Rysslands krig i Ukraina, USA:s anspråk på Grönland och Kinas strategiska intresse i regionen. Med ett varmare klimat och smältande isar öppnas nya handelsvägar och tillgången till potentiella naturresurser, vilket riskerar att göra Arktis till en ny konfliktzon.

    Källa: Utrikespolitiska institutet och Naturvårdsverket

    Ur arkivet: