Senast publicerat
Senast publicerat:

Plutonsförsök med AK 24 är påbörjade 

Leveranserna av nya eldhandvapen har inletts och införandeordningen i Försvarsmakten har fastställts. I slutet av april ägde den första utbildningen av instruktörer och tekniker rum vid Markstridsskolan. Nyligen inleddes plutonsförsök med automatkarbin 24 vid K 4, F 21, Amf 1 och P 7.

Josefine Owetz
Provskjutning av de 200 första exemplaren av automatkarbin 24, AK 24, har genomförts.

Foto: Jesper Moldvik/Försvarsmakten

I början av april levererades de första 200 exemplaren av automatkarbin 24, AK 24, i kaliber 5,56 till Försvarets materielverk. Efter provskjutning och kontroll av vapnen genomfördes i slutet av april den första utbildningen för försöksledare, instruktörer och tekniker vid Markstridsskolan.

– Det värmer mig i hjärtat när jag får återrapportering från etablerade vapenofficerare som är nöjda med vapnen. Samtidigt återstår att verifiera kraven i systemmålsättningen säger överste Michael Carlén, införandeledare för nya eldhandvapen och chef för 4:e brigaden. 

På kurserna deltar i huvudsak vapenofficerare samt biträdande försöksledare från de fyra förband som nu kommer att påbörja försök med vapnen. I september kommer instruktörskurserna att fortsätta.

– Jag vill betona vikten av att organisationen avdelar instruktörer och att de som utbildas sedan också används för att vara instruktörer på eldhandvapnet, i kamp med alla andra uppgifter som vi har, säger Michael Carlén. 

De utvalda förband som nu kommer att inleda plutonförsök med AK 24 är Norrlands dragonregemente, K 4, Norrbottens flygflottilj, F 21, Stockholms amfibieregemente, Amf 1, och Södra skånska regementet, P 7. Försöken kommer att pågå fram till nästa sommar och är till för att verifiera de krav som finns i systemmålsättningarna och för att se om vapnen uppfyller FMV:s kravspecifikation. 

Leveransen går enligt plan. Det här året ska det levereras 7.500 AK 24:or, vi har inte fått någon indikation på att det inte kommer att vara på det sättet.

Försöken ska också säkerställa att de nya vapnen klarar den ordinarie verksamheten. ”Det handlar om vapnets funktion/säkerhet, hållfasthet, ergonomi inom soldatlivet samt hur vapnet slits under utbildning vid olika typer av förband. Lärdomar från provturskommandot inarbetas sedan i införandeprocessen efter hand”, skriver Michael Carlén i det senaste nyhetsbrevet för nya eldhandvapen. 

Fortsatta vapenleveranser och utbildningstillfällen sker parallellt med plutonsförsöken under året. 

Liknande läsning:

– Leveransen går enligt plan. Det här året ska det levereras 7.500 AK 24:or, vi har inte fått någon indikation på att det inte kommer att vara på det sättet. Successiva leveranser kommer att ske på månadsbasis fram till årsskiftet. 

Ytterligare 7.500 eldhandvapen är planerade att levereras under 2025. En införandeordning över hur automatkarbinerna ska fördelas i krigs- och grundorganisationen har nyligen fastställts. 

– Den bygger på en grundläggande prioritetsordning som fastställts av Försvarsstaben som sedan nyanserats och balanserats utifrån de krigsförband som har sin huvudsakliga verkan i markdomänen. Det innebär inte bara armén som försvarsgren, utan fördelningen tar även höjd för marinen, flygvapnet och hemvärnet i form av Amf, flygbassäkförband och stridsgrupp Gotland.

Målet är att införandet av de nya eldhandvapnen ska vara färdigt för samtliga värnpliktiga under utbildningsåret 2025/2026, med start för de plutonsbefäl som rycker in i februari 2025. För kontinuerligt anställd personal kommer införandet och omutbildning ske parallellt med införandet för de värnpliktiga. 

Det var förra våren som FMV tecknade avtal med finska Sako om nya eldhandvapen till Försvarsmakten. Avtalet tecknades gemensamt med Finland och omfattar automatkarbin i kaliber 5,56 och 7,62, skarpskyttegevär och prickskyttegevär. 

Michael Carlén betonar att införandet av nytt eldhandvapensystem inte enbart omfattar AK 24.

– Jag vill slå ett slag för att det är en hel eldhandvapenfamilj. Vi har ytterligare ett vapen som är under leverans i närtid, prickskyttegeväret, där vi kommer att genomföra instruktörskurser under hösten.

I väntan på att nya eldhandvapnet är på plats har behov av ett interimsvapen identifierats. Det ska köpas direkt från marknaden och fylla behovet av eldhandvapen på kort sikt. ”Dessa är tänkta att användas under grundutbildningen de kommande åren och ger Försvarsmakten mer utrymme och handlingsfrihet när det kommer till att lösa sina uppgifter”, skriver Carlén i nyhetsbrevet.

– Mer information avseende interimsvapnet kommer förhoppningsvis inom kort.

Fakta

Översyn av kalibervalet

Inledningsvis var planen att huvuddelen av Försvarsmaktens personal ska tilldelas automatkarbin i kaliber 7,62. I januari beslutade arméchef Jonny Lindfors att en översyn av kalibervalet ska genomföras. Detta eftersom han ansåg att det behövs en genomgång av kunskapsläget, bland annat med hänsyn till kaliberval som andra länder har gjort. Översynen sker parallellt med införandet och väntas vara klar senast sommaren 2025.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande", skriver debattskribenterna i en replik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Ulrika Modéer anför två huvudsakliga argument varför Sverige inte bör följa Finlands, Polens och de baltiska staternas exempel och frånträda Ottawakonventionen. Det första är att minor ligger kvar länge efter en konflikt och utgör därmed en fara för civilbefolkningen, samt att andra länder har funnit vägar att kompensera för bristen på truppminor i sina försvarsmakter. Inget av argumenten håller hela vägen vid en granskning. 

    Moderna truppminor, sådana som skulle kunna vara aktuella för svensk del, är konstruerade för att desarmera (bli ofarliga) sig själva efter viss tid.  Minorna förvaras också i lager och placeras ut först i ett skarpt läge. De utgör därför inte samma hot mot civilbefolkningen som äldre truppminor, vilket historiskt lett till de tragiska följder Ulrika Modeér beskriver.

    Påståendet att andra länder, exemplifierat med Tyskland och Storbritannien, inte debatterar frågan därför att de funnit metoder att kompensera bristen av truppminor är ytterst förvånande. Problemet med avsaknaden av truppminor har väckts i såväl det brittiska parlamentet som i Bundestag kopplat till behovet att återskapa militär förmåga med vilken man kan möta ett eventuellt ryskt angrepp.

    Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    En inte onaturlig reaktion på det fullskaliga angreppet på Ukraina 2022 och på de vidrigheter den ukrainska civilbefolkningen utsätts för i de ockuperade områdena. Enligt senaste Freedom Houserapporten är det värre att leva under Kremls styre i Donbass än Nordkorea. Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    Den moraliska, politiska och etiska frågan handlar därför inte om huruvida minor är hemska. Det är de. Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande.

    Debatten förs nu i flera länder av politiker och militärer som ser vad som står på spel. Frontstaterna gick först. Andra kommer sannolikt att följa efter av samma skäl. 

    P.S. Vi välkomnar att Röda korset tycks vara överens med oss om att svensk militär personal inte ska kunna dömas för att de hanterat minvapnet i Finland och Lettland, i enlighet med dessa länders nationella lagar, och att svensk strafflag därför skyndsamt behöver ändras. Vi tackar för det stödet.

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

     

    Ur arkivet: