Vi måste våga prioritera inom ramen för totalförsvars-planeringen

Uppbyggnaden av totalförsvaret tenderar att fastna­ i diskussioner om vem som är ansvarig för vad i total­försvarsplaneringen och vilka som borde rapportera till vem vid höjd beredskap. Vi borde istället höja blicken och skapa ett totalförsvar utifrån hur ansvars­förhållanden ser ut vid krigsfara och krig. Och det är ett arbete som behöver påbörjas i dag.

Fältsjukhuset i Älvsjö togs aldrig i bruk, men är ett av flera exempel på samverkan mellan militären och det civila samhället under det gångna året.

Totalförsvaret är en angelägenhet för hela befolkningen, enligt första paragrafen i lagen om totalförsvarsplikt (1994:1809). Men vad betyder det? För mig framstår den som en av de mest inkluderande och betydelsefulla paragraferna i den lagstiftning som berör höjd beredskap och krig. Enligt lagen är totalförsvaret alltså något som angår och berör oss alla – men hur många känner så i dag? Inte tillräckligt många, enligt mig. Inte ens bland oss som har förmånen att arbeta med frågor som rör krisberedskap och totalförsvar. Vi som borde känna angelägenheten som mest. 

Att totalförsvaret består av militär verksamhet (militärt försvar) och civil verksamhet (civilt försvar), är kanske självklart för många, men det tål att upprepas. Vissa av de aktörer som arbetar med uppbyggnaden av totalförsvaret menar att vi först måste få lite ordning på det civila försvaret respektive det militära (nationella) försvaret innan vi kan fokusera på samverkan inom totalförsvaret. Som om totalförsvaret vore något annat, något utöver den verksamhet som det militära respektive det civila försvaret består av. Jag tänker precis tvärtom – först måste vi landa i vad totalförsvaret syftar till och utifrån det bygga ett civilt och ett militärt försvar som stödjer det syftet. Annars riskerar vi få undermålig interoperabilitet i det totala försvaret, det försvar som ska kunna svara upp mot det totala kriget. 

» Vid höjd beredskap sätts oundvikligen ansvarsprincipen förr eller senare ur spel. «

En av våra främsta prioriteringar just nu borde därmed vara att skapa förutsättningar för att totalförsvaret ska bli och kännas som en angelägenhet för fler. Vi behöver bli bättre på att diskutera och resonera kring de mer grundläggande frågorna om varför vi ska ha ett totalförsvar och vad totalförsvaret är till för. Innan vi har en gemensam syn gällande totalförsvarets syfte och innehåll, är det svårt att komma vidare i diskussionerna kring vad som ska göras först (prioriteringar) samt hur det ska göras och av vem. 

Men just nu fokuserar vi på andra frågor inom ramen för totalförsvarsplaneringen. Dessa frågor är på intet sätt oviktiga, men det är inte dem vi i första hand bör ägna oss åt i det här skedet. I dag läggs betydande kraft och energi på att fundera över vilka som egentligen är ansvariga för vad i totalförsvarsplaneringen och vilka som borde rapportera till vem vid höjd beredskap. Kraft och energi som skulle behöva användas till annat. Varför fastnar vi i det? Det finns naturligtvis flera anledningar, men jag tror att några av de utmaningar vi kämpar med för närvarande är följande:

• Många av de civila aktörer som nu påbörjat sin totalförsvarsplanering har sedan 2002 enbart arbetat med och fokuserat på utvecklingsarbete som bygger på de grundprinciper som finns inom krisberedskapen. Eftersom svensk krisberedskap bygger på ordinarie förvaltningsstrukturer oavsett vad som händer (det finns ingen särskild krislagstiftning), samt att alla aktörer har samma ansvar till vardags och i kris (ansvarsprincipen), råder andra förutsättningar inom krisberedskapen än inom ett aktivt totalförsvar (med ett ”aktivt totalförsvar” menas här när totalförsvaret aktiveras vid ett beslut om skärpt eller högsta beredskap). Vid höjd beredskap sätts oundvikligen ansvarsprincipen förr eller senare ur spel. Om inte förr så åtminstone vid högsta beredskap, när totalförsvar är den enda samhällsverksamhet som ska bedrivas. Då har inte alla aktörer samma ansvar som de har till vardags. Regeringens inriktning om att totalförsvarsplaneringen ska bygga på krisberedskapen bidrar därmed till utdragna diskussioner om hur ledning och styrning inom totalförsvaret bör se ut. Det är helt enkelt en rejäl utmaning att förhålla sig till de uppgifter och mandat som en implementerad fullmaktslagstiftning innebär, samtidigt som man ska utgå från krisberedskapens grunder, det vill säga ordinarie förvaltningsstrukturer och funktioner. 

• Försvarsmakten har länge haft ett stort fokus på internationella insatser. I arbetet med återuppbyggandet av ett starkt nationellt försvar behöver myndigheten nu bygga upp en bredare kunskap om svensk krisberedskaps parametrar och det civila försvarets förutsättningar. I höjd beredskap ska det civila försvaret stödja det militära försvaret samtidigt som det militära försvaret är starkt beroende av att det civila försvaret fungerar. Hur prioriteringar bör göras för att totalförsvaret ska fungera i ett skarpt läge kräver därmed djup kunskap och en ömsesidig respekt för varandras förutsättningar. Därutöver behövs en insikt i att vi sannolikt kommer att behöva prioritera mellan de värden vi är satta att skydda och försvara.

• Det faktum att vi bedriver totalförsvarsplanering, innebär naturligtvis att vi skapar planeringsfunktioner. Planeringsfunktioner med tillhörande strukturer är nödvändiga i ett planeringsskede, men planeringsfunktionerna bör i betydelse vara underordnade de funktioner och strukturer som ska verka i skarpt läge. Viss förvirring uppstår också när planeringsfunktioner och skarpa funktioner blandas ihop i exempelvis övningssammanhang. 

Arbetet inom krisberedskapen har, enligt mig, lagt alldeles för mycket fokus på att förebygga och förbereda, utan att aldrig riktigt lyckats med att spegla de förhållanden som skulle kunna råda i en större kris. Systemet har helt enkelt blivit för planeringstungt. Det finns en risk att vi gör något liknande med totalförsvaret, om vi inte snart vågar landa i frågor om prioriteringar och om vilka aktörer som i vissa fall har företräde framför andra, alltså de aktörer som företräder prioriterad verksamhet i höjd beredskap och krig. 

För att kunna stärka landets försvarsförmåga måste vi i vårt arbete utgå från hur vi tror/tänker/anser att vi bör arbeta inom totalförsvaret under höjd beredskap och krig. Övningar, planeringsunderlag med mera bör grundas på krigets krav och på det ansvar, de mandat och de roller som då gäller. Vi kan inte veta exakt hur det kommer se ut vid ett skarpt läge, men om vi lägger ihop de ordinarie förvaltningsstrukturerna med den lagstiftning som rör krigsfara och krig, kan vi redan nu få en idé om vilka aktörer som kommer att ha de mest centrala rollerna vid höjd beredskap och krig. 

Det finns en enorm vilja och ambition från både det militära och det civila försvaret att ”få ihop det”, men det krävs att vi orkar lyfta blicken från det militära och det civila för att nå det totala – det gemensamma ansvaret. Jag är övertygad om att de aktörer som hittills kommit längst i utvecklingen av ett modernt totalförsvar har gjort det för att de (1) utgår från höjd beredskap och från krigets krav i sin planering, samt (2) använder samverkan enbart som en metod i ett planeringsskede för att komma underfund med hur en tydlig ledning och styrning ska se ut i ett skarpt läge. Jag hoppas och tror att fler kommer att följa deras exempel. 

Jenny Deschamps-Berger
Jenny Deschamps-Berger är chef för enheten analys vid Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet på Försvarshögskolan.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Försvarsbudgeten utökas till 119 miljarder nästa år, enligt höstens budgetproposition. Försvarsminister Pål Jonson (M) säger till Officerstidningen att budgeten ger Försvarsmakten utrymme att satsa mer på såväl befintlig personal som på nyrekryteringar.
Försvarsminister Pål Jonson (M) höll den 11 september en pressträff tillsammans med de försvarspolitiska talespersonerna från samarbetspartierna om budgetnyheter inom försvarsområdet.

I budgetpropositionen som regeringen presenterade den 20 september, förstärks försvarsbudgeten med ytterligare 700 miljoner nästa år. Tillsammans med uppräkningar till följd av bland annat inflationen, dollarkursen och de ökande drivmedelskostnaderna – vilket motsvarar runt 30 procent av hela budgeten – och tidigare beslut om mer resurser innebär det att anslagen till det militära försvaret ökar med 27 miljarder kronor till totalt 119 miljarder 2024.

Ett område som pekas ut som i behov av förstärkning är Försvarsmaktens personalförsörjning. Försvarsminister Pål Jonson (M) säger att han delar Försvarsmaktens egen beskrivning av behovet att satsa mer på personalen.

– Vi har skapat utrymme i budgeten för att Försvarsmakten ska kunna genomföra de personalsatsningar som de har äskat pengar för, både på befintlig personal och för att kunna växa och anställa fler. Det kan handla om kompetensutveckling, att se över löner och så vidare. Nu är det upp till Försvarsmakten att tillsammans med arbetsmarknadens parter att enas om hur det här ska genomföras.

» Vi har skapat utrymme i budgeten för att Försvarsmakten ska kunna genomföra de personalsatsningar som de har äskat pengar för, både på befintlig personal och för att kunna växa och anställa fler. «

Även de värnpliktiga ska bli fler. År 2025 ska antalet rekryter öka till 8.000 individer, från årets cirka 5.500 värnpliktiga. Det innebär att Försvarsmakten måste utöka tillgången till sådant som instruktörer, boenden och personlig utrustning för att kunna omhänderta de växande värnpliktskullarna.

– Utökningen av antalet värnpliktiga är resultatet av det försvarsbeslut som fattades 2020, och jag förutsätter att Försvarsmakten tagit höjd för det. Men med tanke på de omfattande brister i tillgången på personlig utrustning som uppstod vid inrycket i augusti i år, utesluter jag inte att vi kommer att behöva vidta ytterligare politiska åtgärder kopplat till detta framöver, säger försvarsminister Pål Jonson. 

» Men med tanke på de omfattande brister i tillgången på personlig utrustning som uppstod vid inrycket i augusti i år, utesluter jag inte att vi kommer att behöva vidta ytterligare politiska åtgärder kopplat till detta. «

Stödet till Ukraina motsvarar hittills kostnader för Försvarsmakten på 19 miljarder kronor. I budgetpropositionen för 2024 kompenseras Försvarsmakten med två miljarder.

– Hur mycket vi kan ersätta beror främst på industrins produktionskraft. Det är långa köer till försvarsindustrin i dag, både i Sverige och i andra länder, och vi behöver ta höjd för att kompensera Försvarsmaktens för deras bidrag till Ukraina i flera år framöver, säger Pål Jonson och fortsätter:

– Vi kan inte urholka vår försvarsförmåga på grund av stödet till Ukraina, det har vi varit tydliga med. Samtidigt som vi måste fortsätta att bidra. Annars riskerar vi att hamna i ett ännu sämre säkerhetsläge än det vi har i dag.

Pål Jonson anser att Sveriges förmåga att stå emot ett väpnat angrepp har ökat, även om det fortfarande behöver göras mer för att stärka det nationella försvaret.

– Vår förmåga är bättre än den var för några år sedan. Samtidigt pekar Försvarsmakten själva på att det finns begränsningar, bland annat i uthålligheten att utföra väpnad strid och i underhållsfunktioner.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Försvarsbudgeten utökas med över 27 miljarder kronor nästa år jämfört med i år, till 119 miljarder, det framgår av höstens budgetproposition. På en pressträff nyligen framhöll regeringen behovet av att Försvarsmakten satsar på personalområdet, bland annat genom åtgärder för att behålla och rekrytera personal och att antalet utbildningsplatser på Officersprogrammet ökar.
Försvarsminister Pål Jonson (M) höll den 11 september en pressträff tillsammans med de försvarspolitiska talespersonerna från samarbetspartierna om budgetnyheter inom försvarsområdet.

I budgetpropositionen som regeringen presenterar i dag, den 20 september, förstärks försvarsbudgeten med ytterligare 700 miljoner nästa år. Tillsammans med uppräckningar och tidigare beslut om mer resurser innebär det att anslagen till det militära försvaret ökar med 27 miljarder kronor till totalt 119 miljarder 2024.

Ett område som pekas ut som i behov av förstärkning är Försvarsmaktens personalförsörjning. Framför allt beskrivs bemanningen i flygvapnet som problematisk.

”Den fortsatta bristen på personal, exempelvis flygstridsledare, flygtekniker och piloter, utgör flygvapnets största begränsning. Den tidigare bristen på piloter har ökat under 2022, framför allt som en följd av att ett trettiotal piloter är tjänstlediga från Försvarsmakten. Som en följd redovisar Försvarsmakten att flygvapnets förmåga att utbilda och vidmakthålla de berörda krigsförbanden har nedgått markant. Antalet flygtimmar för Jas 39 har under 2022 sjunkit med 12 procent vilket enligt Försvarsmakten beror uteslutande på pilotbrist”, står det i budgetpropositionen.

Enligt ett pressmeddelande från försvarsdepartementet den 11 september ska omprioriteringar mellan anslagen 2024–2025 och beräknade tillskott under 2026 göra det möjligt för särskilda satsningar på personalområdet för att öka personaltillväxten och ”omhänderta effekterna av nya kollektivavtal och beslut om lön och tillägg.”

Betydelsen av att Försvarsmakten har resurser för att både rekrytera och behålla personal betonades på en pressträff den 11 september där några av budgetnyheterna inom försvarsområdet presenterades.

– Här har vi frigjort medel som gör att vi kan göra satsningar, sa Mikael Oscarsson, försvarspolitisk talesperson för Kristdemokraterna, på pressträffen.

Regeringen ser också ett behov av ett större inflöde av officerare med hänvisning till tillväxt och kommande pensionsavgångar. Fler officerare ska utbildas genom att antalet platser på Officersprogrammet ökar från 250 till 275 årligen. Även antalet värnpliktiga ska bli fler för att senast år 2025 uppgå till 8 000.

Budgetpropositionen för 2024 medger fortsatt stora investeringar i försvarsmateriel, bland annat fortsätter anskaffningen av Archer och medelräckviddigt och buret luftvärn. Utvecklingen av nya ytstridsfartyg ska påbörjas och ett nytt taktiskt transportflygplan ska ”skyndsamt anskaffas” för att ersätta TP 84 Hercules.

Resursförstärkningarna ska också ge Försvarsmakten möjlighet att komma tillrätta med problemen med personlig utrustning.

Enligt uppgifter i Dagens Nyheter ska också cirka två miljarder kronor gå till att ersätta materiel för totalt 19 miljarder kronor som skänkts till Ukraina.

Med de ökade anslagen når Sverige Natos mål om en försvarsbudget på två procent av BNP 2024. Under 2025 och 2026 beräknas cirka 1,25 respektive 7,4 miljarder kronor tillföras det militära försvaret.

Officerstidningen söker försvarsminister Pål Jonson för en kommentar.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post
Medan Europa fokuserar på Ryssland och kriget i Ukraina domineras den globala makt­balansen av supermakterna Kina och USA. Kina växer i styrka och från amerikansk sida uppfattas läget som alltmer oroväckande. Det visar rapporten Försvarsekonomisk utblick 2023 som Totalförsvarets forsknings­institut, FOI, publicerade i juni.
Mellan år 2000 och 2022 har Kina ökat sin andel av världens totala försvarsutgifter från 3 till 13 procent.

Den globala upprustningen fortsätter och enligt siffror från Sipri har de samlade militära utgifterna ökat med 86 procent mellan 2000 och 2022. Kriget i Ukraina skyndar på utvecklingen, men i flera länder började den militära expansionen långt tidigare. Sedan år 2000 har Ryssland ökat sin andel av de totala försvarsutgifterna från 1,2 till 3,8 procent, medan Kina gått från 3 till hela 13 procent. Det gör Kina till världens näst största militära stormakt med en försvarsbudget på 292 miljarder dollar förra året. Även om världsledande USA fortfarande har den i särklass största försvarsbudgeten med 877 miljarder dollar och står för cirka 40 procent av världens militära utgifter knappar Kina in och gapet mellan de båda supermakterna minskar. 

– Kinas försvarsmakt har varit under uppbyggnad ett bra tag, men jag tror inte att omvärlden riktigt hängt med. Det är först nu när man ser Kinas massiva flotta avfyra raketer runt Taiwan, som insikten hamrats in och USA uppfattar läget som ytterst oroväckande, säger Per Olsson, försvarsekonom vid FOI och författare till rapporten Försvarsekonomisk utblick 2023.

Bland övriga militära stormakter har Ryssland vandrat upp till en tredjeplats med militära utgifter på 86 miljarder dollar år 2022, följt av Indien med 81 miljarder dollar. 

I rapporten redovisas också de sammanlagda militära utgifterna för Europas fyra största ekonomier, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Italien (E4). Dessa länder spenderade tillsammans 211 miljarder dollar på försvaret 2022. Kinas försvarssatsningar har haft tyngdpunkten på de marina förbanden. En stor mängd nya korvetter, fregatter och jagare har sjösatts och 2022 hade Kina fler marina plattformar än USA, 203 jämfört med 198. Men sett till deplacement är USA fortfarande överlägset störst på haven, tre gånger Kinas storlek. Detta tack vare fler och större amerikanska hangarfartyg, jagare, kryssare och atomubåtar. Kina förväntas inte heller kunna upprätthålla den höga produktionstakten av nybyggda fartyg som landet haft sedan millennieskiftet. 

» Kinas försvarsmakt har varit under uppbyggnad ett bra tag, men jag tror inte att omvärlden riktigt hängt med. «

– Den stora uppbyggnadsfasen är sannolikt över nu när underhållskostnaderna springer iväg med halvtidsmodifieringar och reparationer. Kina kommer att hamna i samma sits som USA där en stor del av resurserna går åt till att underhålla den massa man redan har. Trots det kommer den kinesiska flottan fortsätta växa sin numerär och sitt deplacement, till hälften av USA:s år 2030, säger Per Olsson. 

Till skillnad från Kina, och även Indien, är Rysslands flotta på tillbakagång. Den har sedan år 2000 minskat i antal ytstridsfartyg och ubåtar, från 156 till 135.  

– Ryssland verkar tappat förmågan att bygga ytstridsfartyg större än fregatter och korvetter. Det beror delvis på att delar av den sovjetiska varvskapaciteten låg i Ukraina, men också på att man inte lyckades återuppbygga rysk kapacitet efter 1990-talets ekonomiska kris. Nu bygger man istället en alltmer kustnära flotta, säger Per Olsson. 

På armésidan har de länder som redovisas i studien delvis valt olika vägar. Samtliga länder har skurit ner på antalet stridsvagnar och artilleri- och raketsystem, men i USA och Västeuropa har minskningen varit mer drastisk än i Kina och Indien. Inom stridsflyget har i stort sett alla länder minskat antalet plattformar sedan år 2000. Av de länder som redovisas i studien är det enbart Indien som marginellt ökat antalet stridsflyg. Ryssland har dragit ner antalet stridsflyg med en tredjedel. Även USA har gjort omfattande nedskärningar och detsamma gäller Kina och E4-länderna. Enligt rapporten handlar minskningen nästan uteslutande om att man satsat på dyrare och mer avancerade plattformar, alltså kvalitet framför kvantitet. Inom stridsflyget är USA dominerande med ett tydligt försprång inom 5:e generationens stridsflyg. Kina har nyligen börjat introducera denna generation medan Ryssland halkat efter i utvecklingen. 

– Kina har över 140 enheter 5:e generationens J-20 stridsflygplan. Ryssland har bara lyckats få fram ett fåtal av sina Su-57, trots att programmen började samtidigt.

Per Olsson, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut.
Per Olsson, försvarsekonom vid FOI.

Globala militära utgifter 2000–2022:

Överlag dominerar västvärlden i fråga om tekniskt avancemang och modernitet, delvis för att de andra stormakterna i studien har behållit en större andel äldre materiel. Det gäller framför allt Ryssland, men också Kina och Indien har en större andel åldrande materiel än E4-länderna och USA. 

– Gällande kvalitet är det fördel väst. Indien, Kina och Ryssland får förmodligen ut större mängder materiel och personal ur sina försvarsbudgetar än väst eftersom de har ett lägre kostnadsläge, men väst har generellt bättre grejer, säger Per Olsson. 

Den globala upprustningen sker trots sviktande världsekonomi och majoriteten av länderna i Europa fortsätter med sina planerade satsningar.   

– Det är högst sannolikt att Europa kommer att fortsätta öka sina militära utgifter detta årtionde. Än så länge är det långt ifrån alla som uppnår Natos mål på två procent av BNP, men många är på väg dit. Två procent av BNP är visserligen ingen sensationell nivå, det globala genomsnittet ligger runt två procent, men att gå från en eller en och en halv procent till två procent innebär ändå stora förändringar. I Polen talar man till och med om en försvarsbudget på fyra procent av BNP. Det innebär att Europas andel av globala militära utgifter med stor sannolikhet kommer att öka fram till 2030, säger Per Olsson. 

» Det är högst sannolikt att Europa kommer att fortsätta öka sina militära utgifter detta årtionde. «

Enligt prognosen i Försvarsekonomisk utblick kommer Kina att passera USA som världens starkaste ekonomi någon gång runt år 2030. Samtidigt konstateras att den kraftiga ekonomiska tillväxt som Kina haft sedan millennieskiftet saktar in. Det kan, enligt Per Olsson, komma att påverka både prognosen liksom Kinas militära upprustning. 

– Den kinesiska militära uppbyggnaden har möjliggjorts av den ekonomiska tillväxten. Nu ska det bli intressant att se hur de agerar när tillväxten mattas av. De kommer att behöva låta en större andel av BNP gå till försvaret för att kunna fortsätta expandera militärt. Men oavsett om Kina går om USA eller inte, så kommer världen att domineras av två ganska jämnstora ekonomier.

Även Indien förväntas fortsätta öka både ekonomiskt och militärt. Landet låg fram till 2010-talet på ungefär samma BNP som Ryssland, men har sedan dess dragit ifrån. Indien är i dag världens femte största ekonomi och bedöms fortsätta växa stadigt under kommande årtionde. 

– Indien vill spela en central roll i Indiska Oceanen. De vill också ha inflytande i Sydostasien och Mellanöstern och vara en balans mot Kina. USA ser positivt på Indiens ambitioner och vill stötta det, säger Per Olsson och fortsätter: 

– Samtidigt står Indien både Ryssland och Iran nära. Det var många som blev besvikna över att Indien inte tog tydligare ställning mot Ryssland i kriget i Ukraina, men man måste inse att Indien har sina egna intressen och hotbilder och de kommer inte att gå andras ärenden. Indien har börjat luta sig mer mot väst, men det är inte okomplicerat. 

Oavsett utgången av kriget i Ukraina, så kommer Ryssland att behöva återuppbygga sin militära kapacitet efter kriget. Att rusta kommer att bli mer kostsamt än under föregående expansionsfas eftersom man inte längre har kvar det gamla sovjetiska arvet som grund att bygga en uppgraderad armé på. 

– Ryssarna har förbrukat tusentals stridsvagnar, stridsfordon och mängder av artilleri. Nya grejer blir oundvikligen dyrare att tillverka. Tidigare har de kunnat ta gamla stridsvagnar, svetsat på extra skydd och skickat till fronten men när de ska ersätta förlorad materiel kommer det att krävas nytt, säger Per Olsson. 

Exakt hur kriget i Ukraina kommer att påverka inriktningen av den pågående globala upprustningen går inte att svara på i nuläget, enligt Per Olsson. Men han säger att det är troligt att en viss anpassning till de erfarenheter som kriget ger kommer att ske. 

– Behov av ammunition och logistik är lärdomar som dras efter varje krig. ’Oj, går det åt så här mycket drivmedel och så här mycket ammunition’. I Ukraina kan vi se den enorma mängden artilleriammunition som förbrukas. Särskilt i väst har vi krympt våra lager av ammunition och artilleri. Länder i öst har gått en annan väg, inklusive Polen, Finland och Ukraina, och behållit sina lager i större utsträckning. De känner sin granne. 

Och det som nu pågår i Ukraina med massiva ryska förluster, beskriver Per Olsson som något av ett tveeggat svärd. 

– Å ena sidan kommer Ryssland att behöva återbygga stora delar av sin armé, under omfattande sanktioner. Å andra sidan finns det få saker så lärorika som militära motgångar, och kriget är inte över än. Vi ser redan nu hur båda sidor i kriget kombinerar billiga obemannade farkoster och gammalt artilleri på ett nytt sätt. Dessutom kommer Ryssland även fortsatt att ha världens största kärnvapenarsenal. Det kan vara dyrt att överskatta sin motståndare, men direkt farligt att underskatta den. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post