Senast publicerat
Senast publicerat:

Vill in i berget

Bildandet av marinstaben skulle ge ökad tydlighet, effektivare ärendehantering och mer ansvar till marinchefen. Snart har ett år passerat sedan förbandet bildades, men man är fortfarande i en uppstartsfas. Mycket arbete återstår och flytten ner i Musköberget kan ske tidigast 2021.

Medan vi väntar på att bli insläppta genom grindarna till marinbasen på Muskö i Haninge Garnison söder om Stockholm, passeras vi av flera civila lastbilar med gods och minibussar med arbetare som kör in på området. Muskö har förvandlats från en marginaliserad anläggning med ett hundratal tjänstgörande till hemvist för den nyinrättade marinstaben och arbetet med att väcka liv i den gamla anläggningen är i full gång. Ovan jord färdigställs konstruktioner för marinstabens enheter för stöd- och vidmakthållande som snart ska flytta hit från Berga och på gaveln till den rödmålade stabsbyggnaden snickras en altan. Men det är nere i berget som det mesta av byggarbetet äger rum med att färdigställa förbandets permanenta lokaler.  

– Min målbild är att vi ska flytta ner i berget 2021, säger marinchef Jens Nykvist när vi sitter och pratar i ett konferensrum i de tillfälliga lokaler som staben är placerad i. 

– Kontor finns redan där nere, men vi håller på att uppdatera dem till 2019 års standard. 

Liknande läsning:
Vi vill ner i berget, det är en robusthetsfråga. Att det inte finns några fönster där nere vänjer man sig vid.

Jens Nykvist, marinchef

De nya försvarsgrensstaberna inom marinen, flyget och armén bildades den 1 januari i år, men marinstaben var den sista av de tre att lämna huvudstaden och inrättades på Muskö först i juni. Fördröjningen berodde på att även de tillfälliga lokalerna behövde uppdateras och anpassas till dagens behov efter att ha stått tomma i över ett decennium. Det 50-tal individer från marinstaben som i första skedet följde med i flytten till Muskö är placerade i träbyggnader på marknivå, men så snart kontoren nere i berget är färdigställda kommer man att omgruppera. Ovanför huvudentrén ner till berget lyser det gulmålade vapnet mot den gråa graniten. Vapnet hade plockats ner och ställts undan i ett förråd, men har i och med marinstabens etablering på ön putsats upp och hängts tillbaka på sin ursprungliga plats. 

– Vi vill ner i berget, det är en robusthetsfråga. Att det inte finns några fönster där nere vänjer man sig vid. Det vet jag som jobbat på ubåt i flera år, säger Jens Nykvist. 

Marinstaben bildades genom en sammanslagning av Produktionsledningens marinavdelning, Prod marin, och marintaktisk stab. Vissa kompletterande delar från Försvarsmakten och Försvarets materielverk, som teknikkontor, vidmakthållandet och operationsledningscentral ingår också. Men ännu är inte alla enheter plats på Muskö och ytterligare funktioner ska tillföras, såväl från Högkvarteret som från Berga. Till årsskiftet är det meningen att logistikenheten ska flytta hit och när det finns lämpliga lokaler kommer också operationsledningscentralen att ansluta. Men Jens Nykvist hade gärna sett att ännu fler av Försvarsmaktens funktioner placerades här ute.    

– Fördelen om vi blir fler är att vi får bättre öppettider på expeditionen, tätare bussturer och ett större kundunderlag i lunchrestaurangen. Och plats har vi ju. Jag vet att det pågår diskussioner om att flytta hit fler enheter men inte vilka det handlar om.  

I takt med att marinstaben utökar sin kompetens kommer mer ansvar att flyttas från Högkvarteret i Stockholm till marinchefen Jens Nykvist.

Initiativet till försvarsgrensstaberna togs av Försvarsmakten, men det formella beslutet fattades av riksdagen förra året. I budgetunderlaget för 2019 beskrivs hur återinrättandet av försvarsgrensstaberna (de gamla avvecklades 1994) ska leda till ökad robusthet, större geografisk spridning och tydlighet och effektivitet i det dagliga arbetet. Enligt Jens Nykvist har marinstaben kommit en bit på vägen mot de målen. Flytten av de marina enheterna till Muskö är genomförd, i alla fall till del, mer ansvar flyttas över till marinchefen och man verkar för att förbättra samarbetet med förbanden och förklara den nya arbetsordningen.

– Vi har inte nått hela vägen fram, men vi går i rätt riktning. Min uppfattning är att förbanden tycker att det har blivit tydligare. De har en väg in och det är till marinstaben och vi har två vägar uppåt – till chefen prod och chefen insats i Stockholm, säger han.  

Jens Nykvist arbetar nära tillsammans med marinens förvaltare, Anders Wiberg. När Wiberg började sin befattning för snart två år sedan var han den förste marinförvaltaren någonsin och några klara instruktioner för hur den tjänsten skulle utformas fanns inte. 

– Vi började med två tomma papper och har utvecklat vårt samarbete över tid, säger Anders Wiberg när han slagit sig ner vid konferensbordet bredvid marinchefen. Jag försöker hela tiden att vara där jag gör mest nytta. 

I egenskap av specialistofficer och förvaltare har han tagit ansvar för uppföljning och utveckling av utbildningar och övningar, främst gentemot specialistofficerare och soldater. Han är ofta på resande fot och avverkar en hel del förbandsbesök. 

– Det är sagt att jag inte ska sitta för mycket bakom skrivbordet utan vara ute i verksamheten. Man kan säga att jag är en budbärare och översättare mellan dem ute på de sjögående förbanden och marinchefen. Jag lyssnar på deras funderingar och för det vidare till marinchefen och jag förklarar marinchefens vilja för dem ute på förbanden, säger Anders Wiberg. 

Till stor del handlar det om att genom diskussioner och samtal bryta gamla mönster och tankesätt.

Anders Wiberg, marinens förvaltare

Jens Nykvist håller med om att samarbetet mellan honom och förvaltaren fungerar väl.  

– Som marinchef räcker man aldrig riktigt till och Anders är till väldigt stor hjälp. Vi kompletterar varandra jättebra och försöker att vara på rätt ställen hela tiden. 

En viktig uppgift för marinstaben, säger Nykvist och Wiberg, är att verka för att förbanden på allvar inför trebefälssystemet som trädde i kraft den 1 januari i år. Det, menar de, är ett måste för att underlätta för den tungt belastade officerskåren och skapa en mer flexibel organisation. Men att införa en ny arbetsordning tar tid och kräver en hel del stödinsatser uppifrån, säger Anders Wiberg: 

– Till stor del handlar det om att genom diskussioner och samtal bryta gamla mönster och tankesätt. När jag är ute på förbanden och de säger att de inte har tillräckligt med befäl för vissa utbildningsmoment brukar jag fråga om de tänkt på att använda specialist-officerare eller gruppbefäl istället för taktiska officerare. 

Att det kommer att dröja innan det nya befälssystemet får genomslag fullt ut är Anders Wiberg inställd på. 

– Det här handlar om att bygga en ny kultur och en sådan kan inte beordras fram. Den måste få utvecklas över tid. 

Utöver ett nära samarbete med marinchefen har Anders Wiberg också en hel del kontakt med sina förvaltarkollegor inom armén och flygvapnet. 

– Förr skulle allting vara lika och försvarsmaktsgemensamt. Nu bejakar vi istället varandras olikheter och kompletterar varandra så att vi får en så hög operativ förmåga som möjligt, säger han. 

Anders Wiberg är specialist­officer och marinförvaltare. Han fungerar som en länk mellan de marina förbanden och marinchefen.

Försvarsgrensstaberna ska fungera som en länk mellan förbanden och försvarsmaktsledningen på Högkvarteret. Förhoppningen är att frågor som väcks ute på förbanden snabbare ska kunna hanteras genom att staberna får relativt långtgående befogenheter att själva fatta beslut, utan att skicka ärenden vidare uppåt i organisationen. Ytterligare effektivisering hoppas man på genom att Prod marin och marintaktiska staben slagits samman och att man därmed kan bidra med olika infallsvinklar i en och samma fråga. En annan ambition med försvarsgrensstaberna var att ge respektive chef ett större ansvar. Jens Nykvist säger att han succesivt får ökade befogenheter, men att det tar tid att växa in i den nya organisationen och rollfördelningen.

– Jag har påbörjat ekonomidelen med början i år och genomförde de så kallade produktionsdialogerna med de marina förbanden. För att kunna ta ytterligare ansvar måste vi ha den kompetens som krävs. Vi bygger ut vartefter och när vi är mogna att överta ett nytt ansvarsområde meddelar vi det uppåt i organisationen. Ett område där vi i dag saknar tillräcklig kompetens är stöd- och vidmakthållande. Där behöver vi rekrytera ytterligare. 

Att rekrytera är en utmaning, men vi har det inte mycket svårare än andra förband i Försvarsmakten.

Helene Hansell, HR-chef marinstaben

Hela marinstaben omfattar drygt 160 rader och av dem ska strax över 90 individer vara placerade på Muskö. Övriga är inrättade i Stockholm liksom i Karlskrona där teknik och vidmakthållande finns med ett tiotal anställda. Att hitta personal till vissa tjänster är en utmaning då hela Försvarsmakten har svårt att bemanna med officerare. Det säger Helene Hansell, HR-chef på marinstaben med placering på Muskö. 

– Att rekrytera är en utmaning, men vi har det inte mycket svårare än andra förband i Försvarsmakten. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med militär personal för att fylla alla rader. De högre militära tjänsterna är något lättare att tillsätta på grund av deras karriärplanering där stabstjänst ofta ingår. Svårast är det att hitta personal till nivåerna strax under. 

FAKTA

Marinstaben
Den gamla marinstaben upplöstes den 30 juni 1994. I dess ställe bildades marinledningen som en del i det nyinrättade Högkvarteret. I februari 2018 föreslog Försvarsmakten att nya försvarsgrensstaber skulle bildas och utlokaliseras till tre olika platser i Stockholms närhet: flygvapnet till Uppsala, armén till Enköping och marinen till Muskö. Försvarsgrensstaberna inrättades den 1 januari i år. Invigningen av marinstaben på Muskö skedde den 30 september i år, på dagen 50 år efter den ursprungliga öppningsceremonin. 

Att det skulle ha blivit svårare att rekrytera till marinstaben efter flytten från Stockholm på grund av långa pendlingsavstånd, upplever inte Helene Hansell. Inte heller att särskilt många ska ha bytt tjänst i samband med flytten. 

– Det är klart att de som tidigare kunde promenera till jobbet på Tre vapen eller L24 (Högkvarteret på Lidingövägen red. anm.) säkert inte tycker att det är enbart positivt att behöva pendla. Men min uppfattning är att det endast är en handfull som bytt tjänst för att slippa åka till Muskö och det var främst de som bor norr om Stockholm och som skulle få en pendling på tio mil enkel väg. De som följt med ut hit tycker att det är roligt att vara med och skapa något nytt och det råder en fin nybyggaranda.  

För marinchefens del innebär det ansträngda personalläget på förbanden ett pusslande med personal och prioritering av uppgifter. De närmaste åren väntas personalläget förvärras ytterligare med stora pensionsavgångar samtidigt som hela organisationen ska växa. Men Jens Nykvist tycker att han har kontroll över situationen och att den är hanterbar.

– Jag för en kontinuerlig dialog med förbandscheferna om var personalen gör mest nytta. Marinstaben underlättar det arbetet eftersom det ger en bra överblick av hela verksamheten och jag tar på mig ansvaret för att ta fram den bästa planen, säger han och fortsätter. 

– Enligt min uppfattning är förbanden väldigt transparanta när det kommer till personal och resurser. Finns det bekymmer någonstans känner jag till dem, det blir sällan några överraskningar. Förbandscheferna är tydliga med vilka resurser de har och vad de kan bistå med. Om det inte finns tillräckligt med resurser för att lösa en uppgift får vi antingen stryka den eller besluta om att genomföra den ändå, trots att det får konsekvenser. 

– Det råder nybyggaranda här ute, säger marinstabens HR-chef, Helene Hansell.

Personal är inte det enda som saknas i marinen, det finns också ett behov av nya fartyg. Jens Nykvist har inte gjort någon hemlighet av att han gärna hade sett fler ytstridsfartyg och han hoppas på ett sådant beslut i nästa års försvarsbudget. 

– Nu ska vi leverera innevarande försvarsbeslut, men den viktigaste utmaningen är perioden 2026 till 2028. Då kommer mycket av vår materiel vara föråldrad och frågan är hur länge man ska ägna sig åt vidmakthållande och när det faktiskt är dags att köpa nytt? Försvarsmakten har lämnat sitt svar på regeringens budgetunderlag för nästa höst och jag tycker att det ser bra ut. Sedan är det upp till politikerna att fatta beslutet, säger han.  

När det började talas om att marinstaben skulle placeras på Muskö ledde det till diskussioner om avståndet till huvudstaden och pendlingsproblem. Musköbasen ligger cirka sju mil söder om Stockholm. Att ta sig hit med reguljär lokaltrafik är nästintill ogörbart och att döma av den välfyllda parkeringen utanför marinstabsbyggnaden väljer många att ta bilen. För att underlätta jobbresandet har Försvarsmakten hyrt in en buss som kör mellan Stockholm och Muskö med två turer om dagen, en på morgonen och en på kvällen. 

– Det brukar vara mellan fem och femton personer som tar bussen, säger marinstabens Karl-Henrik Anner som ansvarar för busslinjen och som själv tar den till jobbet ibland. 

– Förra veckan hade vi UD här som tog bussen och då var det väl ett trettiotal som åkte med och någon gång har delar av Högkvarteret tagit bussen. Annars brukar det inte vara så många.  

Bussen avgår från Vattugatan nära Stockholms centralstation klockan sju på morgonen och gör sedan ett antal stopp på vägen innan den anländer till Muskö strax innan åtta. Enligt avtalet ska bussen gå under marinstabens två första år ute på Muskö, men Karl-Henrik Anner tror att den kommer att fortsätta även efter att avtalstiden löpt ut. 

– Jag har svårt att se att man skulle kunna dra in den om vi ska klara personalförsörjningen till marinstaben. Däremot har vi utvärderat och ändrat i rutten eftersom vi märkt att det finns ett större behov av att trafikera vissa hållplatser än andra och av att korta restiden. 

Karl-Henrik Anner tillhör gruppen återvändare som arbetat på Muskö tidigare, innan försvarsbeslutet 2004 som ledde till att en stor del av verksamheten här ute försvann. När beskedet om att Ostkustens marinbas, som den då hette, skulle avvecklas fick Karl-Henrik Anner i uppdrag att lägga ner teknikkontor fartyg på Berga.

– Då trodde jag aldrig att jag skulle komma hit igen eller få vara med om en upprustning av Försvarsmakten. Även om vi ännu inte har sett så mycket konkret av upprustningen har fallet bromsats och det är roligt att vara tillbaka här ute, säger han. 

Karl-Henrik Anner.
Även om vi ännu inte har sett så mycket konkret av upprustningen har fallet bromsats och det är roligt att vara tillbaka här ute.

Karl-Henrik Anner, logistikofficer

Även om det mesta av verksamheten på Muskö försvann i samband med avvecklingen 2005, har viss aktivitet funnits kvar. Nere vid vattnet har varvsverksamheten fortgått och även den här gråtyngda novemberdagen är ett antal båtar uppställda på kajen för åtgärd; ytterligare en handfull ligger förtöjda vid bryggorna. Sjöinformationsbataljonen har haft sin verksamhet rullande inne i berget med ett drygt hundratal anställda och fartygsdockorna som ligger insprängda i berget är i bruk. Jens Nykvist säger att hans ambition är att även involvera den personal som var på plats innan marinstaben flyttade hit i samarbetet.

– Det är viktigt att få med sig hela laget så att vi bygger lite muskler också, säger han. Det kan man göra genom att bjuda in dem till olika grejer och gå runt och hälsa på alla. Det är lätt hänt att sådant inte blir av, men ska man bygga ett gemensamt team måste man anstränga sig lite. 

Arkivbild från invigningen av marinbasen på Muskö år 1969. I talarstolen står kung Gustaf VI Adolf. Foto: TT

FAKTA

Fakta Muskö
År 1950 påbörjades bygget av militäranläggningen på Muskö och 19 år senare – den 30 september 1969 – invigdes marinbasen av Gustaf VI Adolf. Då hade en och en halv miljoner kubikmeter berg sprängts bort för att ge plats åt en underjordisk anläggning lika stor som Gamla stan. Här fanns fartygsdockor dolda i berget, kontor, verkstäder, förråd, sjukhus och ett kök som kunde leverera 2.000 portioner mat. I försvarsbeslutet 2004 beslutades att marinbasen på Muskö skulle läggas ner och den 3 juni 2005 hölls en avvecklingsceremoni.  

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Värdlandsstöd och logistik var i fokus under försvarsmaktsövningen Aurora 26 med 18 000 deltagare och mängder av materiel i rörelse. Planeringen av operativa transporter var klar i god tid innan övningsstarten, men kriget i Mellanöstern medförde flera sena ändringar. Det satte extra press på Transportenheten vid Försvarsmaktens logistik, som hanterade logistiken under övningen.

Linda Sundgren
Aurora 26 pressade logistiken
På Transportenheten jobbar militärer och civila tillsammans för att lösa transportuppdrag under Aurora 26.

På en stor bildskärm mitt i transportplaneringsavdelningens lokaler i Stockholm, visas en Sverigekarta med färgade pluppar. De ljusblå ringarna representerar lastbilar medan de mörkblå visar specialtransporter. Ringarna är samlade i landets södra och mellersta delar med en koncentration i trakterna av Norrtälje.

– Idag har man en sjukvårdsövning med krigsgravtjänst ute på Väddö och det är transporter av fiktivt dödade och skadade som vi ser här. Det handlar om runt 500 döda och ett antal skadade som ska omhändertas, säger överstelöjtnant Andreas Nordén, chef för FM log:s transportenhet och pekar på ringarna som sakta rör sig över skärmen.

Det är första veckan i maj och övning Aurora 26 är i full gång. Det är tredje gången som försvarsmaktsövning Aurora genomförs, i år med runt 18 000 deltagare från 13 länder, däribland Ukraina, USA, Kanada och Storbritannien. Men det är första gången som övningen hålls sedan Sverige blev medlem i Nato och i år är det de nya operativa planerna som ska övas. Fokus ligger på värdlandsstöd, som är en av Sveriges främsta uppgifter i alliansen. Övningsscenariot är ett ramverk som bygger på dagens hotbild i Europa med en aggressiv granne i öst.

– Egentligen behöver vi inte ha något scenario den här gången, med det mycket osäkra omvärldsläge som vi befinner oss i, säger Andreas Nordén.  

Värdlandsstödet handlar till stor del om transporter och att få soldater och materiel till rätt plats i rätt tid, samt att tillhandahålla proviant, bränsle och utrymmen för förvaring och sömn. Den stora mängden utländska förband innebär också ett antal transiteringar, det vill säga transporter som via allierade eller andra nationer kommer in till – eller ska passera genom – Sverige. Major Kristoffer Wallin är chef för transportplaneringsavdelningen, eller National Movement Coordination Center (NMCC) som den heter i Natokontext. Han säger att kriget i Iran har medfört många sena förändringar under övningen vilket innebär en extra påfrestning på personalen.

– Det händer så mycket runtomkring vilket gör att det inte alltid blir som vi planerat. Hela förband har plötsligt dragits ur övningen för att lösa andra uppgifter, medan andra förband har tillkommit i ett sent skede, säger Kristoffer Wallin.

FM_Log_10

Major Kristoffer Wallin

Chef för transportplaneringsavdelningen

Aurora 26, krigsgravtjänst

Soldater på Väddö i Roslagen bär säckar med fiktiva döda soldater under övning i krigsgravtjänst.

Foto: Försvarsmakten

Ledningen av operativa transporter och transiteringar under Aurora 26 hanteras av Operationsledningen, medan FM log med transportenheten leder genomförandet tillsammans med militärregionerna som koordinatorer. På den avslutande planeringskonferensen som hölls ett par månader innan Aurora startade, spikades de sista detaljerna inför övningen. Men på grund av omvärldsläget har det skett flera ändringar även efter det.

– När vi i början av Aurora tittade på hur det såg ut jämfört med det vi hade spikat på the final planning conference, hade vi 70- till 80-procentiga förändringar, säger förvaltare Rickard Benedetti, chef för planeringssektionen.

När vi i början av Aurora tittade på hur det såg ut jämfört med det vi hade spikat hade vi 70- till 80-procentiga förändringar.

Framför allt är det amerikanska förband som behövt avvika från den fastslagna planen.

– Amerikanarna skulle ha kommit med eget fartyg, men det fartyget fick köra ner till Hormuzsundet istället. Sedan skulle de åka härifrån med ett eget fartyg, men det fartyget försvann också. De har också ett förband som ska vidare till Baltstaterna efter Aurora som vi har hittat ett fartyg till, säger Rickard Benedetti.

Transporthandläggare Gustaf Älmeby ska tillsammans med sina kollegor se till att transporterna kan genomföras i varje given stund. Aurora 26 pågår över hela landet, med tyngdpunkt på södra Sverige och Gotland. Det innebär omfattande behov av sjötransporter för att förflytta personal och materiel från fastlandet och ut till ön. Eftersom Försvarsmakten saknar fartyg för den typen av transporter krävs ett nära samarbete med civila fartygsägare. Men svenska rederier verkar på en konkurrensutsatt marknad och måste förhålla sig till de lagar och regler som gäller för hantering av passagerare och fordon. För att få det att fungera i ett militärt sammanhang har Gustaf Älmeby daglig kontakt med såväl transportföretagen som förbanden.

– Vi följer upp vartenda fordon på individnivå. I helgen hade vi 1 000 längdmeter på ett fartyg och vi måste ha koll på vartenda registreringsnummer. Det är väldigt detaljstyrt allting, säger han.

FM Log under Aurora 26

Transporthandläggare Gustaf Älmeby ser till att transporterna under Aurora fungerar i varje given stund. Här tillsammans med sin chef, förvaltare Rickard Benedetti.

Foto: Filip Erlind

Rickard Benedetti berättar att det under den gångna helgen uppstod problem när trupp och materiel skulle transporteras från hamnen i Oskarshamn över till Visby. Amerikanska, brittiska, danska och svenska förband hade grupperat på kajen inför överfarten. Fordonen skulle transporteras med ett tyskt roro-fartyg (fartyg där lasten kan köras ombord) som går i reguljär trafik genom Östersjön medan soldaterna skulle överföras med en av Destination Gotlands färjor. Men på grund av renoveringar i hamnen i Oskarshamn fanns det bara ett tillgängligt roro-läge och eftersom passagerarfärjan hann avgå innan lastfartyget var på plats, blev fordonsförarna kvar på kajen.

Roro-fartyg har väldigt begränsade möjligheter att ta passagerare vilket gjorde att vi stod där med 50 förare som inte kom med båten.

– Roro-fartyg har väldigt begränsade möjligheter att ta passagerare vilket gjorde att vi stod där med 50 förare som inte kom med båten. Då skulle det heller inte finnas någon i Visby som kunde köra av fordonen från roro-fartyget. I ett sent skede kontaktade vi marinen och frågade om de kunde köra över personalen. De löste det alldeles utmärkt, men det är ett exempel på hur små förändringar kan få stora konsekvenser, säger Rickard Benedetti.

Oron i omvärlden ökar också risken för påverkan utifrån under övningar som Aurora. Enligt Andreas Nordén har transportenheten hittills inte fått några rapporter om störningar, men han säger att riskmedvetenheten är hög.

– Alla våra aktiviteter drar till sig intresse och vi har en ny normalbild med olika typer av störningar. Sedan exakt vad som sker är hemligt och det går i säkerhetsspåret, säger han och fortsätter:

– Men inom vår del i transportplaneringen har vi en egen förmåga att omhänderta planeringen för det som är skyddsvärt och vi har en egen säkerhetsorganisation. Idag tar vi större hänsyn till skyddsvärden än vi gjorde tidigare. Vi gör också mer analyser och behöver förhålla oss mer till omvärldsläget.

De stora förflyttningarna hittills under Aurora 26 har gått över Öresundsbron. Förband som inte medför farligt gods tillåts passera själva under ledning av NMCC medan de som medför sprängmedel, ammunition eller annat farligt gods möts upp av följebefäl. Vissa förband anländer med egna fartyg eller flyg. De tas emot av svenskt befäl och civila lastbärare som Försvarsmakten har avtal med, för vidare transport. Hur lång framförhållning de utländska förbanden har i transportplaneringen skiljer sig dock åt, vilket ställer krav på en flexibilitet som transportledningen egentligen inte har, säger Rickard Benedetti.

– Vi kan ta amerikanarna som exempel. De kan ha ett tredagarsfönster för när de kommer och då står vi där och väntar med civila bussar och dragbilar. Men vi kan ju inte binda upp dem i tre dagar, eller det skulle vi kunna göra men det är inte ekonomiskt försvarbart.

Sådana situationer försöker man lösa genom god samverkan, säger Gustaf Älmeby.

– Bra relationer är helt avgörande för att logistiken ska fungera och vi har en väldigt tajt samverkan med de utländska förbanden. Vi har daglig kontakt med dem och försöker göra allt vi kan för att ligga steget före i planeringen, säger han och fortsätter:

– Det är väldigt mycket bussar och mycket tunga transporter som vi hjälper till med och de behöver veta vad som händer. Sedan har vi förstås våra egna försvarsmaktsresurser som också behöver information.

Bra relationer är helt avgörande för att logistiken ska fungera och vi har en väldigt tajt samverkan med de utländska förbanden.

Veckan innan Aurora 26 startade var Rickard Benedetti och flera av hans medarbetare hos Operationsledningen på Högkvarteret för att säkerställa att transporterna till Gotland skulle fungera enligt planeringen.

– Vi spelade på transporterna ut till Gotland för att se vad vi behövde skruva på och i eftermiddag ska vi dit igen för att spela på hemtransporterna. Spelen är bra för att upptäcka om något behöver korrigeras, säger Rickard Benedetti.

Värdlandsstöd handlar inte bara om transporter utan också om omhändertagande av personal och materiel under den tid de befinner sig i Sverige. Uppgifterna tas omhand genom samordning mellan FM log, militärregionerna och försvarsgrenarna

– Det handlar om allt från skydd och bevakning till mat och potatis och toaletter. När förbanden är på plats tar den taktiska chefen över logistiken och just idag är det bara taktiska transporter. Men transporter är alltid rörlig materia och det vi gör nu är att skriva ihop de sista delarna inför hemtransporterna. Förbanden behöver veta när och hur de ska åka och vilka vägar de ska ta, säger Rickard Benedetti.

Aurora 26

De färgade cirklarna markerar olika typer av transporter av fiktivt skadade och dödade under ett moment där sjukvård och krigsgravtjänst övades.

Foto: Filip Erlind

Försvarsmakten har kommit långt i integreringen i Nato, men vissa delar återstår. Bland annat kan Natos digitala system för logistikplanering Logfas (logistic functional area services), ännu inte användas fullt ut.

– Som relativt ny medlem har vi inte tillgång till alla krypton ännu. Men vi har folk på utbildning i Logfas i Portugal just nu och vi kommer att skicka ner ännu fler. Under tiden använder vi Excel och mejl, säger Rickard Benedetti.

I Logfas ska samtliga Natos 32 medlemsländer kunna koppla ihop sig och få en gemensam lägesbild över gods- och personflöden. Det handlar om att slippa översätta begrepp, att enkelt kunna följa transportflöden och att undvika överbelastning av logistiknätverket.

– Nu har vi ett Logfassystem som är klassat Nato secret och för några veckor sedan har vi fått det att fungera inom Sverige. Nästa steg är att koppla upp det mot övriga länder och det är planerat till tredje kvartalet i år, säger Rickard Benedetti.

Bemanningen under Aurora 26 är en utmaning för transportenheten. Mycket resurser knyts upp till övningen samtidigt som den ordinarie verksamheten måste lösas.

– I grundberedskapen har vi en jourtelefon som vandrar runt, men nu under Aurora har vi gått över på försvarsmaktsdygn. Från att det första förbandet kom in i Sverige till att det sista lämnar har vi valt att ha minst en officer och en handläggare på försvarsmaktsdygn, säger Rickard Benedetti.

Totalt finns det 13 medarbetare på landplaneringssektionen, varav 4 yrkesofficerare. Sedan en tid tillbaka har man ytterligare två yrkesofficerare som förstärker under den intensiva period av tillväxt och Natointegrering som pågår.

– Men det räcker inte till. Vi har visserligen blivit fler och börjar få upp bodyn, men vi behöver bygga kompetens också. Eftersom vi håller på att tillväxa har jag just nu några få som är erfarna och väldigt många nya medarbetare, säger Rickard Benedetti och fortsätter:

– Efter sommaren hoppas jag att vi ska bli fler och kunna börja jobba i projektgrupper. Då kommer det inte att göra så mycket om ett par stycken är borta för då finns det andra som har samma information, men där är vi inte idag.

Rickard Benedetti berättar att bara antalet transiteringar har ökat markant de senaste fem åren, från under 1 000 om året till närmare 4 000 år 2025.

– De vanliga transiteringarna nedgår inte på grund av att det pågår en övning. Alla transporter är skarpa, det finns inga övningstransporter och vi gör ingen skillnad på om det är förband från Aurora som ska hem från Gotland eller om det är ett förband som varit där på en operation. Alla ska transporteras, säger Rickard Benedetti.

Aurora 26 kulminerade den 11 maj på Gotland där gemensam strid övades och den 13 maj inleddes de mer omfattande hemtransporterna. Nu pågår en utvärdering av övningen under ledning av Operationsledningen. En sammanhållen utvärdering väntas efter sommaren.

20260507_majlin06_Aurora26_FömedC_Norrtälje_Uppsala-99

Omhändertagande av skadade övades under Aurora 26.

Foto: Försvarsmakten

Fakta

Aurora 26

Aurora 26 är den största militärövningen under 2026 med cirka 18 000 deltagare från 13 länder. Övningen pågick i hela landet, med tyngdpunkt på södra Sverige och Gotland, och genomfördes på land, till sjöss och i luften. Övningen syftade till att pröva Försvarsmaktens nationella operativa planer som Natoallierad, öva värdlandsstöd samt utveckla samverkan med andra länder. De två tidigare övningarna i Auroraserien hölls 2017 och 2023. Övningen är planerad att hållas vart tredje år, men Aurora 2020 blev framflyttad på grund av covid 19-pandemin.

Ur arkivet: