Senast publicerat
Senast publicerat:

Sverige i allt tätare försvarssamarbete med EU

Överbefälhavaren och Generaldirektören under samtal med de franska soldaterna under genomgången av de franska luftvärnssystemet "Aster".

EU-länderna ökar sitt samarbete på försvarsområdet i snabb takt. Men de svenska partierna är splittrade i sin syn på utvecklingen. Vart är Sverige på väg – och vad händer egentligen med den militära alliansfriheten?

Emmeli Nilsson
TT, Försvarsmakten, Nato, FOI

De senaste åren har antalet EU-projekt och samarbeten kring försvar och säkerhet ökat i snabbt tempo. Bara sedan 2017 har omfattande initiativ som det permanenta strukturerade försvarssamarbetet Pesco och den europeiska försvarsfonden EDF lanserats. Kommissionens nytillträdda ordförande Ursula von der Leyen vill på sikt ha en gemensam EU-armé och Frankrikes president Emanuel Macron, som driver på för att EU ska bli betydligt mer självständigt på försvarsområdet, öppnade i början av året för att skydda Europa med franska kärnvapen.

Trots högtflygande planer från andra europeiska länder har Sverige hittills valt att delta i EU:s försvarssamarbete – om än med viss tveksamhet och ibland i sista sekund.

Att samarbeta om försvar och säkerhet i EU är ingen ny idé. Grunden lades redan i slutet av 1990-talet. 2009 utökades möjligheterna ytterligare när Lissabonfördraget trädde i kraft. 

– Lissabonfördraget är grunden till många av de förslag som nu kommer på försvarsområdet. Fördraget introducerade en klausul som går ut på att länderna ska bistå varandra vid ett väpnat angrepp, och en klausul om solidaritet vid terrorattacker eller andra katastrofer. Det innehöll också flera andra möjligheter till förstärkt säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete, säger Eva Hagström Frisell som är forskningsledare på FOI med europeisk säkerhet som expertområde. 

2016 ledde ett antal händelser till att försvarssamarbetet i EU kunde ta ett stort steg framåt, enligt Eva Hagström Frisell. Unionen stod inför flera utmaningar på säkerhetsområdet: Militär aggression från Ryssland, krig och konflikter i Mellanöstern och norra Afrika, terrordåd och flyktingkris i Europa. Dessutom skedde politiska förändringar inom unionen som påverkade utvecklingen. 

När Donald Trump valdes till president i USA hösten 2016 hade USA under en längre tid vänt uppmärksamheten bort från Europa, menar Björn Fägersten som är seniorforskare och chef för Utrikespolitiska institutets Europaprogram. Ett antal uttalanden från den nye presidenten förstärkte intrycket av en amerikansk tveksamhet inför både Nato och EU.

– Många européer kände att de inte kunde räkna med samma stöd från USA längre, utan måste göra mer på egen hand. Med Trump som president enades två sidor: den som vill vara oberoende från USA och den som tycker att Europa ska möta utmaningar tillsammans. Den senare vill ha ett ökat samarbete just för att kunna vara ett bättre stöd till USA, säger Björn Fägersten.

Liknande läsning:
Sverige behövde ta ställning till om vi skulle bli det nya motståndslandet.

Björn Fägersten, seniorforskare och chef för Utrikespolitiska institutets Europaprogram

Samma år röstade britterna för ett utträde ur EU. Storbritannien har under sin tid i unionen varit skeptiska till ökat försvarssamarbete, vilket bromsat utvecklingen. I och med Brexit förändrades spelplanen och de kvarvarande länderna tvingades att omkalkylera sina intressen. Det gällde även Sverige, som haft en avvaktande hållning till försvarssamarbetet inom EU. Plötsligt gick det inte att luta sig mot Storbritannien längre.

– Sverige behövde ta ställning till om vi skulle bli det nya motståndslandet. Det var vi inte beredda på, så vi gjorde en rätt stor omsvängning, säger Björn Fägersten. 

bjorn-fagersten-red
Björn Fägersten

Under 2016 och 2017 pågick intensiva diskussioner på EU-nivå om ett fördjupat försvarssamarbete, bland annat genom inrättandet av Pesco och en europeisk försvarsfond med syfte att öka konkurrenskraften hos EU:s försvarsindustri. Den svenska regeringens inställning framstod till en början som skeptisk. Men under försommaren 2017 kom nya besked. ”Regeringen förespråkar tydligt att stärka EU:s säkerhets- och försvarspolitiska samarbete. Detta samarbete vilar på mellanstatlighetens grund och är fullt förenligt med vår militära alliansfrihet” skrev dåvarande utrikesminister Margot Wallström och försvarsminister Peter Hultqvist på DN Debatt i juni. Det uppfattades som en kovändning och andra partier, både borgerliga och på vänsterkanten, kritiserade regeringen för att inte ha förankrat planerna tillräckligt.

nu har vi en försvarspolitisk målsättning där vi fokuserar mer nationellt och då vill vi också att EU ska vara till nytta för vårt försvar.

Eva Hagström Frisell, forskningsledare på FOI

Eva Hagström Frisell på FOI tolkar Sveriges linje i ljuset av vår ändrade försvarspolitiska inriktning. 

– Sverige har från första början stött utvecklingen av EU:s krishanteringsförmåga, framför allt att göra insatser i tredje land. Vi har varit mer skeptiska mot utvecklingen av ett gemensamt försvar och betonat mellanstatlighet. Men nu har vi en försvarspolitisk målsättning där vi fokuserar mer nationellt och då vill vi också att EU ska vara till nytta för vårt försvar, inte minst genom utvecklingen mot mer försvarsindustriellt samarbete. 

eva HF
Eva Hagström Frisell

De svenska riksdagspartiernas åsikter om EU:s försvarssamarbete går isär. Vänsterpartiet är det parti som starkast kritiserat Sveriges deltagande. Malin Björk, vänsterpartistisk ledamot i Europaparlamentet sedan 2014, pekar på lanseringen av den europeiska försvarsfonden som ett avgörande skifte i EU:s inriktning. I kommissionens förslag till långtidsbudget föreslås 13 miljarder euro satsas i fonden under perioden 2021–2027. 

– Våra försvarspolitiska överväganden gör vi bäst på hemmaplan. Det här är ingenting som bidrar till vår svenska försvarsförmåga, säger Malin Björk som också menar att det utökade försvarssamarbetet inverkar på Sveriges trovärdighet.

– Som alliansfritt land kan vi ha olika typer av säkerhetspolitiskt samarbete, men vi ska inte låsa fast oss vid EU eller någon annan militärallians. Det här undergräver Sveriges möjlighet att vara en röst för förhandlingar, fred och nedrustning.

Även Sverigedemokraterna har varit starkt kritiska mot ett utökat försvarssamarbete inom EU, och röstade liksom Vänsterpartiet nej till Pesco 2017. Men i början av 2019 klargjorde partiet i en debattartikel att de ändrat inställning. ”Oron för att Pesco utvecklas till en gemensam EU-armé eller en militarisering av unionen har minskat betydligt efter att flertalet länder, däribland Sverige, tydligt tagit avstånd ifrån och sagt nej till en gemensam EU-armé” skrev politikerna i artikeln. Ett annat skäl till omsvängningen angavs vara att den svenska försvarsindustrin ställt sig positiv till Pesco. Men Charlie Weimers, europaparlamentariker för Sverigedemokraterna, ser fortfarande risker. Sverige har gett upp en del av sin militära alliansfrihet, menar han.

– Ursula von der Leyen talar gärna om strategisk autonomi och att Europa ska ha en geopolitisk union. En följd av det är att man försöker åstadkomma något som liknar Europas väpnade styrkor och det är vi skeptiska till.

Miljöpartiet har varit delat i frågan om Pesco och försvarsfonden. Men Jakop Dalunde, nyinvald i Europaparlamentet på det extra mandat Sverige fick efter Brexit, är nöjd med nuvarande upplägg.

– Vi övar tillsammans, vi kan minimera kostnader för utveckling av ny försvarsmateriel genom att samarbeta och vi kan stötta varandra i krissituationer. 

Evin Incir, europaparlamentariker för Socialdemokraterna, betonar att försvarssamarbetet inom EU ska vara mellanstatligt, fokusera på att förebygga konflikter och inte omfatta några strikt militära interventioner. 

– Dels handlar det om samarbeten om sådant som Sverige är bra på, som att arbeta i förebyggande syfte med konfliktprevention. Men det handlar också om att vara med och stödja återuppbyggnad av områden som har drabbats av konflikter, till exempel i Irak.

Hon ser ingenting som skulle kunna äventyra Sveriges militära alliansfrihet framöver. 

– Nej, även om det finns de som har ambitionen att lyfta militära beslut från nationell nivå till EU-kompetens. Men några sådana tecken ser jag inte. 

Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna är alla positiva till ett fördjupat EU-samarbete på försvarsområdet samtidigt som de anser att Sverige bör ansöka om Natomedlemskap. 

– Utifrån läget i vår omvärld och i synnerhet vår närhet, med ett allt mer hotfullt och aggressivt Ryssland, så är vi positiva till EU:s försvarssamarbete. Europa har i många år byggt upp sin säkerhet kring Nato, och så kommer det fortsätta, men vi vill att Europa också tar större ansvar för sin egen säkerhet, säger Liberalernas europaparlamentariker Karin Karlsbro som tycker att Sverige borde gått in snabbare i Pesco.

– Vi är ett aktivt EU-land och har ett omfattande samarbete med Nato trots att vi inte är medlemmar. Jag tror det är en gammal myt som lever kvar att vi skulle vara alliansfria, säger Arba Kokalari som är europaparlamentariker för Moderaterna. 

Björn Fägersten tycker att de svenska partierna ofta fokuserar på fel saker när EU:s försvarssamarbete kommer upp till debatt. Han saknar en proaktiv diskussion om hur EU kan användas för att värna svenska intressen.

– Vi har varit väldigt aktiva och drivande när det gäller missioner och verktyg, som Nordic Battlegroup. Men när det gäller själva politikutvecklingen, hur samarbetet i EU ska utvecklas, har vi varit tveksamma. Vi bryr oss mycket om formen, att det ska vara mellanstatligt och så vidare, men har svårare att komma fram till vad som är syftet.

Parallellt med att EU tagit stora kliv framåt på försvars- och säkerhetsområdet så har Sverige utvecklat ett allt tätare partnerskap med Nato. Från regeringens sida har det fördjupade samarbetet mellan Nato och EU välkomnats, samtidigt som man understrukit vikten av att organisationerna ska komplettera, inte ersätta, varandra. Det var också en ståndpunkt som Sverige drev i förhandlingarna om Pesco – samarbetet får inte underminera Natos ställning som Europas militära försvar.

– Med en mer nationell försvarspolitisk prioritering blir Nato viktigare för Sverige än EU-samarbetet, säger Eva Hagström Frisell på FOI.

Flera svenska försvarsföretag har numera amerikanska och brittiska ägare. Det har gjort Sverige pådrivande när det gäller att även företag baserade utanför EU ska kunna få medel ur försvarsfonden EDF. Förhandlingar pågår, med Frankrike som den mest högljudda motståndaren.

Att Sverige dessutom har en stor del av sin försvarsindustriella kapacitet inriktad på samarbeten med Storbritannien och USA kan leda till problem framöver, anser Björn Fägersten.

– Sverige riskerar att hamna i spagat. Att betala för samarbete i en klubb men sedan samarbeta och utveckla i en annan klubb kan bli en svår sits. Om målet är att EU ska bli mer oberoende av andra aktörer kan det bli problematiskt. Dels för att det utmanar Sveriges relation till USA och dels för att det utmanar den svenska militära alliansfriheten.

Enligt Eva Hagström Frisell är det svårt att förutspå hur EU:s försvarssamarbete kommer utvecklas. Medlemsländerna står inför flera vägval.

– Den nya kommissionen vill att EU ska bli en starkare geopolitisk aktör. Men då handlar det inte bara om försvar, utan också om ekonomi. EU har en väldigt viktig roll när det gäller exempelvis ekonomiska sanktioner, handel och energipolitik. Om EU ska spela en stormaktsroll framöver blir de instrumenten minst lika viktiga.

FAKTA

Europeiska försvarsfonden (EDF)

Ska enligt kommissionens förslag rymma runt 13 miljarder euro för investering i forskning och utveckling i europeisk försvarsindustri. Kommissionens motiv är att den europeiska försvarsindustrin inte satsar tillräckligt på att säkerställa framtida försvars­kapacitet. Fonden ska hjälpa medlemsländerna att samarbeta mer på området. För att kunna söka pengar ur EDF måste därför flera företag från flera medlemsländer gå samman i ett gemensamt projekt. Sverige lobbar för att företag med bas utanför EU ska kunna söka medel ur fonden.

Så har EU:s försvarssamarbete utvecklats

1993: Maastrichtfördraget börjar gälla. Ett mål är en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, GUSP. 

1995: Sverige blir medlem i EU.

1999: Amsterdamfördraget träder i kraft. Länderna enas om en europeisk säkerhets- och försvarspolitik, GSFP (CSDP). Tillsammans med Finland får Sverige igenom Petersberguppgifterna, humanitära och fredsbevarande insatser, i fördraget.

2001: EU:s militära kommitté, EUMC, och EU:s militära stab EUMS grundas.

Terrornätverket al-Qaida attackerar USA.

Foto: TT

2002: Det blir möjligt att använda Natos strukturer, resurser och mekanismer inom GSFP.

2003: En europeisk säkerhetsstrategi antas. På begäran av Makedonien inleder EU sin första militära operation någonsin genom att överta ansvaret från Nato. Sverige bidrar med militär personal.

2004: Europeiska försvarsbyrån, EDA, inrättas. EU tar över ansvaret för de fredsbevarande insatserna i Bosnien och Hercegovina från Nato, vilket blir EU:s största militära operation hittills. Försvarsmakten deltar i insatsen med enheter, bland annat för djupminröjning. 

2005: Frontex inrättas.

2007: Kommissionen lägger fram ett försvarspaket för att göra europeisk försvarsindustri mer konkurrenskraftig.

2008: Sverige leder sin första snabbinsatsstyrka, Nordic Battlegroup 08, inom ramen för EU:s stridsgrupper.

Ryssland invaderar Georgien.

2009: Lissabonfördraget börjar gälla, med skrivningar om möjliga militära EU-samarbeten. Länderna förbinder sig att hjälpa varandra vid terrorattacker och katastrofer. I Sveriges utrikesdeklaration anges att ”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land”.

2010: Sverige och Tyskland tar initiativ till sammanslagning och gemensamt utnyttjande på försvarsområdet, det så kallade Ghent-initiativet.

Arabiska våren startar i Tunisien.

2011: Sverige leder NordicBattlegroup 11.

2013: EU-ländernas stats- och regeringschefer diskuterar för första gången försvarsfrågor och kommer överens om fördjupat försvarssamarbete.

 

2014: Ryssland invaderar Ukraina och annekterar Krim.

2015: Sverige leder Nordic Battlegroup 15. I riksdagens försvarsinriktningsbeslut slås fast att ”samarbetet i EU intar en särställning i svensk utrikes-och säkerhetspolitik”.

Miljoner migranter flyr till Europa.

2016: EU-länderna antar en global strategi och enas om en plan på säkerhets- och försvarsområdet. EU och Nato stärker samarbetet. EU-parlamentet röstar med 396 mot 255 för en resolution om att fördjupa försvarssamarbetet.

Storbritannien röstar för Brexit.

2017: EU får en militär planerings- och ledningskapacitet, MPCC. Det permanenta försvarssamarbetet Pesco, den årliga försvarsöversynen Card och den europeiska försvarsfonden EDF lanseras. Sveriges riksdag röstar ja till Pesco. 

2018: EU och Nato undertecknar en ny förklaring om samarbete mot gemensamma säkerhetshot. Sverige går med i fyra Pescoprojekt.

2019: Sverige går med i ytterligare tre Pescoprojekt, och nominerar general Karl Engelbrektsson att leda EUMS. Frontex får en permanent personalstyrka.

Europaparlamentet ger klartecken till EDF för perioden 2021-2027. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Förbättrade löner för försvarsmaktsanställda, fokusområden för operativ förmåga och förändrade villkor vid internationell tjänst­göring? Vad vill partierna med det militära försvaret? Officerstidningen har frågat om deras inställning i olika frågor.

Josefine Owetz
Valspecial

Foto: Stefan Jerrevång/Aftonbladet, Claudio Bresciani/TT, Anders Wiklund/TT

Socialdemokraterna
Det är avgörande att vi stärker alla delar av Försvarsmaktens förmågor – från mark, sjö och luft till cyberförsvar och psykologiskt försvar – för att kunna möta de komplexa hot vi står inför idag och i framtiden. Det är också viktigt att vi samövar inom dessa förmågor för att säkerställa att hela Försvarsmakten kan agera effektivt och samordnat vid olika typer av krissituationer och säkerhetshot.

Sverigedemokraterna
Vi behöver stärka förbandens innovationskraft och premiera lösningsorientering. Den stelbenta byråkratin måste arbetas bort. Vi möter en motståndare med flera års krigserfarenhet som inte får underskattas. Att det just nu går trögt på slagfältet ändrar inte detta. Organisationen behöver innovation och flexibilitet redan i fredstid.

Moderaterna
Det är ett flertal faktorer som samspelar och som måste uppfyllas för att vi ska kunna skala upp den operativa förmågan snabbt och effektivt. Det handlar lika mycket om finansiella tillskott och materiel som att riva byråkratiska hinder och modernisera organisationsstrukturen. Vi ska bygga fler krigsförband, öka uthålligheten och säkerställa att vi fullt ut kan verka i Nato. Sverige måste även ha ett försvar som tar till sig de nya teknikerna och får ett bättre skydd mot hybridhot och cyberangrepp.

Vänsterpartiet
Vänsterpartiet anser att det måste vara Sveriges egen försvarsförmåga som ska stå i centrum för den svenska försvarsplaneringen, även om vi nu är medlemmar i Nato. För att ha en långsiktigt stark försvarsmakt är det viktigt att myndigheterna kan rekrytera och behålla sin personal och att krigsdugligheten i krigsförbanden höjs. Detta kräver ett fortsatt arbete för bättre arbetsvillkor och löner, inte minst för de som tjänstgör utomlands.

Centerpartiet
En grundläggande förutsättning är att Sverige ska bidra med förmågor som stärker Natos samlade förmåga. Av omvärldsläget att döma förefaller luftvärn och säkrad personalförsörjning vara sådant som har hög prioritet för det svenska försvaret. I ett läge när försvaret rustas upp behöver vi samtidigt utgå från en samlad bedömning i dialog med våra allierade.

Kristdemokraterna
Full utrustade och färdigutvecklade brigader samt stödfunktioner. Redan tagna beslut om den nya krigsorganisationen måste realiseras i praktiken och inte bli försenade. I perioden 2030–35 bör ytterligare två nya lätta brigader och en divisionsledning organiseras. Drönar- samt luftvärnsförmåga bör härvid särskilt prioriteras.

Miljöpartiet
Att Försvarsmakten förmår rekrytera, utbilda och behålla personal. För att det ska vara möjligt behöver man också satsa på att se till att rätt materiel och infrastruktur finns på plats, alltifrån fungerande personlig utrustning till fordon och vapensystem. De ekonomiska ramarna har ökat väsentligt, men ledning och styrning är alltjämt avgörande för att omsätta resurserna i förmåga. Reservofficerare, hemvärn och frivilliga försvarsorganisationer behöver bättre förutsättningar för att bidra.

Liberalerna
Att snabbt stärka krigsförbandens operativa förmåga: personal, ammunition, luftvärn, drönare, ledning och uthållighet. Sverige måste kunna försvara friheten i Arktis, Östersjön, Finland och Baltikum. Liberalerna driver också på för ett gemensamt europeiskt cyberförsvar och en nordisk-baltisk drönarvägg – friheten försvaras bäst tillsammans med allierade.

Socialdemokraterna
När Försvarsmakten nu på kort tid behöver växa är det centralt att både kunna rekrytera och bibehålla personal. Myndigheten behöver både arbetar med personalens villkor som möjligheterna att utvecklas inom sin roll. Vi vill: Öka antalet värnpliktiga, återinföra regelbundna repetitionsövningar, se över officersutbildningen så att kadetterna kommer ut på förbanden redan efter tre år och ge reservofficerare till tjänstledighet från civilt arbete för att möjliggöra tjänstgöring i Försvarsmakten.

Sverigedemokraterna
Vi behöver ta inspiration från andra Natoländer, och se över kompletterande förmåner som kan underlätta i vardagen, inspirera till en karriär inom Försvarsmakten, men också dra nytta av möjligheterna till utlandstjänst och studier på högre nivåer. Politiken behöver ställa högre krav på myndigheternas arbete med bättre incitamentsstrukturer och en bättre syn på sin personal, inte bara i ord utan i handling.

Moderaterna
Moderaterna vill fortsätta utveckla blandsystemet med värnplikt, anställda soldater och officerare. Fler ska genomföra värnplikt, samtidigt som det ska finnas attraktiva karriärvägar för anställd personal. Utbildningarna ska hålla hög kvalitet och ge meriter även på den civila arbetsmarknaden. 

Vänsterpartiet
Arbetsbelastningen är mycket hög. För att rekrytera och behålla personal krävs bättre löner och arbetsvillkor, men också att allt annat runt omkring fungerar – allt från personlig utrustning till beslutsprocesser. När det gäller det senare finns mycket att göra, både från politiskt håll och inom myndigheterna. Det är speciellt viktigt att förändra tolvårsgränsen för GSSK.

Centerpartiet
Försvarsmakten behöver erbjuda goda anställningsvillkor och en bra personalpolitik. Löner bör sättas i förhandling mellan parterna, men behöver vara på en nivå som gör Försvarsmakten till en attraktiv arbetsgivare. Fler värnpliktiga innebär en god rekryteringsbas. Samtidigt behöver vi då erbjuda en givande utbildning, med fungerande och anpassad utrustning, rimliga villkor och en trygg miljö för de värnpliktiga på god värdegrund så att fler känner att de vill fortsätta sin yrkesbana där.

Kristdemokraterna
Det krävs i grunden bättre villkor och tydligare karriärvägar. Högst prioriterat är konkurrenskraftiga löner, familjevänligare villkor och ett tydligare meritvärde för militär kompetens i det civila. Vi är öppna för flera lösningar men dessa tre måste komma först.

Miljöpartiet
Försvarsmakten måste vara en attraktiv arbetsgivare. Det kräver god arbetsmiljö, möjlighet till kompetensutveckling, fungerande utrustning och villkor som går att förena med familjeliv. Miljöpartirt vill särskilt öka andelen kvinnor inom Försvarsmakten, vilket kräver krafftag mot diskriminering och trakasserier. Vi vill se till att fler som gör värnplikt vill fortsätta som GSS, officerare, reservofficerare eller i frivilliga försvarsorganisationer.

Liberalerna
Bättre villkor, fler utbildningsplatser, tydligare karriärvägar och mindre administration. Förbanden måste få större rådighet att upphandla viss utrustning nära verksamheten – liknande hur ukrainska förband snabbt anpassat sin materiel till verkliga behov. Kortare beslutsvägar och mer frihet för förbanden gör Försvarsmakten effektivare.

Socialdemokraterna
Det är viktigt att Försvarsmaktens personal har ett bra löneläge och att myndigheten på alla sätt verkar för en god arbetsmiljö. Lönesättning är dock en fråga för arbetsmarknadens parter att hantera.

Sverigedemokraterna
Det finns flera aspekter, vi höjde exempelvis ersättningen för värnpliktiga och kadetter nyligen. En höjning som borde ha skett redan under föregående regering. På sikt anser vi att löneläget behöver stärkas för att Försvarsmakten bättre ska konkurrera med civila arbetsgivare. Givet att många tjänster idag är specialiserade så behöver man också betala för det, det räcker inte att man får träna på arbetstid.

Moderaterna
Ja. Moderaterna har återkommande lyft behovet av bättre villkor för både värnpliktiga och anställd personal. Ersättningar bör utvecklas i takt med inflation och ansvarsnivå. För anställd personal behöver löneutveckling, ersättningar vid övningar och internationell tjänstgöring samt möjligheterna att kombinera familjeliv och militär karriär stärkas. Vi har höjt dagersättningen för värnpliktiga och verkar för att tjänstgöringen blir mer flexibel.

Vänsterpartiet
Lönerna för anställda soldater och sjömän måste höjas. Exakt hur är dock inte en fråga för politiken, utan för parterna på arbetsmarknaden.

Centerpartiet
Sannolikt behöver lönerna över tid förbättras, samtidigt är det viktigt att hålla fast vid den svenska modellen för lönebildning med avtal mellan arbetsmarknadens parter. Villkor och övriga ersättningar bör vara anpassade efter de förutsättningar som nu råder, bland annat vad gäller tjänstgöring inom Natos ram. När det gäller värnpliktigas ersättningar och villkor har vi presenterat förslag, bland annat en indexering av ersättningen som gör att ersättningarna följer kostnadsutvecklingen.

Kristdemokraterna
KD:s utgångspunkt är att personal ska erbjudas konkurrenskraftiga och skäliga löner. Idag halkar löneläget efter jämförbara yrken med liknande ansvar och risk – det är inte acceptabelt. Löneläget ska matcha kompetensen och ansvaret samt kompensera för umbäranden och risker.

Miljöpartiet
Ja. Lönesättningen är en fråga för parterna, men staten måste ta ansvar för att Försvarsmakten har förutsättningar att vara en attraktiv arbetsgivare. Villkoren behöver stärkas genom bättre arbetsmiljö, tryggare ersättningar, möjlighet till kompetensutveckling och stöd för att kombinera tjänstgöring med familjeliv. Även dagersättning och bostadsbidrag för totalförsvarspliktiga bör moderniseras.

Liberalerna
Ja. Militär personal försvarar vår frihet och förtjänar konkurrenskraftiga löner, rimliga arbetstider och bättre ersättning vid beredskap och insats. Villkor som gör att fler väljer att stanna är avgörande för ett starkt försvar. Den som offrar tid och trygghet för frihetens skull ska märka att staten verkligen prioriterar det.

Socialdemokraterna
Ja, alla de anställda soldater med ett GSS/K eller GSS/T kontrakt eller reservofficerare behöver också i större utsträckning bli tillvaratagna för att förstärka de förbandsproducerande delarna i grundutbildningen.

Sverigedemokraterna
Frågan behandlas just nu i en lagrådsremiss och vi har inte tagit ställning än.

Moderaterna
Moderaterna har länge betonat behovet av att behålla erfaren personal längre och stärka kompetensförsörjningen. Därför har vi låtit ser över regelverket som ett led i att stärka Försvarsmaktens operativa förmåga. Om kompetensen hos GSS/K ska bibehållas efter fullgjord tid måste former för detta tas fram. Ett nytt spår behöver därför införas, vilket också myndigheten har fått i uppdrag att göra. Huvudspåret ska dock fortsatt vara att man läser till officer eller byter inriktning efter max 12 år.

Vänsterpartiet
Ja. Normen för anställningar på hela arbetsmarknaden ska vara tillsvidare och på heltid. Det ger en trygghet för alla som är anställda att veta att ens anställning inte tar slut vid en viss tidpunkt eller kan avslutas utan giltiga skäl. Att avskaffa visstidsanställningar och anställningar som är tidsbegränsade utan att ha specifika skäl för det är viktigt för Vänsterpartiet. Det handlar om trygghet för de anställda, men också om att Försvarsmakten inte har råd att förlora viktig kompetens. 

Centerpartiet
Ja, vi anser att den nuvarande 12-årsgränsen bör tas bort.

Kristdemokraterna
Ja. Nuvarande regelverk är en i grunden orimlig ordning och många gånger ett stort kompetensslöseri. Det har flera gånger om visat sig vara ett hinder för Försvarsmaktens konkurrenskraft som arbetsgivare. Vår ambition är ett system med en mer flexibel prövning när 12-årsperioden väl har löpt ut.

Miljöpartiet
Ja. MP är positiva till att se över lagstiftningen så att GSS/K kan tillsvidareanställas. När Försvarsmakten växer behöver vi minska onödig personalomsättning och göra det mer attraktivt att stanna kvar. Tillsvidareanställning kan ge större trygghet för individen och bättre långsiktig kompetensförsörjning för Försvarsmakten.

Liberalerna
Liberalerna föreslår i nuläget inte att GSS/K ska övergå till tillsvidareanställningar. Däremot vill vi se över dagens begränsningar så att det blir enklare att tjänstgöra längre än 12 år. Den som vill fortsätta bör kunna visa sin lämplighet genom exempelvis fysisk förmåga, kompetens och erfarenhet, i stället för att fasta tidsgränser automatiskt sätter stopp.

Socialdemokraterna
Grunden för Försvarsmaktens personalförsörjning är värnplikten, och detta system behöver stärkas. Den socialdemokratiska målsättningen är att på sikt utbilda 20 000 värnpliktiga per år, men att minst 12 000 ska påbörja utbildning genom värnplikt senast 2030.

Sverigedemokraterna
Vår bedömning är att som läget ser ut nu så ska det fortsätta enligt nuvarande plan. Önskvärt vore dock att öka antalet värnpliktiga men det finns begränsningar såsom antalet officerare, infrastruktur, skjutbanor med mera.

Moderaterna
Moderaterna vill utbilda fler värnpliktiga än idag. Partiet anser att det försämrade säkerhetsläget och medlemskapet i Nato kräver en större krigsorganisation och fler utbildade soldater. Därför stöder vi en successiv utbyggnad av värnpliktsvolymerna.

Vänsterpartiet
Vi instämmer i den plan som finns.

Centerpartiet
Sverige behöver utbilda fler värnpliktiga. Vi står bakom nu gällande mål, och är väl medvetna om att det finns en diskussion om att höja antalet värnpliktiga ytterligare. Det behöver ske i en takt som Försvarsmakten klarar av att hantera. Att fler utbildas är viktigt, men det är också viktigt att se till så att vi upprätthåller kvalitet i utbildningen.

Kristdemokraterna
Vi står bakom gällande tidsplan – varje försening är oacceptabel och undergräver hela uppbyggnaden. KD har en långsiktig vision om att i princip alla ungdomar ska genomgå en försvarsutbildning – antingen värn- eller civilplikt.

Miljöpartiet
Miljöpartiet står bakom att antalet värnpliktiga fortsätter att öka enligt nuvarande plan. Det viktiga är att utbyggnaden sker med kvalitet: utbildningsplatser, befäl, materiel, boenden och stöd måste finnas på plats. Fler ska kunna bidra till totalförsvaret, men värnplikten ska fortsatt vara könsneutral och rekryteringen till försvaret så långt möjligt bygga på motivation.

Liberalerna
Kullarna behöver öka. Sverige behöver fler utbildade soldater för att fylla krigsorganisationen, stärka uthålligheten och bli en verklig nettobidragare av säkerhet i Nato. Friheten kostar – och vi måste vara beredda att investera i de människor som ska försvara den.

Socialdemokraterna
Värnpliktiga under utbildning ska inte kunna skickas på uppdrag utomlands i krigstid. Däremot de värnpliktiga som har genomgått sin grundutbildning och därefter krigsplacerats behöver kunna kallas in och användas inom ramen för sitt krigsförbands uppgifter.

Sverigedemokraterna
Frågan ska behandlas i en parlamentarisk kommitté till hösten och vi har inte fullt ut tagit ställning än. Samtidigt är det vår bedömning att det finns ett behov av att nyttja värnpliktiga i fredstid för bevakningsuppdrag i exempelvis marinen, eller andra typer av verksamheter som bedöms kunna lösas av värnpliktiga. Utgångspunkten är dock att svåra uppgifter med hög risk ska lösas av samövade, erfarna och anställda förband.

Moderaterna
Ja. Sverige är allierad i Nato och där spelar också våra värnpliktiga en central roll för krigsförbanden. Samtidigt behöver reglerna kring värnpliktigas användning vara tydlig framförallt vad gäller övningar och insatser under fredstid.

Vänsterpartiet
Värnpliktiga i krigsorganisationen utbildas för att kunna försvara Sverige i krig eller för att mobiliseras vid direkt krigsfara. Plikten måste hanteras med respekt och försiktighet, och att plikta in värnpliktiga soldater, som ju i de flesta fall har vanliga civila jobb och kanske familj att ta hand om, för uppdrag inom Nato i fredstid är inte lämpligt. Utlandsuppdrag ska bemannas av anställda soldater.

Centerpartiet
Vad som gäller för värnpliktiga kopplat till Natos kollektiva försvar behöver förtydligas. Den frågan måste och ska utredas. Det finns komplicerade frågeställningar som behöver besvaras. Om vi befinner oss i krig eller ej är givetvis en helt avgörande fråga. Men det måste också finnas tydliga regler för om det gäller andra insatser, övningsverksamhet eller liknande. Alla värnpliktiga har rätt att veta vad som gäller, och Försvarsmakten behöver veta vad för riktlinjer man har att följa.

Kristdemokraterna
Det är redan idag tillåtet att skicka värnpliktiga på NATO-operationer utomlands i såväl krig som på övningar i fred. Det är en naturlig förlängning av våra Nato-förpliktelser kring att betrakta en attack mot våra allierade som en attack mot oss själva. Avseende värnpliktiga under grundutbildning är detta under utredning.

Miljöpartiet
Vi är skeptiska till att skicka värnpliktiga till att tjänstgöra i Nato-operationer i fredstid. Vi tror att det är bättre att de som blir vårt bidrag till sådana operationer är yrkesmilitärer. I ett läge av höjd beredskap eller krig så skulle det kunna bli aktuellt att skicka värnpliktiga på operationer inom Nato, exempelvis i händelse av en attack mot Finland. Om detta ska bli aktuellt förutsätter vi att det blir värnpliktiga som har fullgjort grundutbildningen.

Liberalerna
Svenska värnpliktiga behöver kunna vara med och bidra till försvaret inom Nato om situationen kräver det, särskilt i vårt närområde. Sveriges frihet byggs tillsammans med allierade. Liberalerna vill dessutom se Ukraina välkomnas in i både Nato och EU så snart förutsättningarna är uppfyllda – deras kamp för friheten är också vår.

Socialdemokraterna
Ja, när allt fler svenska män och kvinnor tjänstgör inom ramen för Natosamarbetet behöver även villkoren ses över så att de är anpassade för de förutsättningar som personalen och dess anhöriga möter.

Sverigedemokraterna
Villkoren behöver ses över och moderniseras, särskilt när det gäller medföljande anhöriga. Det är något som regeringen bör ge i uppdrag till Försvarsmakten att se över.

Moderaterna
Ja. Nato-medlemskapet och de ökade behoven av tjänstgöring utomlands ställer krav på att vår utlandsplacerade personal har rimliga villkor för sig och sina medföljande. Det är en förutsättning för att Sverige ska kunna rekrytera och behålla personal som är beredd att tjänstgöra internationellt. Ersättningar, försäkringsskydd, familjestöd och stöd till medföljande anhöriga ses över så att internationell tjänstgöring inte innebär oskäliga privata eller ekonomiska konsekvenser.

Vänsterpartiet
Det säkerhetspolitiska läget och medlemskapet i Nato ställer högre krav på Sveriges försvar. Exakt hur löner och villkor inom Försvarsmakten ska se ut är inte en fråga för politiken, utan för arbetsmarknadens parter. Men det är av högsta vikt att de som åker utomlands varken förlorar på det ekonomiskt eller får en ohållbar familjesituation. Det är helt nödvändigt för att Försvarsmakten ska kunna leva upp till de ökade kraven. 

Centerpartiet
Ja, absolut. Detta borde redan vara på plats.

Kristdemokraterna
Möjligen, ja. Det är avgörande att personal som tjänstgör internationellt har bra och rimliga förmåner. Villkoren behöver kontinuerligt utvärderas i syfte att vara såväl rättvisa i förhållande till omständigheterna som konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. En ofta underdiskuterad aspekt är villkoren för personalens medföljande.

Miljöpartiet
Ja. När fler försvarsanställda tjänstgör internationellt inom Nato måste villkoren följa med. Regelverket ska fungera för dagens familjer, inte bygga på en föråldrad modell där en partner förväntas stå hemma utan egen karriär eller trygghet. Medföljande anhöriga ska inte tappa orimligt i inkomst, SGI eller framtida trygghet. MP vill se moderna, jämställda och tydliga villkor som gör internationell tjänstgöring möjlig för fler.

Liberalerna
Ja. När fler svenska soldater och officerare tjänstgör internationellt inom ramen för Nato behöver vi säkerställa att villkoren följer med utvecklingen. Liberalerna är öppna för att se över hur stödet till personal och anhöriga kan utvecklas, så att de som tar ansvar för Sveriges och alliansens säkerhet har goda förutsättningar att utföra sitt uppdrag.

Socialdemokraterna
Ja, dagens regelverk och tillämpningen av dessa behöver effektiviseras. Tillståndsprocesser och miljöprövningar är viktiga, men de får inte vara en bromskloss för svensk försvarsuppbyggnad.

Sverigedemokraterna
Det är nog ett av de största hoten mot en stärkt försvarsförmåga idag. Det vittnas idag om begränsningar i utbildnings- och skjuttid på grund av tillståndsprocesser, på vissa håll är det stopp. Det gäller även försvarsindustrin och ammunitionstester. Förordningen som regeringen införde var verkningslös som det ser ut. Vi kan, och behöver göra om miljöbalken då EU lagstiftningen medger undantag som Sverige givetvis inte införde.

Moderaterna
Ja. Vi har generellt drivit på för snabbare tillståndsprocesser inom samhällsviktig infrastruktur och ser behov av att försvarsrelaterade projekt kan genomföras snabbare när rikets säkerhet kräver det. Miljöhänsyn ska fortsatt tas, men processerna behöver vara mer effektiva och förutsägbara för att inte fördröja nödvändiga försvarssatsningar. Moderaterna vill underlätta processen för miljötillstånd för Försvarsmakten, andra försvarsmyndigheter och försvarsviktiga företag.

Vänsterpartiet
Omotiverat långa tillståndsprocesser är naturligtvis ett onödigt problem som man bäst löser genom att korta handläggningstiderna, inte sänka kraven. Klimatkrisen påverkar oss alla och vi menar att det finns förutsättningar att öka den operativa förmågan utan en påtagligt ökad klimatpåverkan. Försvarsmakten behöver ta ett större ansvar och komma med en plan för hur verksamheten ska kunna genomföras utan ytterligare påverkan på miljö och klimat.

Centerpartiet
Ja. Miljöprövningar och tillståndsprocesser behöver generellt bli snabbare och effektivare. Såväl för militär som civil användning. Däremot finns goda skäl att infrastruktursatsningar som är av betydelse för totalförsvaret ges hög prioritet, och det gäller projekt kopplade till såväl befintliga som ”nya” garnisonsorter.

Kristdemokraterna
Ja. Segdragna tillståndsprocesser är inte acceptabelt, i synnerhet inte utifrån att det är fara i dröjsmål. Regeringen har infört en tillfällig förordning med ambition om sex veckors handläggningstid. Det är ett steg i rätt riktning – men målet är en permanent lagstiftning som säkerställer att försvaret aldrig bromsas av byråkrati.

Miljöpartiet
Ja, processerna ska vara effektiva och förutsägbara, särskilt när projekt är viktiga för totalförsvaret. Att korta handläggningstiderna är centralt. Men miljöprövningar är nödvändiga. De skyddar natur, vatten, människors hälsa och lokal legitimitet. Vi vill korta onödig väntan genom bättre planering, resurser och samordning, inte genom att avskaffa miljökrav eller rättssäker prövning.

Liberalerna
Ja. När Sverige rustar upp måste försvarsrelaterad infrastruktur kunna byggas ut snabbare. Tillståndsprocesser och prövningar behöver kortas utan att viktiga intressen åsidosätts. Samtidigt behöver vi bli bättre på att värna befintlig infrastruktur som har betydelse för totalförsvaret. Flygplatser, hamnar och annan strategisk infrastruktur bör inte avvecklas utan att dess försvarsvärde har analyserats.

Socialdemokraterna
Att Sveriges totalförsvar kraftigt har förstärkts och den operativa effekten avsevärt har ökat. Detta har uppnåtts genom kraftfulla investeringar i vår civila och militär beredskap, en utbyggd krigsorganisation som har ökat sin övningsverksamhet med andra delar av totalförsvaret och allierade inom Nato.

Sverigedemokraterna
Som tidigare nämnt höjde vi ersättningen för värnpliktiga och kadetter. Vi var aktiva i debatten gällande flygförare 2023 och vi har sedan partiets inträde i riksdagen varit för en stärkt försvarsbudget. För Sverigedemokraterna har försvaret aldrig varit ett särintresse eller budgetregulator. Vi kommer fortsätta driva frågor om bättre villkor, personlig utrustning och framtid inom försvaret.

Moderaterna
Försvarsmaktens kraftiga tillväxt ska märkas på alla plan – genom fler kollegor på förbanden, övningsverksamhet, tillgången till materiel, modernare utrustning och tydligare karriärmöjligheter. Moderaterna verkar också för att villkoren ska fortsatt förbättras så att det blir mer attraktivt att stanna kvar i organisationen och utvecklas.

Vänsterpartiet
Att arbeta inom Försvarsmakten ska vara någonting att känna stolthet över. Försvarsmakten ska vara en föregångare som arbetsgivare med schyssta villkor och trygga anställningar. Fler kvinnor ska vilja välja att arbeta inom Försvarsmakten. Det ska finnas bra och korrekt utrustning till alla soldater. Detta ska bidra till att fler väljer att stanna i Försvarsmakten. Dessutom hoppas vi ha åtgärdat långa och krångliga besluts- och byggprocesser mellan myndigheter.

Centerpartiet
Det vi konkret hoppas märks är att det finns en visshet om långsiktig utveckling, om hur försvaret ska finansieras och därmed nå de mål och krav som ställs kopplat till Sveriges Natomedlemskap. Vi hoppas också att det märks för de enskilda soldaterna, i villkoren för personalen och i tillgången till väl anpassad personlig utrustning. Samtidigt är vi medvetna om att ledtiderna ofta är långa och måna om att försvarspolitiska beslut bör tas i bred enighet.

Kristdemokraterna
Om fyra år ska anställda känna att de själva och deras förband har den förmåga som krävs för att lösa även de besvärligaste uppgifter i kris och krig. Man ska känna stolthet över sin yrkesroll och den organisation man tillhör. De olägenheter som följer av lång tid borta från det civila livet ska ge rejäl ekonomisk kompensation.

Miljöpartiet
Den försvarsmaktsanställda ska märka att det går att göra ett bra jobb och vilja stanna kvar. Det handlar om bättre arbetsmiljö och villkor, tydligare karriär- och utbildningsvägar, fungerande personlig utrustning, stärkt arbete mot trakasserier och förutsättningar som fungerar med familjeliv. Reservofficerare och deltidsengagerade ska också få bättre praktiska förutsättningar.

Liberalerna
Mer övning, bättre utrustning, kortare beslutsvägar och bättre villkor. Den enskilde ska märka att staten prioriterar personalen lika högt som nya vapensystem. Och att det är värt att stanna – för friheten, för kollegorna och för karriären.

Socialdemokraterna
Natomedlemskapet gör Sverige säkrare och Nato starkare. Sverige ska ha en hög ambition i Nato, särskilt centralt är en effektiv planering i Norden som integreras i Natos planering. I praktiken innebär detta en så djupgående samverkan mellan svenska, finska och norska stridskrafter att de i praktiken kan agera som en gemensam enhet på nordkalotten. Det kommer att kräva en fördjupad ledningsförmåga för att samordna och det behöver integreras i Natos planering.

Sverigedemokraterna
Sverige ska bibehålla sin roll som security provider och model ally genom att verka för trovärdighet genom styrka och inte genom tomma ord. Vi ska också verka för en stärkt nordisk axel inom Nato, men också utveckla samarbetet med övriga europeiska länder såsom Tyskland, Polen och Storbritannien. Vi tror också på ett bibehållet amerikanskt engagemang i Europa som nödvändigt för att möta en osäker morgondag.

Moderaterna
Sverige ska vara en aktiv, trovärdig och solidarisk allierad. Vi har en unik kompetens inom Östersjöregionen och den subarktiska miljön och kommer därför utgöra ett värdefullt komplement till alliansens övriga förmågor. Det geografiska läget gör oss också till en naturlig knutpunkt för logistik och truppförflyttningar till Finland, Baltikum och Arktis. Sverige ska gå i bräschen för att stärka Natos europeiska pelare och vara en stark röst för innovation och utbyggnad av försvarsindustrin inom alliansen.

Vänsterpartiet
Sverige ska samarbeta med våra nordiska och baltiska grannländer och ta ett gemensamt ansvar för vårt närområde, framför allt för logistik och transporter. Vi ska sprida konceptet om totalförsvar och stärka Natos förebyggande arbete när det gäller diplomati och demokratiutveckling. Sverige ska också framöver delta i lämpliga FN-insatser för att globalt bidra till fred och säkerhet.

Centerpartiet
Sverige ska vara en aktiv och ansvarstagande allierad. Vi ska vara framåtlutade, delta i Natointerna processer och diskussioner. Det är också viktigt att Sverige står upp för demokratiska värderingar och folkrätten. Sverige bör också sträva efter att den transatlantiska länken kan upprätthållas liksom att vi värnar relationerna till våra allierade. Givetvis ska vi också bidra med kompetent personal och våra samlade förmågor. Svensk försvarsindustri är en tillgång.

Kristdemokraterna
Sverige ska vara en aktiv och trovärdig allierad och komplettera alliansens avskräckning och krigföringsförmåga med våra unika förmågor. Vi ska i fred bidra genom utstationering hos allierade från samtliga vapenslag, likt nuvarande FLF Lettland respektive Finland. I händelse av angrepp ska vi delta i våra allierades försvar.

Miljöpartiet
Miljöpartiet vill att Sverige ska vara en trovärdig, pålitlig och solidarisk allierad inom Nato. Tillsammans med våra allierade ska vi bygga en trovärdig avskräckning för att skydda Europa, och minska beroendet av USA. Vi vill att Sverige krokar arm med likasinnade stater inom Nato som våra nordiska grannar för att driva på för förbättringar av alliansen, exempelvis ökade krav om demokrati och transparens inom organisationen.

Liberalerna
Sverige ska vara en stark och pålitlig allierad i Nato och bidra till alliansens avskräckning, inte minst i Östersjöområdet. Med vår erfarenhet av totalförsvar, där militärt och civilt försvar byggs tillsammans, kan Sverige vara en förebild när Nato stärker både försvarsförmåga och samhällens motståndskraft. Liberalerna vill vara en av de starkaste rösterna för Ukrainas frihet och fortsätta det militära stödet tills Ukraina vinner kriget. När förutsättningarna finns ska Ukraina välkomnas i Nato och EU.

Ur arkivet: