Senast publicerat
Senast publicerat:

27 avslutade tvister – 332 000 kr i skadestånd

Under våren och sommaren har Officersförbundet avslutat 27 tvister med Försvarsmakten. Resultatet är knappt 300 000 kronor i skadestånd till förbundet och drygt 32 000 kronor i skadestånd till enskilda medlemmar.

Cecilia Gustafsson
Istock

Foto: Istock

Success and got profit from business with beautiful background and texture of Swedish kronor currency, money new series banknotes ,Focus on eye of a man on banknote
Artikel från Officersförbundet.

Tvisterna rör brott mot arbetstidsavtalet, rörlighetsavtalet, samverkansavtalet samt att medlemmar har fått vänta på att få rätt lön utbetalad. I tvisterna om löner har fyra medlemmar, en på Amf 1, en på F21, en på LSS och en på LedR fått för låga löner under flera månader. En femte medlem på Marinbasen har fått för lite semestertillägg. De fem medlemmarna får rätt lön retroaktivt och sammanlagt 32 000 kronor i skadestånd.

– Det är ett återkommande problem att våra medlemmar inte får rätt lön, men det känns bra när det rättas till och de också får skadestånd, säger Peter Löfvendahl, förbundssekreterare med ansvar för förbundets tvister.

14 tvister om arbetstidsavtalet

De flesta av tvisterna om brott mot arbetstidsavtalet handlar om att medlemmar gjort för mycket övertid, jour eller beredskap. En arbetstagare får göra högst 50 timmar i månaden och högst 200 timmar under ett år i övertid. Vad gäller jour är det högst 50 timmar i månaden och högst 150 timmar under ett kvartal och vad gäller beredskap tillåter avtalet 1000 timmar per år. 

På F 21 rör det sig om 13 medlemmar, på Fjärde Sjöstridsflottiljen elva medlemmarna och på F 7 tio medlemmar som har gjort antingen för mycket övertid, jour eller beredskap. Utöver dessa berörs sex medlemmar på Livgardet, fyra medlemmar på Marinstaben, och tre medlemmar på LSS, LedR respektive T2. Två tvister vid LedR har handlat om att arbetstidslistor inte har förhandlats eller fastställts. 

– Det är inte bara regelrätta brott mot arbetstidsavtalet som resulterar i tvister. Det är av yttersta vikt att chefer är observanta på ohälsosam arbetsbelastning och att det finns tid för återhämtning. Förra året visade en undersökning från Försvarshögskolan att svenska militärer mår sämre både på jobbet och hemma än finska, norska och danska militärer. De har en sämre balans mellan arbetsliv och privatliv. Officersförbundet har kommit överens med Försvarsmakten om avtalet och att följa avtalet handlar inte enbart om att göra det man sagt att man ska göra, utan ytterst om att den militära personalen ska må bra och ha bra arbetsvillkor och arbetsmiljö, säger Martin Sachs, ombudsman med ansvar för arbetsmiljö.

1 tvist om samverkansavtal

P 18 fattade beslut om ändrade fysiska krav för ett antal befattningar utan att samverka med officersföreningen. 

7 tvister om rörlighetsavtalet

De flesta av tvisterna om brott mot rörlighetsavtalet handlar om anvisat boende. Enligt avtalet har arbetsgivaren skyldighet att informera officersföreningen när det beslutas om anvisat boende, men i dessa fall har arbetsgivaren inte gjort det. De förband det rör sig om är F7, LSS, LedR, FMTS, Amf 1 och Skaraborgs regemente.

Tvist om trebefälssystemet 

23 tvister är ännu olösta, varav en är den om trebefälssystemet. – Förhandlingar har påbörjats och vi har haft tre möten. Det är fortfarande för tidigt att ge någon prognos om tid eller resultat, säger Peter Löfvendahl.

Liknande läsning:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

     Så har vi klivit in i ett nytt år. Pandemin präglar fortfarande vardagen i hela världen, men jag hoppas att vi börjar se ljuset i tunneln med den mildare omikronvarianten av covid-19.  Utöver pandemin så påverkas vår vardag av det utmanande säkerhetspolitiska läget i Europa och dess närhet. I Turkiet, ett land med lång gräns mot EU och dessutom en av världens 20 största ekonomier, har man haft en inflation på 30 procent i december. Förtroendet för den turkiska liran är mycket låg. Ett land med svajig ekonomi och krympande medelklass skapar inte bra förutsättningar för säkerhetspolitisk stabilitet, och president Erdoğan ifrågasätts mer och mer.

    Men det är läget i Ukraina med direkt EU-gräns till Rumänien, Ungern, Slovakien och Polen, som skapar de direkta utmaningarna för den europeiska säkerhetsordningen. De stora aktörerna står på tå och USA försöker agera tydligt, med flera. Nato sluts samman allt hårdare. Putins agerande skapar därmed precis det han säger sig frukta, ett tydligt sammansvetsat Nato med hög operativ förmåga och beredskap nära Rysslands gränser. I skrivande stund är utgången av samtalen mellan USA och Ryssland inte klar, men jag hoppas att man besinnar sig och hittar konstruktiva lösningar. 

    »Med anledning av läget i Ukraina och närområdet reses förstås en hel del frågor om vår egen samlade förmåga.«

    Med anledning av det spända läget reses förstås frågor om vår egen samlade förmåga. Redan i försvarsbeslut 2015 talade både dåvarande ÖB Sverker Göranson och försvarsminister Peter Hultqvist om behovet av att satsa på bottenplattan i vår operativa förmåga. Bottenplattan exemplifierades med grundläggande behov av en fungerande personalförsörjning, logistik och ammunition samt grundläggande materiel på grupp- och soldatnivå utöver satsningar på större materielprojekt som Gripen E/F och ubåt A26 samt den omtvistade brigadförmågan. 

    Det är därför besvärande att det två år in i försvarsbeslut 2020 – sju år efter fokuseringen på basplattan – ännu pratas om brister av grundläggande ammunitionsbehov. Det hämmar förstås vår operativa förmåga. Riksrevisionens rapport om försvarsbeslut 2015 (RIR2021:23) belyser även utmaningarna med materieltjänsten; ”Försvarsmakten har tappat kompetens när det gäller krigsplacering av materiel, och under perioden av nedskärningar och fokus på internationella insatser försvann systematiken i arbetet med utrustningslistor. Försvarsmakten har tvingats hitta nödlösningar för att lösa problemen, men detta har i sin tur lett till brister.”

    Omställningen av Försvarsmakten är svår. Kompetenser och rutiner har försvunnit, vilka är svåra att återta. Samtidigt har det varit dyrt att vara fattig med materiella brister. Vi ser att tunga materielprojekt har trängt undan behovet av det mest nödvändiga. Vissa materielsystem, som till exempel C-130, har nu livstidsförlängts så många gånger att jag har tappat räkningen. Transportdivisionen på F 7 lappar och lagar på ett beundransvärt sätt, dock sjunker flygtidsuttaget då varje flygtimme kräver allt fler underhållstimmar.

    Problemet ska varken underskattas eller överdrivas men beredskap och operativ effekt måste vara i fokus. Det finns därför skäl att fintrimma ÖBs egen avvägning så att grundläggande behov bättre tillgodoses. Politiken måste vara beredd att skjuta till extra medel. Försvarsviljan är hög i Sverige och det förfaller finnas gott stöd bland befolkningen för att just i dessa tider skjuta till ”beredskapspengar”. 

    Ur arkivet: