Försvarsdebatten tenderar att ofta avhandla de stora frågorna så som stora materielprojekt i form av flygplan, fartyg och fordon. Vi debatterar personalförsörjning och fördelarna med ett medlemskap i Nato. Bra och viktiga frågor, men allt för sällan debatteras de mindre frågorna, hur vi genom smarta och kostnadseffektiva lösningar kan skapa ökad försvarsförmåga!
Det senare är en fråga som jag anser att ett litet militärt allianslöst land med begränsad försvarsekonomi ständigt måste ställa sig. Ett område där det finns utvecklingspotential för att skapa synergieffekter med våra befintliga system är inom samband- och ledningssystemområdet.
» All information som är avgörande för framgång i striden finns idag i olika system inom Försvarsmakten. Kan dessa knytas ihop genom smarta lösningar kan vi förhoppningsvis med begränsade ekonomiska åtaganden skapa förutsättningar för att 1+1=3. «
Ett modeord i sammanhanget är ”system i samverkan” som i grunden handlar om att dela information mellan ledningsplatser, fartyg, flygplan och markförband för att uppnå en högre effekt. För detta krävs att de olika ledningssystemen kan ”prata” med varandra och att information kan delas såväl inom som mellan försvarsgrenarna. De som har varit med ett tag känner igen tankarna från projekt NBF (nätverksbaserat försvar), något som nuvarande försvarsberedning i rapporten ”Värnkraft” konstaterar var före sin tid, präglades av teknikoptimism och som inte gav resultat motsvarande projektkostnaderna.
Men den allmänna teknikutvecklingen har gått snabbt framåt vilket sannolikt ger bättre förutsättningar idag än under tidiga 00-talet. Försvarsberedningen anför att Försvarsmakten under den kommande försvarsbeslutsperioden ska kunna skapa systemsamverkan mellan förband genom standardiserade sambandslänkar och anpassningar av befintliga ledningssystem. Något som bör leda till att huvuddelen av Försvarsmaktens förband ska kunna dela lägesbild och kommunicera med varandra. Självklarheter anser många, men i det här fallet skiljer sig Sverige inte nämnvärt från våra grannländer som har motsvarande problem.
För marinens del finns ett behov av att ta del av information från våra flygande plattformar. Arbetet inom detta området har tagit stora steg framåt, men mer finns att göra. Ett exempel på ”hack i skivan” i detta avseende är vår kvalificerade sjöoperativa helikopter 14. Officerstidningen (2/2016) beskrev problemen med avsaknad av datalänk för att kunna kommunicera krypterat med marinens fartyg. En taktisk datalänk krävs för att snabbt och effektivt kunna överföra måldata från helikopterns sonar, samt för att snabbt överföra fartygsekon detekterade av helikopterns radar på stora avstånd. Avsaknaden av datalänk på helikopter 14 kan liknas med att köpa den absolut senaste modellen av en iPhone, men att välja bort sim-kort och wifi-uppkoppling. Det blir således svårt att utnyttja den nya telefonens fulla potential och alla dess fantastiska funktioner om den inte är uppkopplad mot omvärlden.
All information som är avgörande för framgång i striden finns idag i olika system inom Försvarsmakten. Kan dessa knytas ihop genom smarta lösningar kan vi förhoppningsvis med begränsade ekonomiska åtaganden skapa förutsättningar för att 1+1=3, med en ökad försvarsförmåga som följd.
