Senast publicerat
Senast publicerat:

Ett yrke som håller – även när livet händer

Stefan Morin, förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

Det är något särskilt med samtal som börjar i det lilla och snabbt växer till något större. En fråga om vab, en flytt eller en partner som byter jobb. En diskussion om vem som hämtar när övningen drar ut på tiden. Det är vardag för många av våra medlemmar.

Och det är också där, i det vardagliga, som Försvarsmaktens attraktivitet avgörs på riktigt. Vi pratar ofta om löner, villkor och personalförsörjning – och det ska vi fortsätta göra. Men om Försvarsmakten menar allvar med att vara en attraktiv arbetsgivare räcker det inte att diskutera ersättning. Vi måste också prata om hur livet faktiskt ser ut för den som valt att arbeta i Försvarsmakten.

Föräldraskap, karriär och likabehandling är inte sidofrågor. Det är kärnfrågor. Försvarsmakten har länge arbetat med dessa frågor, och ambitionen är tydlig. Men i våra möten med medlemmar ser vi att det inte räcker.

Vi möter medlemmar som tackar nej till utveckling därför att det inte går att förena med familjeliv – till exempel nivåhöjande utbildningar som innebär central placering. Vi möter kompetenta individer som avstår internationell tjänstgöring för att villkoren inte tar höjd för livet utanför tjänsten, och vi ser hur karriärvägar i praktiken formas av tillgänglighet snarare än kompetens.

Försvarsmakten ställer höga krav på sina medarbetare. Det är rimligt. Men då måste också arbetsgivaren skapa förutsättningar som håller över tid.

När kraven på tillgänglighet ökar får det konsekvenser i privatlivet. Frånvaron skapar ofta en mindre jämlik situation i hemmet, där partnern får ta ett större ansvar. Vi har förståelse för behovet av tillgänglighet. Men om ambitionen är att höja den ytterligare måste vi också väga in vad det innebär för individen och familjen. Det behöver finnas tydliga ramar för hur mycket tid arbetsgivaren kan ta i anspråk, och fungerande kompensationsledighet. Inte bara för individens återhämtning, utan också för att skapa balans och jämlikhet i privatlivet. Annars riskerar kostnaden att flyttas från organisationen till familjen.

En lyckad tillgänglighet kräver att även familjen känner att det fungerar med en anställning i Försvarsmakten.

Det här påverkar inte bara individen och familjen, utan också verksamheten. När kompetens inte tas tillvara fullt ut, eller när medarbetare avstår utveckling, påverkar det hur organisationen utvecklas över tid. I en växande försvarsmakt behöver fler kunna bidra fullt ut.

Likabehandling handlar därför också om att säkerställa att kompetens används på bästa sätt. Det ställer krav på hur vi organiserar arbetet. Planering måste ge framförhållning, karriärvägar gå att kombinera med ett liv utanför tjänsten och chefer ha mandat att göra hållbara avvägningar.

Försvarsmakten ställer höga krav på sina medarbetare. Det är rimligt. Men då måste också arbetsgivaren skapa förutsättningar som håller över tid. Annars riskerar vi att tappa både kompetens och förtroende.

Ett hållbart yrkesliv är inte en sidofråga. Det är en strategisk fråga för hela myndigheten. För Officersförbundet är detta tydligt. Vi kommer att driva på för förändringar som gör att fler kan – och vill – stanna, utvecklas och ta ansvar.

Det är så vi bygger en stark profession.

Och det är så vi bygger en försvarsmakt som håller – även när livet händer.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

    Försvaret blir en allt viktigare fråga för det svenska folket och förtroendet för Försvarsmakten ökar, det visar två nyligen publicerade undersökningar från DN/Ipsos och Kantar Public.

    Resultaten är föga förvånande, men lämnar ändå en bitter smak i munnen eftersom det är läget i omvärlden med Rysslands invasion av Ukraina som den tydligaste markören bakom de höga siffrorna. Bilderna från Butja, Mariupol och andra platser i Ukraina kommer att ta lång tid att få bort från näthinnan. Det ryska agerandet är inte bara folkrättsligt vidrigt utan också exempel på människans totala grymhet och hänsynslöshet. 

    Samtidigt visar det ukrainska folkets och de ukrainska väpnade styrkornas oförtrutna kamp mot inkräktaren, liksom Europas enighet och det svenska folkets vilja att omfamna och hjälpa de ukrainska flyktingar som kommer till Sverige, på mänsklighetens goda sidor. 

    De politiska partierna har enats om att kostnaden för totalförsvaret i Sverige ska uppgå till två procent av BNP. Finland förefaller vara på väg in i Nato med stormsteg och i den svenska riksdagen finns nu för första gången en majoritet för ett svenskt Nato-medlemskap. 

    »Det är våra medlemmar som ska bemanna de svenska befattningarna i de olika Nato-staberna om Sverige väljer att gå med i försvarsalliansen.«

    Allt det här påverkar i allra högsta grad Officersförbundets medlemmar. Det är våra medlemmar som ska se till att de höjda anslagen leder till ökad försvarsförmåga – från materielprocesser till utbildning av värnpliktiga och upprätthållande av den territoriella integriteten. Det är våra medlemmar som ska bemanna de svenska befattningarna i de olika Nato-staberna om Sverige väljer att gå med i försvarsalliansen. Utan oss ingen tillväxt. Så enkelt – eller så svårt – är det.

    För en tid sedan träffade vi ett stort antal förtroendevalda i samband med att vi genomförde en förbundskonferens. Viljan att ta ansvar för Försvarsmaktens utveckling och försvaret av Sverige är mycket stark. Försvarsmakten ska vara glad över att ha sådana medarbetare. Men ”it takes two to tango”, som man brukar säga. Personalen går redan nu hårt och tuffare kommer det att bli vart efter ambitionen ökar. Dessutom är det slutliga införandet av trebefälssystemet alltjämt ett öppet sår på många håll. Budskapet till Försvarsmakten är därför tydligt: glöm inte bort att personalen är mer än bara rader i Prio. Det är människor av kött och blod som behöver ges de bästa av förutsättningar för att leverera det som det svenska folket förväntar sig att vi ska göra.

    Mycket av fokus ligger nu, av naturliga skäl, på det som Försvarsmakten gör i Sverige. Men så här, ungefär en månad innan Veterandagen, tycker jag också det är viktigt att uppmärksamma de internationella insatserna. Exempelvis var det inte länge sedan specialförbandsinsatsen Task Force Takuba avslutades i Mali. Till alla er som nyligen kommit hem, till er som just nu genomför insats hemma eller utomlands: tack för era insatser! Det är ni som är människorna bakom sifforna i förtroendemätningarna!

    Ur arkivet: