Senast publicerat
Senast publicerat:

Vi övar krigets lagar för sällan

Krister Wedin, Fil. Master i statsvetenskap Försvarsmaktens företrädare för utbildning i folkrätt.
När en väpnad konflikt har brutit ut gäller krigets lagar. Enligt rapporter begår ryska enheter omfattande folkrättsbrott i Ukraina. Foto: TT
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

När uppnår Försvarsmakten operativ förmåga? Frågan kan kanske tyckas konstig. För visst har vi väl redan i dag operativ förmåga? Förmodligen! Eller kanske inte. Det beror väl också på vad vi egentligen menar när vi pratar om operativ förmåga. När det diskuterades på Folk och försvars rikskonferens i Sälen 2017 så menade man att det handlar om materiel, personal, utbildning, övning, samarbeten, planering, logistik men också om sådant som mod, vilja och laganda. I det går det sedan att gå ner djupare på dessa områden och bland annat fundera på vad det är vi utbildar på och hur vi övar.

Genom att Sverige är statspart och har ratificerat ett stort antal internationella konventioner har vi genom flera av dem också påtagit oss en tvingande utbildningsskyldighet av den militära personalen om vad dessa konventioner innebär och hur vi ska bete oss för att följa dem. Även regeringen har i en förordning ställt krav på Försvarsmakten att vi ska utbilda på detta. Utan tillräcklig kunskap och förståelse, förvärvade genom utbildning och övning, för vad folkrätten medger eller vad som anges som otillåtet finns en uppenbar risk att enskilda soldater, sjömän och chefer beslutar eller agerar på sätt som inte är tillåtna. Sådana beslut eller ageranden kan dels medföra straffansvar för den det berör men också skada förtroendet för svensk militär personal, för Försvarsmakten som helhet och Sveriges internationella anseende.

Den internationella humanitära rätten – krigets lagar – är en del av folkrätten och utgör grunden och basplattan för hur den militära väpnade striden kan och får föras. Men alltför många gånger övar vi i en bristfällig kontext där vi inte behöver ta hänsyn till det omgivande samhället med civilbefolkning, civil egendom och infrastruktur. Men så kommer inte ett kommande konfliktscenario att se ut. För handen på hjärtat – hur ofta övar vi med ett scenario där det finns civilbefolkning och civila objekt att ta hänsyn till i operationsområdet. Och att öva innebär att ha det med i övningar redan från plutons- och kompaninivåerna.

» För handen på hjärtat – hur ofta övar vi med ett scenario där det finns civilbefolkning och civila objekt att ta hänsyn till i operationsområdet. «

Vi kan nästan dagligen höra anklagelser om folkrättsbrott från den pågående väpnade konflikten i Ukraina. I huvudsak är det brott som begås av ryska militära enheter mot civilbefolkningen och civil egendom vi kan läsa om. I betydligt mindre omfattning kan vi läsa om brott som begås av ukrainska militära enheter eller civila, eller att vi inte reflekterar över dem som brott mot krigets lagar. Dock så förekommer det, och är även de brott mot krigets lagar. Det spelar nämligen inte roll vilken part som är angripare respektive försvarare – krigets lagar gäller lika för alla parter oavsett vem som angripit vem eller vilka bakomliggande orsaker angreppet har. Att den andra parten inte respekterar krigets lagar ger heller inte den egna sidan rätt att bryta mot dem. Om vi lämnar de ryska övergreppen utan att för den skull bortse eller minimera deras förehavanden, och tittar på vad Ukraina gjort, så är det motsvarande ageranden som även svenska soldater och förband skulle kunna göra sig skyldig till vid nationellt försvar i händelse av ett väpnat angrepp på Sverige. 

• Civila har uppmanats beväpna sig och delta i striderna: Huvudregeln är att civila inte får delta i fientligheterna, men om de skulle göra detta så förlorar de sitt skydd som civila och blir ett militärt mål under den tid de deltar.

• Krigsfångar har skjutits: En kombattant som ger upp striderna och ger sig som krigsfånge har rätt till krigsfångestatus. Denna status ger krigsfången rätt att bli behandlad på ett humant sätt, där alla former av repressalier, våld, tortyr och dödande av krigsfången är förbjudet.

• Sårade krigsfångar nekas sjukvård: En sårad motståndare som omhändertagits som krigsfånge har rätt att få den vård som skadan kräver.

• Ukrainska kombattanter eller deras militära materiel blandas på platser med civila eller civil egendom: Även en försvarande part har en skyldighet att inte gruppera egna förband eller lagra militär utrustning i närheten av civila eller civil egendom. Om så ändå sker och angriparen attackerar det militära målet med civila följdskador kan det vara svårt att anklaga angriparen för följdskadorna. En angripare skulle också i sådana fall kunna hävda att försvararen använder civila som mänskliga sköldar.

• Såväl militära som civila ukrainare har uttalat hot om hämnd och repressalier mot de ryska styrkorna: En kombattant har en laglig rätt att ta del av stridigheterna och därmed rätt att bekämpa motståndarens kombattanter och militära mål. Men vare sig civila eller kombattanter får utsättas för hot om hämnd eller repressalier.

• En ukrainsk civil pro-rysk politiker har gripits och frihetsberövats, och används i fångutväxling: En civil person får endast gripas om vederbörande begått ett brott eller utgör ett hot mot staten. Ett sådant rättsärende ska hanteras utifrån nationell lagstiftning. Civila frihetsberövade får inte utgöra del av utväxling av krigsfångar.

De brott mot krigets lagar som Ukraina begått kan mycket väl också utföras av svenska soldater och förband vid ett väpnat angrepp på Sverige. Generellt är utbildningsståndpunkten bland svensk militär personal alldeles för låg. Men det beror främst på att vi själva har byggt in ett motstånd mot att ta hänsyn till den internationella humanitära rätten i vår verksamhet och i våra utbildningar och övningar. Det kommer fram i kommentarer som att det ”stör” när vi utbildar för ”riktig” militär verksamhet. Eller som i den studie som FOI genomförde efter Aurora 17  där det framkom svar som att i händelse av väpnad konflikt på svenskt territorium, till exempel vid en invasion av främmande makt, så gäller inte hänsyn till civilläget och civilbefolkningen. Flera av de intervjuade ifrågasatte även den internationella humanitära rätten eftersom de antar att motståndaren antagligen inte kommer att respektera den.

Personliga uppfattningar och antaganden har här alltså fått en större spridning och genomslag i organisationen än att Försvarsmakten fullgör sina åtaganden utifrån den internationellt tvingande utbildningsskyldigheten och regeringens krav. Ett annat sätt att åskådliggöra organisationens syn på den internationella humanitära rätten är vilka resurser som finns. Det finns i dag en (1) person i hela Försvarsmakten som jobbar heltid med utbildningsfrågor i folkrätt. Därtill är det kravställt att det vid varje förband, skola och centra ska finnas en person med tillikauppgift som lokal folkrättsföreträdare. Dock saknar omkring en fjärdedel av alla förband, skolor och centra denna lokala folkrättsföreträdarresurs.

Då kan konstaterandet bli att eftersom vi inte utbildar personalen tillräckligt och vi inte övar i ett sammanhang där vi behöver ta hänsyn till civilläget så går det att ifrågasätta om Försvarsmakten har den operativa förmåga som krävs för att utföra vår huvuduppgift – väpnad strid – i enlighet med internationell humanitär rätt och i den stridsmiljö som en eventuell väpnad konflikt i Sverige kommer att äga rum i. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Att bygga rymdförmåga handlar om att arbeta multidomänt med fokus på land, hav, luft och cybermiljö. Uppbyggnadstakten har skyndats på och präglas av den snabba teknikutvecklingens möjligheter och nya hot. Det säger Försvarsmaktens rymdchef flottiljamiral Anders Sundeman.

    Maria Widehed
    Anders Sundeman tillträdde som Försvarsmaktens nya rymdchef i september 2025.

    Foto: Försvarsmakten

    Du tillträdde som Försvarsmaktens rymdchef i september 2025 och X exploderade när det tillkännagavs att du blivit flygvapnets första amiral. En marin grad på en flygvapenbefattning, kan man göra så?

    – Ja, det är häftigt. Och i grunden är jag sjöofficer, så både att det heter rymdskepp och rymdamiral är ju egentligen väldigt passande.

    För Försvarsmaktens första rymdchef, Ella Carlsson, väcktes passionen för rymden när hon som barn såg Star Wars. Hur har det varit för dig?

    – Helt annorlunda. Min karriärväg inom Försvarsmakten har varit klassisk – från olika befattningar på ytstridsfartyg inom marinen till Högkvarteret där jag har arbetat med säkerhetspolitik, internationella frågor och Försvarsmaktens IT- organisation och ledningssystem. Mitt senaste jobb var som ställföreträdande ledningssystemchef i Försvarsmakten, så jag har jobbat mycket med IT och cyberområdet.

    – Jag har flera kollegor här på rymdavdelningen som är väldigt nischade och kan allt om olika science fiction-serier, men min relation till rymden var nog mer som för de flesta: jag har tyckt att det är något fascinerande och kittlande med rymdens oändlighet. Att ha det som jobb innebär däremot för mig ett konkret arbete för att skapa en förmåga som Försvarsmakten behöver.

    Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt.

    Varför är rymddomänen viktig?

    – En del handlar om att rymddomänen är avgörande för en mängd samhällstjänster. När jag tog bilen upp här till jobbet i morse så knappade jag in min arbetsplats för att se vad som händer i trafiken. Navigering, som det handlar om i det här fallet, är en rymdtjänst.

    – I Försvarsmakten kan vi också använda rymden för att navigera och skicka stora mängder data. Men framför allt behöver vi en god lägesuppfattning och realtidsövervakning samt underrättelser i vårt operationsområde, och det området har blivit större inte minst i och med vårt Natomedlemskap. Försvarsmakten använder också rymdförmåga till långräckviddiga vapensystem för att förse dem med måldata, då är sensorer placerade i rymden en väldig tillgång. Våra vapensystem har allt längre räckvidd, precis som motståndarens har, så vi behöver se allt längre.

    Men rymddomänen handlar om mer än satelliter?

    – Ja, vi pratar ibland om ett rymdsegment, ett länksegment och ett marksegment. Satelliter är en del av rymdsegmentet. Vi behöver också stationer på marken och transmission däremellan. Alla delar är lika viktiga.

    Vad arbetar ni med på rymdavdelningen?

    – Vårt huvudfokus ligger på inköpet av egna spanings- och övervakningssatelliter som tidigarelagts. Exakta datum är inte klara än, men redan under året så kommer de första att sändas upp. Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt. Med det kommer massor av frågor: hur ser en organisation som hanterar det här ut? Var är den placerad? Hur jobbar den här delen kopplat till alla andra delar i Försvarsmakten?

    Och så lägger ni mycket tid på att upprätthålla en gemensam rymdlägesbild. Varför då?

    – Att Försvarsmakten upprätthåller en gemensam rymdlägesbild är kritiskt av flera skäl. Både Försvarsmakten och samhället i stort är väldigt beroende av de satelliter som finns i omloppsbana, och om dessa satelliter skulle angripas skulle det kunna innebära stora konsekvenser. Utöver detta är en rymdlägesbild särskilt viktig nu när Försvarsmakten får egna satelliter i omloppsbana, då dessa kan utgöra mål för en motståndare både under en regelrätt konflikt och för hybridkrigföring. Tack vare rymdlägesbilden kan vi ha kontroll på allt som rör sig i närheten av både våra egna och våra allierades satelliter, men även ha kontroll på en motståndares satelliter. Det sistnämnda är något som även är viktigt för de andra domänerna och stridskrafterna att ta del av, då det till exempel kan röra sig om att de inte vill göra vissa saker ute i det öppna om de vet att en viss spaningssatellit passerar över dem just då.

    Hur ser hotbilden ut vad gäller kritisk rymdinfrastruktur? Vad krävs för att försvara den?

    – Det handlar både om cyberattacker, elektronisk krigföring som riktas mot länkar och signaler samt om rent fysisk påverkan. Det finns tydliga hot mot alla våra delar, och alla måste kunna försvaras. Hotet mot markstationer handlar om klassisk bekämpning i markdomänen, medan det i rymden är en annan dynamik. Vi försöker göra våra delar så robusta som möjligt, men en del av skyddet handlar också om kvantitet – att inte bara ha en utan ett antal. Där handlar mycket om att lägga ett rymdpussel tillsammans med våra allierade.

    – Det som färgar domänen generellt är den enormt snabba tekniska utvecklingen. Dels för att det kommer nya, mycket bättre, produkter hela tiden. Men också för att de blir billigare. Investering i egna rymdresurser har blivit möjligt på ett helt annat sätt och skapar en ny hotbild. Historiskt har rymdarenan bara varit något för stormakterna, så den här förskjutningen är väldigt tydlig.

    Men Sverige har idag inga satelliter för offensiv krigföring?

    – Nej, jag får frågor om det vi kanske kan kalla ”rymdkriget” och själva konflikten i rymddomänen. Det finns länder som redan idag har satelliter i omloppsbana med olika offensiva förmågor. Vi tittar på hur området utvecklas och vad som kan krävas, men det är inte en förmåga vi håller på att producera nu.

    Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år.

    För tre år sedan blev rymd en egen avdelning inom flygvapnet. Vilka kompetenser finns hos er idag?

    – Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år. Vi lägger rälsen samtidigt som vi kör framåt och på gott och ont har vi inget arv att förhålla oss till. Kompetensmässigt är det viktigt att vi har en blandning. Jag har dels anställda som har doktorerat i olika nischer av rymd, som inom rymdplasma, de har ofta civil rymdbakgrund. Jag har också några andra civila kompetenser, sedan har jag officerare och specialistofficerare. Jag behöver dem som är djupt kunniga inom rymden, men jag behöver också dem som kommer med kunskap om Försvarsmakten, likt mig själv. Jag kämpar fortfarande med att komma ihåg ordningsföljden på planeterna i vårt solsystem, å andra sidan kan jag dra nytta av mitt arbete med IT och cyber, där jag har med mig erfarenheter från att jobba inom områden med väldigt snabb utveckling

    Vilken roll spelar rymddomänen för områden som Arktis, Östersjön och Natos nordöstra flank?

    – Arktis illustrerar verkligen en av styrkorna med just rymdbaserade sensorer när det gäller spaning och övervakning. Det är ju väldigt svårt att övervaka för det är geografiskt väldigt stort, kallt och glesbefolkat. Men i rymden roterar de flesta spaningssatelliterna runt jorden i vad som brukar kallas polär bana – en bana via Nordpolen och Sydpolen – vilket betyder att det är jättegynnsamt att just nyttja rymdbaserade sensorer för att spana och övervaka ett område som Arktis. I en global kontext så är det ju också därför Sveriges positionering är viktig vad gäller placering av markstationer nära polerna.

    – Vi är en viktig del i Natos kollektiva förmåga vad gäller dessa områden. Rymddomänen är viktig för att ha full förmågebredd med allt från att kunna bedriva markoperationer, sjöoperationer och luftoperationer. Det är också så att på marken har vi våra grannländer, geografin är fast. Men i rymden är alla grannar med alla, där är allianser viktiga.

    Arbetet med att Försvarsmaktens rymdförmåga ska vara fullt etablerad snabbas på. Vad har vi att vänta framöver?

    – Rymd kommer att bli en naturlig del av all verksamhet, men vi kommer inte inom ett par år att se rymd som en egen försvarsgren. Däremot kommer de som jobbar med rymd att vara spridda på ett annat sätt och det kommer att finnas soldatpositioner i den här strukturen.

    – Den tekniska utvecklingen går väldigt fort. Med artificiell intelligens kan satelliten exempelvis bli så smart att den kan välja ut ett fåtal bilder när den kommunicerar med en markstation – här är datamängd och tid viktiga faktorer. Sverige har en innovativ industri och här är det verkligen viktigt att tillgodogöra sig utveckling som inte primärt hade identifierat sig som militär. Framför oss har vi också svensk möjlighet att sända upp raketer med satelliter, det står beskrivet i rymdstrategin och är ett område där Försvarsmakten är med till del. Det är SSC Space som driver arbetet och vi kravställer Försvarsmaktens behov.

    Berätta något som få vet om rymddomänen.

    – Rymden är oändlig, men när vi talar om den så är den ändå mycket närmare än man kanske tror. En av mina duktiga rymdexperter sa till mig en gång att om vi tänker att vi krymper jorden till en fotboll så befinner sig merparten av de satelliter som cirkulerar runt jorden bara en centimeter ifrån fotbollen.

     

    Fakta

    Tidigarelagd uppbyggnad av Försvarsmaktens rymdverksamhet

    Under 2026 kommer svenska satelliter att stärka Sveriges förmåga i rymddomänen. Den 12 januari meddelade regeringen att de satsar 1,3 miljarder kronor på utökad rymdförmåga. Satsningen omfattar bland annat anskaffning av flera satelliter för spaning och övervakning.

    Anskaffningen innebär att ytterligare 1,3 miljarder kronor tillförs den rymdmiljard som beslutades av regeringen 2024.

    Försvarsmakten hade tidigare som mål att ha egna operativa satelliter 2030. Men redan i år kommer nu alltså de första av ett tiotal svenska satelliter att levereras till myndigheten och leverans väntas pågå fram till 2028.

    Ur arkivet: