Senast publicerat
Senast publicerat:

Officersutbildningen måste prioriteras högre

Malin Smith, Chef 230.kompaniet
Niklas Englund/Försvarsmakten
Detta är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att vara kompanichef drygt tio år efter min egen examen från Officersprogrammet (OP) gör det omöjligt att inte jämföra min egen upplevelse av tiden på Militärhögskolan Karlberg med mina kadetters. Glädjande nog har kvaliteten på den akademiska utbildningen höjts och förbandspraktik har tagit plats i en kursplan – om förbanden mäktar med kan det bli riktigt bra. Sorgligt nog har minst lika mycket, om inte mer, försämrats. Jag pratar inte främst om utbildningens innehåll, utan om förutsättningarna för lärande. Att vara kadett i dag är tveklöst mödosammare än det var att vara kadett för tio år sedan. 

När jag påbörjade OP år 2009 bodde jag i ett eget rum med en riktig säng. Jag hade en mentor, benämnd plutonchef, som över tiden följde upp och deltog i all verksamhet. Vi hade ett stort, fint bibliotek på området där vi kunde studera och genomföra grupparbeten, och vi tilldelades varsin dator. Vi hade ledd fysisk träning fyra gånger i veckan. Flera gånger per termin genomförde vi praktisk utbildning och övningar i personlig färdighet, SUSA, förläggningstjänst, marsch, osv. 

» Kadetterna har svårt att hitta lugna studieplatser eftersom de delar rum och skolans andra rum ofta är fulla «

Kadetterna ur OP 22-25 bor två och två i rum byggda för en person. De sover i våningssängar av stål på tunn madrass. På rummen finns endast ett skrivbord och en stol. Biblioteket är nu en liten filial i två tidigare klassrum. Kadetterna har svårt att hitta lugna studieplatser eftersom de delar rum och skolans andra rum ofta är fulla. Endast ett fyspass schemaläggs och leds per vecka, vilket innebär att Försvarsmaktens mål om minst två tillfällen per vecka ej uppfylls. Kadetterna har visserligen samma ersättning per månad som jag själv hade, men man får knappast lika mycket för 4 500 kronor idag som då, och datorer får de nu köpa själva. Vi har för få mentorer på antalet kadetter och bemanningsuppdragen har förkortats mer och mer. Uppdraget att handleda, utbilda och utveckla våra blivande kollegor hänger nu dessutom på en skör tråd inför framtiden. 

Vi som jobbar på skolan gör vårt bästa för att kadetterna ska ha det så bra som möjligt under förutsättningarna. Att flytta ihop dem två och två var det ingen här som ville och nya möbler köptes in akut för att de åtminstone skulle få en varsin stol och några extra studieplatser. Mig veterligen finns det ingen bra plan för att skapa en värdig tillvaro här i närtid. Kadettflygeln som nu renoveras byggs delvis för att kommande generationer också ska bo två och två. Dianeberg, som togs i drift förra året, är redan möblerat för det och det kommer inte att ändras i närtid. Det innebär att dubbelboende i våningssäng inte är något tillfälligt. Vad tror ni det innebär för rekryteringen till och studiemiljön på Officersprogrammet?

» En prioriterad officersutbildning hade förmodligen inneburit att man flyttat ut de enheter som inte har någon direkt koppling till Militärhögskolan Karlberg och istället gett utrymmet till våra blivande kollegor att bo, studera och utvecklas här. «

Jag undrar vad det egentligen betyder när Försvarsmaktsledningen säger att officersutbildningen är prioriterad. Skulle den vara det skulle vi tillse att kadetterna har goda förutsättningar att klara sina studier och får kontinuerlig officersuppföljning under sin tid på OP. Medan den akademiska nivån har höjts har alltså förutsättningarna att klara studierna sänkts. Den rådande boendesituationen får många kadetter att må dåligt. Det är och blir färre officerare som mentorerar och mindre tid och resurser avsatt till uppföljning och försvarsmaktstid. Infrastrukturen är kraftigt underdimensionerad för den mängd kadetter som går på skolan samtidigt.

Jag anser att kadetterna och deras utbildning bör prioriteras mycket högt och det genom handling. Generationer av den blivande officerskåren byggs här, där grunden läggs för det ledarskap, den fackkompetens och den professionalism som kommer att påverka hela Försvarsmakten i förlängningen. En prioriterad officersutbildning hade förmodligen inneburit att man flyttat ut de enheter som inte har någon direkt koppling till Militärhögskolan Karlberg och istället gett utrymmet till våra blivande kollegor att bo, studera och utvecklas här. Erkänt dugliga officerare hade avdelats för att utbilda och handleda kadetterna under hela utbildningen. Genom det hade man också tillsett att kadetterna fått tillräckligt mycket praktisk och tillämpad träning för att kunna bli dugliga militära chefer i förlängningen. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Ungdomar till välutbildade föräldrar med höga inkomster blir oftare antagna till militär grundutbildning än dem från socioekonomiskt svaga familjer. Bland värnpliktiga som utbildas mot befälsbefattning är skillnaderna som störst. Det visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga vid Ledningsregementet.
    Det finns ett tydligt samband mellan inskrivning till värnplikt och socioekonomisk status, visar en rapport från FOI. Ju högre utbildning föräldrarna har desto vanligare är det att bli inskriven till värnplikt.

    Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    I höstas kom en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som visar att socioekonomisk status inte spelar någon roll för ungdomars inställning till värnplikten. Ungdomar till lågutbildade föräldrar med låga inkomster var ungefär lika intresserade av att göra lumpen som dem i andra samhällsklasser. Däremot finns det tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper utifrån vem som faktiskt gör lumpen.

    Enligt FOI-studien, Vem får försvara Sverige, som publicerades under våren är ungdomar från resursstarka familjer överrepresenterade bland de värnpliktiga. Av de cirka 500 000 totalförsvarspliktiga födda mellan 2000 och 2004 som ingår i studien, har 42 procent högutbildade föräldrar. Bland dem som faktiskt skrivs in till värnplikt stiger andelen till närmare 60 procent.

    – Värnplikten är inte den sociala smältdegel den en gång var. Många har fortfarande uppfattningen att värnplikten är en arena för social integration och att deltagandet i militären jämnar ut skillnaderna mellan olika samhällsklasser, men det stämmer inte, säger Peter Bäckström, forskare vid FOI som lett undersökningen.   

    Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten

    Skillnaderna mellan dem som vill göra värnplikten och de som får göra den, ökar i takt med föräldrarnas utbildningsnivå. Störst är överrepresentationen av ungdomar vars föräldrar har en forskarutbildning. Lägger man även till andra faktorer som om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte och om familjen någon gång tagit emot ekonomiskt bistånd, blir skillnaderna ännu tydligare.

    – Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten. Även där är barn till socioekonomiskt starka föräldrar överrepresenterade. Egentligen är det inte särskilt konstigt, men jag tror inte att vare sig allmänheten eller politikerna alltid är medvetna om det, säger Peter Bäckström.

    Peter Bäckström, FOI.

    Peter Bäckström

    Forskare på FOI

    Studien visar också ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och vilken sorts värnpliktsutbildning som individen genomför. Flest deltagare från resursstarka familjer är det bland dem som utbildas till en befälsbefattning. Närmare 70 procent av de som skrevs in på en längre befälsutbildning hade högutbildade föräldrar, vilket kan jämföras med 55 procent av de som utbildades mot en soldatbefattning.

    Enligt rapporten motsvarar sammansättningen i värnpliktskullarna som går den längre befälsutbildningen, den fördelningen av studenter som råder på läkarprogrammet. Men den sociala snedrekryteringen beror inte på att Plikt- och prövningsverket gör något fel vid mönstring och uttagning till värnplikten. Peter Bäckström konstaterar att myndigheten följer de direktiv och lagar som politikerna beslutat om.

    Ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra.

    – Det handlar alltså inte om någon godtycklighet eller medveten särbehandling. Plikt- och prövningsverket har till uppgift att välja ut dem som är bäst lämpade för uppgiften och ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra, säger han.  

    Enligt Peter Bäckström är det av stor nytta för samhället att försvaret har tillgång till högpresterande ungdomar. Samtidigt konstaterar han att denna nytta måste vägas mot värnpliktens kostnader och att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är tveksamt om det är effektivt att blivande toppstudenter kommer in på arbetsmarknaden ett år senare än andra.

    Det är heller inte säkert att de som antas till grundutbildningen också är de som är mest intresserade av att efter värnplikten ta anställning som soldat eller söka till Officersprogrammet. I slutändan är värnplikten också en rättvisefråga som handlar om vem som ska försvara Sverige.

    – I fredstid kan det vara lätt att tänka på värnplikten som en utbildning eller ett privilegium.  Men i slutändan handlar det om att försvara Sverige och Nato och det är förenat med risker, säger Peter Bäckström och fortsätter:

    – Till syvende och sist handlar det om vem som ska bära bördan av kriget. Man kan se värnplikten som en slags beskattning och i det perspektivet är frågan om vem som gör lumpen inte trivial.

    Ur arkivet: