Senast publicerat
Senast publicerat:

”Vi diskuterar inte längre social patrols utan fokuserar på krigsbaser och brigader”

Herr Flax
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Jag är 13 år gammal. Mitt första ordentliga möte med Försvarsmakten sker på en 10 dagar lång prao-period hos min pappa, major i armén, under en övning på Skillingaryds skjutfält på vårkanten. Jag får för första gången ta del av många av de sidor av Försvarsmakten som jag idag älskar! Deltagande förband är Hallandsbrigaden (IB 16), och Wendes Artilleriregemente (A 3). Förbanden är två av många som bara några månader senare skall läggas ned som en effekt av det nyss fattade försvarsbeslutet. Stämningen är god men avslagen, och känslan av en organisation i tillbakagång är påtaglig även för en praoande 13-åring.

Under Hallandsbrigadens nedläggningsceremoni i slutet av juni öser regnet ner. Symboliken över förbandets nedläggning och Försvarsmaktens tillvaro är smärtsamt tydlig. Den eviga freden är här och de gamla dammiga brigaderna och flottiljerna är inte längre önskvärda i det framtida försvaret.

År 2010. Jag är 23 år gammal. Efter värnplikt på ett allt mer åsidosatt stridsvagnssystem och därefter BFA-tjänst på det nedläggningshotade Luftvärnsregementet har jag nu skickats till Tyskland på grundläggande helikopterutbildning. Vår kull ser fram emot att ta examen så att vi kan komma hem till förbandet och därefter tjänstgöra på återkommande internationella insatser och beredskapsenheter. Nordic Battlegroup är högaktuell och all förbandsverksamhet och -utveckling riktas in mot den pågående insatsen i Afghanistan som börjat hetta till på allvar, samt olika internationella beredskapsförband som alla vill vara en del av.

På officersprogrammet genomgår vi en utbildning som nästan enbart riktas in mot stabiliserande och fredsbevarande operationer utomlands. Vi pratar om multinationella camper och hanterbara rotationsfrekvenser, det nyligen införda tvåbefälssystemet och hur ett utlandsförband bör agera om en soldat skulle stupa vid en ”TIC”. Insatsförsvaret är i full blom!

År 2020. Jag är 33 år gammal. Plötsligt har Försvarsmakten inlett en beredskapsinsats i Östersjön, för att hävda vår nationella suveränitet och oberoende. Det är måhända överraskande, men knappast förvånande. Jag är pilot och officer i en helikopterflottilj som ganska nyligen har tonat ner medevac-beredskap i utlandet utan istället fokuserar på hur vi ska bedriva strid i försvaret av Sverige. Vi diskuterar inte längre social patrols och IED:er, utan lägger istället vårt fokus på krigsbaser och brigader. På en ganska kort tid får vi börja återta och lära oss sådant som tidigare var grundläggande kunskaper för gemene officer. Visst är det en del som är bekant för oss, som till exempel trebefälssystemet och kontinuerligt anställda förband. Men mycket av det som kommit med ett ökat fokus på det nationella försvaret är nygammalt och annorlunda. Och visst känns det som att det hade varit tacksamt om vi kunde damma av lite fler brigader och flottiljer till det framtida försvaret..?

År 2030. Jag kommer att vara 43 år gammal. Det är omöjligt att veta hur omvärldsläget kommer att se ut och vilka förutsättningar som Försvarsmakten kommer att ha med en tidshorisont som sträcker sig så långt fram som 10 år. Bevisligen är det mycket som kan och kommer att hända! Det finns dock en grundförutsättning som vi redan idag kan konstatera: Oavsett vad så kommer vi alltid att behöva en officerskår som är väl utbildad, väl tränad och väl prövad. En officerskår som därigenom är rustad för att möta den okända men oundvikliga händelseutvecklingen. En officerskår som tillsammans kan möta framtiden!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Att bygga rymdförmåga handlar om att arbeta multidomänt med fokus på land, hav, luft och cybermiljö. Uppbyggnadstakten har skyndats på och präglas av den snabba teknikutvecklingens möjligheter och nya hot. Det säger Försvarsmaktens rymdchef flottiljamiral Anders Sundeman.

    Maria Widehed
    Anders Sundeman tillträdde som Försvarsmaktens nya rymdchef i september 2025.

    Foto: Försvarsmakten

    Du tillträdde som Försvarsmaktens rymdchef i september 2025 och X exploderade när det tillkännagavs att du blivit flygvapnets första amiral. En marin grad på en flygvapenbefattning, kan man göra så?

    – Ja, det är häftigt. Och i grunden är jag sjöofficer, så både att det heter rymdskepp och rymdamiral är ju egentligen väldigt passande.

    För Försvarsmaktens första rymdchef, Ella Carlsson, väcktes passionen för rymden när hon som barn såg Star Wars. Hur har det varit för dig?

    – Helt annorlunda. Min karriärväg inom Försvarsmakten har varit klassisk – från olika befattningar på ytstridsfartyg inom marinen till Högkvarteret där jag har arbetat med säkerhetspolitik, internationella frågor och Försvarsmaktens IT- organisation och ledningssystem. Mitt senaste jobb var som ställföreträdande ledningssystemchef i Försvarsmakten, så jag har jobbat mycket med IT och cyberområdet.

    – Jag har flera kollegor här på rymdavdelningen som är väldigt nischade och kan allt om olika science fiction-serier, men min relation till rymden var nog mer som för de flesta: jag har tyckt att det är något fascinerande och kittlande med rymdens oändlighet. Att ha det som jobb innebär däremot för mig ett konkret arbete för att skapa en förmåga som Försvarsmakten behöver.

    Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt.

    Varför är rymddomänen viktig?

    – En del handlar om att rymddomänen är avgörande för en mängd samhällstjänster. När jag tog bilen upp här till jobbet i morse så knappade jag in min arbetsplats för att se vad som händer i trafiken. Navigering, som det handlar om i det här fallet, är en rymdtjänst.

    – I Försvarsmakten kan vi också använda rymden för att navigera och skicka stora mängder data. Men framför allt behöver vi en god lägesuppfattning och realtidsövervakning samt underrättelser i vårt operationsområde, och det området har blivit större inte minst i och med vårt Natomedlemskap. Försvarsmakten använder också rymdförmåga till långräckviddiga vapensystem för att förse dem med måldata, då är sensorer placerade i rymden en väldig tillgång. Våra vapensystem har allt längre räckvidd, precis som motståndarens har, så vi behöver se allt längre.

    Men rymddomänen handlar om mer än satelliter?

    – Ja, vi pratar ibland om ett rymdsegment, ett länksegment och ett marksegment. Satelliter är en del av rymdsegmentet. Vi behöver också stationer på marken och transmission däremellan. Alla delar är lika viktiga.

    Vad arbetar ni med på rymdavdelningen?

    – Vårt huvudfokus ligger på inköpet av egna spanings- och övervakningssatelliter som tidigarelagts. Exakta datum är inte klara än, men redan under året så kommer de första att sändas upp. Tidigare var målet att ha egna operativa satelliter 2030, men vår närvaro i rymden ökar snabbare än vi trott skulle vara möjligt. Med det kommer massor av frågor: hur ser en organisation som hanterar det här ut? Var är den placerad? Hur jobbar den här delen kopplat till alla andra delar i Försvarsmakten?

    Och så lägger ni mycket tid på att upprätthålla en gemensam rymdlägesbild. Varför då?

    – Att Försvarsmakten upprätthåller en gemensam rymdlägesbild är kritiskt av flera skäl. Både Försvarsmakten och samhället i stort är väldigt beroende av de satelliter som finns i omloppsbana, och om dessa satelliter skulle angripas skulle det kunna innebära stora konsekvenser. Utöver detta är en rymdlägesbild särskilt viktig nu när Försvarsmakten får egna satelliter i omloppsbana, då dessa kan utgöra mål för en motståndare både under en regelrätt konflikt och för hybridkrigföring. Tack vare rymdlägesbilden kan vi ha kontroll på allt som rör sig i närheten av både våra egna och våra allierades satelliter, men även ha kontroll på en motståndares satelliter. Det sistnämnda är något som även är viktigt för de andra domänerna och stridskrafterna att ta del av, då det till exempel kan röra sig om att de inte vill göra vissa saker ute i det öppna om de vet att en viss spaningssatellit passerar över dem just då.

    Hur ser hotbilden ut vad gäller kritisk rymdinfrastruktur? Vad krävs för att försvara den?

    – Det handlar både om cyberattacker, elektronisk krigföring som riktas mot länkar och signaler samt om rent fysisk påverkan. Det finns tydliga hot mot alla våra delar, och alla måste kunna försvaras. Hotet mot markstationer handlar om klassisk bekämpning i markdomänen, medan det i rymden är en annan dynamik. Vi försöker göra våra delar så robusta som möjligt, men en del av skyddet handlar också om kvantitet – att inte bara ha en utan ett antal. Där handlar mycket om att lägga ett rymdpussel tillsammans med våra allierade.

    – Det som färgar domänen generellt är den enormt snabba tekniska utvecklingen. Dels för att det kommer nya, mycket bättre, produkter hela tiden. Men också för att de blir billigare. Investering i egna rymdresurser har blivit möjligt på ett helt annat sätt och skapar en ny hotbild. Historiskt har rymdarenan bara varit något för stormakterna, så den här förskjutningen är väldigt tydlig.

    Men Sverige har idag inga satelliter för offensiv krigföring?

    – Nej, jag får frågor om det vi kanske kan kalla ”rymdkriget” och själva konflikten i rymddomänen. Det finns länder som redan idag har satelliter i omloppsbana med olika offensiva förmågor. Vi tittar på hur området utvecklas och vad som kan krävas, men det är inte en förmåga vi håller på att producera nu.

    Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år.

    För tre år sedan blev rymd en egen avdelning inom flygvapnet. Vilka kompetenser finns hos er idag?

    – Idag är vi ett femtontal som arbetar här, ett rimligt antagande är att vi kommer vara dubbelt så många inom ett antal år. Vi lägger rälsen samtidigt som vi kör framåt och på gott och ont har vi inget arv att förhålla oss till. Kompetensmässigt är det viktigt att vi har en blandning. Jag har dels anställda som har doktorerat i olika nischer av rymd, som inom rymdplasma, de har ofta civil rymdbakgrund. Jag har också några andra civila kompetenser, sedan har jag officerare och specialistofficerare. Jag behöver dem som är djupt kunniga inom rymden, men jag behöver också dem som kommer med kunskap om Försvarsmakten, likt mig själv. Jag kämpar fortfarande med att komma ihåg ordningsföljden på planeterna i vårt solsystem, å andra sidan kan jag dra nytta av mitt arbete med IT och cyber, där jag har med mig erfarenheter från att jobba inom områden med väldigt snabb utveckling

    Vilken roll spelar rymddomänen för områden som Arktis, Östersjön och Natos nordöstra flank?

    – Arktis illustrerar verkligen en av styrkorna med just rymdbaserade sensorer när det gäller spaning och övervakning. Det är ju väldigt svårt att övervaka för det är geografiskt väldigt stort, kallt och glesbefolkat. Men i rymden roterar de flesta spaningssatelliterna runt jorden i vad som brukar kallas polär bana – en bana via Nordpolen och Sydpolen – vilket betyder att det är jättegynnsamt att just nyttja rymdbaserade sensorer för att spana och övervaka ett område som Arktis. I en global kontext så är det ju också därför Sveriges positionering är viktig vad gäller placering av markstationer nära polerna.

    – Vi är en viktig del i Natos kollektiva förmåga vad gäller dessa områden. Rymddomänen är viktig för att ha full förmågebredd med allt från att kunna bedriva markoperationer, sjöoperationer och luftoperationer. Det är också så att på marken har vi våra grannländer, geografin är fast. Men i rymden är alla grannar med alla, där är allianser viktiga.

    Arbetet med att Försvarsmaktens rymdförmåga ska vara fullt etablerad snabbas på. Vad har vi att vänta framöver?

    – Rymd kommer att bli en naturlig del av all verksamhet, men vi kommer inte inom ett par år att se rymd som en egen försvarsgren. Däremot kommer de som jobbar med rymd att vara spridda på ett annat sätt och det kommer att finnas soldatpositioner i den här strukturen.

    – Den tekniska utvecklingen går väldigt fort. Med artificiell intelligens kan satelliten exempelvis bli så smart att den kan välja ut ett fåtal bilder när den kommunicerar med en markstation – här är datamängd och tid viktiga faktorer. Sverige har en innovativ industri och här är det verkligen viktigt att tillgodogöra sig utveckling som inte primärt hade identifierat sig som militär. Framför oss har vi också svensk möjlighet att sända upp raketer med satelliter, det står beskrivet i rymdstrategin och är ett område där Försvarsmakten är med till del. Det är SSC Space som driver arbetet och vi kravställer Försvarsmaktens behov.

    Berätta något som få vet om rymddomänen.

    – Rymden är oändlig, men när vi talar om den så är den ändå mycket närmare än man kanske tror. En av mina duktiga rymdexperter sa till mig en gång att om vi tänker att vi krymper jorden till en fotboll så befinner sig merparten av de satelliter som cirkulerar runt jorden bara en centimeter ifrån fotbollen.

     

    Fakta

    Tidigarelagd uppbyggnad av Försvarsmaktens rymdverksamhet

    Under 2026 kommer svenska satelliter att stärka Sveriges förmåga i rymddomänen. Den 12 januari meddelade regeringen att de satsar 1,3 miljarder kronor på utökad rymdförmåga. Satsningen omfattar bland annat anskaffning av flera satelliter för spaning och övervakning.

    Anskaffningen innebär att ytterligare 1,3 miljarder kronor tillförs den rymdmiljard som beslutades av regeringen 2024.

    Försvarsmakten hade tidigare som mål att ha egna operativa satelliter 2030. Men redan i år kommer nu alltså de första av ett tiotal svenska satelliter att levereras till myndigheten och leverans väntas pågå fram till 2028.

    Ur arkivet: