Förut när vi hade värnplikt fick vi in många goda ryttare från Ridsverige. Några fastnade för tjänsten och blev kvar hos oss. Om man är duktig på att rida i dag så tänker man inte på att bli officer, då vill man bli en ny Peder Fredricson. Det gör att vi inte riktigt kommer åt de riktigt bra ryttarna längre, de kommer inte in och gör värnplikt hos oss på samma sätt som innan 2010, säger Arne Wuolo.
Han är chef för kavalleriavdelningen och har det övergripande ansvaret för hästar och ridutbildning och funderar mycket på hur ridförmågan bland personalen i stort ska öka. En översyn har påbörjats på uppdrag av arméstaben för att utreda hur Livbataljon på sikt ska höja ridkompetensen bland officerare och soldater.
Liknande läsning:
– Ridkompetensen finns förstås redan i dag, alla måste ha den, men den är i behov av utveckling. Den främsta orsaken till att vi nedgår i ridkompetens är att vi får in färre soldater och värnpliktiga med ridförmåga. Då får vi också färre antal duktiga ryttare som vill stanna kvar hos oss, säger Arne Wuolo.
» Det vi försöker göra nu är att vara mer på mässor som har koppling till hästsport för att marknadsföra oss. «
På Kavallerikasern finns det förvisso goda möjligheter att utvecklas som ryttare, men problemet är att tiden inte riktigt räcker till, säger Arne Wuolo. En anledning till att kompetensen nedgår är att officerarna cirkulerar mer mellan olika befattningar, vilket gör att förutsättningarna för att bibehålla ridförmågan minskar.
– Det i konkurrens med den administrativa bördan gör att vi hamnar i en dålig spiral. Ridningen är en svår konst och tar tid att lära sig och det är bara mängdträning som gäller. Det är därför en styrka om vi får in fler soldater som kan rida redan från början, säger han.
Ett sätt att få fler som redan kan rida att söka sig till den beridna högvakten är att rikta marknadsföringen mot miljöer där denna grupp finns.
– Det vi försöker göra nu är att vara mer på mässor som har koppling till hästsport för att marknadsföra oss och förhoppningsvis kunna rekrytera fler ryttare. Vi planerar också att sätta upp posters på ridskolor, säger han.
En annan fråga som ingår i utredning är att fundera kring vilka hästar som ska ingå i vaktparaden i framtiden. I dag används fuxfärgade svenska varmblod, enbart valacker, med en mankhöjd mellan 165 och 175 centimeter.
– Det föds runt 200 fölhingstar som är svenska varmblod och fux. Av dessa ska vi plocka ut mellan sex till åtta unghästar varje år, i konkurrens med alla andra. En hel del försvinner direkt, för de ska till tävlingsverksamhet.
Han berättar att hästaveln i Sverige går allt mer mot tävlingsinriktning. Och beridna högvakten vill inte ha några tävlingshästar. Arne Wuolo berättar att en utmaning är att de svenska varmbloden blir allt ”högre i blod”, det vill säga känsligare och nervigare. En dålig kombination om hästarna ska ingå i den beridna vaktparaden och rida i formation i centrala Stockholm.
– Vi vill ha lugna hästar med ett bra temperament. Vi vill dessutom att de ska ha rätt exteriör. Det gör att vi inte får så många hästar kvar att välja på. Därför tittar vi nu också på hur vi på ett bättre sätt ska hitta rätt hästar för vår verksamhet, säger han.
Han nämner att det i diskussionerna talas om att eventuellt lämna fux och övergå till bruna hästar för att utöka urvalet, men ingenting är ännu bestämt.
– Min utmaning är att hästarna blir nervigare och Stockholms gator blir allt trängre. Det byggs breda cykelbanor och trottoarer vilket gör att hästarna kommer närmare publiken. Det i kombination med hästarnas allt hetare temperament och personalens nedåtgående ridförmåga, den ekvationen är mitt största huvudbry just nu, säger Arne Wuolo.
Utredningen som heter ”Kunskapsutredning om hästhållning och ridkonst” ska vara färdig innan årets slut. I arbetsgruppen finns representanter från Försvarsmakten och Föreningen beridna högvakten.
