För några veckor sedan blev Rals-förhandlingarna klara på försvarsmaktsnivå. Tillförda medel för att höja lägstalönerna för pluton- och kompanichefer, höjda lägstalöner för chefer för organisationsenheter och att nya löner alltid ska sättas i innevarande års löneläge är några av framgångarna.
”Det var då det lilla. Vad ska jag betala fackavgift för?”, kanske du tänker.
Och det står, förstås, var och en fritt att tycka just så.
Själv tycker jag att vi, givet det centrala statliga avtalet som blev klart i slutet av förra året, ska känna oss hyfsat nöjda. För den stora utmaningen ligger inte här. Den stora utmaningen handlar istället om att få Försvarsmakten att i grunden ändra inställning till hur de militära yrkena ska värderas. Jag vill inte vara missunnsam mot andra, men är det inte något av upp- och nervända världen när den militära kompetensen, kärnkompetensen i en försvarsmakt, lönemässigt värderas nästan lägst?
Det tycker i alla fall vi i Officersförbundet och det var också därför vi drev vår kampanj om att Försvarsmakten i försvarsbeslutet skulle tillföras 325 miljoner kronor för att kunna lyfta lönerna för den militära personalen. Här kunde Försvarsmakten hängt på om de velat för att öka pressen på den politiska nivån, men det gjorde man inte. Inte i underlaget till försvarsbeslutet och inte heller i det nyligen inlämnade budgetunderlaget för 2022.
Olyckligt nu när Försvarsmakten är inne i en historisk period av tillväxt. Men jag vägrar tro att vår kampanj varit förgäves och jag vägrar lika kategoriskt att ge upp, även om det tar längre tid än jag hoppats.
En fråga som också dragit ut på tiden är införandet av trebefälssystemet. Kanske börjar vi närma oss slutet nu? I varje fall vill Försvarsmakten fatta beslut om hur man ska göra med de NBO-officerare som i dag sitter på specialistofficersbefattningar. Ska det fortsatt vara frivilligt att omgalonera sig eller ska det vara obligatoriskt?
Det här, kan jag konstatera, är en fråga som både berör och upprör våra medlemmar – oavsett kategori, oavsett ung eller gammal. Därför har Officersförbundet tydligt signalerat till myndigheten att vi vill vara med i beredningen av den här frågan. Inte för att hindra utvecklingen. Tvärtom – vi vill vara med och ta personalförsörjningen in i framtiden. Men beslutet som är på väg att fattas måste vara väl avvägt och ta hänsyn både till individen och utvecklingen av trebefälssystemet.
Vi går mot våren. Förutom att den bjuder på ljusare dagar och behagligare temperaturer är det också tiden för årsmöten. I bostadsrättsföreningar, idrottsklubbar och officersföreningar runt om i landet ska ansvarsfrihet beviljas, motioner avhandlas och förtroendevalda väljas. Det är föreningsdemokrati i sin finaste form. Jag hoppas därför att du också engagerar dig.
För det är ju tillsammans vi blir starka. Det är så vi kan förändra.
