Senast publicerat
Senast publicerat:

En bilresa med elefanten i rummet

Stefan Morin, Förbundsordförande
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

För snart en månad sedan satt jag i en bil på väg hem från Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Medan ett snötäckt Dalarna passerade utanför sidorutorna försökte jag sammanfatta och analysera tre mycket intensiva dagar. Budskapet från politiken och Försvarsmakten var mycket tydligt. Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas och säkerhetsläget är allvarligare än på länge. Vi som samhälle och medborgare måste stå beredda och försvarsvilliga. Som yrkesofficer kände jag mig inte särskilt förvånad eller provocerad av budskapet. Det har väl varit tydligt sedan 2014 när Ryssland först annekterade Krim att omvärldsläget förändrats? Men för en stor del av befolkningen blev det ett dramatiskt uppvaknande. Telefonen gick varm med frågor från mina barn, grannar och bekanta. ”Kommer kriget nu?”

Under en kaffepaus i Rättvik med utsikt över en frusen Siljan funderade jag över om budskapet träffat rätt? Jag landar i att det var helt rätt att förmedla budskapet, men att det saknades en förklaring till allmänheten vad som nu konkret och skyndsamt görs för att förhindra att kriget når svensk mark. Utan den försäkran finns risk för oro och rädsla. Trots det är jag övertygad om att tydligheten skapat större kunskap i samhället om det allvarliga säkerhetsläget

»Gissa vilken kompetens som då kommer efterfrågas i näringslivet, kommuner och organisationer?«

I mina vidare slutsatser känner jag mig kluven. Å ena sidan vill jag inte att Officersförbundet ska uppfattas som en problemsökande antagonistisk motpart, utan som en pragmatisk och rättvis medspelare i laget ”totalförsvar”. Å andra sidan kunde jag inte riktigt släppa elefanten i rummet. I viljan att uppfattas som rättvis börjar jag med det positiva. Försvarsmaktens representanter upplevdes samordnade och professionella, bra! Chefen försvarsstaben, Michael Claesson, höll ett utmärkt anförande och utstrålade i enlighet med sitt eget uttryck: ”ansvarsglädje”. Marinchefen, Ewa Skoog Haslum, var tydlig och mycket förklarande. Hon uttryckte dessutom två gånger stolthet över sin marina personal. Stolt bör hon också vara då marinens personal levererat hög kvalitet trots vakanser under tider av stor omstrukturering. 

Elefanten i rummet då? Trots fokus på Försvarsmaktens tillväxt och Sveriges försvarsförmåga fanns ingen programpunkt eller talare som fokuserade på den viktigaste försvarsresursen, den militära personalen. En liten ljusning var regeringens beslutande personalutredning som bland annat ska se över GSS tidsbegränsade anställningar. Dock betyder det troligen att inget beslut i den frågan sker innan utredningen är klar 2025. Behovet av yrkesofficerare lämnades tyvärr helt utanför agendan. Inte heller Försvarsmakten tog tillfället i akt att sända ett budskap om hur personalen förtjänar konkurrensstarka avtal och villkor för att behålla dem i Försvarsmakten i tid av tillväxt. I stället får vi nu arbeta för att försvarsberedningen berör behovet av att behålla yrkesofficerare i sin kommande rapport. Konkurrensen om yrkesofficerskompetensen kommer att växa. Talarna på scenen var eniga, hela Sverige behöver vara bättre förberedda om kriget kommer. Gissa vilken kompetens som då kommer att efterfrågas i näringslivet, kommuner och organisationer? 

Utanför bilen har snötäckta granar bytts ut mot stadsmiljö. Samtidigt som jag ser tornen på Uppsala domkyrka passera utanför bilen säger jag till mina medpassagerare: jag hoppas att 2024 blir året då den militära kompetensen värderas på riktigt!

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

    Tyvärr har den fleråriga rapporteringen om ökad rysk militär förmåga och den ryska aggressiva hållningen realiserats. Efter flera år av kvalificerad militär förmågeuppbyggnad har Putin valt våldet och krigets väg – det är dessvärre ingen dröm utan ond bråd död. Att säkerhets- och försvarspolitik inte är en lek med siffror och procentsatser tror jag nu att alla förstår. Men det är inte läge att plocka enkla poäng, vare sig fackliga eller politiska. Sverige, EU och övriga västländer är mer enade än någonsin – och flera epokgörande beslut har på mycket kort tid fattats runt om i Europas huvudstäder till stöd för Ukraina.  

    Det senaste försvarsbeslutets tillskott av ekonomiska medel till Försvarsmakten är glädjande, efterfrågat och nödvändigt – nödvändigt för att skapa tillväxt och operativ förmåga med större balans mellan uppgifter och resurser. Att det tar tid att skapa operativ förmåga är ett viktigt ingångsvärde, något som inte minst är viktigt för våra politiker att förstå. Men även om det nuvarande försvarsbeslutet är relativt nytt så är det ändå överspelat, det är därför mycket glädjande att regeringen indikerat betydande tillskott och budgetförändringar.

    »Vi står åter inför allvarliga säkerhetspolitiska utmaningar där hårda militära förmågor är avgörande för att uppnå reell tröskeleffekt.«

    Vi står åter inför allvarliga säkerhetspolitiska utmaningar där hårda militära förmågor är avgörande för att uppnå reell tröskeleffekt – något som kräver en väl fungerande och accepterad personalförsörjning. Det står emellertid klart att en av Försvarsmaktens främsta utmaningar ligger i att just åstadkomma och bedriva en framgångsrik personalförsörjning. Organisationsarbetet med GRO/KRO har tyvärr mer eller mindre bedrivits inom befintliga personalramar. Men insikten har med tiden ökat om att det finns behov av fler soldater, sjömän och yrkesofficerare i såväl våra krigs- som fredsförband. Men det förfaller vara så att Försvarsmakten räds att öppna den dörren och skärpa dialogen om ökade behov med sin uppdragsgivare. 

    Det måste därmed skapas andra målsiffror där volymen av tillsvidareanställd militär personal tillåts öka i relativt väsentlig omfattning. Just detta är ett av huvudområdena för tillväxt med betydande behov av ekonomiska tillskott. Därav skulle det finnas medel till att till exempel öka återanställningen av förtidsavgångna officerare, stimulera fler att stanna kvar efter uppnådd pensionsålder och att förlänga kontrakt eller tillsvidareanställa GSS/K. 

    Men det finns också fortfarande betydligt mer att göra när det gäller lönestrukturen: det behövs ett större lönedjup för SOU med högre högstanivåer för OR9, en teknikersatsning för hårt konkurrensutsatta yrkesofficerare med teknisk kompetens, samt inte minst att den flygande personalen måste ges stabila och respekterade samt långsiktigt hållbara villkor. Goda och relevanta villkor och lönestrukturer är avgörande för att behålla personalen, en av det viktigaste aspekterna i ett rekryteringsperspektiv – inte minst i dessa tider.

    I övrigt finns många andra hål att fylla till förmån för snabbt ökad operativ förmåga. Det handlar bland annat om intensifierad övningsverksamhet och fortsatta nationella operationer samt att påskynda både materielunderhåll och reparationsskulder. Det handlar också om forcerad materielanskaffning till gagn för krigsförbandens grundläggande behov av ammunition, drivmedel och organisationsbestämmande materiel. 

    Ur arkivet: