Senast publicerat
Senast publicerat:

Ställföreträdande skolchefen: »Kadetternas boende är högsta prioritet«

Överstelöjtnant Johan Martinsson, ställföreträdande chef för Militärhögskolan Karlberg, håller inte med om att skolledningen ignorerar kadetternas problem med boendemiljön på Militärhögskolan Karlberg. ”Kadetternas boende är högsta prioritet – men för att vi ska kunna vidta nödvändiga åtgärder måste anmälan gå den formella vägen”, säger han.

Anna-Maria Stawreberg
Margareta Bloom Sandebäck

På Twitter och andra sociala medier har frågan om kadetternas rum på det tillfälliga boendet Tillfälligheten debatterats flitigt under de senaste veckorna. Men överstelöjtnant Johan Martinsson, ställföreträdande skolchef för Militärhögskolan Karlberg, menar ändå att situationen, med tanke på omständigheterna, på det stora hela är under kontroll. Han sammanfattar läget som ”växtvärk” och säger att det i grund och botten handlar om en positiv utmaning: Intresset för att att bli officer har ökat markant och i år har man antagit 273 kadetter, i stället för de 250 skolan från början räknat med.

– Försvarsmakten är inne i en tillväxtperiod som vi inte sett sedan 1950-talet. För inte så länge sedan stod vi med tomma rum här på Militärhögskolan Karlberg. Nu är det överfullt och vi har ändå lyckats lösa kadetternas boende på ett förhållandevis bra sätt, säger han.

Johan Martinsson kopiera
Johan Martinsson

Att hitta boende åt samtliga kadetter har varit en stor utmaning i och med att den ordinarie kadettflygeln på Karlberg är under renovering sedan tre år tillbaka. En renovering som kommer att pågå i ytterligare två år. För att lösa boendesituationen har man, förutom de 154 rummen på boendet Dianeberg som invigdes 2020, tagit till en rad tillfälliga lösningar.

– Vi har 108 kadetter boende i paviljongerna på Tillfälligheten och vi har även kadetter boende på ett lägenhetshotell i Bromma, säger Johan Martinsson.

Många av kadetterna vi pratat med menar att boendemiljön på Tillfälligheten är bristfällig. Är detta något ni är medvetna om?

– Jag tror att det är individuellt – alla anser inte att det är bristfälligt. Om vi får reda på att det är problem i något av rummen, då är vi direkt där och undersöker. Men för att vi ska få veta att det är problem måste det anmälas den formella vägen. Ett inlägg på Twitter löser inget.

Vet kadetterna hur anmälan ska göras?

– Ja. Den informationen får kadetterna redan när de flyttar in. Vi har på förekommen anledning förtydligat hur den ska gå till och vi har även förändrat den blankett som anmälan görs på, för att det inte ska kunna missuppfattas hur man gör.

Vad händer när en formell anmälan görs?

– Då låter vi direkt någon från vår personal göra en första kontroll av rummet, för att se om det är något som går att åtgärda omedelbart. Om det kräver större åtgärder gör vi en felanmälan till våra förvaltare som utför en ytterligare undersökning. Vår målsättning är att problemet ska vara åtgärdat inom tre dagar.

Liknande läsning:

Klagomålen som kommit in den formella vägen är flera. Hittills har fyra rum utretts, en utredning som pågått i ungefär tre månader och som avslutades i januari. Enligt Fortifikationsverkets regionchef Jan Zetterman fick man till exempel i ett tidigt skede in anmälningar om att elen krånglar i boendet.

– Detta resulterade i att vi tog in en oberoende besiktningsman som säkerställde att elen är korrekt utförd. Den enda avvikelsen var att proppskåpet var monterat i taket.

Ett annat allvarligt problem är anmälningarna om svart, mögelliknande tillväxt på rummens väggar.

– Vi har fått anmälningar om detta, och har låtit Ramboll utreda det. Det visade sig att det inte är någon fara med luftkvaliteten, men att det är en mikrobiell tillväxt runt skohylla och badrum i vissa av rummen, säger Jan Zetterman.

Vad beror det på?

– Ventilationen måste vara i gång för att luftgenomströmningen ska fungera ultimat. Problemet är att ventilationen inte fungerar tillfredsställande i och med att hyresgästen manuellt kan påverka den, säger han.

Jan-Zetterman-1060x1060
Jan Zetterman

En annan bidragande faktor, menar Jan Zetterman, är att badrumsdörren måste stå på glänt eftersom frånluften sitter i badrummet.

– Om man stänger badrumsdörren fungerar inte ventilationen ultimat. Den ska stå på glänt, säger han.

En tredje orsak till den mikrobiella bakterieansamlingen och till de fuktskador som har upptäckts är, enligt Jan Zetterman och överstelöjtnant Johan Martinsson, att kadetterna inte torkar upp ordentligt när de duschat samt att de hänger fuktiga och nedsmutsade kläder och handdukar i rummen.

– Här finns det naturligtvis en utmaning i och med att vi är militärer, vi är utomhus, vi blir fuktiga och vi blir leriga, säger Johan Martinsson.

Är boendet ändamålsenligt för fysiskt aktiva hyresgäster?

– Man ska vara klar över att detta är ett tillfälligt boende. Och det finns duschar att nyttja i den idrottsanläggning som hör till Karlberg. Men visst, boendet ska självklart klara av att man duschar dagligen, säger Johan Martinsson.

För att undvika att smutsiga och fuktiga kläder hänger på tork i rummen finns särskilda torkrum och förvaringsutrymmen. Men enligt uppgift används dessa rum endast i undantagsfall för detta ändamål. Istället har torkrummen blivit umgängesutrymmen.

– En del av kadetterna på Tillfälligheten säger att de saknar allrum, men vi har erbjudit dem tillgång till lektionssalar och mässen kvällstid, säger Johan Martinsson.

det är en mikrobiell tillväxt runt skohylla och badrum i vissa av rummen.

Jan Zetterman, Fortifikationsverkets regionchef

Än så länge har fyra rum i Tillfälligheten utretts av Ramboll Sweden AB och utredningen har visat att det finns vissa brister som måste åtgärdas. För närvarande står två rum tomma i väntan på åtgärd.

– Vi har rapporterat tillbaka till tillverkaren för att åtgärda vissa av problemen. Tekniskt sett fungerar ventilationen som den ska. Men vi behöver se över funktionen så att den fungerar på ett bättre sätt.  Vi behöver också åtgärda golv som har blivit fuktskadade, säger Jan Zetterman.

Johan Martinsson och Fortifikationsverkets regionchef Jan Zetterman är överens om att det ultimata naturligtvis är ett permanent boende för kadetterna.

– Tillfälligheten ska ses som just ett tillfälligt boende. Men det är tillräckligt bra. Och det finns vissa fördelar med att bo i Tillfälligheten som boende på andra ställen inte har, säger Johan Martinsson.

Vilka är dessa fördelar?

– I Tillfälligheten har kadetten ett eget litet pentry samt ett eget badrum med dusch på rummet.

Att bo på hotell är ingen långsiktig lösning, konstaterar Johan Martinsson. För att lösa boendeproblemen kommer kadetter som kommer i augusti att dela rum på Dianeberg.

– Vår målsättning är att inte ha någon kadett boende på hotell efter sommaren, och så blir det om volymen antagna till stannar vid 250. Tar vi emot fler än så kan vi inte garantera boende för alla här på Militärhögskolan Karlberg, säger Johan Martinsson.

FAKTA

Boendet på MHS Karlberg i höst och fram till det att renoveringen är färdig:

Dianeberg: 292 bäddar (141 rum är dubbelrum)
Tillfälligheten: 108 rum
Chefsflygeln: 75 rum
Rukebo: 58 rum
Inga kadetter på hotell. 

Källa: Niklas Englund, kommunikationschef  på Militärhögskolan Karlberg.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Att vara officer blir för många något av en livsstil som följer med långt efter pensionen. Vi har träffat ett gäng pensionerade yrkesofficerare i Stockholm som under närmare 30 års tid träffats varje vecka för att träna – och prata gamla minnen. En minst sagt svettig upplevelse.

Anna-Maria Stawreberg
Veteraner håller formen tillsammans
Från vänster: Nils Förander, Per-Arne Persson, Peringvar Östblom, Torsten Gerhardsson, Håkan Svedin, Margareta Hellerström, Johan Högberg.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Det är tidig morgon och i receptionen till KFUM:s lokaler i Stockholm trängs ett tiotal spänstiga herrar i åldrarna runt 80. Stämningen är hög, och det är även ljudnivån. Varje person som kliver in genom porten möts av glada hälsningar. För här känner alla varandra sedan länge.

Träningsgruppen består av pensionerade officerare där de flesta under karriären arbetade åtminstone någon period på Arméstaben. Och även om de har olika bakgrund, har de ofta stött på varandra under olika övningar och i andra sammanhang genom åren.

– Det sägs att den här träningsgruppen började redan på 1950-talet och att man då tränade i ett av Kungstornen här i Stockholm. De flesta av oss som är här har varit med sedan början av 2000-talet, förklarar Håkan Swedin, före detta regementschef på Skaraborgs regemente, P 4, samtidigt som han kryssar i vad han ska ha till frukosten som ska dukas fram under tiden som gruppen tränar.

Håkan Swedin

Håkan Swedin

En dam finns i sällskapet: Margareta Hellerström, som är gruppens trogna ledare sedan flera år tillbaka. Hon har lett träningspass i olika sammanhang i över 55 år och har tränat i hela sitt liv.

– Vi har inga kvinnliga deltagare ännu. Men förhoppningsvis kommer vi att få det framöver, säger en av herrarna och visar ner till omklädningsrummen.

Två gånger i veckan träffas träningsgruppen som består av 22 stycken pensionerade officerare. Oftast snittar de på 10–15 deltagare. Det är alltid någon som inte kan dyka upp, och tur är väl det. Det är trångt i den lilla gymnastiksalen där träningsgruppen gör sig redo för passet. Men alla samsas om utrymmet och verkar ta trängseln med ro, för här är själva umgänget minst lika viktigt som den fysiska aktiviteten.

En gång försökte jag genomföra ett träningspass utan att inleda med marschen under uppvärmningen, men det blev inte lyckat.

Margareta Hellerström sätter in den första skivan i CD-spelaren. Snart hörs ljudet av den traditionsenliga marschen som passet alltid inleds med.

– En gång försökte jag genomföra ett träningspass utan att inleda med marschen under uppvärmningen, men det blev inte lyckat, säger ­Margareta Hellerström innan hon höjer volymen.

Veteraner håller formen tillsammans

Claes Grafström är en av deltagarna i träningsgruppen.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Det är ett taktfast gäng som marscherar runt på led i salen. Med jämna mellanrum ger hon instruktioner som får gruppen att stanna upp och göra olika uppvärmningsövningar. Det plockas äpplen och det tänjs vader. Det sträcks ryggar och mjukas upp lårmuskler.

Tempot är lugnt och fint, och känns fullt rimligt för en grupp bestående av en grupp deltagare med en snittålder på runt 80 år. Men inte länge till. För så fort marschen är över byter Margareta Hellerström skiva till Elvis Presley och ökar takten. Det är dags för joggning. Vissa mer eller mindre rusar fram. Andra lunkar mer kontrollerat. Någon väljer att gå med spänstiga steg och pendlande armar i innercirkeln.

Att gruppens äldsta deltagare är födda i början av 1940-talet är svårt att tro. Alldeles särskilt när övningarna övergår till armhävningar. Deltagarna är alldeles uppenbart ett gäng vältränade pensionärer som är så långt ifrån soffpotatisar man kan vara, det är svettigt och andfått. Men inte för veteranerna som troget dykt upp på varje pass. De har nu kommit upp i andra andningen och genomför situps och knäböj med en stor portion frenesi och målmedvetenhet. Här maskas inte, det är uppenbart.

Det är tydligt att det här är en skara män som aldrig riktigt lagt av. Ett gäng människor som, precis som så många andra militärt anställda, hållit sig i form under hela yrkeslivet och som fortsatt med det även efter pensionen.

– Det har varit en av de största fördelarna med officersyrket: att man har fått träna på arbetstid, säger en av herrarna under en kort andhämtningspaus innan mattorna åker fram för nya övningar.

Margareta Hellerström tittar ut över deltagarna, som för att göra sig en uppfattning om status, och fattar sedan beslut om att dra igång några snabbare ABBA-låtar.

Först därefter är det dags för stretching och nedvarvning i sällskap av Ted Gärdestad och Elton John.

Trots att själva träningspasset är avslutat är det ingen som går hem. Efter en snabb dusch med efterföljande bastu tar nästa moment över. Den obligatoriska fikastunden.

– Samvaron oss emellan är jätteviktig. De flesta av oss känner varandra sedan yrkeslivet. Men de som vi inte kände sedan tidigare har vi lärt känna här på tisdagarna och torsdagarna, säger Claes Grafström som har en bakgrund på Livregementets husarer, K 3, Livgardets Kavallerikasern, K 1, och på Försvarsmusikcentrum.

På bordet är fat med smörgåsar framdukade. Någon skickar runt en burk med pepparkakor och någon annan fyller på kaffet.

Fikastunden är minst lika viktig som själva träningen. Det är här som samtalen förs och som en herre uttrycker det: ”om vi inte hade frukosten efter träningen hade jag lika gärna kunnat boka in mig ensam på Friskis & Svettis.”

Ingen av dem har lämnat Försvarsmakten helt. Förutom tisdags- och torsdagsträningarna är de flesta med i åtminstone någon kamrat- eller veteranförening.

– De flesta av oss jobbade i Försvarsmakten under nedrustningen, men nu är det helt nya tider, säger Torsten Gerhardsson som tog sin officersexamen 1965 och åren innan pension var chef på Norrlands artilleriregemente, A 4.

Torsten Gerhardsson

Torsten Gerhardsson

Ja, det är nya tider nu, men om Trump och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, pratar man inte särskilt mycket. Det är ämnen som sänker stämningen och istället har samtalsämnena en tendens att röra sig runt gamla minnen och kalla kriget. När det inte pratas gamla minnen diskuterar man kultur.

– För vi gör även lite andra grejer. Det händer att vi träffas och går på museum, vi ses på Militärsällskapet och gör utflykter, säger Håkan Swedin.

Utflykterna är av varierande art. Någon gång har de pensionerade officerarna åkt till Finland. En annan gång har de gjort en kyrkotur i Uppland.

När kaffet är uppdrucket och smörgåsarna uppätna börjar motionärerna packa ihop för att lämna stället. Men eftersom det är träning två gånger i veckan kommer de att ses om ett par dagar igen för ett nytt pass.

– Vi har kört länge tillsammans, men vi vill ändå få in nya deltagare. Nu väntar vi bara på att 60-och 70-talisterna ska dyka upp. Skriv det, uppmanar Håkan Swedin.

Nu väntar vi bara på att 60-och 70-talisterna ska dyka upp. Skriv det.

Det är inte helt otroligt att det äldre gardet kommer att sopa mattan med potentiella nykomlingar med tanke på den goda form samtliga verkar vara i.

Å andra sidan visar forskningen att det aldrig är för sent att formtoppa, och under ledning av Margareta Hellerström känns det som om det trots allt finns goda möjligheter till det, även efter pension.

Veteraner håller formen tillsammans

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Ur arkivet: