Ges ut av Officersförbundet

Budgetgapet mellan USA och Kina minskar

Kinas försvarsbudget kommer närmare USA:s medan Ryssland behåller greppet om Östersjön. Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, analyserar omvärldens försvarsförmåga på uppdrag av regeringen.

Det nya Kinesiska ytstridsfartyget Xi'an välkomnas i St Petersburg sommaren 2019.

USA spenderade 610 miljarder dollar på sin försvarsmakt år 2017. Det är nästan tre gånger så mycket som tvåan Kina med 228 miljarder dollar. Men avståndet mellan de båda militära giganterna krymper. Senaste decenniet har USA minskat sin relativa andel av världens försvarsutgifter från 42 procent till 36 procent. Samtidigt har Kina rört sig i motsatt riktning, från 6 till 13 procent.

– Kina sjösätter fem till sex korvetter om året, alltså fler än hela vår Visbyklass och de tar två till tre nya jagare i drift varje år vilket är fler än USA. Vi får gå tillbaka till det kejserliga Tyskland eller Japans upprustning innan andra världskriget för att hitta någon fredstida motsvarighet till det som Kina gör idag. Det är inte konstigt att USA blir lite ängsligt och vill fokusera mer på Asien, säger Per Olsson, en av tre forskare vid FOI som står bakom rapporten.

» Kina sjösätter fem till sex korvetter om året, alltså fler än hela vår Visbyklass. «

Rapporten är den andra i en serie om tre som försvarsdepartementet beställt om olika länders försvarsförmågor. I den första rapporten från 2016 konstaterades en östlig slagsida där flera stater i öst utökat sina försvarsbudgetar medan USA och övriga västvärlden under flera år skurit ner. Den nu aktuella rapporten tyder på ett visst trendbrott.

– Det finns en begynnande insikt i Europa att man behöver satsa på militären och bygga upp sina försvarsförmågor, oavsett om Putin är snäll eller stygg för tillfället. Dessutom finns det ett tryck från Washington på Europa att satsa mer på sina försvarsmakter, säger Per Olsson.

Globalt har militära utgifter ökat med 7,5 procent mellan 2008 och 2017. Den största ökningen i absoluta tal står Kina för, men flera andra länder har valt att gå samma väg. Bland annat har de flesta länder på den amerikanska kontinenten, liksom i mellanöstern, ökat sina försvarsbudgetar.

– Man kan se regionala spänningar på flera håll, som mellan Saudiarabien och Iran. Indien har också ökat sina militära utgifter avsevärt, vilket framför allt beror på att de inte vill hamna alltför långt efter Kina, säger Per Olsson.

Per_Olsson_porträtt_urklipp_foto_FOI
Per Olsson, forskare vid FOI

Den ryska kraftsamlingen har rönt stor uppmärksamhet under senare år och man har väsentligt rustat upp sitt försvar. I förhållande till landets enorma yta ter sig dock satsningarna som mindre imponerande. Ryssland lägger inte så mycket mer på sin militär än Frankrike och de senaste åren har landet åter minskat sina försvarsutgifter. Däremot väljer den ryska staten att hantera sina resurser på ett sätt som gör att de har betydligt fler enheter och plattformar än många länder i väst. 

– Även om Frankrike, Storbritannien och Tyskland tillsammans spenderar avsevärt mycket mer pengar än Ryssland på sitt försvar, har Ryssland betydligt mer materiel. De har dubbelt så många stridsvagnar och avsevärt många fler ytstridsfartyg och ubåtar än de tre europeiska stormakterna, säger Per Olsson.

Samma förhållande mellan satsade pengar och materielmängd syns mellan flera länder. Dels beror det på att köpkraften är större i vissa delar av världen, framför allt på grund av ett förhållandevis lågt löneläge som gör produktionen av krigsmateriel billigare. Dels väljer vissa länder att i stor utsträckning behålla och uppgradera äldre materiel (exempelvis Ryssland och Finland) medan andra satsar mer på nyproduktion (exempelvis Sverige och USA).

– Att anskaffa befintlig materiel kan vara billigare, men det säger ingenting om kvalitén på materielen eller vilken effekt den ger. Att ha dubbelt så många artilleripjäser som motståndaren tjänar ingenting till om alla ens egna artilleripjäser slås ut men man själv inte lyckas nå någon av motståndarens. Å andra sidan är dubbelt med artilleripjäser ändå dubbelt så många vilket skapar större eldkraft och möjlighet att slå ut fler mål, säger Per Olsson.

Fakta
Rapport om militära utgifter

Defence Economic Outlook 2018 är den andra rapporten i en serie där Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, jämför militära utgifter och styrkeförhållanden mellan olika länder. Den första rapporten kom 2016 och nästa väntas publiceras 2020. Rapportserien genomförs på uppdrag av Försvarsdepartementet.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev?

Prenumerera på Officerstidningen nyhetsbrev och få de viktigaste artiklarna direkt i mejlkorgen. Nyhetsbrevet är under uppbyggnad men ange gärna din mejladress redan nu om du är intresserad.

Under två veckor förflyttade sig en stridande brigad från Skövde till Revingehed – efter ordergivning från en divisionsledning. Arméövningen Sydfront 21 innebar inte bara slutövning för de värnpliktiga, utan även en utmaning för de högre officerarna att parera ett händelsestyrt scenario med en pandemis begränsningar.

”Vi beslutade att denna övning skulle ge chefer möjlighet att utöva ledarskap inför konsekvenserna av de beslut de fattat. Det har varit en bra, men mycket krävande, övning”, säger överste Rickard Johansson (i mitten), övningsledare.

Under maj månad genomförde drygt
3 500 deltagande från 13 förband arméövningen Sydfront 21. För större delen av arméns värnpliktiga utgjorde detta årets slutövning.

Sedan pandemins utbrott har marinen kunnat delta i större övningar som Swenex 20 och Baltops 20. Flygvapnet har bland annat Arctic challenge exercise framför sig i juni. Och för armén var detta den första chansen att öva i större skala sedan inställda FMÖ 20.

– Det var viktigt att få genomföra övningen trots rådande omständigheter. Sydfront 21 har inneburit att vi kunnat öva i ett större sammanhang, det är en viktig del i uppbyggnaden av arméns förmåga att strida som brigad i divisions ram, säger överste Rickard Johansson, övningsledare och divisionschef under övningen.

Sydfront 21 startade i Skövde, förbanden rörde sig sedan nedåt mot Småland för att i Skillingaryd slå fiendens luftlandsättning. Slutligen väntade den avgörande striden, brigadens stora anfallsövning, på skånska Revingehed.

– Vi beslutade att denna övning skulle ge chefer möjlighet att utöva ledarskap inför konsekvenserna av de beslut de fattat. De har fått leva med stora osäkerheter utan koll på skeendet, säger Rickard Johansson.

Han talar om det faktum att övningens scenario var händelsestyrt, samtidigt som Sydfront 21 har varit en dubbelsidig övning.

– Chefer i truppförande befattning har verkligen känt detta, det har varit prövande för dem – och det var meningen. Det är denna realism vi vill pröva förbanden i. Upplägget har givit en tyngd till genomförandet, där cheferna lyckats lösa ut sina uppgifter. Det har varit en bra, men mycket krävande, övning.

För första gången sedan 2004 gav en divisionsledning – inom ramen för Sydfront 21 – order till brigaderna.

– Det har varit mycket positivt. Genom moment som exempelvis att bygga brosystem och hänga ihop luftvärnsförmåga i sammanhang har vi lyckats påvisa funktionernas verkan och behov i systemen brigad och division, det är oerhört centralt.

Men det har varit utmanande att bedriva en övning under en pågående pandemi. Verksamheten har fått anpassas i enlighet med gällande direktiv, bland annat delades soldaterna in i olika ”bubblor” och närstrider har undvikits.

Att bygga säkra övningar är något som tidigare testats bland annat genom ett anpassat genomförande vid årets brigadstridsledningsövning samt under slutövningen för förbanden i norra Sverige, Vintersol 21.

– Vi har kunnat påvisa att man med en bra riskanalys i botten, och åtgärder kopplade till denna, kan genomföra övningar på ett så säkert sätt som möjligt, säger Johansson.

» Det har också påvisat arméns förmåga att verkligen verka i situationer när svårigheter är som störst. «

Under Sydfront 21 upprättades särskilda sjukvårdskvarter för test och smittspårning. Dit transporterades övningsdeltagare med covid-symptom med egna förbandsresurser, de togs omhand av arméns egen sjukvårdspersonal. Deltagare med bekräftad covid-19 bussades vidare till sina hemförband, med vad Johansson kallar ”Covid-expressen”.

– Vi skapade en organisation för att hantera pandemin och vi belastade inte den civila vården en enda gång avseende covid.

Totalt bekräftades 23 fall av covid-19 under Sydfront 21. Strax före det stora anfallet på Revingehed testades åtta personer från Livgardet positivt, vilket ledde till att samtliga 200 personer i förbandet skickades hem. Men förbandet hade hunnit uppnå sina utbildningsmål.

– Det var bara ett kompani som var drabbat, men vi kom fram till att förbandet kunde anses godkänt och vi ville inte ta risken att fullfölja verksamheten med kvarvarande kompani eftersom vi då hade fått blanda förbandens olika ”bubblor” genom att underställa dem ett annat förband.

Hur har covid påverkat övningen?

– Det har inneburit en extra arbetsbörda och ett extra uppföljningsbehov i det medicinska spåret. Det har krävt en särskilt sjukvårdsorganisation. Men det har också påvisat arméns förmåga att verkligen verka i situationer när svårigheter är som störst, säger Johansson.

Fakta
Sydfront 21

Genomfördes under perioden 25 april till 10 maj. Övningen genomfördes på flera platser med koncentration kring Försvarsmaktens övnings- och skjutfält i närheten av Skövde, Karlsborg, Skillingaryd, Vaggeryd, Revingehed och Björka. Sydfront 21 hade drygt 3 500 deltagare från 13 olika förband och skolor.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

ÖB har fattat beslut om tidpunkten för slutligt införande av trebefälssystemet. Den 1 januari 2023 ska samtliga yrkesofficerare ur tidigare befälssystem upp till major eller örlogskaptens grad ha fått en inriktning om fortsatt utveckling som officer eller bytt personalkategori till specialistofficer. Vissa undantag från beslutet kan göras av verksamhetsskäl och för de som uppnår pensionsålder de närmaste åren.

Konverteringstabell. Tabellen innehåller en översättning av nivå från yrkesofficer (YO) ur tidigare befälssystem mot YO i trebefälssystemet. Officerare ur tidigare befälssystem kommer att byta personalkategori till kontinuerligt tjänstgörande specialistofficer SO/K alternativt inriktas mot OFF/K. För kaptener ur tidigare befälssystem finns även möjligheten att kvarstanna som OFF/K om fortsatt planeringsinriktning går mot högre officersprogrammet (HOP). Övergångsutbildning högre specialistofficersutbildning (ÖHSOU) riktar sig till SO/K som är utnämnd fanjunkare alternativt erfaren OFF/K som är placerad på, eller ska placeras på, en befattning nivåsatt till OR 8. Löjtnanter, som konverterat till fanjunkare, och uppfyller antagningskraven, kan genomföra högre specialist­officersutbildning (HSOU).

2008 infördes flerbefälssystemet i Försvarsmaktens organisation och en systematik för vilka befattningar som är avsedda för officerare respektive specialistofficerare introducerades. De som framförallt påverkas av beslutet som fattades den 7 maj är officerare upp till kaptens grad som utbildades i det så kallade NBO-systemet, med en officersexamen från 2005 eller tidigare. De har liknande uppgifter och roller som dagens specialistofficerare, enligt Försvarsmakten.

– Genom att strukturerat bygga vidare på trebefälssystemet skapas ökade möjligheter för dessa yrkesofficerare, att vidareutvecklas mot specialistofficerare. Dessa yrkesofficerare är en viktig del av Försvarsmakten. Deras kompetens behöver förvaltas på bästa sätt för organisationen, antingen som officer eller som specialistofficer, säger överste Peter Tagesson, planeringschef vid Ledningsstabens personavdelning på Högkvarteret, i en artikel om beslutet på Försvarsmaktens webbplats.

Peter Tagesson
Peter Tagesson

Byte av personalkategori verkställs genom arbetsledningsbeslut som bereds vid lokal personalförsörjningsnämnd. Individens vilja och ambition ska omhändertas, enligt beslutet. Värdering av officerare ur tidigare befälssystem görs genom inventering av bland annat yrkeserfarenhet i tid och befattning, kompetensbredd och djup, samt tidigare försvarsmaktsutbildning. Det finns vissa undantag i implementeringen, bland annat undantas de som uppnår pensionsålder under 2023 från att omfattas. Därtill är det möjligt för de som går i pension under åren 2024 och 2025 att också undantas, om försvarsgrens- eller stridskraftschef bedömer att ett sådant undantag krävs för att ”säkerställa vidmakthållande av en för försvarsgrenen/stridskraftens gränssättande förmåga”, enligt beslutet. Ytterligare undantag berör de kaptener ur tidigare befälssystem som har en prognos mot högre officersprogrammet, HOP. Där gäller det för individen att senast 30 juni 2023 skriva en uppsats om 15 högskolepoäng, för att därefter senast 1 november 2025 erhålla examen från HOP. Annars ska individen värderas mot specialistofficer istället.

»  Alla medarbetare behövs och fyller en viktig roll i Försvarsmakten. «

Att övergången till trebefälssystemet inte slutförts har medfört såväl strukturella som planeringsmässiga utmaningar och nu när myndigheten står inför en omfattande tillväxt är det därför viktigt att systemet genomförs fullt ut, enligt Försvarsmakten. 

– Det är nödvändigt för att kunna möta framtidens krav och den tillväxt vi har framför oss. Jag kan förstå att beslutet väcker engagemang och jag vill med anledning av detta vara väldigt tydlig: alla medarbetare behövs och fyller en viktig roll i Försvarsmakten, säger överbefälhavare Micael Bydén i artikeln på Försvarsmaktens webbplats.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Personal som gör utlandstjänst får förtur i vaccinationskön, efter beslut av regeringen den 18 maj. Vaccineringarna utförs såväl av regionerna som internt i Försvarsmakten.

Personal som gör utlandstjänst får förtur i vaccinationskön, efter beslut av regeringen den 18 maj. Vaccineringarna utförs såväl av regionerna som internt i Försvarsmakten.

Vaccineringen mot covid -19 av militär personal i utlandstjänst är igång, både hemma i Sverige och på plats i insatsområden. Enligt insatschef Michael Claesson har Försvarsmakten inte begärt någon förtur i vaccinationskön, däremot förklarat för regeringen under vilka omständigheter som insatspersonalen verkar. 

– Jag är mycket glad över beskedet, sa Michael Claesson i en artikel på Försvarsmaktens webbplats. Det innebär att den personal som redan genomför farliga uppdrag i riskfyllda miljöer får möjlighet att lösa sina uppgifter fullt ut, med en avsevärt minskad risk för att bli smittad av covid -19 och samtidigt minimera risk att föra smittan vidare i sårbara områden. 

Enligt Försvarsmakten har flera organisationer som Sverige samarbetar med internationellt, som FN, EU och Nato varit mycket oroliga över att den svenska personalen inte varit vaccinerad. 

– Det känns bra att nu kunna meddela dem att vi kan fortsätta arbeta sida vid sida i insatsområden fullt fokuserade på uppgifterna istället för smittspridning, sa Michael Claesson. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post