Senast publicerat
Senast publicerat:

Svenska officerare utbildas i Natos insatsplanering

En fiktiv motståndare har anfallit genom Baltikum och in i ett land i östra Europa. Nu ska Nato gå till motanfall, återta terrängen och slå motståndaren. I kursen Nato Land Tactical Planning Course övar svenska officerare på att planera för operationen på kårnivå. I juli genomfördes kursen för tredje gången på Swedint.

Annica Ögren
Filip Erlind

Scenario: en Natokår ska gå till motanfall mot en likvärdig motståndare i östra Europa. På en stor karta på väggen flyttar kursdeltagarna fram symboler i olika riktningar. De visar hur de skulle förflytta och använda sina resurser i det fiktiva motanfallet. Framför dem sitter instruktörer och tittar, analyserar och ger feedback. Kalkyler redovisas, på egna och motståndarens förluster, siffror på krigsfångar, civila och internflyktingar räknas upp och motfrågor ställs.

Liknande läsning:

I juli genomfördes för tredje gången kursen Nato Land Tactical Planning Course (NLTPC), på Försvarsmaktens internationella center Swedint på Livgardet i Kungsängen. Kursen på två veckor är ett samarbete mellan Swedint Headquarters Allied Rapid Reaction Corps (HQ ARRC), som är ett av Natos kårhögkvarter, baserat i Gloucester i Storbritannien. 

Egentligen är det en ren tillfällighet att kursen över huvud taget finns. När kurschef major Peter Almström hade ett halvår kvar på sin treåriga tjänstgöring vid HQ ARRC i Gloucester blev han 2019 kontaktad av Swedint på Livgardet.

– De frågade om jag kunde starta en kurs i APP-28, som är Natos nyligen framtagna planeringsmetod för landtaktiska operationer. Jag tog tillfället i akt och frågade ledningen på HQ ARRC om de kunde stödja detta eftersom de var först ut med att använda metoden. De sa ja, och på den vägen är det, säger Peter Almström.

Men så kom en pandemi i vägen, kursstarten försenades och kom i gång på riktigt förra året efter en pilotkurs 2021.

Här har ett 50-tal officerare samlats från såväl Sverige, USA, Spanien och Storbritannien som från Kanada, Turkiet, Finland, Tyskland och Nederländerna.

här lär man sig genom att bli osams kring en karta.

Tanken är att kursdeltagarna ska lära sig att förstå, bygga kunskap och få färdigheter i att hantera Natos större förbandsformationer och förmågor. Något som många av deltagarna inte är vana vid att hantera nationellt, och som Försvarsmakten inte varit vana vid att hantera de senaste tjugo åren.

– Det är ett väldigt komplext scenario som vi tränar på, men något som många officerare, även svenska, behöver lära sig eftersom flera Natostaber redan börjat jobba enligt den här metoden, säger kurschef major Peter Almström.

Syftet med kursen är att alla länder som ingår i Nato ska använda samma metod vid planering av markoperationer för försvaret av Europa.

– Det här är en kurs som inte kan göras digitalt utan här lär man sig genom att bli osams kring en karta, och det har deltagarna här också verkligen blivit, säger Peter Almström.

Det är kursens sista dag och efter redovisningen av deltagarnas fiktiva operationsplanering ger instruktörerna sina utlåtanden. De gjorde själva planeringen för ett år sedan utifrån scenariot för den amerikanskledda övningen Defender-22.

FAKTA

Swedint

Swedint är Försvarsmaktens kompetenscentrum för internationell planeringsmetodik och förberedande insatsutbildning. Swedint bedriver kurser som syftar till att öka interoperabilitet, integration i multinationella operationer och har i uppgift att planera, genomföra, utvärdera och utveckla individuell chefs- och stabsutbildning i internationell kontext.

Här utbildas militär, civil och polisiär personal. Målet är att de som deltagit i Swedints utbildningar ska vara rustade för att kunna ingå i multinationella och integrerade staber inom ramen för insatser ledda av FN, Nato eller EU.

Källa: Försvarsmakten.se

I salen sitter svenska kaptenen Julia, som inte vill medverka med sitt efternamn. Hon är en av fyra svenskar som deltar på kursen. Hon jobbar på Högkvarteret i Stockholm och sökte till kursen framför allt för att få prova på att jobba multinationellt och utbyta erfarenheter med officerare från andra länder. 

– Det känns viktigt att få mer insikt i hur Nato planerar och få mer förståelse om Nato. Att få vara del av något som är Nato och som är så mycket större än vad vi normalt är vana vid. Det ger en helt annan förståelse. Den dagen Sverige blir Natomedlemmar kommer vi också att bli mer integrerade i Natos planering, så då tycker jag det känns viktigt att man redan nu är införstådd med deras planeringsprocess, säger hon.

De andra svenska officerarna som befinner i kurssalen kommer från Livgardet, Markstridsskolan och Högkvarteret. Samtliga ska troligen ut och tjänstgöra i Natostaber och det är mot sådana deltagare som kursen främst riktar sig. 

Planeringsmetoden som lärs ut på kursen går under namnet APP-28. Enkelt förklarat är den utformad i sju steg i att planera en operation som kan vara ett anfall eller ett försvar, förstå uppgiften, ta fram och välja handlingsalternativ samt att utforma en order.

Natomiljön är ständigt föränderlig och mycket handlar om att vara öppensinnad och ha flexibilitet.

Metoden började användas 2019. Tidigare har det funnits en planeringsmetod vid namn Comprehensive Operations Planning Directive (COPD) – som är Natos planeringsmetod för militärstrategisk och operativ nivå – och där det har varit upp till varje Natoland att själv standardisera metoder på taktisk nivå.

Nato har nu tio multinationella kårstaber, som tidigare haft rollen att leda multinationella fredsstödjande insatser, som till exempel ISAF i Afghanistan och som innefattat alla tre försvarsgrenarna: armé, flyg och marin. Men sedan ett alltmer aggressivt Ryssland och ett spänt omvärldsläge vuxit fram, har behovet av taktisk planering blivit alltmer aktuellt. Och rollen att som multinationell kårstab på taktisk nivå kunna planera och leda operationer inom ramen för Natos:s artikel 5 har blivit allt viktigare. 

För att underlätta interoperabiliteten och effektiviteten på dessa staber har APP-28 tagits fram. Och för att säkerställa att alla officerare gör på samma sätt oavsett vilken stab man jobbar på, är målet att alla ska känna till de sju stegen i APP-28, förklarar Almström.

– Det kanske kan låta lätt i teorin att följa sju enkla steg i en operationsplanering. Men att planera på kårnivå, med två till tre divisioner under sig, som tillsammans ska förflytta sig med andra kårer till höger och vänster och i ett annat lands territorium, är omfattande och kräver ett metodiskt tillvägagångssätt, säger han.

Utöver planering för hur Nato vinner kriget, ingår dessutom planering för vad som händer sen. Det inkluderar kalkylerade förluster på både militär personal och civilbefolkning samt för återuppbyggnad av landet efteråt.

– Det är väldigt komplext. Winston Churchill sa en gång att det enda som är värre än att slåss med allierade, är att slåss utan allierade, säger Almström.

Under en kort rast mellan två lektioner tar den svenska kursdeltagaren major Magnus Gimås en kaffe i fikarummet. Han har jobbat med operationsplanering på bataljons- och brigadnivå på Markstridsskolan under flera års tid och har nyligen påbörjat en tjänst som planeringsofficer vid en danskledd Natostab med bas i Lettland. 

Han ansökte själv om att få gå kursen på Swedint. 

– För mig har den här kursen varit viktig då jag inte har planerat på det här sättet än, som man gör inom Nato. Där jag jobbar i Lettland använder man APP-28, så för mig personligen har kursen varit väldigt nyttig. Jag har lärt mig massor hur den här taktiska modellen går till och hur den går att anpassa.

Vilka verktyg tar du med dig tillbaka till ditt jobb från kursen?

– Det här är egentligen samma verktyg som vi har i Sverige men under andra namn.  Skillnaden är att det finns en modell här för att analysera saker. Det som Nato gör är lite mer grundläggande, de tar in mer information och gör mer kalkyler. Det kan tyckas lite väl matematiskt, men man får ut en del saker som är intressanta genom det, säger han.

En fördel är också att metoden inte ska läsas eller användas som ett facit, utan ska fungera som en guide och kan anpassas utifrån hur staben jobbar. Resultatet är ändå det som räknas.

– Sedan är det i slutändan ändå en fight mellan viljor, så kommer det alltid vara. Det är bara att se på Ukrainas vilja och mängden materiel som Ryssland har. Matematik är ju inte allt, säger Magnus Gimås. 

För honom har det varit fascinerande att vara en del i en så pass stor planeringsövning.

– Man planerar ju på kårnivå och under sig kanske man har en till tre divisioner och sedan fristående funktionsförband på det. Det är stort och väldigt intressant att få ta del av hur de andra tänker och ser på saker. Kontaktnätet är ju också en sådan positiv aspekt från den här kursen. Det är värdefullt att veta vilka som sitter på de andra staberna.

FAKTA

APP-28

Är grunden för den högre taktiska planeringsmetoden i Nato och är utformad i sju steg. Enkelt förklarat innebär några av stegen att planera en operation som kan vara ett anfall eller ett försvar, förstå uppgiften, ta fram och välja handlingsalternativ samt att utforma en order.

I en av salarna packar kapten Charles Hunt från Storbritannien ihop sina papper. Han har varit en av instruktörerna på kursen och jobbar som planeringsofficer på Natobasen i Gloucaster sedan ett drygt år tillbaka.

– Jag har lärt mig lika mycket som instruktör på den här kursen som deltagarna. Enda skillnaden är att vi har läst en bok och levererat en metod som vi jobbat med sedan förra året, men det är ju bara en metod. Här på kursen finns många planeringsofficerare och alla har olika erfarenheter, så det spelar ingen roll om jag hade gjort kursen två eller tre gånger. Jag hade lärt mig lika mycket varje gång, säger Charles Hunt.

Han berättar att det har varit intensiva dagar i Kungsängen och att han ser fram emot kursens avslutande timmar. Då väntas det middag i mässen och för första gången under kursen kommer kursdeltagarna ges tillfälle att socialisera sig under lite mer lediga former.

Vilka råd vill du ge till svenska officerare inför ett Natomedlemskap?

– Natomiljön är ständigt föränderlig och mycket handlar om att ha flexibilitet och ett öppet sinne, jämfört med hur det ser ut i ett nationellt försvar. Utifrån min brittiska erfarenhet och det jag sett på den här kursen så är svenska officerare redan där, och redo för Nato, säger Charles Hunt. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Kaliber 5,56 millimeter kommer fortsatt att vara huvudkaliber för Försvarsmaktens automatkarbiner. Det har arméchef Jonny Lindfors beslutat efter att en översyn av kalibervalet för de nya eldhandvapnen genomförts. För skarpskyttegevär och kulsprutor kommer kaliber 7,62 millimeter att gälla. Målet på sikt är dock att införa en mellankaliber för samtliga vapen.

Josefine Owetz
Sedan början av 2024 har en översyn av Försvarsmaktens kaliberval genomförts. 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner.

Foto: Robin Sandgren Krüger/Försvarsmakten

Våren 2023 tecknade Försvarets materielverk, FMV, avtal med finska Sako om leverans av nya eldhandvapen till Försvarsmakten. Avtalet tecknades gemensamt med Finland och omfattar bland annat automatkarbiner i kaliber 5,56 och 7,62 millimeter.

Nyligen fattade arméchef generalmajor Jonny Lindfors, i egenskap av materielområdesansvarig, beslut om inriktningen för Försvarsmaktens kalibrar under 2020-talet. Beslutet innebär att 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner, medan 7,62 fortsatt ska användas för skarpskyttegevär och kulsprutor.

– Det betyder att huvudalternativet 5,56 är den kaliber som vi i huvudsak använder till våra eldhandvapen, säger regementsförvaltare Henrik Lundin, Försvarsmaktens införandeledare för nya eldhandvapen.

Sedan början av 2024 har en översyn av kalibervalet genomförts. Detta efter att arméchef Jonny Lindfors bedömde att kunskapsläget behövde analyseras på nytt, bland annat med hänsyn till de kaliberval som andra länder hade gjort. Enligt tidigare beslut skulle 7,62 vara huvudkaliber för Försvarsmaktens personal.

Det beslutsunderlag som då låg till grund för kalibervalet byggde på flera omfattande utredningar, bland annat från Totalförsvarets forskningsinstitut och FMV. En sammanställning gjordes 2018, och beslutet om den nya eldhandvapenfamiljen baserades på dessa slutsatser. ”Omvärldsläget, svensk försvars- och säkerhetspolitik samt den tekniska utvecklingen har alla genomgått stora förändringar. De slutsatser som drogs 2018 behöver sättas i kontext 2024”, skrev brigadgeneral Michael Carlén, dåvarande införandeledare för nya eldhandvapen, i ett nyhetsbrev om översynen.

Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. 

– Det var nödvändigt att vi gjorde en översyn för att fånga upp tidigare arbete med de nya värden och förutsättningar som finns idag. Det handlar om interoperabilitet, hur andra nationer gör och vilket val har de gjort. Vi måste matcha ihop det här, säger Henrik Lundin.

Den kanske mest avgörande förändringen är Sveriges medlemskap i Nato, vilket påverkar såväl operativa som logistiska överväganden, förklarar han. Det handlar om en logistisk helhet, både vad gäller tillverkning och kompatibilitet med andra allierades vapensystem. Ammunitionen måste också kunna delas och försörjas i ett gemensamt system med exempelvis transport och lastytor.

Henrik Lundin, införandeledare eldhandvapen.

Henrik Lundin

Införandeledare eldhandvapen

– Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. Nu behöver vi ta hänsyn till det som är runt omkring oss. Interoperabilitet och logistik har legat högt upp i argumentationen. Det finns ekonomisk aspekt i det här också. En grövre kaliber är dyrare.

Ammunitionsstorlek är även en konkret fråga för den enskilde soldaten. Skillnaden i vikt mellan kalibrarna påverkar både bärförmåga och uthållighet.

– Med en mindre kaliber är det lättare att ta med sig mer ammunition om man ska förflytta sig. Det handlar om uthållighet i logistiklösningen och hur mycket man kan bära med sig. Tar vi 180 patroner i 5,56 och jämför med samma mängd 7,62 så väger det sistnämnda betydligt mer, säger Henrik Lundin.

En annan aspekt är uppföljningsskottet.

– Det andra skottet som du skjuter blir betydligt snabbare med 5,56. Det är också en utbildningsfråga. Oavsett ålder, kön och kroppsstorlek är det lättare att hantera en lättare kaliber än en tyngre. Det är flera faktorer som har spelat in i beslutet.

Ksp 58

5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta.

Foto: Robin Krüger/Försvarsmakten.

Samtidigt är beslutet inte ett ställningstagande mot 7,62, betonar Henrik Lundin. Tvärtom understryks i beslutet att båda kalibrarna behövs under överskådlig tid.

– Vi tar inte bort 7,62. Den behövs till skarpskyttegevär och kulsprutor, men också i en mindre del automatkarbiner där krav på verkan och skjutavstånd kräver det.

När det gäller nackdelar med 5,56 lyfts att den saknar verkan i keramiska skyddsplattor och har begränsad räckvidd.

– Räckvidden blir kortare än med 7,62. Det är en lättare projektil och det påverkar det praktiska skjutavståndet.

Men enligt Henrik Lundin måste kaliberfrågan sättas i ett systemperspektiv. Strid avgörs inte av ett enskilt vapensystem, utan av hur olika system samverkar på plutonsnivå.

– Striden avgörs inte med ett enskilt eldhandvapen utan sker kombinerat med skarpskyttegevär, kulspruta, granatgevär och pansarskott. De kompletterar varandra.

Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang.

Frågan om kalibervalet på eldhandvapen har varit en långvarig diskussion och något som engagerat många anställda i myndigheten, konstaterar Henrik Lundin, som välkomnar att det nu finns en fastställd inriktning.

– Det är bra att vi har ett beslut av arméchefen så att det kan bli tydligt för organisationen. Nu har personalen något att kunna förhålla sig till. Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang. Alla bidrag in i det här har påverkat slutresultatet på ett eller annat sätt.

Parallellt följer Sverige den internationella utvecklingen mot en möjlig mellankaliber, oftast beskriven i spannet mellan 5,56 och 7,62. Arbetet sker inom olika Natoforum där Försvarsmakten deltar.

– Vi har en närvaro i de här sammanhangen och tar del av vad andra nationer gör i sina utvecklingsarbeten. Jag tror på en mellankaliber, absolut. Målsättningen är att det ska finnas något sådant runt år 2030. Exakt om det är 6,5 eller 6,8 får framtiden utvisa, säger Henrik Lundin.

Fakta

Kaliberbeslutet

5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta. 7,62 används i undantagsfall till automat­karbin när krav på verkan och skjut­avstånd kräver detta. Fortsatt utveckling av 7,62-ammunition ska genomföras med alla vapentyper för att skapa handlingsfrihet avseende kaliberval. Om och när Nato inför en mellankaliber ska Sverige på kort tid kunna följa efter. Inledningsvis ska kaliber 7,62 ersättas.

Källa: Kaliberbeslut 2026, FM 2026-1967:1

Ur arkivet: