Senast publicerat
Senast publicerat:

Över hälften av dem som lämnar Försvarsmakten är missnöjda med lönen

Av de anställda som lämnade Försvarsmakten 2023 kunde 7 av 10 tänka sig att återvända till myndigheten för tjänstgöring. Samtidigt har betyget för Försvarsmakten som attraktiv arbetsgivare sjunkit något och fler upplever stress och hög arbetsbelastning än föregående år. Det visar Försvarsmaktens avgångsenkät 2023.

Linda Sundgren
Mer än hälften av de tillfrågade uppgav att missnöje med lönen var en bidragande orsak till varför de lämnat Försvarsmakten. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra.

Foto: Joel Thungren/Försvarsmakten

Varje år genomför Försvarsmakten en enkätundersökning med medarbetare och värnpliktiga som lämnat myndigheten om varför de valt att sluta. Av de 502 anställda som deltog i den senaste avgångsenkäten var studier, jobb eller andra alternativ det vanligaste svaret med 29 procent. Näst vanligast var ”min situation inom Försvarsmakten”, med 23 procent.

– Från arbetsgivarens sida vill vi att arbetstagarna stannar kvar för att de trivs och vill fortsätta sin karriär hos Försvarsmakten. De allra flesta lämnar myndigheten med en övervägande positiv bild av Försvarsmakten och andelen nöjda kvinnor ökar, meddelar Försvarsmaktens personaldirektör Kim-Lena Ekvall Svedenbland i en skriftlig kommentar till Officerstidningen.

Liknande läsning:

Störst var missnöjet med lönen bland de som lämnade, vilket över hälften uppgav som bidragande orsak till att de slutade. 41 procent ansåg att utvecklingsmöjligheterna var för dåliga medan 37 procent hänvisade till brister i ledarskapet som skäl till uppsägningen.   

De senaste åren har stora satsningar gjorts på löneområdet, det är en prioriterad fråga som vi kommer att fortsätta jobba med.

– De senaste åren har stora satsningar gjorts på löneområdet, det är en prioriterad fråga som vi kommer att fortsätta jobba med. När det gäller utvecklingsmöjligheter behöver vi fortsätta jobba med frågan och använda till exempel medarbetarsamtalet för att ha en dialog om medarbetarens framtida utveckling, skriver Kim-Lena Ekvall Svedenblad.

Även betyget för arbetsmiljön med avseende på stress, krav och arbetsbelastning har försämrats. År 2012 fick arbetsmiljön medelvärde 3,30; i avgångsenkäten 2023 var medelvärdet 3,18.

– Vi är medvetna om att det på en del håll i Försvarsmakten råder en ökad arbetsbelastning till följd av det förändrade omvärldsläget, stödet till Ukraina och den pågående tillväxten vilket påverkat den organisatoriska arbetsmiljön. Vi fortsätter att hålla koll på denna fråga och avlasta de berörda i de delar som det är möjligt, skriver Kim-Lena Ekvall Svedenbland.

Svaren från de värnpliktiga i avgångsenkäten visar att tre av fyra skadade sig under utbildningen. Vanligast var fot- och knäskador som stod för 47 procent av skadorna. Även den psykiska ohälsan bland värnpliktiga ökar och 2023 uppgav 65 procent av de svarande att de under sin tid i Försvarsmakten för första gången upplevt ångest, nedstämdhet, depression eller stress. Det kan jämföras med 45 procent året innan. En av fyra värnpliktiga upplevde någon form av ovälkommet beteende. Vanligast var att bli utsatt av ett befäl (16 procent), följt av annan värnpliktig (8 procent).

– Det är inte acceptabelt att värnpliktiga upplever sig utsatta för ovälkommet beteende. Försvarsmakten behöver alltjämt arbeta vidare för att både förebygga och förstärka förmågan att omhänderta fall när det händer, skriver Kim-Lena Ekvall Svedenblad.

Nöjdheten bland de anställda i avgångsenkäten fick medelvärdet 6,63 på en 10-gradig skala. Högst betyg får faktorer som anställningstrygghet samt kamratskap och gemenskap. Sju av tio av samtliga 570 svarande kunde tänka sig att återvända till Försvarsmakten.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    I en byråkratisk verklighet där processer styr mer än människor blir chefens faktiska betydelse allt mer oklar. Vad innebär det egentligen att vara chef i Försvarsmakten, undrar Andreas Braw.

    Andreas Braw

    En stor del av oss officerare gör chefskarriär. Vi genomför militär grundutbildning som chefer när vi knappt blivit myndiga. Sedan är vi plutonchefer, kompani­chefer, sektionschefer, avdelningschefer, stabschefer, och så vidare. Men vad gör vi chefer egentligen för nytta?

    Försvarsmakten plöjer ner stora summor i att välja ut oss och utbilda oss till ”ledare”. Vi har egna läroböcker i ledarskap, avlönade ledarskapslärare, ledarcoachning, ledarnätverk … Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ”ledarskap” i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

    I många fall åstadkommer vi ganska lite. Vi stannar på våra befattningar kort tid, har ofta dålig insyn i verksamheten som vi leder och fyller våra arbetsdagar med andra saker än att leda vår personal i huvudverksamheten. Istället blir det kluriga löneärenden, ledningsmöten och uppföljning i Vidar. Efter två års förvaltning är det dags för en ny chef igen. 

    Ja, det är ingen överdrift att det finns en kult kring ’ledarskap’ i Försvarsmakten. Men vad åstadkommer vi chefer? 

    Likväl har vi höga tankar om oss själva. Det sker ceremonier vid chefsbyten, och ju högre chef desto större ceremoni. Tal och fanfarer. Vi ser chefen som viktig. Trots det är chefer ofta rätt obetydliga i praktiken. Det är istället processbeskrivningar, författningar och den av forskarna Johan Alvehus och Gustaf Kastberg Weichselberger kallade ”mittokratin” av staber och stödfunktioner som styr.

    ”Mittokratin är en organisation där alltmer makt och resurser samlas i mitten, ovanför kärnverksamheten och nedanför högsta ledningen” skriver forskarna i DN. Det är en allmän trend i arbetslivet, vi är inte ensamma om att vara drabbade. Organisationen blir överorganiserad, men tappar förmågan att styra. Istället skapas enligt professorn i nationalekonomi Henrik Eriksson en ”byråkratisk gegga” som är enormt arbetskrävande. 

    En kollega som är sektionschef (ännu en chef!) på en bataljonsstab sammanfattade sin vardag så här: ”Jag är överarbetad och understimulerad”. En förfärlig formulering. Han ägnar dagarna åt mängder av korta ärenden i olika riktningar, men ser sällan den röda tråden eller syftet med det han gör. Strömmen av ärenden sinar aldrig, men handlar sällan om att åstadkomma någon särskild krigföringsförmåga. I denna moraliska dystopi sker ett tyst lärande, att det är så här organisationen och vi officerare ”ska” fungera. Men det leder till svaga resultat och stegrande sjukskrivningstal. 

    Vi mittokrater (jag tjänstgör själv på Arméstaben) borde kanske agera i ”chefens anda”, men hur ska man hitta en ”anda” att agera i när cheferna är upptagna med annat och redan står med ena foten på nästa karriärsteg? När cheferna inte klarar av att styra i den ”byråkratiska geggan” eller att ens se ett terrängparti framåt i den mittokratiska dimman? Var är vi? Vart ska vi? Ingen vet riktigt. Det är, som många har börjat säga, ”komplext”. 

    Det är lätt att beskylla den ansiktslösa mittokratin, processerna och reglerna för utebliven förändring och svaga resultat. Men om det är dessa som styr vår organisation, vad ska vi då med cheferna till? Vad ska vi med ledarskapsutbildningen till? Ledningsgrupperna? Graderna? Vad gör vi egentligen för skillnad? Vad gör jag? Vad gör du? Vad håller vi på med?

    Ur arkivet: